Inga beslut-veckan

Det började redan förra fredagen. Jag grät fyra gånger innan lunch. På jobbet. En av gångerna inför min chef. Sen kollade jag min mens-app och insåg att pms-veckan börjat. Det innebär att jag måste vara extra snäll mot mig själv, ge mig extra mat och INTE TA NÅGRA BESLUT!

Jag är skör och hudlös och blödig och kärleksfull och irriterad och låg och sååå jävulskt hungrig och det är ju charmerande i sig men det här med besluten? Herre min skapare, jag blir totalt bäng. Här är en lista på beslut som jag velat ta den här veckan men så har jag påmint mig ”ajajaj, inga beslut nu. Vänta tills nästa vecka och agera då om det fortfarande känns rätt”.

  • Säga upp mig från jobbet för att det är astråkigt och alla är dumma.
  • Säga upp mig från jobbet för att alla är så snälla och de förtjänar inte att jobba med en värdelös dumskalle som mig.
  • Erbjuda mig att jobba gratis på mitt jobb för att kompensera för alla år jag varit värdelös.
  • Göra slut med min man.
  • Skaffa fler barn med min man för hans gener borde uppfylla jorden ty då blevo den fantastisk.
  • Flytta.
  • Bli hemmamamma.
  • Skaffa färre barn.
  • Börja banta.
  • Leva på chips och mackor härifrån till evigheten.
  • Skaffa en psykolog.
  • Skaffa en stressrådgivare.
  • Skaffa en dietist.
  • Skaffa en personlig tränare.
  • Skaffa större byxor ty för små byxor är djävulens påfund.
  • Skaffa en begravningsentreprenör för jag har helt säkert, garanterat ALS, cancer och blir påkörd av ett tåg snart.
  • Skaffa ett extrajobb för att betala för allt.
  • Börja svära. Till exempel helvetes jävla fittkukskit.
  • Gå ut och ta bildåren som envisas med att köra på gångvägen vid vårt hus på bar gärning, slita ut honom ur bilen (är 100% säker på att det är en man som inte förstår skylten för gång- och cykelväg), nagla hans skrynkliga pung mot gångvägen med ett spett och sedan köra bil fram och tillbaka där medan jag skrattar hysteriskt.

Men det har jag inte gjort. Levt på chips och mackor har jag gjort. Även köpt större byxor och svurit en del. Men det känns som relativt lämpliga beslut i sammanhanget. Nu lämnar jag eländesveckan med dess känslomässiga berg- och dalbana, migrän och ångest (för den här gången) och går in i något mer balanserad period. Och funderar på om det var ett riktigt asdåligt beslut att plocka ut hormonspiralen för riktigt så här vansinnigt har PMS:en inte varit senaste åren. Fast då kände jag mig lite låg hela tiden istället.

Damned if you do, damned if you don´t?

A-okay

Ville bara meddela att hormonerna nu stabiliserat sig något och att jag känner mig rätt vänligt inställd till världen igen. Kan ju vara bra att veta, om man nu tänkt vara jobbig mot mig. I så fall är det läge nu, innan jag blir RabiataBeata (raBeata?) igen.

Varsågod för informationen.