Gott nytt prosit

Alltså, det var inte meningen att gå all MIA på er så här över julen men jag har liksom varit fullt upptagen med att göra ingenting. Och med ingenting menar jag att fira jul med stora familjen (24 är vi inalles), läsa bok, kolla Narnia-filmerna med Stor, börja känna mig som mig själv igen (yay!), promenera till olika lekplatser i Liten-tempo, gå på bio (och gå på bio och gå på bio, tre filmer har dämpat min bio-abstinens något). Och så har jag blivit förkyld, blivit frisk, tränat styrka på storafinagymmet, sprungit fem kilometer (det går för sjuttsingen! Långsamt, men det går!), skuttat runt till T25 i päronens vardagsrum (jordbävning? undrade e-pap.) och sen blivit förkyld igen. Rejält förkyld.

Så, för tredje gången denna december är det frustrerad träningsvila och en insikt om att kroppen behöver lite mer omtanke trots allt. Och kanske något mer hälsofrämjande kost än rostbröd, Pizza Hut, bio-popcorn (med Zoo, förstås!), choklad och Doritos (ÅH Doritos! Om chips är mina smärtstillande så är Doritos mitt heroin!). Och även om mesta bästa julmaten för mig är den hälsosamma varmrökta laxen med hälsosam kokt potatis så är det först med ohälsosamma mängder majonnäsbaserad romsås deluxe som det blir riktigt, riktigt gott.

Men det tar jag sen. Jag har ju ett helt nytt, fräscht år framför mig och kommer att bli mitt gamla vanliga, någorlunda hälsosamma och hyfsat vältränade jag som kan knäppa jeansen utan problem igen. Springa milen, äta balanserat och pressa mig hårt på gymmet men inte lika hårt utanför. Älska vardagen och hitta mitt sätt att hantera den. Jobba hårt och vila hårt. Subtrahera extrakilon och sjukskrivningar, addera insikter och inre lugn. Jag ska bara utplåna min personlighet först (HA! Skojar bara. Typ.).

Äniväj, inget ont som inte har något gott med sig. Min förkylning och det faktum att vi fortfarande befinner oss i päronens ömma famn i Göteborg gör att jag får fira nyårsafton precis som jag vill. Genom att inte fira. För sorry alla nyårsälskare men jag tycker det är urtråkigt att vara tvungen att fira. JA till fira i vardagen så fort det finns tillfällen (eller, så fort man kan skapa tillfälle) men NEJ till att fira för att kalendern säger det. Skulle lust och nyårsafton sammanfalla så fine men just idag blir det myskläder, flottigt hår, flottiga Doritos och Netflix. Och oxfilé, flikar mamma in. Nåja, det får la gå.

Så, god ny onsdag på er peeps and peers. 2013 har innehållit känslor och händelser på alla nivåer av skalan, jag förutspår att 2014 kommer göra detsamma!

Ingen jul utan att se mamma och pappa i den sjungande julgranen. Promenader och helt vanliga gröt-och-ägg-frukostar (något är jag konsekvent med i alla fall!). Lite träning, mycket Doritos och dagens boktips. Men läs de första två böckerna först - Cirkeln och Eld.
Ingen jul utan att se mamma och pappa i den sjungande julgranen. Promenader och helt vanliga gröt-och-ägg-frukostar (något är jag konsekvent med i alla fall!). Lite träning i tajtare-än-vanligt-kläder, mycket Doritos (jag anar ett samband) och dagens boktips. Men läs de första två böckerna först – Cirkeln och Eld.

To be or YOGOBE, that is the question

Jag älskar min kropp. Både funktion och utseende. Japp, det gör jag! Det är sådant man kan komma fram till efter en helg där jag låtit mina tre fantastiska systrar träna mina skrattmuskler och massera bort egoistiska komplexknutor. Nu är jag påfylld med kärlek och roligheter men trött i kropp och knopp efter några intensiva veckor. Det kommer inte bli mindre intensivt framöver – mycket ska hinnas med innan semesterlugnet sänker sig. Så när jag läste att nylanserade yogasajten Yogobe bjuder på en gratis prova-på-månad så kändes det helt rätt. Dags att inte bara snacka utan göra också. Ta steget från hittepåyoga till att faktiskt försöka på riktigt. Se om det bor en liten yogautövare i denna fantastiska kropp!

Startade lite försiktigt idag. Testade en av nybörjar-videosarna på 15 minuter. Körde min axelrehab. Kollade på några teknikvideos medan jag gjorde mina sista #Plankan2013-minuter för veckan. Testade teknik för solhälsning A och B. Blev varm och klibbig men njöt av sommarregnets droppande utifrån och den duktiga instruktörens röst. Avslutade med att rulla runt på min nya skumrulle en stund. Ett väldigt kärleksfullt pass för kroppen idag!

Det är inte helt lätt. Jag hade önskat ett extrembasic pass, yoga for dummies, för någon som inte förstår ens de basala instruktionerna. Kanske finns det, om jag letar lite mer på sajten. Förmodligen ger det sig om jag betar igenom teknikfilmerna och nybörjarskiktet. Det är i alla fall planen för kommande veckor!

Exakt hur jag lägger upp träningen framöver vet jag inte. Jag låter nyfikenheten styra och ser vad kroppen okejar. Försöker komma ikapp lite med sömnen, ha fokus på att jobba upp mina skuldror för att så sakteliga bli av med axelproblemen och ja, svettas järnet när energin finns där. Det blir bra!

Skärmavbild 2013-06-02 kl. 16.54.58

Någon mer som hoppat på Yogobe-tåget? Några tips till en färsking?!

If at first you don´t succeed…

…you pick yourself up and try again, right? Idag har jag övat på att ramla. Det är nyttigt för mig! För det är få saker som jag är så rädd för som att ramla. Eller rättare sagt att ramla och slå ihjäl mig/slå ut alla tänder/bryta benen/bryta nacken/bryta näsbenet/what have you.

Men för att börja från början. Kommer ni ihåg vårt renoveringskaos i november? Det resulterade i en väldigt fin och ombonad övervåning som överträffat våra förväntningar. Fakturorna överträffade också våra förväntningarna och därför blir det inte någon renovering av nedervåningen förrän cirkus 2018/när vi vunnit på Lotto – whatever comes first. Nackdelen med det är att nedervåningen är precis lika skabbig som innan. Fördelen är att mitt gym är kvar! Dessutom har vi flyttat upp en del grejer till det nya rummet på övervåningen så nu har jag till och med lyxigt mycket plats och tillbringade en del av denna vab-dag med att flytta om mina träningsprylar lite.

Sen kände jag inte det minsta för att träna. Inte det intervallpass med fokus på baksidan som det var meningen att jag skulle träna idag i alla fall, jag kände för att leka. Så jag värmde upp på crossen en stund och försökte övertala mig till att köra det coachen sagt. Men icke, idag lockade allt annat. Så jag gjorde precis det jag kände för och framförallt testade jag saker som jag varit nyfiken på ett tag, eller inte gjort på väldigt länge, eller helt enkelt behöver öva på.

Som att hoppa double unders. Vilket är helt omöjligt med ett för kort barnhopprep som har grodhuvuden som handtag. Det gav jag upp ganska snabbt (och skriver upp ”hopprep” på min mentala inköpslista). Sen testade jag handstående och kunde till slut komma upp utan att ta sats genom hela rummet för att få tillräckligt med momentum. ”Allt” som krävs är att squatta och sedan trycka upp, som i ett grodhopp. Fast upp och ner. Och med stöd mot väggen, förstås. Sen testade jag att göra dynamisk planka på fitnessbollen. Då ramlade jag första gången. Who was I kidding, jag kan knappt göra dem på golvet…

Varm och svettig bestämde jag mig för att försöka med huvudstående. Något jag varit mer rädd för än handstående, jag litar mer på mina armar än min nacke… Men jag kom upp, mot väggen förstås och vågade mig efter en stund ut på golvet där jag med samma grodhoppsteknik (och med stöd av underarmarna förstås) kom upp! Och ramlade ner åt andra hållet. Jag dog inte. Jag slog inte ens ut tänderna. Så jag försökte igen. Och igen och igen. Och ramlade antingen framåt eller bakåt eller hamnade i en tvåsekundersställning med benen åt olika håll. Mycket graciöst. Mycket nyttigt.

Jag testade också jumping lunges (svåra! Balans är liksom inte min grej! Men svettig och kul), ”man on fire” burpees (varför har jag inte vågat göra dem? Det enda man behöver är lite mer plats…), pistols i TRX (suger fortfarande), armhävningar upphängd i min gummibandsanordning (suger ännu mer), boxhopp (fast på Ikea-pallen, inga problem – jag behöver något högre att öva på), tuck jumps (fick ont i ryggen?), benböj med bakåtrull och hopp (ännu flåsigare än den ”vanliga” varianten utan hopp). Jag var också tvungen att se om jag fortfarande kunde göra Turkish get up med kettlebell (det kunde jag!) och man maker (det var länge sen jag tränade med dubbla kulor). Testade också man maker plus (med utfall bakåt när man har kulorna över huvudet, jobbigt och kul!). Allt körde jag bara lite hipp som happ, några repetitioner här, några där.

Sen körde jag Body For Life-intervaller på crossen medan jag tittade på Vampire Diaries (jag vet, jag är helt megaberoende – kan inte se en pinne på gatan utan att tänka på att den kan användas till att döda en vampyr…). Svettig och urlycklig insåg jag att över en timme gått och att jag hade bråttom till skolan för att hämta Stor.

Dagens lärdom: Lek mer!

Lekplats...
Lekplats…
...med mycket mer plats!
…med plats för lek!

Inte sista gången!

 

Det här måste jag göra om kära vänner!

Morgonen gick precis som planerat. Jag kom upp, segt som vanligt men jag behövde ju inte prestera direkt utan fick på mig kläder, åt en knäckemacka med kokt ägg och tog med mig termosmuggen med te till bussen. Slumrade vidare där och fick en uppfriskande promenad från stationen till gymmet. Väl där var jag vaken i både kropp och knopp! Någon trappmaskin hittade jag tyvärr inte (jag måste bekanta mig lite mer med storstadsgymmet helt klart) men jag körde långa intervaller på en crosstrainer-variant med möjlighet att ändra vinkeln. Fattar ni? Det blev liksom lite trappliknande, stora steg istället för att bara köra runt, runt. 2 minuter i högt tempo, 1 minut lugnt i drygt 20 minuter.

Direkt in i sal B för 45 minuters Bodybalance och det var en trevlig ny bekantskap jag stiftade där! Lagom lättförståeliga rörelser för ovan Beatatjata, lagom utmanande för core, balans och rörlighet. Brände rejält i magen under den delen av passet. Skön stretch och enorm vardagslyx i form av att ligga ner i ett mörkt rum och bara fokusera på sin andning. I loved it! Känns som ett bra komplement till min övriga träning. Jag har tyvärr en tendens att tycka att den här sortens träning inte räknas lika mycket som tung, svettig, intensiv träning. Trots att jag vet att det är bra på alla sätt och vis och till och med kan förbättra resultaten av den övriga träningen. Intervallpasset innan gör att jag känner mig nöjd på alla sätt. Intensiv och lugn träning på samma gång, win-win!

Det var inga problem att hinna i tid till jobbet efter och jag mår alldeles förträffligt! Det här måste jag göra om. Och även om det inte alltid finns pass som funkar med mitt schema så är jag nyfiken på om det skulle funka att åka in till stan och köra ett av mina egna gympass…

Från gymmet till jobbet på nolltid!
Från gymmet till jobbet på nolltid!

 

Vad har ni för er idag?

Nyfiken på… Bodybalance!

Nu är det dags att vara nyfiken! Imorgon blir det nämligen morgonträning. Fast på ett nytt sätt för mig. Jag ska gå upp och ta på mig träningskläderna som vanligt men sedan äter jag en liten frukost, tar min färdigpackade träningsväska och går till bussen. Vid halv sju borde jag anlända till stan och hinner förhoppningsvis med ett kort intervallpass på någon cardiomaskin (jag hoppas på 20 minuter på trapp-maskinen, någon sådan har vi inte på mitt lilla gym!) och klockan 7 är det Bodybalance. Jag har aldrig testat men det låter perfekt. Stretch och töj, rörlighet och balans. Något jag behöver få in med större regelbundenhet i mitt träningsliv. Passet är bara 45 minuter och är jag effektiv borde jag vara på jobbet 08.30. Senare än vanligt men helt okej.

Vi får se hur det går och vilka för- och nackdelar det finns med att försöka komma iväg på morgonpass. En fördel har jag redan upptäckt. Att jag får använda min nya fina träningsväska!

20130116_192056
Min fina Röhnisch-väska fullproppad med arbetskläder, handduk, shaker med protein för snabb påfyllning innan jobbdagen tar vid, smink och andra pryttlar. Kompletterar med lunchlådan imorgon bitti!

 

En utvärdering kommer imorgon förstås. Intresseklubben – vässa pennorna!

Nyfiken2013

Jag är, som ni vet, i slutfasen med Helena som coach och fokuserar på det i första hand nu. Men självklart finns det tankar om fortsättningen. Jag har inga färdiga upplägg månad för månad. Inga specifika mål eller utmaningar i nuläget. De kommer garanterat dyka upp för det är roligt att planera träningen och tänka till kring upplägg. Det är bra med mål och det finns definitivt gott om utrymme för utmaningar och mätetal.

Men just nu får ett ord sätta prägel på mitt 2013: Nyfiken.

Jag insåg när jag funderade kring det här att jag är nyfiken på så mycket. 2011 handlade om att lägga grunden för ett hälsosamt liv, att gå ner mina överviktskilon och allt det där. 2012 handlade om att sätta balansen, att utvecklas och komma längre med träningen. Nu har jag det där. Jag är hälsosam. Jag har balans. Jag har lärt mig såpass mycket om träning att jag inte känner mig helt bortkommen längre, inte ens på gymmet! Nu är jag nyfiken. På vad mer jag kan åstadkomma. På vilka roliga sätt jag kan träna på. På hur jag kan äta ännu mer näringsrikt. På hur jag kan må och se ut, vad jag kan lära mig.

Så nyfiken ska vara mitt ledord. Jag ska inte vara rädd för att prova nya saker eller ge mig utanför min bekvämlighetszon.

Saker jag är nyfiken på just nu:

Kan jag lära mig att komma upp i handstående mot en vägg utan att ta sats och springa och slänga mig upp som en annan amatör?

Skulle jag kunna komma iväg till gymmet i stan på ett PASS någon morgon i veckan? Jag är nyfiken på Bodybalance!

Kan jag äta hälsosamt och balanserat direkt så här efter julens liberala balans? (så här långt – inga som helst problem!)

Kan jag minska fluffet lite kanske? Och hur strikt behöver jag vara då?!

Kan jag köpa ny bikini till våren och bli glad när jag ser mig i spegeln?

Vilka gympaskor är de bästa om jag vill ha ett par relativt prisvärda (max 1000 kronor) för promenader?

You can call me Al. Eller jag menar Nicke.
You can call me Al. Eller jag menar Nicke.

Och så är jag nyfiken på vad du är nyfiken på!

Plan 2012, check!

Jag ska inte göra någon svulstig årskrönika. 2012 var ett himla bra år. Privat, jobbmässigt och träning-å-kost-mässigt. Jag avslutade mitt Post Baby Shape Up år med cirka 20 kg mindre på kroppen, jag har tränat och ätit och njutit och skrattat och gråtit och kämpat och glatt mig och slitit mitt hår och allt det där. Livet. Den största framgången inom den här bloggens väggar är att jag funnit balansen. Den eftertraktade, åtråvärda balansen. Inget gläder mig mer! Årets fyra sista månader är nyckeln till balansen. Mitt SOND 2012, mina månader med Bodycomf-Helena. Coachen som gett mig nycklar att öppna nya dörrar med. Jag är tacksam! (men fråga igen imorgon när jag premiärat det senaste träningsupplägget…)

Ni förstår, jag har alltid trott att om jag skulle lyckas med viktminskning och faktiskt ligga runt 70 kg istället för 80-85 kg så skulle det kräva en ganska snål livsstil. Jag skulle behöva förvägra mig det mesta, leva på salladsblad och vatten. Trodde jag. Jag hade sååå fel. Jag äter det jag vill. Skillnaden är bara att ”det jag vill” betyder något helt annat numera än för två år sedan. En hel del godsaker, i min värld och vid den här tidpunkten så är det helvärt det. Men framförallt mycket bra, näringsrik mat. Och ett ”vardag är vardag, helg är helg”-tänk som hjälper mig att förbli balanserad.

Det sker numera utan större inre konflikter. För bara några månader sedan hade jag fortfarande konstanta diskussioner med mig själv, jag fick övertala mig till att välja rätt. Nu sker det mer och mer automatiskt, utan en känsla av självuppoffring. Utan att det kräver mental energi. Jag är, helt enkelt.

Runt 1 februari förra året, när mitt PBSU-år var slut, så skrev jag en plan för 2012. Det var lite kul att se tillbaka på den nu, jag inser att det hänt mycket i mitt inre på det här året. Men jag blev allt lite blöt i ögat när jag läste om mina mål då.

”Mål: Till årets slut kommer jag att vara den storlek som jag vill vara, för alltid. Jag kanske inte väger mindre men på bilder ska man se att jag är mindre, fastare, starkare. Jag ska kunna köpa de kläder jag vill och vara snygg i dem men även kunna sporta lite schyssta muskler här och var! Jag kommer vara nöjd med mitt utseende men alltid ha kommande träningsmål, bara för att jag älskar det. Jag kommer leva hälsosamt och balanserat utan att föra konstanta inre diskussioner med mig själv, jag kommer verkligen ha hittat min modell för kostplanering och träningsplanering. Jag kommer ha vunnit flera mentala segrar och utvecklat mitt inre i takt med mitt yttre. Jag kommer ha förkovrat mig inom ämnet kost och träning. Jag kommer ha nått flera träningsmål och inspirerat fler att hoppa på träningståget. Och jag kommer ha fullt upp med planeringen för 2013 – året då jag belönar mig (och kanske Barnafadern om han är snäll!) med en barnfri träningsresa! Men det tar vi tag i om sisådär 11 månader :-) .”
 

Jag sätter ”check!” på allt och ser framåt. Mot ett 2013 som kommer handla om att vara nyfiken.