Fredagsrapport

Snabbt får det gå, risken finns att jag somnar mitt i inlägget!

Denna fredag kom lika snabbt som alla andra. Swish säger veckan!

Denna fredag ger tidigare vaknätter en fredagskoma utan dess like. 

Denna fredag väger jag 0,9 kg mindre än förra. Nu exakt 75 kg. I och för sig känns det som att det är muskelmassan som rinner ur mig men ändå…

Denna fredag har jag inte tränat. Det gjorde jag inte måndag, tisdag, onsdag eller torsdag heller. Och kommer inte på lördag. Men kanske söndag? Behöver skrapfri hals och några sömntimmar på kontot. 

Denna fredag är bara två av fem sjuka, Barnafadern och Liten. Ser vi slutet på denna influensa nu? Asmycket peppar. Jag har ju bara fått en liiiten förkylning…

Denna fredag får nog vara slut nu zzz zzzz zzzzzzz

 

Åtgärder

Så här tredje veckan in på mitt ”funk” så kan jag inte blunda för faktum längre. Jag är trött och stressad. En del av mig vill skrika ”varför då din lilla mes? Jobbet är inte überjobbigt? Du får sova rätt hyfsat för det mesta? Livet flyter på och du GÖR ju typ ingenting?!”. En annan del inser att det inte spelar någon roll när jag knaprar Novalucol för magkatarr och ligger vaken på nätterna med miljoner tankar snurrande i huvudet.

Just nu har vi tre barn i olika faser av influensa och det var ett himla spring i natt. Från klockan 03 låg jag vaken, med katarren brännande i magen och tänkte ”om två timmar måste jag upp till gymmet, jag måste somna om nu, inte tänka mer nu, inte diskutera med mig själv, bara somna och gå upp och göra det…om en och en halv timme måste jag upp till gymmet, jag måste somna om nu…”. Så har ganska många nätter sett ut på sistone och därför bestämde jag mig hux flux för: No more morgonträning. På obestämd tid gör jag slut med #5amworkoutclub och fokuserar på att återerövra nätterna (så långt som barnen tillåter, vill säga…).

Det satt långt inne. Även om jag vet att träning vid hög stress och sömnbrist är kontraproduktivt. Jag vet ju att om morgonträningen ryker så är chansen till träning den dagen mycket liten. Jag får klura lite på det men jag har faktiskt fyra andra dagar till förfogande – mina föräldralediga dagar och helgen. Och maten sköter jag förstås men kanske får justera lite mot en något lägre energiförbrukning, får klura på det med.

Jag måste släppa:

  • det faktum att jag har en vecka kvar på Strong Curves-upplägget och egentligen bara vill vara färdig med det så att jag kan gå vidare
  • det faktum att jag är så himla oproduktiv hemma hela tiden (eller kanske, eventuellt, möjligtvis ställer lite väl höga krav på hur produktiv jag VILL vara)
  • kaffet, och andra magkatarrstriggande grejer
  • vissa ambitioner. Åtminstone tillfälligt. Det finns människor som pallar att jonglera jobb, barn och samtidigt utbilda sig på distans, skriva en bok, odla sin egen mat och designa barnkläder. Det har jag läst i Mama. Jag är inte en sådan människa. Jag får la spara lite grejer till 50-årsåldern?

Jag måste inse:

  • Att jag är ganska bra som jag är. Rättelse: Jag är ganska bra som jag är.

Och det är du med.

100 fokuserade dagar

Detta lilla viktminskningsprojekt jag strukturerat upp borde ta mindre än 100 dagar. Jag räknade ursprungligen med tre månader men 100 är ju en trevligt rund siffra! Ett av många bra tips jag fick när jag frustrerat bad er om motivation var att räkna ner dagarna. Kunna bocka av en dag i taget och se hur de blir färre. Så just det gör jag, helt analogt på ett papper!

Mina hundra dagar startade för tre veckor sedan. Idag är det dag 21 och jag har 79 dagar kvar av detta fokus. Det hjälper att räkna faktiskt. Jag tänker ”det är bara 80 dagar kvar, sedan är jag klar med det här och har mina vanliga kläder igen…bara 79 dagar kvar…”. Låter juvenilt men ändå, whatever works.

Jag har också gjort det hela till en egen liten instagram-utmaning där jag (så gott som) dagligen postar en rapport under hashtaggen #100darkvar. Det är enklare och snabbare att uppdatera på insta än här i bloggen och då får jag den där rapporterings”plikten” som jag tycker är ett bra sätt att motivera mig på.

Imorse lyckades jag, till slut, motivera mig upp ur sängen och iväg till gymmet. Och väl där var det ju härligt, förstås. Jag gjorde mitt allra bästa och även om rumpan kändes lite avsomnad efter denna delvis ofrivilliga paus så ökade jag på alla övningar. Älskar känslan att ge mig av till jobbet med trötta muskler och pigg hjärna. Den är värd allt! Påminn mig om det nästa gång jag svackar, please…

Glad gymtjej ju!

Lågintensiv vecka

Jag har mått så konstigt denna vecka. Hela tiden trott att jag är på väg att bli rejält sjuk men det har ”bara” blivit ett par elaka migränliknande episoder. I onsdags gick jag till och med tidigt från jobbet men sov i fyra timmar och vaknade typ okej.

Jag har varit så påverkad av min omgivning. Känt mig så hudlös och skörare än vanligt, haft light-ångest och dealat med det så gott jag kunnat. Kanske är det helt enkelt allt sammantaget som tagit sig fysiska uttryck och gjort mig hängig?

Eller så är jag bara lat.

Jag har inte varit på gymmet på sjuhundra år (eller sju dagar, känns ungefär lika långt) och inte orkat träna intensivt hemma. Jag har gått powerwalks efter lämning på förskolan mina hemmadagar eftersom jag vet att jag behöver ljus och luft. Jag har trampat runt på crosstrainern medan jag tittat på TV eftersom jag vet att ångesten lindras av endorfinerna. Men inget tungt, inget snabbt.

Och så får det väl vara ibland?

Imorgon tänker jag åka till gymmet. Om så bara för att ta mig över tröskeln för den blir ju högre och högre för varje dag jag inte är där. Vad jag orkar göra där återstår att se.

Utöver det får helgens fokus vara återhämtning i olika former men kanske också lite ”spark i baken” så att jag inte blir helt förslappad. Och så ska jag gå från Android till Ios. Bara en sån sak!

image

Träna på lekplatsen

image

Det här med att få till träning mitt i det snurriga småbarnslivet är faktiskt inte så svårt. I alla fall inte om man tar sig över pinsamhetströskeln (den är ändå inbillad, ingen bryr sig!) och inte har så värst höga krav på sin träning. Jag älskar att träna fokuserat men också att svettas loss så gott det går en stund. Kroppen blir glad, jag blir glad och det räcker ofta för mig.

Idag provade jag för första gången sedan innan graviditeten mina vinterfodrade tajts och blev så glad över att de passade igen att jag bara var tvungen att ge mig ut och träna. Jag drog med familjen och medan de lekte på lekplatsen så gjorde jag detsamma. Fast en mycket roligare sorts lek om du frågar mig.

För att fira tajtsens återkomst bestämde jag mig för att testa den post-gravida kroppen en aning med backintervaller och några hopp. Bredvid lekplatsen ligger en ganska lång backe som passar perfekt för intervaller. Så jag körde så här:

  • Tre sprinter upp för backen (gick nerför)
  • Knäböj
  • Sneda utfall
  • Peak med fötterna på gunga
  • Upphopp på bänk
  • Armhävningar mot bänk
  • x 2 varv

Styrkeövningarna varvades med gungputtning och lyft upp i klätterställning osv. Två varv av detta landade på 30 minuter och sen vandrade vi hemåt igen, alla nöjda med sin lek!

Fredagsrapporten

image

Förra veckan loosade jag ett litet hekto. Nu har pms-vätskan släppt och jag rasade ner 1.3 kg. Aktuell vikt: 76.2 kg.

Jag känner det. Det märks i kroppen och i styrkan och i smidigheten också. Jag ser det också, både i spegeln och på bilder. Jag känner att jag förbränner liksom, på en rimlig nivå. Jag vet att inte alla veckor är så här men jag vet också att jag känner min kropp och är trygg i mina förutsägelser.

Denna veckan har jag inte tränat så mycket, veckans andra pass är precis avklarat. Först kände jag mig hängig, sedan drabbade vaknätterna mig. Det har också varit en hel del höftande med matregistreringen på grund av lunchmöten och kvällsaktiviteter och annat. Men även där känner jag mig rätt trygg faktiskt, jag uppskattar hyfsat rätt och så länge jag inte ballar ur ”för nu är det ändå förstört” så är det lugnt. Helgen fortsätter på samma vis med ytterligare bjudmiddagar. Det är okej, jag håller mig till planen. Idag registrerar jag och uppskattar det jag inte har stenkoll på. Imorgon registrerar jag inte men är medveten. Och på söndag är det som vanligt igen, och prepp inför en betydligt enklare vecka.

Igår gick jag och la mig strax efter 19. Fick ungefär 12 timmar i sängen, dock med lite spring till bebis. Känner mig i alla fall ”nollad” nu och hoppas samla ihop fler timmar under helgen. Det är skillnad på träningstrycket i en trött och i en utvilad kropp om ni inte märkt det!

Hur går det för er?

Dags att tappa resten

Så här kommer de kommande cirka tre månaderna se ut för mig. Det är tiden jag tror behövs för att landa på min trivselvikt/där kläderna passar igen.

Kosten

  • 1800 kcal om dagen. Det är ett underskott på lite drygt 500 kcal mot vad jag gör av med i mitt vanliga liv med träning, stillasittande jobb, kids och hus och allt det där.
  • Försöka hålla proteinet högt. Cirka 2 gram protein per kilo kroppsvikt vilket, lite avrundat, blir 150 gram om dagen. Ärligt talat SKITsvårt särskilt nu när vi äter mindre kött. Därför bötar jag på lite med vassleprotein och questbars ibland.
  • Maten registreras i Lifesum där jag just nu har ett betalabbonnemang för att kunna skapa egna måltider etc.
  • Lördagar registrerar jag inte men ska inte gå bananas då. Inte en klassisk ”cheatday” (avskyr det uttrycket) men liksom lite relaxad. Om livet är lite oförutsägbart kan jag ha 2-3 fria måltider utspridda på veckan istället. Då får jag registrera på lördagen.
  • Inga förbud – men det där med sötsaker försöker jag hålla mig ifrån. Det är svårt att bli mätt på den mängden energi det ger.

För att lyckas med det här finns vissa framgångsfaktorer

  • Planering. Nyckeln till allt. Veckomatsedel och bra mat hemma så är det lätt att äta rätt.
  • Food prep. Jag pallar just nu inte att fixa matlådor för en hel vecka. Kanske kommer dit men just nu är jag glad om jag har några lådor i frysen och förbereder nästa dags mat dagen innan.
  • Enformighet och enkelhet. Jag har varken tid eller lust att vara kreativ varje dag. Köket är inte min naturliga domän. Så jag har ett litet antal frukostar och mellanmål/kvällsmål som jag växlar mellan. Alla har jag gjort måltider av i Lifesum så att det bara är att välja och klicka. Det är också därför proteinshakes och questbars blir en bra lösning ibland. Middagar planerar vi veckovis och jag äter rester till lunch. Om familjen nödvändigtvis vill äta något som jag inte tycker passar mig så har jag några lådor i frysen med enkla (energiberäknade) rätter som jag kan ta istället.

Träningen

Jag har några veckor kvar på Strong Curves och kör färdigt programmet och kompletterar med powerwalks och HIIT-pass hemma. Därefter blir det ännu lite mer fokus på träning för viktminskning. Återkommer när det blir aktuellt!

 

image
"För få camel toes på den här bloggen" tänkte hon och tog en bild.

Fredagsvikt och -tips

Ett helt hekto minus visade min våg imorse. Ett litet hekto mindre än förra veckan. Det är jag riktigt glad för, med tanke på pms-veckans bottenlösa hunger och härliga vätskeansamling. Nu känner jag mig oerhört peppad för kommande sisådär 100 dagar. De måste inte vara perfekta varenda en, de måste däremot vara medvetna.

Men nu till tipset! Kommer ni ihåg Amelie? Sjukgymnasten (fast nu heter det fysioterapeut) i Göteborg? Jag har tipsat om hennes blogg förr, sedan slutade hon blogga och nu är hon tillbaka som Vegomamman. Hon är ganska exakt i samma viktläge som jag efter graviditet (bara det att hennes bebis föddes flera månader efter min…) och skriver om mat och träning och sånt där. Som vi gillar. Dessutom om vegetarisk mat vilket är toppen för mig (och med mig menar jag mest Barnafadern) som lagar allt mer vegetariskt. I veckan lagade jag kikärtsgryta med jordnötssås, jättegod! Och precis den sortens rätt jag orkar laga. Få ingredienser, går görasketafort och är gött.

Så, in och hälsa på Amelie!

Ärttjuv

image

Här sitter jag med min noggrant uppvägda och energiberäknade lunch och så snor någon ärtor för mig! Hur ska jag räkna nu?

Skämt åsido. Jag har äntligen landat i hur jag måste leva i några månader för att få de resultat jag vill ha. Jag är lite tjurig över det och sneglar avundsjukt på de som ”det bara raaasade av när jag ammade. Och sen får man ju aldrig en lugn stund så jag hann inte äta, tihi.”. Jag hinner alltid äta. En bra egenskap ändå, tänker jag.

Så jag äter. Rester till lunch. Kokt potatis, någon vit fisk i smarrig sås (matlagningsgrädde, räkor, tomater och morot tror jag, Barnafadern har lagat) och gröna ärtor. De jag lyckades få i mig själv vill säga. Och det är gott och jag blir mätt och jag tänker att det ska nog gå det här.

Intresseklubben? Jag återkommer med detaljerna förstås!

Onsdagsmat

Idag har jag ätit:

Havregrynsgröt med jordnötssmör i, toppat med keso och blåbär. Te till och kaffe efter.
Broccolibiffar med potatismos och avokadosalsa.
Hönökaka med avokado och skinka, varm (protein)choklad med vispgrädde. (Blandar chokladprotein med varm mjölk, tar lite extra kakao också).
Lax, fullkornspasta, hollandaisesås och grönsaksblandning från frysen. Fast micrad.
Te och knäckemackor med ost.

Jag borde:

Tänka ut något jag vill äta till frukost eftersom jag har svårt för gröt och ägg och alla mina vanliga frukostar sedan graviditeten. Jag äter det ändå men det börjar göra mig äcklad. Vill inte förstöra gröten för all framtid… Just nu skulle jag helst äta macka. Eller ingenting. Men min kropp fungerar inget vidare på ingenting.

Registrera maten. Tänker att jag ska börja ”snart” men dagarna försvinner och jag orkar inte. Det är okej, fokuserar just nu på regelbundna måltider och att inte äta snask men jag vet att jag behöver bättre koll. Snart…

Jag är:

Okej, för tillfället. Men funderar helt klart på hur jag ska lägga upp en lite tydligare strategi kommande månader.