Rapport från verkligheten

Ja, här sitter jag mitt i verkligheten och dricker inte ens morgonkaffe eftersom jag har så ont i halsen och kaffe smakar liksom inte lika gott när man är sjuk, eller hur? Dricker istället te med citron, ingefära och honung och förbannar mitt ynkliga immunförsvar. Tredje (eller fjärde?) helgen i rad som jag är eller blir sjuk och kanske är det helt enkelt så att jag inte blir helt frisk däremellan. Men Livet liksom, svårt att sätta på vänt en längre period. Särskilt när man bara är småkrasslig?

Trots detta taskiga utgångsläge känner jag mig faktiskt ovanligt ognällig just idag. Kanske är det solen som lyser in genom fönstren. Kanske det faktum att jag la mig i sängen 18:58 igår och läste i två ljuvliga timmar. Kanske går det över snart och jag blir mitt vanliga gnälliga jag?

To dos, förutom att filosofera över ”att gnälla eller inte gnälla”:

  • Skriva klart ett inlägg om ”fem saker ni inte vet om mig” fast jag kommer bara på tre. Ni vet allt.
  • Skriva ett inlägg om depression och ångest och om att jag nog börjar komma ur den senaste omgången nu.
  • Ta av mig pyjamas och morgonrock (och ta på mig mysbyxor och filtkofta istället)
  • Skicka iväg Barnafadern på storhandling för nu har jag faktiskt skrivit en grym matplanering och inköpslista och är superhungrig.
  • Göra ett mars-upplägg i min inte-riktigt-en-bullet-journal för nästa vecka startar faktiskt mars och även om det är en vintermånad här så är det den sista vintermånaden! Och den ljusaste!
  • Typ…tvätta. Och plocka lite. Borde greja lite med både min egen garderob och barnens. Skulle gärna ta en promenad (sol!) men det är typ -15 och jag har luftrörskatarr? Bra idé ändå?
  • Längta efter träning och sånt. Kanske blir mars min uppståndelsemånad, lite pre-påsk och sådär?! Har så kul med min kettlebellträning just nu (när jag är frisk nog för den vill säga) och är samtidigt lite sugen på att hänga med skivstången igen (flera veckor sedan sist). Och igår började jag tänka på att köra något mer body building-upplägg, pumpa muskler änna.
  • Kanske blir det mest Netflix. Och öva på altstämmor som min såriga hals ska kunna sjunga imorgon.

Saker jag tänker på just nu

Så. Himla. Förkyld!

Varvar jobb och vila hemifrån, är rätt pigg men det är liksom…kroppsvätskor all over the place. Inne på min andra toarulle nu, snytpapper överallt. Sorry. Ni fattar. Ofräscht.

Anyway – sånt här tänker jag på just nu!

TUR att det är flera dagar kvar till julafton. Då hinner jag bli frisk? Och alla andra får förbli friska (peppar peppar . För två år sedan fick jag influensa kvällen den 23:e. Fy vad tuff den julaftonen var. Försöka göra det fint och trevligt för barnen och samtidigt må så dåligt. Somnade vid 20 minns jag och stannade i sängen resten av julhelgen. Så ska det inte bli i år för vi ska

MYSA hela julen, i Stockholm! Det blir en ny sorts jul för oss. Åker upp till min bror, gravida svägerska och brorsdotter. Byter boende med Barnafaderns syster med familj. Vi tar deras lägenhet i city och de får vårt hus i Mullsjö. En liten jul, med våra mått mätt – vi kommer båda från stora familjer. Vi tänker oss julskyltning, ett litet behändigt julbord och flera lugna dagar att softa på. Eller ränna på mellandagsrea om vi känner för´t. Sen åker vi hem för att

PREPPA för en nystart. Vi är lediga hela jullovet allihop. Så skönt med ledig tid för att förbereda ännu en termin. Jag har några städprojekt, vi har en lista på storkok för att fylla på frysen och så det viktigaste av allt – vila och återhämtning. Hoppas också på

SNÖ så att skidbacken öppnar så att Stor får svisha ner på egen hand och Barnafadern kan lära Mellan att bemästra slalomskidorna. Själv kan jag stanna hemma med Liten eller möjligtvis bemästra pulkabacken och skridskobanan. Mycket frisk vinterluft vill jag ha i alla fall så att jag får energi att

TRÄNA som en tok hela januari. Och hela året förstås. Men just nu är jag så svältfödd på träning att jag tänker mig ett workout-streak i januari. Givetvis bara om jag är frisk (och givetvis räknas allt… även 3×30 sekunder planka…) men ändå – något för att kicka igång den här träningssugna gamle kroppen som ska

FYLLA 40 nästa år! Fatta, min tur att lämna 30-årsåldern! I och för sig inte förrän i oktober men ändå. Jag tänker att jag ska fira hela året. 40 kommer bli så sjukt awesome.

Vad tänker du på? Give me the highlights!

Har massor av snö just nu – håller tummarna för att det får ligga kvar! Är ingen snösportare men älskar ljuset :-).

December – time to heal

December är vanligtvis en hektisk månad. Mycket jobb ska klämmas in innan den 22:e för att vi sedan ska kunna njuta av jullov. Utöver vardagens tvätt, städ, matplanering och aktiviteter tillkommer luciatåg, adventsmys, glöggmingel och julklappsinköp. Denna ekvation har jag failat på så många gånger men så sakteliga fattat grejen med att dra ner, skala av.

I år har jag fått lite extra yttre hjälp tror jag. Jag har insett att mina inflammerade leder inte ger med sig i första läget och att jag måste vårda mig själv för att bli frisk och pigg. Jag har dessutom dragit på mig en rejäl virusinfektion (tydligen inte så konstigt när man äter kortison, det påverkar immunförsvaret negativt) och ligger nedbäddad i soffan hemma.

Jag är en sån som stressar upp mig, som tillskriver mig själv stor vikt. Som gärna vill tro att världen går under om jag inte gör mitt jobb inom deadlines jag själv satt upp. Som tror att jag måste vara närvarande på alla grejer, hela tiden och fylla mina prydliga listor med massor av bockar. Som viskar ”julen måste vara insta-perfekt”. Men ett par utmattningssvängar har gett mig några strategier och de tar jag till nu för att lugna det fladdrande hjärtat i bröstet.

Jobbet- ”Inget liv står på spel.” Jag snor min läkar-pappas motto och försöker släppa allt som inte är livshotande. För mig är mitt jobb aldrig livshotande för någon. Har inte varit hittills i alla fall. Skulle det ske under december får jag väl bita ihop.

Träningen- ”Hälsan först.” Jag släpper alla puckade tankar kring ”nu kommer jag aaaaldrig bli stark igen” och lägger all träningsplanering på hyllan ett tag. Jag tänker promenera, jag tänker yoga och förhoppningsvis orkar jag träna lite innan året tar slut men inte med någon som helst tanke på prestation. Gotte-träning när jag orkar, prestation senare. Kroppen måste bli hel först.

Julen- ”Det blir jul ändå.” Och i år har vi kanske den lugnaste julen hittills planerad? Inköpen till barnen är nästan klara. Barnafadern fixar allt som har med mat att göra. Lucialinnen finns och Mellans december-födelsedag är planerad. Det är egentligen bara att försöka njuta, inte tänka ”men nu kanske jag hinner lägga till förtielva punkter på listan?”.

Välkommen december, nu läker vi.

Tomt var´e här

Jag är hemma idag. För dålig för kontoret men trodde att jag skulle kunna göra ett antal jobbtimmar från soffan ändå. Producera lite text och uppdatera lite webb. Det gick sådär. Med undantag för lite quick fixes så har jag inte kunnat jobba eftersom jag bara kan tänka på hur dåligt jag mår. Hjärnan är helt tom. Ni vet känslan? När kroppen inte fungerar så går liksom 99% av hjärnkapaciteten åt till att tänka på att kroppen inte fungerar.

Inte helt optimal tidpunkt att vara hemma, om det nu finns sådana. Vår hantverkare aka min svåger har plastat in hallen och är i full färd med att måla tak och förbereda för spackelbonanza (eller återställartapeter eller vad sjutton det nu var) på väggarna. Hallen är visserligen lika tom som min skalle men vardagsrummet är knökat med allt som fanns i hallen innan. Barnafadern (som börjar jobba vid 17 och alltså varit hemma under dagen) springer med tapetkataloger och försöker få mig att välja. Och ja ba: Ge mig Ipren! Ge mig varmt te! Ge mig laddaren så att jag kan fortsätta kolla på ”The Good Witch” på Netflix! Här tages inga beslut, här uppdateras ingen webb, här produceras inga texter.

Ja, förutom den här då.

Jag kallar den här: tömd hall i motljus.

En migränbakis kvinnas betraktelser

Sömnstörningar, huvudvärk, migrän… Vad är hönan och ägget i den här negativa cirkeln? Jag vet inte riktigt var jag ska börja, vad jag ska åtgärda. Eller hur.

Jag sover dåligt i perioder. Jag tycker att jag gör ”alla rätt” enligt rekommendationerna som finns. Jag ligger inte framför tv:n eller mobilen fram tills jag ska sova. Jag stänger av i god tid, varvar ner, läser bok. Jag äter vettigt, jag tränar regelbundet. Jag yogar/stretchar nästan dagligen. Ser till att få frisk luft och promenader. Och det hjälper, absolut. Men i perioder har jag ändå väldigt svårt att somna och/eller vaknar på nätterna och kan inte somna om och/eller sover väldigt oroligt. Jag ser till att prioritera 8 timmars sömn men får i verkligheten betydligt färre timmar och ofta av halvbra kvalitet.

Huvudvärk kan jag ha konstant veckovis. Den ligger och surrar liksom. Gissningsvis blir det inte bättre av att jag i perioder äter för mycket värktabletter. Det gör jag dels för huvudvärken (Hönan? Ägget?) men också för ledvärken. Lite moment 22 där.

Migränkänningarna kommer tätare och tätare. Ofta kan jag avvärja dem (med fler tabletter…) men ibland, som igår, blommar de ut helt och hållet med illamående, frossa, syn- och hörselkänslighet osv. Vid några tillfällen har jag kräkts. Jag använder ordet ”migrän” lite slarvigt för jag har inte diagnostiserats med sjukdomen migrän. I 20-årsåldern gjorde jag magnetröntgen och fick då diagnosen ”migränliknande huvudvärk” men det är så långt att skriva. Gissningsvis är det fortfarande det jag har. Det hävs först efter ganska många timmar och ganska många tabletter. Sen kan jag vara migränbakis (trött, bortdomnad i kroppen, huvudvärk) i upp till en vecka och då är risken större för nya migränanfall. Och så snurrar det på.

Att det inte ligger någon allvarlig sjukdomsanledning som typ hjärntumör bakom baserar jag på den högst ovetenskapliga betraktelsen att jag tog tabletter för huvudvärk/migränkänning enbart två gånger under hela juli (till skillnad från fyra-fem gånger per vecka?). Då var jag ledig och kunde sova ut i princip varje dag, var ute i friska luften konstant, tränade och gottade mig.

Att det inte (i alla fall enbart) beror på stress baserar jag på den högst ovetenskapliga betraktelsen att jag tycker att jag har en riktigt bra fungerande work-life balance nuförtiden. Sen ser ju livet ut som livet ser ut liksom. Det är ju inte semester året om. Men ändå – jag tycker att det fungerar bra (och jag har riktigt tuffa perioder att jämföra med!).

Jag vet inte riktigt vad jag ska angripa först eller hur. Skaffa starkare tabletter som häver migränkänningarna mer effektivt? Idag använder jag bara receptfria läkemedel, diklofenak (voltaren) och zomig nasal (som jag inte tycker funkar vilket pekar på att det inte är ”äkta” migrän). Skaffa sömntabletter så att jag får sova ordentligt? Kolla synen och/eller skaffa skärmglasögon? Leta upp kunnig akupunktör i närheten? Gå på regelbunden massage (ja tack!)? Ta semester?!

Varsågoda att ställa diagnos och rekommendera behandling!

Migränbakis och suddig i kanterna

En helg

I fredags soffjobbade jag hemifrån. Med foten i högläge och datorn i knät fick jag till nio sjukt produktiva timmar. Eller stukat produktiva kanske passar bättre. Bra hur som helst, nu är jag bara mycket efter istället för jättemycket efter. Vi åt fryspizza till middag (fast uppvärmd) och chips och choklad medan vi kollade de sista avsnitten av Homeland. Det här med chilla lite med godsakerna funkar så där. Det där med att chilla lite med Netflix funkar utmärkt. 

Igår åkte jag till stan med två fina vänner. Vi åt fantastiskt god finsushi på ett nytt ställe till lunch. Jag köpte en dagkräm med SPF 30 och satt på Espresso House med foten i högläge och passade påsar. Vi avslutade med afternoon tea och massa snack. Sen åkte jag hem och åt snacks. Gick och la mig klockan 21 på grund av tant. Ute och rumla på stan hela dagen liksom, en är inte 35 längre. 


Idag var jag själv med barnen på förmiddagen. Jag jagade tvååring tills jag grät av smärtan i min fot. Sen kom Stor och skulle ge mig en present och slog mig på benet för att få min uppmärksamhet. Då grät jag lite till för att hon slog rakt på min krockskada. Sen ringde jag sjukvårdsupplysningen 1177 som sa att jag måste gå till vårdcentralen imorgon för att låta läkare kolla (och kanske röntga) och att jag måste vila med foten i högläge resten av dagen. ”Det är en order” sa den barska sjuksköterskan. ”Ingår uppassning” frågade jag. ”Hälsa din man att det är all inclusive som gäller” svarade hon. 

Så nu ska jag beställa en tuna melt med Pina Colada-smoothie (på riktigt! Finns redan färdig i kylen eftersom jag hade kokosmjölk över häromdagen) och sen får han åka och köpa medicin (chips) åt mig. 

Vad gör ni?