Nuläge

Sitter i soffan och slöjobbar i långsam takt. Varje liten sak jag kan få gjord är bra men jag pressar inte för mycket. Lite febrig, halsontig, huvudvärkig och hängig och jag behöver vila, jag fattar det.

Träningsmässigt känner jag ”phew, nu behöver jag inte pressa mig till ett träningspass på några dagar – med giltig ursäkt”. För faktum är att på sistone har det inte funnits något flyt i träningen. Kanske någon vecka här och var men faktum är att det varit trögt i flera månader.  Jag har tränat, det är inte det, men det har inte varit riktigt samma glädje i det. Ändå var det först nu senaste veckan som jag insåg att det faktiskt är så. Dagarna och veckorna går så fort, jag har inte lyft blicken på länge! Jag har funderat en hel del senaste dagarna och identifierat ett par påverkande faktorer.

 

  •  Skador. Axeln har besvärat mig länge, sedan förra hösten, och sedan april har det varit ganska illa. Jag tycker att det saaaakta blir bättre men det är begränsande. Jag kan inte göra alla övningar jag skulle vilja och jag kan inte köra så tungt. Hälsenan har varit lite öm sedan i somras någon gång men riktigt besvärlig i några veckor. Begränsar också, förstås. Jag kan träna ändå men måste skära bort övningar, anpassa mig och skala ner. Det är tråkigt!
  • Mål. Eller bristen på dem. Jag ”geggade” länge i våras och under semestern. Nu har jag ett aningen mer uttänkt upplägg men samtidigt inga mål. Jag är liksom inte på väg någonstans utan har bara den luddiga formuleringen ”jag vill må bra”. Jag saknar någon push!

Det här påverkar kosten som varit åt den alltför liberala sidan av balans även för mig som är väldigt liberal. Kroppen protesterar med magont och energilöshet, förstås, och jag känner mig…ofräsch på insidan. You know? Kroppsmässigt så är vikten och måtten relativt stabila men jag känner mig liksom fluffig. Det hänger ihop med insideskänslan. Jag förtjänar att må bättre än så här!

Så, nu har jag konstaterat hur nuläget ser ut och varför. Bara att se framåt och lägga upp någon slags plan!

Närmaste timmen – ryggläge i soffan. Jag återkommer!

 

 

Gameplan. New and improved.

Jomensåatte… I morse ringde klockan 04.50 och då hade jag sovit (gott!) i 8,5 timme. Ni får själva räkna ut hur tidigt jag gick och la mig. Så. Skönt. Alldeles för lite sömn (i min smak) på sistone men en natt gör ingen sommar eller hur man säger. Jag kände mig hur som helst utsövd och tog på mig träningskläderna och gick ner i hemmagymmet. Och sen låg jag där, typ. Värmde upp med lite rörelseövningar och rehab och fipplade sedan med Spotify. Började göra lite övningar men tog lite kort istället. Och sen blev jag liggande på mattan och dumglodde. Tills jag gav upp och gjorde gröt med jordnötssmör istället. Helknäppt! Antingen kan jag väl sova som normalt folk, eller träna ordentligt som Beatatjata-folk.

Änniväj. Kom fram till några saker.

1. Har väldigt svårt att motivera mig i hemmagymmet för tillfället…2. …Om det inte gäller intervaller på crossen och jag får titta på TV samtidigt. Det gör jag gärna!
3. Jag har bestämt mig för en ”rädda axeln”-period och känner mig lite rådvill till hur jag ska lägga upp träningen, allt känns tråkigt.
4. Ibland behöver man sova, helt enkelt. Eller vila en dag. Till. För det här är tredje dagen i rad som jag inte tränar (i måndags försov jag mig, igår skulle jag iväg på tidigt frukostmöte, idag dumglodde jag). Däremot så promenerar jag varje dag på lunchen eller hem från jobbet. (Ljug: det är fyra mil från jobbet. Men hem från tågstationen istället för att ta bussen hela vägen, blir en halvtimme om jag tar en liten omväg).

Så, ny gameplan needed! Och den är ganska enkel.

1. Åka till gymmet de mornar jag kan. Vilket är alla mornar förutom två då jag är själv med barnen. Egentligen perfekt tid för morgongym nu när det är ljust mitt i natten och man slipper skotta ut bilen.
2. De två mornar jag är hemma med barnen kan jag köra HIIT (och lite core) och kolla på tv. Helt ok!
3. Träningspassen får fokusera på ben, de överkroppsövningar jag klarar (de som inte gör ont alls!), core och cardio. Gärna i kombination. Eller uppdelat. Whatever, bara jag tränar. Och rehab förstås! Och så kan jag ju springa några skvättar när andan faller på.

Så istället för att fokusera på vad jag inte kan så ska jag fokusera på det jag kan.

Som rodd, med skivstång eller i kabelmaskin. Rygglyft i den där mackapären. Kanske drag-till-hakan om jag inte har så tung vikt? Svingar soft style funkar bra. Bicepscurls i olika varianter. Kanske någon tricep push down? Hög rodd med kabel kan vara bra! Roddmaskinen borde funka, likaså hopprep. Crosstrainer och löpband förstås. De flesta benövningar om jag inte håller vikt över huvudet eller för tunga vikter i händerna. Får testa med skivstången vad som känns ok. Kanske några försiktiga frivändningar? Negativa pull ups kanske, får testa. De där breda chinsvarianterna gör mer ont. De flesta core-övningar.

Jag ska nog hålla mig sysselsatt! Starting imorgon kl 5! Och jag ska dessutom försöka vara obekväm. Inte i bemärkelsen ”det här gör lite ont, jag kör ändå” som jag gjort hittills utan obekväm, pusha mig själv, i smärtfri zon. Låter bra?!

(Och under tiden drömmer jag om allt handstående, alla snatchar, alla armhävningar och pressar jag ska göra sen – när axeln är tipptopp!).

Här ligger jag och ligger.
Här ligger jag och ligger.

Rädda axeln! Död eller levande!

Fast helst levande då.

(och fattar ni inte referensen så är ni antingen för gamla eller för unga :-))

Var hos naprapaten igen idag. Tredje besöket. Första ägnades mest åt min nacke som är stel och spänd. Knak och brak! Andra ägnades åt både nacke och axel och hon knådade igenom mig ordentligt även mellan skulderbladen. Mycket spänningar och låsningar överallt. Ibland sköntont, ibland ont-ont. Själva axeln provocerade hon rätt rejält och precis som utlovat har jag haft mer ont den senaste veckan på grund av det.

Idag tog hon det lite lugnare med axeln, jag ska köra igång en antiinflammatorisk kur och fortsätta med mina rehabövningar (diverse lyfta armar, göra ”skulderhävningar” mot boll och annat som stabiliserar musklerna runt skuldror – där jag är svag). Hon tejpade mig också så här tjusigt och det känns riktigt bra. Stabiliserar lite och ska hjälpa läkningen på traven. Om inte annat så ser jag cool ut.

Nu funderar jag på om jag ska köra som vanligt gällande träning eller ge mig en vecka där jag inte frestar på axlarna. ”Som vanligt” innebär att jag tränar de övningar jag kan men allt gör lite ont, även ibland när jag håller vikter vid benträning. De som gör MYCKET ont gör jag förstås inte. Enligt naprapaten är det ok, så länge jag inte tycker det blir värre efter. Det är svårt att avgöra, vardagen innehåller nämligen en hel del rörelser som gör MYCKET ont. Som att lyfta in Liten i bilstolen, knäppa BH:n och vända sig om i sängen. Svårt att undvika helt… Efter förra veckans behandling har jag haft mer ont men det förvarnade hon om. Annars har jag haft mer ont efter tex fönsterputs än efter ett träningspass (ytterligare en anledning att inte putsa fönster!)

Alternativet är att köra en ”rädda axeln”-vecka och inte göra något som känns obehagligt när jag tränar och försöka minimera vardagsrörelserna som gör ont. Fokusera på rehab, benträning som funkar, cardio och core. Jag frågade aldrig naprapaten om det och vet inte om det är Beatatjata-hittepå. Kanske är det dags att casha in lite gratis sjukgymnasttips från Amy?! 😀

PhotoGrid_1369152943006
Japp. Inom en minut när jag kommer från jobbet så åker mjukisarna på och håret upp i tofs. Vill också påpeka att sängen i bakgrunden är bäddad. Och folk tror inte på mirakel.

 

Förresten. Är det inte väldigt konstigt att de ville ”rädda Joppe, död eller levande”. Jag menar, om han var död så har man ju inte räddat honom? Eller? I och för sig är han ju inte levande heller…

 

Hon är lite skruttig, gamla Bettan

Förra veckan kändes kroppen gladare och piggare. Axeln såpass bra (ingen vilovärk!) att jag vågade mig på ett ”riktigt” överkroppspass på gymmet.

Eventuellt hade jag träningsvärk i sex dagar efter det.

Kanske fick jag också träningsvärk i benen efter benpasset.

Ponera också att jag kanske bar astunga utemöbler i lördags och eventuellt fick ont i axeln igen.

Tänk dig att kettlebellpasset med överkroppsfokus i söndags fick modifieras eftersom axeln gjorde för ont och benen hade för mycket träningsvärk.

Eventuellt hoppade jag snett då och drog till något i ryggen i slutet av passet.

Kanske har jag bara mer och mer ont.

”Äsch”, tänkte jag igår kväll, ”det är sånt där ont som tränas bort” (till skillnad från axeln vars ont nog ska vilas och rehabas bort) så jag planerade ett överkroppspass på gymmet. Och försov mig! Men jag kom iväg ändå, blott 10 minuter för sen (tack för det interna klocka). Körde mitt överkroppspass. Men nej, ryggontet försvann inte.

Det gör faktiskt ganska ont.

Men nu fick jag i alla fall tummen ur och beställde en tid för naprapatbehandling! Och på lunchen ska jag ta en stärkande promenad och leta efter en skumrulle. Inget ont som inte har något gott med sig, eller?

Ouch. Ouch. Ouch!
Ouch. Ouch. Ouch!

Next Level: Vecka 1 dag 6

Igår la jag 45 svettiga minuter på att försöka bygga ihop hemmapass för kommande veckor. Tanken är att vara lite mer strukturerad igen. Jag gillar geggandet. Jag gillar struktur. De får la turas om!

Jag är riktigt nöjd med mina hemmapass  där det blir en hel del kettlebellträning. Mina axlar är inte nöjda alls. Trots att jag bara ”övade” igår och körde igenom ben, core och överkropp lite blandat så kunde jag inte lyfta armarna utan små tjut av smärta under kvällen. Alla som tror att det är en bra kombination att ha en två-åring och kassa axlar räcker upp en hand! Eller just det, jag viftar lite med tårna, kan inte sträcka upp armarna ju moahahaaaa (skadeglädje är den enda sanna glädjen, även när det gäller en själv!)

Så äniväj. Jag inser att axlarna måste vila lite först och sedan måste jag träna överkroppen på något fiffigt sätt så att jag inte får ont direkt igen. Det ordnar sig nog. Det ger mig också tillfälle att fokusera ännu mer på ben och mage. Som jag ju har överst på listan över ”områden på kroppen jag skulle vilja trolla med om jag kunde”. Och längst ner på listan ”sånt jag gillar att träna”. Bra kombination!

Dagens get physical blir intervaller på crossen i någon form och lite magövningar som inte inbegriper axlarna. Typ ligga på rygg och vifta med benen åt olika håll ni vet. Vad gör ni?

Skallebank

Jag har haft mycket huvudvärk senaste tiden. Jag har migränliknande huvudvärk emellanåt. Inte riktig migrän, gjorde en utredning för massa år sedan. Tacksam för det, migränliknande är tufft nog… Vanligtvis kommer det rätt sällan, gärna i samband med pms eller i perioder när jag är lite för stel och lite för stressad. Inte så konstigt kanske! Men som sagt, på sistone har det varit värre än vanligt. Konstant huvudvärk i flera veckor som alltför ofta eskalerar till sån där migränig sak. Inte så sköj.

Har försökt dricka mer vatten (men det är inte ett problem för mig, jag dricker mycket!), dragit ner på kaffet, ökat kaffet, ätit fler värktabletter, låtit bli tabletter, stretchat, tränat som vanligt, vilat und so weiter. Ingen skillnad.

Igår kväll och inatt var det huvudvärk på gränsen till anfall. Jag sov dåligt men gick upp tidigt för ett lugnt återhämtningspass på crossen följt av stretch med tanken att en varmare kropp, töj och böj och lite endorfiner skulle rädda upp situationen. Det gjorde det inte, det blev värre och först nu efter ett antal medusiner och ett par timmars sömn är jag tillbaka till ursprungsläget – ”bara” huvudvärk. Jag är hemma idag och inser att jag måste komma på något annat. Fler tabletter än inte bästa lösningen, ens för en väldigt drogliberal person ;-).

Naprapat kanske? Har tänkt det länge men prioriterat bort det. Inser dock att en karensdag hemma är dyrare än att gå till naprapat…
Något särskilt med kosten? Träningen? Stretchandet?!

Alla tips mottages tacksamt!