Jag har:

• Utvecklat en liten sommarförkylning. Mycket retligt.
• Tryckt ”Mark all as read” på trehundrasjuttitusen inlägg på Bloglovin’ (så har jag missat något väsentligt så hojta!).
• Hängt några dagar på Nyhemsveckan och fått mig en välbehövlig Jesus-boost (Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna, löftena de står kvar!)
• Firat en 9-åring. Min. I nio år har jag varit mamma (och jag har fortfarande ingen aning om vad jag håller på med, ärligt talat…)

Jag har inte:

• Tränat eller yogat eller promenerat eller nåt.
• Fixat baddräkt eller bikini för sommaren. Får kanske bada naken. Alternativet ”strunta i att bada” är inte ett alternativ.
• Hängt med i bloggutmaningen (men mina löparskor, trots att jag sällan löper, är av märket Asics och ett drygt år gamla. Min drömträning är nog någon hittills inte uppfunnen kombination av dans, simning, kettlebells och styrkelyft. Och favoritinspiratörer är alla NI. De bloggar jag läser, de konton jag följer på Instagram.)
• Börjat packa inför avfärd till Holmen. Eller tvättat. Eller städat.
• Svarat på alla era fina kommentarer… Kommer nog ikapp, snart!

Dagens punkt i bloggutmaningen har rubriken ”Hälsohets”. Och häromdagen skrev Explorista om hur ”vältränad är inte hälsosam” och ville att bland andra jag skulle skriva om mina tankar kring hälsa och fitness. Så här kommer allt i ett enda sammelsurium!

Vad gäller ordet, och den ibland uppblossande debatten kring, hälsohets så har jag svårt att att anse att det är hets när det handlar om något som borde vara självklart för alla. Ja, ALLA. För jag menar inte smalhets eller muskeldefinitionshets eller spring-milen-på-40-minuter-hets. Jag menar hälsa. Alla kan, och bör, göra saker för att förbättra sin hälsa. Äta mer grönsaker, mindre rött kött. Ta trapporna ibland, sluta röka eller stressa mindre. Hälsa inbegriper allt detta och mer därtill.

I det sammanhanget vill jag gärna vara med och ”hetsa” lite. Fast jag hoppas att det känns mer som uppmuntran och inspiration. Jag lär mig själv längs vägen!

Vad gäller Exploristas inlägg så är det beklämmande att ”hälsa” definieras (åtminstone i vissa sociala medier) med bantningstips, magmuskler och ”svett är bara fett som gråter”. Personligen kan jag numera skilja på sak och sak. Jag inspireras och peppas till viss del av fitspo-genren (fitness inspiration) på tex Instagram. Jag plockar russinen ur kakan och lär mig om nya övningar, får lite extra umpf när motivationen tryter och beundrar kroppar med snajsiga muskler. Men det som ger mig mest inspiration är alla de som visar på ren och skär träningslycka. Där finns hon som tävlar i fitness och har muskler utsnidade med mejsel. Där finns hon som är betydligt rundare men också betydligt starkare och snabbare än jag. Där finns mammor till ett och två och tre och fyra och fem och sex (!) barn. Han som jobbar i samma bransch som jag. Hon som varvar rawghurt med kexchoklad (okej, det är jag…). En himla massa himla vanliga människor. Där finner jag min hälspo.

Hälspo – Inte awkward förkortning av hälsporre.

Egentligen vill jag träna med mina kettlebells och köra crossfitpass på Holmen men det kommer jag inte göra. I alla fall inte som förra sommaren.

Däremot så tar jag ett steg uppåt från mitt startläge. Post baby shape up steg 2 helt enkelt!

Styrka:

Jag hade hoppats kunna börja träna de klassiska kettlebellsövningarna framåt juli men efter konfererande med inte mindre än TVÅ kettlebellexperter i min närhet (MrsMetal och B-Room Betty) så har jag insett att jag måste igenom några andra steg först. Jag har bra kontakt med magen när jag kör mammamageövningar men när jag tränade med vikter på gymmet häromdagen insåg jag att jag tappar aktiveringen. Så det är mitt styrkefokus för sommaren! Klassisk, fokuserad styrketräning med moderata vikter för att träna upp musklerna och mind-body-kontakten ännu mer. Jag kommer använda mina kettlebells på Holmen som vikter, kanske tillfredsställer det lite av suget… Tar även med mig min TRX och min kropp pga inte så bra på astralprojektion.

Kondition:

Gårdagens träning kombinerade två premiärer – morgonträning (innan frukost) och intervaller. Det kändes urbra! Så sommarens konditionsträning kommer ske i intervallform (jag tänker mig backar och HIIT-pass i trädgården) kombinerat med helt vanliga barnvagnspromenader. Härligt svettigt!!

Balans och rörlighet:

Eftersom fogar och höfter mår så bra så börjar jag lite försiktigt med enbensövningar. Som utfall och draken. Det märks både på styrkan och på balansen att det var länge sedan sist! Jag går långsamt framåt och ser till att jag aktiverar kroppen rätt. Yogan ger både rörlighetsträning, balansträning och ger även en boost till mammamagen. För att inte tala om allmänt välbefinnande. Win-win-win-win helt enkelt!

Träning sker utomhus. Förstås!

Hej min gympalärare.

Du vet inte vem jag är för jag behövde aldrig gå på gympan i skolan. Det var jag som istället åkte på sjukgymnastik, varmvattengympa eller simmade själv på simhallen. Jag skulle vara så himla försiktig jämt för att inte fresta på mina reumatiska leder. Det sa läkarna och sjukgymnasterna medan jag rullade små bollar av trolldeg, doppade händerna i paraffin och simmade längd efter längd. De skulle se mig nu. DU skulle se mig nu. Jag tror att du hade blivit stolt.

Med vänliga hälsningar

Beatatjata

Kommer ni ihåg att jag för några veckor sedan hade som mål att torka av alla köksluckorna?

Det har jag fortfarande inte gjort. Man skulle kunna säga att jag förmodligen sparat mig en avtorkning eftersom jag vid det här laget hade behövt torka av dem igen om jag nu hade torkat dem då när jag sa att jag skulle torka av dem. Så det är bra! Mindre bra att det nu är mångdubbla lager skit på dem och att jag dessutom uppgraderade målet till ”städa hela köket” (veckan efter) till ”Torka av alla hyllor också” (två veckor efter) till denna veckans ”städa the effing kitchen already och nu måste du rengöra ugnen och putsa fönster med tandborste också or else!”.

Igår kväll tänkte jag att jag nog hinner halva köket idag innan vi ska till BVC. Nu tänker jag att jag ska komma ifatt i bloggutmaningen istället.

Numero 6 – favoritcitat eller motto:

”Nobody can eat fifty eggs”

Vad vi än tror om ”alla andra”, vad de orkar och hinner och kan så kan faktiskt ingen äta 50 ägg. Djupt va?

Äsch, jag har inte blivit djup all of a sudden, jag vet inte vad jag har för favoritcitat. Detta är snott från ”Reality Bites” som tydligen snott det från ”Cool Hand Luke”. Fick precis högstadie-nostalgi av att se trailern på Youtube. Och blev väldigt sugen på att klippa mig som Winona Ryder anno 1994 fast inte alls WR:s ansiktsform eller nåt.

Numero 7 – Alltid i min träningsväska

Jag har tre fina träningsväskor men jag använder dem väldigt sällan eftersom jag antingen tränar hemma eller åker ombytt till gymmet och sen åker direkt hem för dusch och sånt. Då har jag en tygkasse som jag fått som reklamgrej någon gång och där i ligger typ mina fivefingers. Något som alltid ligger där är ett par såna där straps som man ska ha vid marklyft. Jag har aldrig använt dem men de ligger där. Alltid.

Numero 8 – En framtidsdröm

Seriöst den läskigaste frågan ever! Stor frågade för ett tag sedan ”vad har du för drömmar mamma?”. Jag fick tänka jättelänge innan jag kom på att jag inte har några. Om vi menar drömmar i lite större bemärkelse än ”få gå på två biosar i rad” eller ”åka på resa där det finns bamseklubb”. Leva totalt drömlöst, så kan vi inte ha det! Så jag har funderat jättemycket på det. Och funderat och funderat. Men kommer mest på vad jag INTE drömmer om. Typ att bli PT eller så. Det drömmer jag inte om. Vill inte starta eget. Vill inte använda föräldraledigheten till att börja designa barnkläder, skriva deckare eller utbilda mig till människorättsadvokat. Vill heller inte flytta utomlands eller segla ensam runt jorden. Vill absolut inte bestiga några berg eller genomföra någon sorts klassiker. OMG. Jag är så tråkig att klockorna stannar. Måste skaffa drömmar.

Numero 9 – träningskläder jag minns

Min störstasyster dansade balett som ung och hennes tåspetsskor var det vackraste den här lilla systern någonsin sett. Räknas det? Annars minns jag med glädje alla kläder jag använde fram tills jag blev gravid förra sommaren och som jag kanske kan ha igen nästa sommar. För några år sedan hade jag inte några träningskläder what so ever. Nu har jag en låda som är överfull men det funkar ändå eftersom ett par uppsättningar alltid ligger i tvätten.

Så, nu ska jag gå och inte städa köket!

Det här är ett inlägg i Sofys 30 dagars bloggutmaning i juni, häng gärna på på egen blogg eller instagram. Där kör vi #uppochhoppaijuni som gemensam #. För rubrikerna i utmaningen, och alla som är med och skriver, kolla här!

Mitt första träningsminne…

Kanske är det hos sjukgymnasten på barnreumatologen på Östra sjukhuset i Göteborg? Eller i varmvattenbassängen där jag fick gympa med andra reumatiker. Eller när jag i högstadiet fick korsett för att behandla min scolios och fick gå på en himla massa sjukgymnastik för det. Just sjukgymnastik är den enda ”sport” jag utövat under min uppväxt.

Eller kanske någon av alla de gånger jag skulle komma igång och träna (enbart för att jag var tjock och ville går ner i vikt. Fast jag inte alls var tjock och inte behövde gå ner i vikt.). Som tonåring testade jag step up en termin tills mina knän pajade. När jag var 21-26 hade jag ett jobb där det fanns gym, gratis spinningklasser på arbetstid samt personlig tränare/massör att utnyttja. Nu bankar jag mig själv i huvudet för att jag inte var där varenda dag men då hann jag inte. Var ung, barnlös och sååå himla busy tydligen.

Men nä. Mitt kanske inte första men starkaste minne är nog när jag insåg att enough is enough. Jag hade tvärnitat vid väggen och blivit sjukskriven, fick i samband med det influensa som blev till lunginflammation och efter tre veckors sjukdom bestämde jag mig för att jag måste ändra min livsföring för att orka med mitt liv. Jag tog då en promenad som tog 8 minuter och var så. himla. jobbig. Men det var ändå startsskottet för det som idag känns så självklart och enkelt.