Hur går det med vikten, Beata?

Jag har varit dålig med losing it-rapporter både här och på Instagram på sistone. Igår läste jag dessutom ett par inlägg om det här med viktnedgång i sociala medier, vikthets och huruvida man är en dålig feminist om man vill gå ner i vikt (och rapporterar om det offentligt). Jag har ett helt annat inlägg på gång om hur jag blev feminist och vad feminism är för mig så jag ska inte gå in på det allt för mycket men så här känner jag inför just denna debatten:  Struntprat!

Att jag vill komma i mina vanliga kläder igen är inte ofeministiskt. Att jag vill rapportera om det i sociala medier beror på att jag motiveras av det.

Jag förstår att jag har ett ansvar i sociala medier. Men jag har också flera gånger hävdat att läsaren också har ett ansvar. Personligen triggas jag inte negativt av att läsa om folks viktprojekt. Tvärtom tycker jag det är intressant att nörda ner mig i siffror och annat. Jag läser gärna om sådant och därför skriver jag också gärna om sådant. Däremot triggas jag av andra saker och därför – tada – följer jag inte de bloggarna eller kontona. Jag vet att många triggas av att läsa om viktnedgång och därför triggervarnar jag med jämna mellanrum. Jag vill inte bidra till att någon annan mår dåligt. Men jag vill inte censurera mig själv heller.

Anyway, jag skulle inte gå in på detta sa jag ju, jag får återkomma. Istället passar jag på att triggervarna, här kommer en massa siffror och viktfunderingar:

För cirka tre veckor sedan vägde jag in på en lägsta-vikt hittills, 74.1 kg. (Målet för den här Post Baby Shape Up-grejen är 70 kg som ni kanske minns.) Veckan därpå hade jag gått upp några hekton (74,4) men brydde mig inte så mycket om det. Kroppen svajar, så är det. En vecka senare, samma dag som jag åkte till Stockholm, vägde jag nästan 1,5 kg mer (75,8)! Jag blev irriterad på kroppen, det hade jag inte förtjänat. Åkte till Stockholm med en matstrategi och struntade totalt i den… Njöt av bubbel och vin, trerätters och fika, hotellfrukost och massor av träning istället. Igår morse kollade jag av vikten igen och låg då på 76,7 (dvs +2,6 kg på några veckor).

Jag skulle kunna få lite ångest och gräma mig för uppgången. Men jag vet ju att det mesta är vätska och det andra eventuella pluset försvinner snart. Det är bara kilon. Inte livsavgörande. Det tar några veckor till men sen är det borta igen och jag kommer hela tiden lite närmare till att kunna knäppa jeansen.

Så ingen ångest men inom mig börjar en ny strategi spira. Ingen förändring i mitt grundtänk men lite vardagshjälp för att faktiskt följa mitt grundtänk.

Först och främst ska jag komma igenom denna och nästa vecka. Dels är det den där hungern som kommer av att äta mycket och gott. Vätskan som kroppen sugit åt sig. Och påskhelgen. Den ska tillbringas på Holmen och det är alltid en utmaning. Där blir jag alltid extra hungrig och där finns det massor av mat och godis som jag inte införskaffat själv. Jag kommer trust the process och köra enligt plan. Bra mat i rätt mängder för mig vid underskott, jag registrerar i Lifesum. Lördagar trackar jag inte maten men går inte bananas. Och så tränar jag så mycket jag vill! På så sätt kommer vätskan försvinna på några dagar och resten på ett par veckor.

Och sen får det bli matlådeupplägg på ett eller annat vis. Det är oftast i planeringen och förberedelserna det brister och då blir valen inte alltid så kloka. Matprepp och lådkånkande i april alltså, det blir intressant!

Mått och vikt och 100 benböj och sånt

Mått och vikt. Är det intressant? Är ni intresserade?

Jag väger mig sällan och mäter mig ännu mer sällan numera. Tidigare var det en veckosyssla men det är inte alls det fokus jag har nu. Idag kom jag dock på det och gjorde båda delar och noterar lite minus både på vikt och mått sedan sist, för ungefär en månad sen. Små skillnader. Och jag bryr mig inte nämnvärt. Det bekräftar bara det jag redan vet – att jag har en bra balans och att om jag nöter in den balansen så anpassar sig kroppen precis som jag själv har förutspått. Men är ni intresserade? Vill ni veta?! Det är totalt odramatiskt för mig att dela med mig av (kära nån, jag har väl delat mer än så…) men samtidigt är det kanske skönt med en vikt- och måttfri blogg? You decide.

Lite intressant var det dock att veta när jag läste vad coachens fredagsfight består av. 100 benböj i smith (i mitt fall) med den egna kroppsvikten på axlarna. As if!! Jag kör på knappt hälften i vanliga fall och skulle bli en blöt fläck på golvet om jag försökte lassa på närmare 70 kg på stången. Not gonna happen! Men visst, 100 benböj med ”normal” vikt på stången, så får det bli. Som krona på dagens benpass… Alla som tror att jag kommer vara invalido imorgon räcker upp en hand!

Men först, en morgonpromenad. Är det ledig dag så är det!

 

Fredagsvägning och mätning. Fast på en lördag.

Jag sa ju en gång i tidernas begynnelse (för två veckor sen) att jag skulle väga och mäta mig varannan vecka under Beach for Life. Sen gick två veckor och jag tappade helt bort dagarna. I blame influensan. Väg och mät idag istället!

 

Vikt: 70.4 kg (-0.4 kg)
Midjemått (över naveln): 96 cm (+2 cm)

Det däringa pluset över magen hoppas jag är sjukdomsfluff som försvinner som genom ett trollslag så fort jag är igång och tränar. Poff! Hursomhelst så krävs lite friskhet och lite fokus nu om jag ska ha en något beachigare kropp om 10 veckor. Som delmål till vägningen om två veckor: under 70 kg och ner på 93 cm i midjan.  Work for it. Då är det meningen att jag ska ta bilder också ju, hujedamej.

Hur har det gått för er andra hittills, ni som har vikt- och måttmål?

 

Idag blir det allmänt fix. Simskola med Stor, och jag tänker simma. Känns det fortsatt bra efter blir det styrka på gymmet imorgon eftermiddag. Lugn träningsstart utan särskilt mycket flås, tror att det är bra. Huset ska städas, tippen ska besökas och trädgården behöver påhälsning. Eller så ligger vi bara i sofforna och slappar. Det är vi åtminstone bra på. För övrigt orkade jag inte göra gröt imorse så istället gjorde jag en macka med ägg, räkor och lättmajonnäs. Hade jag inte varit så glupsk hade ni fått se den. Nu kommer jag kunna simma pigg som en…räka?

 

En räkmacka.