Back to school

Igår återvände jag till skolbänken.

Det var bara för en dag, en kurs i kommunikationsplanering, men vilken mersmak det gav! Att få sitta och lyssna på saker som jag verkligen på riktigt är intresserad av är mycket annorlunda mot att sitta och försöka koncentrera sig på gymnasiematte när allt man vill är att få jobba med saker som är så långt ifrån matte som möjligt… Det får mig att börja fundera på en sak som varit en flyktig tanke till och från under de senaste 13 åren. Om jag kanske borde tänka ut vad jag egentligen vill bli när jag blir stor och plugga till det. Även om alla andra studenter rent teoretiskt skulle kunna vara mina barn… Eller ja, inte alla, för då vore jag mer känd än octo-mom men åldersmässigt liksom.

Mina studiemeriter är få och lätträknade. Grundskola förstås. Liten mysskola ett par hundra meter från vårt hus i lågstadiet. Större skola i vår förort från mellanstadiet och ett år i musikskola innan den lades ner (inte mitt fel, hoppas jag…) och jag återvände till den större skolan för resten av högstadiet. Gymnasietiden tillbringades på liten friskola i Göteborgs innerstad där jag läste det som då kallades samhäll-samhäll. Jag gillade språk, samhällsvetenskap, svenska, internationella relationer och så. Typisk samhällsvetare. Slutade gymnasiet med betyg strax över medelmåttet, 16,3 om jag minns rätt (vilket inte säger mycket för er som inte hade exakt samma betygsskala. Men 20.0 var max då.). Helt okej i skolan men inget geni.

Under min uppväxt har yrkesdrömmarna rört sig kring de tv-serier jag var mest intresserad av för tillfället. Advokat (Lagens änglar och sedermera Ally McBeal. Var nog mest intresserad av att gå klädd i dräkt och slicka på cappuccinoskum.). Journalist (Lois & Clark. Var nog mest intresserad av att flyga runt med muskelknutte.). Diplomat (ingen tv-serie men mamma sa alltid att jag borde bli diplomat för då fick jag jobba utomlands. Hennes dröm, inte min direkt.). Alla dessa jobb kräver genialitet i någon form. Eller åtminstone riktigt bra betyg för att komma in på utbildningarna. Och riktigt bra studieresultat för att verkligen bli bra på yrket. Så starka var inte drömmarna (eller mitt läshuvud).

Efter gymnasiet hade jag siktet på en pol mag, en magisterexamen i statsvetenskap. Varför? Jag vet inte, jag minns inte. Jag var som sagt intresserad av internationella relationer men inte av politik. Jag var bara säker på att jag var mer akademiker (som min mamma) än vetenskapshen (som min pappa). Och jag visste att jag definitivt inte ville jobba med media eller marknadsföring. Det ville ”alla andra” i min ålder och jag tyckte det var töntigt. Jag började läsa statsvetenskap på Göteborgs Universitet. 40 poäng blev det (A- och B-kursen alltså). Läste Nationalekonomi en termin och tänkte att jag väl lika gärna kunde ta en halvfartskurs i ryska också (!). Den terminen lärde jag mig [minja savot Beata] och ”there´s no such thing as a free lunch” men det var också allt. Jag hade vänner som lockade ut mig på för mycket trevligheter (”föreläsningarna är ju inte obligatoriska, det räcker att klara tentorna!” men det gjorde jag inte. Klarade tentorna alltså.) så det bidde inga poäng alls. Tog mig en rejäl funderare och kom fram till att OM jag överhuvudtaget tog mig igenom utbildningen så skulle jag troligtvis hamna på en förvaltning någonstans och putta papper fram och tillbaka över skrivbordet (ungefär. Förlåt alla som jobbar på förvaltning. Detta är en 20-årings sätt att rationalisera.).
Jag tog ett sabbatsår, reste under några månader och när jag kom hem fick jag ett tillfälligt jobb. Som blev till fem år och där fann jag mig plötsligt på marknadsföringsspåret (”men ååååh!” ropar 19-åriga idealisten som ville förändra världen, ”sååå töntigt!”).
Min studiebana tog alltså slut våren 1999 och sedan dess har jag jobbat med både det ena och det andra (det får jag återkomma till i ett annat inlägg!). Nog har tankarna på att plugga igen poppat upp under åren men det har inte varit helt rätt. Jag har inte vetat exakt vad jag vill läsa (och att bara plugga för pluggandets skull är jag inte intresserad av längre…), jag har inte vetat i vilken form (heltid på högskola? I jobbets regi? Kvällskurser?), jag har inte vetat när (tajmingen är viktig!). Men om jag får frågan ”skulle du vilja studera?” så är svaret ”Ja!”. Jag kan bara inte svara på frågorna vad (men jag vet nu att det rör sig kring kommunikation och marknadsföring), när och hur.
Så! Nu vill jag höra om era studiebanor, det är kul! Och så vill jag höra ifrån er som antingen satt er i skolbänken igen i mogen ålder eller som planerar att göra det, oavsett inriktning. Vad har ni läst och varför? Hur funkade det ”senare” i livet? Några råd på vägen för en som kanske vill följa i era spår?!
Mersmak!
Mersmak!