Laddat

Veckans…

Urladdning:
Att jobba mot ett väldigt konkret mål, genomföra det och sedan kunna avsluta det är mycket tillfredsställande! Det är också ett sätt att fritera hjärnan och köra kroppen genom en flismaskin (ungefär). Jag känner mig lite som en utskiten banan (gissningsvis) och har lite svårt att sätta ihop begripliga meningar (uppenbarligen).

Påladdning:
Jag har fått så många tack, ryggdunkar och uppskattning att mitt huvud svällt till dubbel storlek och jag riskerar att bli riktigt rejält odräglig (odrägligare). Det är fina grejer! Mer uppskattning åt folket! Jag smet tidigare igår (det här med att kunna sätta ihop begripliga meningar är rätt avgörande i mitt jobb) och somnade en bra stund i sängen på eftermiddagen. La mig tidigt och har fått sovmorgon. Först nu sitter jag vid frukostbordet, lite vimmelkantig men mätt på gröt och ägg och några steg närmare en normaliserad Beatatjata (if there is such a thing).

Omladdning:
Jobbmässigt måste jag ladda om och ladda skarpt på många sätt. Samma sak gäller kost och träning. Jag har inte ätit dåligt den här veckan, inte alls. Jag har snarare ätit för lite, för sällan och förlitat mig på snabba genvägar som proteinshakes. Igår fyllde jag på med massa godsaker – sushilunch, kanelbullefika, räkor och baguette, chips och kexchoklad. En kvalificerad gissning säger att den här dagen följer ungefär samma mönster. Laxlunch är redan förberedd, morgongröten är i magen, fikakompisar på väg och melodifestivalgotte finns i skåpet.

Träningen har verkligen gått på sparlåga de senaste två veckorna. Förkylning varvat med den här crazy arbetsveckan har resulterat i två små pass per vecka. Jag är fortfarande hostig och rosslig men har inte blivit sämre. Min tanke att köra coachens pass en sista gång självdog för ett tag sedan. De här veckan har jag som ni vet kört kort och intensivt eftersom det var allt jag hade tid till. Nu är det dags att fundera ut vad jag ska ta mig till framöver. Jag ska ju klara mig själv! Medan jag funderar kommer jag helt enkelt skojträna. detjagkännerför-träna, ingetmålbarashakeit-träna. Det blir säkert både hemma- och gymträning. Kanske några gruppträningspass. Who knows. Jag kör på tills inspirationen till en mer konkret plan finns. Om inte ni har några bra förslag? Hur tränar ni för tillfället?

Så här raggar jag bland mina vänner, folks. Och jag fick napp! Jag fick till och med välja fika själv. Längtar, Vern!
Så här hänsynslöst raggar jag bland mina vänner, folks. Och jag fick napp! Jag fick till och med välja fika själv. Längtar, Vern!

Finn sex fel och tre bibelreferenser

Jag tror inte det var min provträning igår som är boven i dramat. Sov bra gjorde jag också (med småbarnslivmått mätt). Jobbade bra hemma under förmiddagen. Men ändå är jag väldigt, väldigt trött. Och har ont i huvudet. Och är rätt less på saker och ting. Det är okej, det är jag ibland och det går över.

Inte lika okej att vara less, och visa det, på sina barn. Det som skulle bli en mysig, ledig sportlovseftermiddag blev bara gnäll, gråt och konflikter – från oss alla tre. Och det dåliga mammasamvetet vet just nu inte vad det ska vara mest skamsen över. Det faktum att dagen blev en enda röra, det faktum att jag knappt kommer se mina barn kommande vecka på grund av onormalt hög arbetsbelastning. Eller det faktum att jag faktiskt längtar till jobbet där folk (vanligtvis) inte lägger sig ner på golvet och skriker när jag ber dem göra något…

Nåja. Jag är bra på att multitaska. Jag kan ha dåligt samvete för alltihop på samma gång.

Och så blev det morgon och så blev det kväll den kassa dagen. Och Gud såg att det inte var så gott men klappade ömt sin lilla Beatatjata på huvudet.

Jag tränar inte idag. Jag är för trött, för stressad och för upptagen med att beställa godis och chips av Barnafadern som är tvångskommenderad till affären. Blir det träning imorgon? Jag skulle vilja det. Men det finns några OM framför. Det största är OM jag sover bra. För det måste jag. Och OM jag sover bra så blir det träning OM jag känner för det. Och i så fall det jag känner för. Det finns en tid för” just do it”, det finns en tid för ”just don´t”.

Egentligen skulle det här vara veckan när jag körde alla mina uthållighetspass en sista gång. Sista coach-passen! Ni må tro att jag gått runt och fått stressångest de senaste dagarna när jag känt mig förkyld och sett min planering skita sig. Tills jag insåg att jag är dum i huvudet och att jag kan, och ska, köra alla pass en sista gång – oavsett om det sker innan söndag (det gör det inte) eller någon gång nästa vecka. Sannerligen säger jag eder, sent ska syndaren (och planeringsfreaket) vända. Men när hon gör det så gör hon det med besked.

Och med kanske det konstigaste blogginlägget hittills (nummer 1268 ifall ni undrar) så säger jag hej hopp gummisnopp. (Det är inte en bibelreferens, by the way).