Stark schmark

Förra hösten, 2016, hade jag styrkefokus. Efter ett år med mammaträning efter Litens födelse var jag redo för ett mer utmanande program och satsade på att bli starkare i grundövningarna marklyft och bänkpress. Det gick rätt bra. Jag hade målen inom räckhåll.

Och sen fick jag influensa.

Två veckor utan träning i början av december och sen fick jag börja om på lite lägre vikter. Det bidde ingen målgång innan nyår och sen gick jag över till lite andra träningsprogrammeringar och sen pajade jag foten med en rejäl stukning, remember? Oh well, nya tag denna höst!

För hösten 2017 skulle jag bli ännu starkare! Samma mål i grunden, marka kroppsvikten (75-80 kg), persa i bänken och jobba lite mer med böjen. Det gick rätt bra! Jag persade i bänken tidigare i höstas och flyttade fram målsnöret en bit. Lyckades bra med sumomark häromsistens och baxade upp 75 kg. Tänkte att 80 kg innan nyår blir lätt som en plätt.

Och sen fick jag en reumatisk käftsmäll som heter duga.

Och jag känner mig så himla failig!! Som att jag aldrig når de mål jag sätter upp. Vilket jag i och för sig inte gör. Men det är ju inte mitt fel! Vare sig influensa eller inflammerade leder går att råda över. Men ändå. Det går troll i mina ”starka höstar”.

Hashtag fail, hashtag självömkan, hashtag gnäll.

Sumomark
Vem är det här ens? Kolla vilken fet stång hon lattjar med! Jag vill också!!

 

Sumomark (räknas det som vanliga marklyft?!)

Jag satte ett nytt PB (personbästa) idag. I marklyft. Fast jag är osäker på om det ”räknas” för det var sumomark. I och för sig tangerade jag mitt tidigare PB i vanligt marklyft också så allt sammantaget – stark lördag. Det viktigaste av allt är dock att marklyftspoletten äntligen trillade ner!

Jag älskar att läsa race reports från olika springlopp trots att jag inte springer själv. Så här kommer en nördig dead lift report medan jag fortfarande svävar på träningsglädjens endorfiner. Håll till godo!

Det var ett sånt där härligt lördagspass med gott om tid, efter en god natts sömn. Var först på tennislek med Mellan och sprang mig lagom varm och svettig med bollar. Väl på gymmet körde jag därför direkt på med diverse aktiveringsövningar för rumpa, skuldror och bål. En kvart med det och några uppvärmningsset av marklyft med kettlebell och sedan gick jag på stången.

Jag började med vanliga marklyft men påminde mig om ett tips jag fick på instagram för några veckor sedan. En följare (och tillika min kollega som styrkelyfter sjuka vikter) rekommenderade mig att köra sumomark för att hitta till den där press-känslan i marklyftet. Att man liksom pressar ner fötterna ”genom” golvet snarare än att lyfta stången med hjälp av ryggen.

Jag har testat sumomark tidigare. I våras när jag stukade foten körde jag sumo eftersom vinkeln kändes bättre för den skadade foten. Då körde jag betydligt lättare vikter men jag kände mig ändå säker på själva rörelsen. Idag testade jag därför med samma vikt som jag kört 5×5 i vanliga mark på sistone – 60 kg.

Och det var lätt. Kändes betydligt lättare än vanligt marklyft. Lyftet blir lite kortare antar jag, med benen så brett isär. Men framförallt upplevde jag att aktiveringen blev tydligare.

Jag lastade på från 60 kg till 65 kg. Fortfarande lätt. 70 kg, mitt tidigare PB för (vanligt) marklyft – kunde köra 4 reps. Testade på 75 kg – klarade 2 repetitioner! Givetvis kunde jag inte stanna där utan försökte maxa på 80 kg men där var det stopp. Stången lättade knappt från marken och jag valde att backa istället för att testa igen. Jag borde ha det i mig men hade nog tröttat ut mig lite för mycket vid det laget.

Sumomark med 75 kilo. Två repetitioner på denna vikt!

Efter några minuters vila testade jag ett vanligt marklyft på 75 kg. Stången lättade från marken men jag lyckades inte dra upp den hela vägen. På 70 kg gick det dock. Tangerade alltså mitt PB från november 2016.

Kom nästan halvvägs på 75 kg (vanligt marklyft) i alla fall. Förbättring! Ge mig några veckor så…

Jag fortsatte sedan med sumomark på 70 kg (3 reps), 65 kg (2×5 reps) och 60 kg (3×8 reps). Och där någonstans hände något. Plötsligt kände jag den där känslan som folk sagt åt mig att sträva efter. När det är benen som pressar ifrån, nästan igenom, golvet, alla muskler är aktiverade och hela den bakre kedjan jobbar som en enhet. Så himla coolt! Jag testade ett par set med vanliga mark (på 60 och 50 kg) och fick samma känsla där.

Marklyft i 45 minuter – jag var (och är) helt slut efteråt. Men lycklig. Ser fram emot att jobba vidare på denna rörelse och känsla framöver. Definitivt köra mer sumo. Men räknas det som marklyft? För i så fall satte jag nytt PB idag med de där 75-kiloslyften. Och om det nu inte räknas så var det ändå ett rekord, i sumomark. Heja mig!