På tredje dagen uppstånden igen ifrån de icke-bloggande

Det var fredag och sen blev det måndag och sedan jag kom hem i fredags kväll har jag inte suttit ner i en minut.

Eller jo, det har jag. Jag har legat i sängen i ett antal timmar och jag har suttit vid diverse bord och ätit diverse saker och jag har suttit på en underbar adventsgudstjänst i kyrkan och jag har suttit på en dansavslutning och jag har suttit i bilen till och från allsköns ställen inom renoverings- och inredningskategorin. Så det vore att överdriva en smula att säga att jag inte suttit ner. Men jag har inte direkt varit sysslolös och inte prioriterat bloggning. Eller träning. Eller mathandling och matlagning. Istället har jag försökt sanera ett renoveringssmutsigt hem, fixat lite adventsmysigt, börjat flytta upp till vår fina (men fortfarande ack så smutsiga och jösses så röriga) övervåning (som är nästan, nästan klar men inte riktigt) och agerat konjunkturutjämnare på K-rauta, Ikea och diverse andra plejs.

Hur hinner folk? ”Hur hinner man träna?” undrar jag förundrat och minns knappt att jag är den som folk brukar fråga just det. Men jag brukar inte renovera och ha mig och det är tur, för då hade jag kollapsat i en trött liten hög vareviga kväll och garanterat inte kommit upp klockan 5 för att slänga runt järnkulor. Detta är tillfälligt, intalar jag mig, och vägrar noja över missade träningspass. Även om det bara blev tre (om än bra) pass förra veckan. Och en massa (massa!!) gående i Stockholm. Tre är bättre än inga (men det är inte fem, grrr.).

Jag vägrar också noja över det faktum att jag uteslutande levt på kolhydrater och fett av fel sort i flera dagar. Eller inte uteslutande. Jag har ätit min gröt och mina ägg till frukost men sedan har det blivit pizza, mackor, hamburgare, mackor, adventsfika, mackor, godis, mackor. Ungefär så. Och jag har ont i magen och känner mig uppsvälld som en blåsfisk men det ger sig när jag fått några cleana dagar innanför kragen. Och så minns jag en verklighet för inte alltför länge sedan som såg ut så här jämt. Inte konstigt att jag hade magproblem. Inte konstigt att jag var trött! Nu kan jag tryggt luta mig emot att det inte är så jag vill ha det längre och därmed vet jag att jag är tillbaka i mina vanliga vanor in no time. Det är stort, faktiskt.

No more nojning. Back to business. Komma ikapp lite både mentalt och praktiskt idag och sen blir det åka av resten av veckan. Då behöver jag min energi, från tunga träningspass och näringsrik mat.

Ni då? Helgen varit bra? Veckan under kontroll?!

Dansavslutning och adventsfix och en Liten som blev totalt livrädd för Sportlife-lejonet. Och en miljon saker till som inte fastnat på kort. Det var min helg!
Dansavslutning och adventsfix och en Liten som blev totalt livrädd för Sportlife-lejonet. Och en miljon saker till som inte fastnat på kort. Det var min helg!

Dagens

Dagens för lite: Sömn. Det blev efterlängtad vampyrbio igår kväll och tillbaka till hotellet först vid midnatt. Härligt och så värt tröttheten!

Dagens tacksamhetstanke: Till mig själv för att jag spenderade en mindre förmögenhet på en ny vinterjacka. Ja, den är varm. Ja, den är vattentät. Den har överlevt en dags hysteriskt regnande på tvärsen, en dags hysteriskt snö-regnande på korsen och en riktigt kall dag med stilla snöfall. Eller rättare sagt – JAG har överlevt utan att frysa ihjäl.

Dagens motion: 1,5 timme rejäl powerwalk från kursplejset till lillebrors och svägerskas lägenhet för att hämta en grej jag glömt och sedan till hotellet därifrån. Söder, jag är lite kär! Passerade utegymmet som jag hängde lite på i somras. Lockande nu med!

Dagens mat: Havregryn, solrosfrön, linfrön, lättmjölk och två kokta ägg till frukost. Keso-mellanmål till förmiddagsfikat. Fläskfilé, lite potatis och mycket grönsaker till lunch. Kokt ägg (snattat från frukostbuffén på hotellet) och mandlar till eftermiddagsfikan. Sushiniku, julmust, lussekatt och M-kulor till middag :-).

Dagens ovan: Konstiga stolar och bara sitta och lära. Kroppen är stel och konstig! Det blir ett improviserat hotellrumsstretchpass om en stund. Kroppen måste orka lyfta tungt imorgon bitti!

Dagens kvällsaktivitet: Jobba hårt, somna tidigt.

Tips från coachen: Uppvärmning!

That sneaky little bi coach har en tendens att få pass att se relativt enkla ut på papper och sen dör man under genomförandet och undrar lite ”vad hände?!”. Så var dagens kettlebellpass som liksom är crossfitinspirerat. Jag tror jag luras av uppdelningen. Först uppvärmning, sen lite tyngre styrkeövningar i få repetitioner, sedan en cirkel med blott tre övningar i repetitionsföljden 21-15-9 och till sist en AMRAP (as many rounds as possible) på fem minuter. Piece of cake? Inte för mig, inte imorse i alla fall. Det var lite segt, jag var trött. Men det är ett smart upplägg för jag tar mig igenom varje block för sig och det tar inte lång stund och sen är det bara att ge sig i kast med nästa. Och 30-40 minuter senare är man en blöt clueless pöl. Sneaky sneaky.

En annan sneaky och bra sak som jag lärt mig att uppskatta under de här månaderna med Helena som coach är uppvärmning ”på riktigt”. Innan har jag i regel ställt på mig crosstrainern i 10 minuter och sedan kört igång med passet. Uppvärmd i kroppen på sätt och vis men ändå fortfarande stel, särskild på morgonen. Helena har försökt lära mig att uppvärmningen räknas, eller kanske att jag ska se till att uppvärmningen räknas. Att den är en del av passet. Inte bara något man klarar av innan för att sedan ge sig på den ”riktiga” träningen.

På morgonen gör jag ofta en egen miniuppvärmning med käpp först, lite rörlighet för att mjuka upp min stela rygg och mina axlar som jag ofta har ont i, lite höftrullningar och fotflexande. Bara för att väcka morgonstela leder till liv. Sen följer oftast en ”jobbig” uppvärmning à la Helena. Idag var det två varv av en cirkel, 10 repetitioner på varje övning: Benböj, utfall, höftlyft och burpees. För en sån som jag är detta som riktig träning, åtminstone nästan, jag kör utan vikter. Fick pusta ut en stund efter första varvet innan jag gav mig på det andra. Sen var jag varm, svettig, flåsig och även uppmjukad i rygg och höfter på ett sätt som crosstrainer-uppvärmningen inte ger mig. Jag är igång med träningen direkt och det känns som att jag gjort något ordentligt, inte ”bara” värmt upp. Sneaky och smart! Testa själva!

 

Godmorgon söndag eller ”om jag någonsin får händerna på några såna där pontipiner så kommer jag strypa dem” (och så lite om SOND 2012)

En söndag ska inte börja innan klockan 5. En lördag ska eventuellt SLUTA innan klockan fem och sen ska man sova till tolv, äta brunch och ligga i soffan och läsa tidningar och kollar Project Runway-repriser. Oops, my bad. Det var livet B.K. Tur att kidsen är så himla underbara att det faktiskt är värt de dära stora livsförändringarna After Kids. Så denna söndag kommer istället innebära rygg och biceps på gymmet, en tur till stan och diverse renoveringsrelaterade affärer och veckoförberedelser.

Gårdagen såg ungefär likadan ut. Adventsförberedelser utomhus (inomhus är ingen idé så länge det är kaos här men förhoppningsvis blir hantverkarna färdiga i veckan!), pysselmys med vänner (julkrans till dörren. Jag gjorde den nästan helt själv!) och ett benpass på gymmet. Tungt benpass. Och idag känner jag…ingenting. Jag vet – träningsvärk är inte nödvändigtvis ett kvitto på att man tränat hårt men jag får ALLTID träningsvärk. Mycket träningsvärk. Typ om jag tittar på folk som tränar på TV får jag träningsvärk. Jag har fortfarande så ont i bröstmusklerna efter passet i onsdags att jag kvider till när ongabrötena bonkar in sina huvuden där. Och trots att jag körde så tungt jag kunde igår så – nada. Vilket innebär att jag inte alls körde så tungt jag kunde? Jag vet inte. Just benen brukar jag alltid ha träningsvärk i och efter de senaste månadernas upplägg har jag vant mig vid konstant smärta, more or less.

Upplägget nu är just tungt. Få repetitioner och riktigt tunga vikter. Och det är ovant. Coachen varnade mig för att det kunde kännas ”lite tomt” men att det bara beror på att jag inte laddat på tillräckligt tungt… Nåja, jag har ett gäng veckor på mig att utvecklas. Den här tunga perioden fortsätter till jul, och kanske lite över jul också. Under jullovet kommer jag ha ett lite flexiblare upplägg eftersom jag inte riktigt vet var jag befinner mig, när. Är jag hemma kör jag säkert på gymmet, åker vi till Göteborg eller Holmen så finns det en hel del annat att välja på. Och sen i januari så fortsätter jag med Helena som coach och kör uthållighet – många repetitioner och lättare vikter. SOND blir alltså… SONDJ?! Allt har blivit lite förskjutet på grund av ett antal veckors sjuk- eller stresstuga.

Frågor på det?

Annars har jag frågor. Hur funkar det med träningsvärk för er? Några tips vad gäller riktigt tung styrketräning? Vad innehåller denna söndag för er?!

 

Fredagsfight!

Har ni koll på coachens fredagsfight idag? Kort sammanfattning: Carpe Diem. Lite slitet uttryck men ändå. Närvaro, hjärta och själ i det vi gör. Enkelt att säga, svårare att göra.

Så jag jobbade så snabbt jag kunde utan att ge hjärnan kortslutning och åkte tidigare från jobbet. Kom tidigt till fritids och dagis och när Stor mötte mig på strålande humör och sa ”Mamma, jag har en jäääättebra ide, vi kan väl baka lussekatter?!” så sa jag ”Nej älskling, jag ska åka till gymmet och mangla benen istället”.

Sa jag inte. Jag sa förstås ”Vilken bra idé!” (och tänkte i mitt stilla sinne att mitt barn inte känner mig så väl när hon ber mig baka såna där avancerade måste-jäsa-två-gånger-grejer) ”Det gör vi!”.

Sagt och gjort. Ingredienser inhandlades, deg sattes och jästes och bakades ut och hej och hå och sen får man diska hela köket och tackar Gud för att det bara är jul en gång om året och för att alla konditorier gör supergoda lussebullar och allt annat med för den delen så det här med hembakt behöver man inte ge sig på snart igen. Och samtidigt, njuter av den underbara doften av saffran och skålar med bubbel i höga glas. Carpe effing diem, inte så himla dumt ändå.

Lite hångel på det och det här blir den bästa fredagen på mycket länge.

Och gymmet (och benen) finns kvar imorgon.

Juligt bubbel så klart. Premiär!

Konferensmat

Jag är faktiskt glatt överraskad. Nu var detta en påkostad och välarrangerad konferens med extra allt så lite högre förväntningar kunde jag nog haft från start. Det finns fortfarande allt för många ”vanliga” konferenser med torra bullar, svettiga ostfrallor och godisskålar…

Nog fanns det både smörgåsar, bullar och godis här med men ändå med finess, tycker jag. Små minibitar av diverse bakverk, fräscha smörgåsar på surdegsbröd med smakrik ost och gott om grönsaker på. Godisskålarna stod lite i skymundan bakom fruktskålarna. Småglas med smoothie och fruktsallad som kunde toppas med yoghurt, pumpafrön och solroskärnor. Proteinet saknade jag förstås. Tänk att kunna toppa fruktsalladen med en klick keso eller kvarg? Då hade de varit hemma i min bok! Alla hade kunnat göra perfekta val! Om de vill, förstås. För givetvis gick både bakverk och godis åt. Men för mig var det inte ens svårt. Jag var mer nyfiken på smoothien och toppingbrickan till fruktsalladsglasen än de söta små bakelserna.

Frukosten var också suverän och här tror jag att svenska hotell ligger rätt bra till, eller? Det gick att få havregrynsgröt, det fanns massor av oblandad müsli att plocka favoriter från, perfekt kokta ägg och givetvis allt annat – bacon, äggröra, pannkakor, frallor… Lunchbuffén också suverän. Stort och välsorterat salladsbord och flera varmrättsalternativ. Bara att plocka precis det man vill ha och njuta av att slippa matkoman under eftermiddagens föreläsningar.

Tummen upp för Scandic Hasselbacken!

Det blir intressant att jämföra nästa vecka. Annat Scandic och utbildning hos ett externt företag. Gissar mer på svettiga ostfrallor och torra bullar där… Men jag kanske blir överraskad? Jag kommer så klart göra en Beatatjata och proviantera i närmaste matbutik och be att få ställa in i kylskåpet så att jag klarar mig de fyra utbildningsdagarna.

Nu ska jag tvinga min crazy ass träningsvärkiga överkropp att skriva i några timmar till. Mina synapser sprakar av informationsöverflödet konferensen gav och nu måste jag skala ner till mittjobb-nivå innan jag kan börja tänka strategiskt. Dagens träningsstrategi är i alla fall en piece of cake. Eftersom jag inte kan ta på mig jackan utan små smärtutrop så blir det benmangling på gymmet i eftermiddag. Så imorgon kommer jag väl inte kunna röra mig alls…

Vad har ni för er, denna fredag i Herrens år 2012?

Hur man roar sig i Stockholm

Huvudet är helt fullproppat av intressant information och inspiration och så fort dagens föreläsningar avslutades fanns det bara en sak i hjärnan – UT!! Bytte från heels till boots och drog iväg, helt utan lokalsinne och förmåga att bedöma avstånd. Jag menar, SÅ himla svårt är det väl inte hitta i Stockholm…

Och det var det inte heller! Powerwalkade från Djurgården mot centrum, hittade det jag sökte och vände tillbaka igen. En timmes svettig pw och raka vägen upp till rummet för att byta om till träningskläder.

Gymmet fann jag i källaren och jag skrattade lite, det var precis som Maria Mollstedt beskrev hotellgym häromdagen… Några konditionsmaskiner, en multimaskin och en uppsättning hantlar. Tur att det är allt som behövs för att kräma ur musklerna lite!

Bröst och triceps, premiär för ett nytt pass och jag fick göra några anpassningar för att få ihop det på den utrustning som fanns. Med tanke på hur musklerna känns nu gick det bra… Tungt, få repetitioner (5-6) och 4 set per övning. Mellan övningarna ska jag göra 5 burpees. Alltså inte mellan varje set utan bara innan jag byter övning. ”Bara” tänkte jag. ”Jag gjorde ju 100 st för ett tag sen, ingen match!” Men har ni testat att göra burpees samtidigt som ni manglar bröst och triceps med tunga vikter? Åjaja, mot slutet tog det väldigt lång tid att göra de där ynka fem stycken…

Nu sitter jag nyduschad och pyjamasklädd och inmundigar bytet från min powerwalk. En wrap och smoothie från Blueberry. Ni vet ju hur man säger; When in Rome…

20121121-201133.jpg

Halslöften

Igår kväll började jag känna lite kill i halsen. Imorse var det kvar och jag stod över morgonpasset med förhoppningen att killet skulle försvinna under dagen och träning skulle kunna ske på kvällstid istället.

Nu är det kvällstid och killet är kvar och jag är nästan tacksam för jag är trött, har ont i huvudet och känner ungefär noll mycket för att träna. Easy out? Jag vet inte, jag borde kanske inte känna efter så mycket… Men jag tränar inte utan bäddar ner mig i soffan och myser ett tag. Och så övar jag på att inte bli stressad över att min planering spricker och fokuserar på de träningspass jag faktiskt KAN genomföra om jag inte blir sjuk nu.

Men fyttirackarns vad svårt det är!

Nu släpper jag det. Nu. Ett, två, tre – NU!

Men SÅ svullen är jag inte? Och om jag låter bli att svälja så känns det ingenting. Och om jag tar en huvudvärkstablett… Eller om jag sätter klockan på 04 imorgon så hinner jag kanske innan jag ska flyga till Stockholm? Eller så kör jag dubbla pass hela helgen så att jag får ihop veckan… Nä, nu släpper jag det. NU!

När man bara vet…

Det här är lite konstigt att skriva, flummigt i vanlig ordning. Men ni vet ju att den här hösten handlar om att nöta in kostbalansen för min del. Att kosten ska bli så där naturligt vardagligt hälsosam, med plats för allt, utan att ramla i ena (överäta skräp) eller andra (fokusmånader med massa förbud) diket. Och det går jättebra! Nog battlar jag i diverse situationer, nog har jag gjort felaktiga val men mentalt så har det skett en stor förändring. Jag ser mig själv som en hälsosam människa som har den balansen jag vill ha. För det mesta så sker det bara, utan inre förhandlingar och diskussioner. Jag äter. Både fantastiskt näringsrik mat och sällanmat och det rullar på. Mer och mer naturligt för varje dag. Ska man göra någon uppdelning så är det nog 80-20. 80 % riktigt bra, 20 % mindre bra. Jag äter fler än tre fria måltider per helg, oh yes. Ändå har jag minskat (om än lite) i både mått och vikt under de här månaderna.

Och grejen är att jag visste det. När jag startade den här perioden så VISSTE jag att den här gången skulle jag finna balansen. Jag var trygg i förvissningen att jag kommit så långt i min utveckling att det här tankesättet verkligen skulle sätta sig, rota sig. Innan har jag strävat efter det, jag har testat gränser och provat olika upplägg och samlat på mig erfarenheter och nu VISSTE jag att jag kunde omvandla kunskapen om mig själv och om kost till en fungerande, enkel livsstil.

På precis samma sätt var det när jag startade Post Baby Shape Up-året 1 februari 2011. Jag hade många gånger försökt gå ner i vikt. Jag hade försökt komma igång med träning. Jag lyckades aldrig. Men den här gången VISSTE jag att det skulle gå vägen. Jag var hela tiden säker på att jag ett år senare skulle nått mina första mål och jag visste att det inte skulle stanna där, jag var helt säker på att det var för resten av livet den här gången. Jag bara visste.

Balans. Jag har balans. För himla gött.

My precious.

(Och ni vet. Min balans är min balans. Några av er avundas den. Några andra tycker jag är alldeles för liberal. Men hela grejen med balans är att den är individuell och du måste hitta DIN, som inte blir en kamp att hålla utan något naturligt. Så tror jag.)

 

Hur går det med armhävningarna?

Ja, går och går…

Sakta (men säkert?) framåt? Men det är segt. Jag tror dock inte det beror på något konstruktionsfel i min kropp utan helt enkelt på att jag är för svag (och inte övat tillräckligt). För några veckor sedan bestämde jag mig dock för att nu får det vara nog med armhävningar på knä och i roliga gummibandsupphängningsanordningar. Nu ska jag köra armhävningar på knä även om jag rör mig två centimeter och ser skitlöjlig ut. Fake it ´til you make it helt enkelt!

Så nu kör jag på tå och gör helt enkelt så djupt jag kan. Ibland sänker jag mig ner hela vägen till golvet och försöker pusha upp mig igen. Det går sådär men jag inbillar mig att jag nog tränar rätt muskler. Typ. Fötterna är brett isär och armarna är inte alls som de ”ska” vara vid korrekta armhävningar men hey, jag försöker i alla fall! Och på en riktigt bra dag så kan jag komma till 90 grader i armbågen. Det är ungefär 89 grader fler än när jag började. I den här takten kan jag göra korrekta armhävningar innan jag är pensionär. Garanterat! (Men kollar ni på de här bilderna så ser det i alla fall liiiite bättre ut! Och det är ju bara ett år sen!)

Jag kör armhävningar i min uppvärmning i regel, ibland som komplement till plankor och ibland ingår de i mina pass. Jag är säkert inte så konsekvent och genomtänkt som jag borde vara men nu gör jag något i alla fall. Det slog mig nämligen att man inte kan bli särskilt bra på armhävningar när man aldrig gör några.

Och kudden? Den har jag för att jag fortfarande är rädd för att tappa kontrollen, ramla och slå mig. Haha!

Nu kör vi!
Åååå TRYCK då!!

 

Hur många armhävningar kan du göra nuförtiden? Trehundra eller?!