Vi har landat på Holmen och allt är rätt i världen igen. Här står tiden inte still (vilken klyscha det vore!) men tiden har ingen betydelse (också klyscha. Men sant.). Mer än när mat- och sovklockan ringer. Vilket den gör ofta eftersom luften här både påverkar aptiten (ge mig mat!!) och sömnen (låt mig sova!!).

Idag vaknade jag utsövd. Så skönt. Och eftersom jag var själv hemma (Barnafadern tog barnen till stranden tidigt) kunde jag äta gröt och ägg och läsa bok och dricka te och sen dricka kaffe och läsa tidningen och sen lägga mig platt på altanen och läsa lite mer och sen städa undan frukosten och börja ordna lunch och äta lite och dricka lite te och läsa det i tidningen jag inte läste förut och prata lite med päronen och börja planera för middagen.

Och ungefär så ser dagarna ut här.

Jag njuter. Njuter av att gå runt i shorts och linne och för en gångs skull inte känna mig avklädd. Visst putar det här och var, visst är jag långt ifrån det folk skulle kalla beach-form men för ett år sedan var jag här på Holmen, ganska nystartad med träning och rätt kost och vägde 12 kilo mer. Mådde dock väldigt bra, för jag hade börjat fatta hur jag skulle äta, jag tränade mycket och jag hade redan gått ner cirka 8 kilo. Men jag var bara i början.

Ni vet sådana där inspirationsbilder som säger ”Om ett år kommer du önska att du hade börjat för ett år sedan”? Jag började för drygt ett år sedan och jag är grymt stolt över mig själv, att jag är där jag är idag. Att jag inte sitter och önskar att jag gjort en förändring utan att jag faktiskt gjorde den. Lever i den. I min nya verklighet. Så jag njuter till fullo. Av fiskmåsar och luft som luktar rätt (salt). Av Stor och Liten som är som kalvar på grönbete och hänger mormor, morfar, kusiner och mostrar i hälarna. Av storkoksmiddagar och mjukglass. Av att läsa bok varje ledig stund. Av grönt te och kesella med massor av bär och pumpafrön och kokos och valnötter. Av att det mobila bredbandet strular så att jag faktiskt slipper både att blogga själv och att läsa bloggar. Av att vara ledig – helt enkelt.

Att vara ledig är för mig att göra bara det jag verkligen måste (sova, äta, ta hand om barnen och lite hushållsbestyr) och sedan det jag verkligen vill. Kanske känner jag för att blogga, kanske inte. Kanske blir det bara odrägliga inlägg om hur fantastiskt allt är. Kanske blir det inga inlägg alls vissa dagar. Jag kan bara hoppas att er ledighet är precis lika njutbar!

 

 

(På Instagram är jag lite mer aktiv – nyhetens behag ni vet!)

Hemma igen. Väskor överallt. Tvättmaskinen rullar. Jag slappar med bloggar i soffan och barnen ser på barnprogram. Jag kan inte låta bli att säga det, värsta klyschan ever, men nu kommer det, går inte att hejda…:

Borta bra men hemma bäst!

Idag kommer vi göra så lite som möjligt. Vilket förhoppningsvis innebär tvätt, laga god och hälsosam mat, klippa gräset, ta en promenad, åka till gymmet, sova en stund, betala räkningar, läsa bok, frossa i bra mellanmål, njuta. Tänk om solen lyser en skvätt, då kanske min vita kropp kan få utsättas för den en stund. Tänk vad härligt att ha sitt eget kylskåp några meter bort, fyllt med godsaker. Tänk att faktiskt längta efter bra näring, idag maxar jag med allt gott och bra. Tänk att ha en lördag och inte bry sig ett dugg om vad som faktiskt blir gjort eller inte, det finns så många fler dagar kvar att göra det på. Det är semester för mig.

Vad gör ni idag?

 

(Jag har missat att svara på massor av kommentarer och frågor senaste tiden så fråga igen om du undrar något!)

Jogga gick bra (även om det på bilden mer ser ut som någon bestämd form av powerwalk), träningen gick också bra (lite blandade övningar för överkropp på den roliga lekplatsen i 20 minuter) men allra bäst gick springandet hem för då hade jag en morot. Det blev en riktig sprint på slutet (och med sprint menar jag normala människors uppvärmningstakt) för att hinna till lunch med riktig drömdate. Ser ni vem?!

Skriver mer sen. Jag är så star struck att jag måste koncentrera mig noga för att inte gå vilse här i storstan.