If at first you don´t succeed…

…you pick yourself up and try again, right? Idag har jag övat på att ramla. Det är nyttigt för mig! För det är få saker som jag är så rädd för som att ramla. Eller rättare sagt att ramla och slå ihjäl mig/slå ut alla tänder/bryta benen/bryta nacken/bryta näsbenet/what have you.

Men för att börja från början. Kommer ni ihåg vårt renoveringskaos i november? Det resulterade i en väldigt fin och ombonad övervåning som överträffat våra förväntningar. Fakturorna överträffade också våra förväntningarna och därför blir det inte någon renovering av nedervåningen förrän cirkus 2018/när vi vunnit på Lotto – whatever comes first. Nackdelen med det är att nedervåningen är precis lika skabbig som innan. Fördelen är att mitt gym är kvar! Dessutom har vi flyttat upp en del grejer till det nya rummet på övervåningen så nu har jag till och med lyxigt mycket plats och tillbringade en del av denna vab-dag med att flytta om mina träningsprylar lite.

Sen kände jag inte det minsta för att träna. Inte det intervallpass med fokus på baksidan som det var meningen att jag skulle träna idag i alla fall, jag kände för att leka. Så jag värmde upp på crossen en stund och försökte övertala mig till att köra det coachen sagt. Men icke, idag lockade allt annat. Så jag gjorde precis det jag kände för och framförallt testade jag saker som jag varit nyfiken på ett tag, eller inte gjort på väldigt länge, eller helt enkelt behöver öva på.

Som att hoppa double unders. Vilket är helt omöjligt med ett för kort barnhopprep som har grodhuvuden som handtag. Det gav jag upp ganska snabbt (och skriver upp ”hopprep” på min mentala inköpslista). Sen testade jag handstående och kunde till slut komma upp utan att ta sats genom hela rummet för att få tillräckligt med momentum. ”Allt” som krävs är att squatta och sedan trycka upp, som i ett grodhopp. Fast upp och ner. Och med stöd mot väggen, förstås. Sen testade jag att göra dynamisk planka på fitnessbollen. Då ramlade jag första gången. Who was I kidding, jag kan knappt göra dem på golvet…

Varm och svettig bestämde jag mig för att försöka med huvudstående. Något jag varit mer rädd för än handstående, jag litar mer på mina armar än min nacke… Men jag kom upp, mot väggen förstås och vågade mig efter en stund ut på golvet där jag med samma grodhoppsteknik (och med stöd av underarmarna förstås) kom upp! Och ramlade ner åt andra hållet. Jag dog inte. Jag slog inte ens ut tänderna. Så jag försökte igen. Och igen och igen. Och ramlade antingen framåt eller bakåt eller hamnade i en tvåsekundersställning med benen åt olika håll. Mycket graciöst. Mycket nyttigt.

Jag testade också jumping lunges (svåra! Balans är liksom inte min grej! Men svettig och kul), ”man on fire” burpees (varför har jag inte vågat göra dem? Det enda man behöver är lite mer plats…), pistols i TRX (suger fortfarande), armhävningar upphängd i min gummibandsanordning (suger ännu mer), boxhopp (fast på Ikea-pallen, inga problem – jag behöver något högre att öva på), tuck jumps (fick ont i ryggen?), benböj med bakåtrull och hopp (ännu flåsigare än den ”vanliga” varianten utan hopp). Jag var också tvungen att se om jag fortfarande kunde göra Turkish get up med kettlebell (det kunde jag!) och man maker (det var länge sen jag tränade med dubbla kulor). Testade också man maker plus (med utfall bakåt när man har kulorna över huvudet, jobbigt och kul!). Allt körde jag bara lite hipp som happ, några repetitioner här, några där.

Sen körde jag Body For Life-intervaller på crossen medan jag tittade på Vampire Diaries (jag vet, jag är helt megaberoende – kan inte se en pinne på gatan utan att tänka på att den kan användas till att döda en vampyr…). Svettig och urlycklig insåg jag att över en timme gått och att jag hade bråttom till skolan för att hämta Stor.

Dagens lärdom: Lek mer!

Lekplats...
Lekplats…
...med mycket mer plats!
…med plats för lek!

Get glutes?

En av mina internet-favvisar är Marianne Kane. Hennes sajt Myomytv.com innehåller mängder av roliga kettlebellpass för alla nivåer. Pedagogiska tutorials, bra startpass (kolla tex in den här train-alongen om du nyligen blivit kettlebellfrälst) men också bra och intressanta inlägg om träning och forskning. Det finns också några bodyweightpass ifall du inte tränar med kulor!

En del tycker Marianne är lite tjötig och ja, man kan spola förbi de första minuterna på videon om man inte vill lyssna ;-). För mig personligen är hon lite extra inspirerande eftersom hon har en reumatisk sjukdom. Träningen har blivit livsviktig för hennes välmående och jag älskar när hon säger att hon ”haft lite ont senaste veckan så jag tar det lite lugnare med vikterna” och sen gör hon bulgarian squats med en 20-kiloskula på varje arm…

Men nu var det egentligen inte det jag skulle skriva utan det faktum att Marianne tillsammans med ett par träningsvänner startat Get Glutes. Nog skulle jag gärna getta Mariannes glutes men jag vet inte… Kanske är behovet för ”träning anpassad för kvinnor” större utomlands än i Sverige? HAR vi inte redan det i stor utsträckning – eller kanske ännu hellre, är det verkligen någon skillnad på kvinnlig och manlig träning? Olika förutsättningar, visst. Efter graviditet krävs särskilda kunskaper, absolut. Men utöver det?

Kanske är det min okunskap som spökar. Eller så är vi bortskämda här i Sverige. Eller så borde jag verkligen skaffa mig ett medlemsskap i Get Glutes och se min booty växa… Vad tycker ni?

Marianne-Kane2

Liten träningssvacka? Åk till Pingstkyrkan!

I alla fall till vår pingstkyrka, där finns det kettlebells och starka tjejer som tar dig ur träningssvackor (och övriga svackor kan vi också råda bot på om du vill ;-)). Ja, kanske var det precis vad jag behövde? Flera timmars nötande av teknik (för man blir aldrig färdiglärd, take my word for it!), flera svettiga pass och en samlad endorfinnivå som lyfte kyrktaket. Dessutom fick jag med mig ett helt gäng tjejer (och min Barnafader och Bettys mister) hem på tacomiddag och Bodycomfs äppel”paj”. Och några timmars snack om träning, mat och CSI (man får ju passa på när man har en livs levande sådan i sällskapet!).

 

Instruktörs-Betty går igenom noga, visar, korrigerar och peppar. Här på "Jag ska bara träna..."-bloggerskan Sara.
Jag lyckades, med stort besvär, push pressa 16 kilo för första gången. Öva, öva, öva...
Cissi och Maria var riktiga show offs. Körde Man Maker med 12 och 16-kilos... OCH med armhävningar. Efter två timmars kurs. Så starka!
Äppel"pajen" (kaneliga äpplen med smul av mandelmjöl, smör, pekannötter, hasselnötter, kokosflingor och lite sukrin) avnjöts av kvarg som jag blandade med vaniljproteinpulver. Mycket gott! Glass och vaniljvisp fanns också, för de som hellre önskade.

 

Nu har vi röjt undan disk och jag har precis kommit upp ur badkaret (med viss möda). Intvålad och fuktkrämat mig med superlyxiga produkter från Mary Kay som snälla Therese och Louise hade med sig (Tack söta ni!) och njuter av den lilla orkidé Maria tror att jag ska lyckas hålla liv i (Jag ska göra mitt bästa!). Till lördagsmys blir det goda smörgåsar med diverse ostar, lite oliver, salami och annat plock. Jag är glad i hela kroppen. Och trött. Och hungrig!

(och jag viskar för att inte jinxa det men jag tror minsann att någon tar sig till gymmet inom snar framtid)

 

 

 

The Russian Kettlebell Challenge Göteborg 2012

Jag ska gifta mig med Pavel och flytta till Ryssland. Eller var han nu bor.

Eller kanske inte. Men jag fick i alla fall ett kort med honom, tjoho!

Det har varit en mycket rolig och inspirerande dag. Inte minst att få hänga med Therese och Louise igen och även träffa Cecilia som också var där som ”victim”. Vi fick också en pratstund med Olga som kämpat hårt hela helgen (and had the sönderslitna hands to prove it). Vi blev tilldelade en Instructor Candidate (Therese hamnade hos Olga!) som skulle visa oss grunderna i kettlebell-träning. Min tränare var militär och har hand om träningen i vad-det-nu-var-Karlsborg-kanske-? och ville bli KB-instruktör för att kunna köra med militärerna. Yeah. Beatatjata goes military, typ. Hela tiden gick Senior Instructors runt och kollade in och lyssnade för att bedöma varje kandidat. Smått nervigt, kan jag tänka.

Efter avslutad instruktion stannade vi för att titta på kandidaternas Graduate Workout. Det såg minst sagt jobbigt ut… Starka män och kvinnor som kämpade stenhårt. Superhäftigt att se! Jag hoppas att alla blir certifierade! Som jag förstod det har det varit flera olika tester som de blir bedömda i. Det är få (om ens några) som klarar alla direkt men de har ett antal veckor på sig att nöta vidare och skicka in videos på de tester som de blev underkända i.

Glad att jag fick vara en del av det här!

 

 

Victim? Är det verkligen ”klient” på engelska?!

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Beatatjatas Pavel-dag!

Japp, snart ska jag köra mot Göteborg för att vara med på RKC Instructor Certification. Inte för att själv bli certifierad instruktör. Nej nej. Jag ska anmäla mig vid skylten ”VICTIMS”. Känns väldigt förtroendeingivande… Exakt vad det innebär vet jag inte. De som går utbildningen ska nog behandla oss som klienter som de ska undervisa. Tror jag. Eller så kommer de spela dodge ball med kettlebells så fort vi kliver in i lokalen. Hur som helst så är Pavel där och ni som hängt med ett tag vet att jag körde ett DVD-program med Pavel för ett tag sedan. Pavel är kettlebellsens pappa, kan man säga. Och han är ryss. Och säger saker som ”Comrade lady, I want to hear you roar” och sånt. Can´t wait!

Men först måste jag få av mig träningskläderna, duscha och ta på mig rena träningskläder. Jag har nämligen startat dagen med en litet joggtur, helt enligt mitt komma-igång-med-joggning-program.

 

Dags att skynda, Pavel – Here I come!

 

Gratis kettlebellträning i Göteborg

Göteborgare (eller ni som kan ta er dit) kolla in detta.

 

Under tre dagar (29 juni – 1 juli) kommer en stor utbildning för kettlebellinstruktörer att gå i Göteborg. För de blivande instruktörerna ingår det bland annat att utföra en timmes personlig träning med en ”klient” sista dagen. Som klient får du en timmes gratis kettlebellinstruktion men också 30% rabatt på marknadens bästa kettlebells som används dessa dagarna.

Tid och plats: Samling 13:00 i Pjäshallen, Kviberg (Karta: http://goo.gl/maps/wHB5) Avslutning cirka 14:30
Datum: Söndagen den 1 juli

Som ”klient” får du dessutom chansen att bevittna de blivande instruktörernas fruktade Graduate Workout efteråt!

 

Tack vare tips från bästa Carinni är jag nu anmäld – kul! Tänk om vi får se Pavel… 😀

 

Det finns platser kvar så är ni intresserade – anmäl er! Inga förkunskaper behövs!

 

 

EDIT: Fick precis mail från Fredrik på Kettlebellcenter och enligt honom är Pavel på plats och vi får träffa honom. Tänk om han säger ”Woman, I want to hear you ROAR!!”

😀

Morgonflås

Segt idag! Jag har lite underskott på sömnkontot känner jag, ska åtgärdas snarast. Måste bara jobba lite först. Passade bra med ett flåspass idag alltså, tänkte jag. Jag tänkte lite fel. Ojoj, så jobbigt det kan vara att skutta runt när man är trött! Hade jag haft min crosstrainer hade jag stått och tittat på Biggest Loser och trampat på. Nu blev det kettlebell-pass à la Marianne (samma som sist!). Jag körde med lättaste vikter (8 kg på allt utom swing där jag körde 12 kg) för att istället fokusera på att köra snabbt och jobba med flåset. Musklerna får sitt i gymmet, är det tänkt. Det blev rätt bra intensitet till slut! 21 flåsiga minuter, mina typ-intervaller för den här veckan.

Nu är gröt och ägg på gång, barnen ska väckas, vi ska iväg till dagis och jobb och idag har jag med mig träningsväskan. Igen. Skam den som ger sig, jag ska försöka få till lunchträning på gymmet idag!

Tog en längre paus i mitten för att få ner pulsen lite, annars körde jag på 45 sek arbete, 15 sek vila. 3 varv, 21 minuter totalt.

Test: From Russia with Tough Love

”From Russia with Tough Love – Kettlebell Workout for a Femme Fatale” av Pavel Tsatsouline.

Japp, det är precis så corny som det låter 🙂

Denna bok och dvd av kettlebell-gurun Pavel (han tog KB:n från Ryssland till resten av världen i slutet på 90-talet) har jag fått låna av fina Carinni som jag träffade på kb-kursen förra veckan. Det är ett program som sträcker sig över åtta veckor och alla övningar beskrivs noggrannt i text samt i medföljande dvd.

Pavel har lite, låt mig uttrycka mig diplomatiskt, lustiga idéer om vissa saker (tex, om du anser att du behöver uppvärmning så behöver du gå i terapi) men det är underhållande. Dessutom presenterar han diverse fakta som understödjer hans idéer. De senaste årens kettlebell-trend visar väl att han vet vad han snackar om!

Jag har inte tuggat mig igenom allt material ännu men det verkar lovande. Jag vill köra hela 8-veckorsprogrammet dedikerat men jag kan inte bestämma mig för om jag ska börja nu eller efter fokusmånaden… Så jag testar första veckan och bestämmer mig sen! Jag lägger upp min veckoplanering senare.

Men berätta inte för Pavel att jag testar lite för då kommer han säga ”Comrade lady, hit the deck and give me ten push ups”.

"You are woman, I want to hear you ROAR!"

(Självklart får ni utvärdering sen!)

Uppdatering: Startpaket med bok, dvd och kettlebell går att köpa här.

Kettlebell Intro

David Liljeros i förgrund och Fredrik Högström i bakgrunden - jag använde såklart en 44-kilos under kursen - Svettig? Nädå... - Keso och banan i bilen har sällan smakat så bra!

 

Äntligen dags! Jag har haft min lilla 8-kilosklump sedan i våras och swingat både hit och dit framför youtube men känt att jag vill veta att jag gör rätt för att kunna gå vidare. Så när jag läste om introduktionskursen Kettlebell Center i Göteborg blev jag glad, glad, glad!

I en källarlokal under en kyrka (! Känns skönt med lite divine intervention ifall det behövs!) ligger centret som drivs av David Liljeros och Fredrik Högström. Redan under uppvärmningen lärde jag mig något nytt. Fokus på lederna. Hur kan jag som reumatiker inte ha koll på att ordentligt genomgång av lederna innan träning ökar rörlighet och minskar slitage och skaderisker? Jag som alltid bara kör en stund på crossen och sen går rakt på träningen… Bad Beatatjata!

När lederna var genomgångna och även musklerna lite stretchade och uppvärmda satte vi igång med tekniken. Långsamt och gediget gick David och Fredrik igenom tekniken bakom marklyft som sedan leder till swing. Om och om igen fick vi upprepa små rörelser för att sedan lägga till ytterligare ett moment, tänka på andningen, tänka på anspänningen osv. Själva swingandet kom vi nog inte till förrän under timme två. Hela tiden gick instruktörerna runt och tittade, påpekade felaktigheter, hjälpte till och svarade på frågor. Swinga, vila, swinga, vila. Hela tiden med fokus på tekniken. Jag fick byta från min 10-kilos kb till en 12-kilos och det kändes bara bra, måste införskaffa en snarast!

Avslutningsvis fick vi testa en liten workout där vi två och två varvade swings och plankan. Den ena swingade 10 gånger medan den andra stod i planka, och så byttes vi av. Sedan 9 swings, same procedure, osv till 1 swing. Roligt, svettigt, mersmak!

Det gläder mig att jag inte var HELT ute och cyklade innan. Jag hade ett hum om hur jag skulle göra men jag små förändringar som att lägga vikten på hälarna och jobba helt med höften gjorde stor skillnad. Nu kände jag i kroppen, i anspänningen, när det blev rätt.

Det finns två fortsättningskurser. En som fokuserar på Turkish get ups och en som lär ut Clean, press och snatch. Jag är såklart sugen på båda! Jag är också sugen på Pavel´s From Russia with tough love, ett åtta-veckorsprogram för kvinnor för att bygga upp tekniken. Kanske helt enkelt ska fokusera på kb-träning framöver…

Sist men inte minst! Jag fick träffa bloggläsaren ”Carinni” live (hej hej!)! Hon såg ungefär lika sval ut när hon gick som när hon kom, till skillnad från en annan knallröd, genomsvettig kursdeltagare…