Idag jobbade jag hemma för att kunna åka med Stor till sjukhuset för en röntgenundersökning. Vi bor ju några mil från stan så det blir lite pussel för att slippa åka in till jobbet, hem och hämta barn, åka in till stan igen, hem för att lämna barn osv osv.

Det är sjuttielfte gången vi är på något sådant de senaste två månaderna för det har varit:

• Hörseltest på grund av misstänkt hörselnedsättning.
• Tandläkarbesök för att plasta sexårs-tänder.
• Tandläkarbesök för att plasta 12-årständer.
• Tandläkarbesök för att diskutera tandställning.
• Tandläkarbesök för att ta avgjutning för tandställning.
• Hörseltest igen för att det blev något fel på det förra.
• Läkarbesök för att diskutera hörseltest. Där konstaterades att problemet nog är en stor polyp som ska opereras bort.
• Läkarbesök för att kolla värkigt ben.
• Röntgen av värkigt ben.
• Magnetröntgen av värkigt ben.

Närmaste veckorna består av:

• Operation av polyp.
• Tandläkarbesök för att få tandställning.
• Läkarbesök för att diskutera röntgenresultat av värkigt ben

Och detta är bara på de två äldsta barnen. Liten är cool än så länge.

Fast hon fick feber nu på eftermiddagen så imorgon blir det vab.

Tack o lov för att min arbetsplats är där min dator är. Hur gör ni andra? Ni som jobbar i skola eller vård eller andra ställen där man liksom inte bara kan jobba ikapp hemifrån på kvällen?!

I måndags, efter en (EN) dag på jobbet så var jag sååå trött och Barnafadern var sååå trött efter att ha varit hemma med barnen hela dagen så vi bestämde oss för att inte vuxna mer den dagen och så köpte vi chips och godis och kollade på Netflix istället för att gå igenom barnens scheman på förskola och fritids. Nu har barnen inga tider inplanerade nästa vecka och vi får (återigen) fjäska för världens snällaste personal för att lösa det.

Vi har inget buffertkonto. Eller några sparpengar överhuvudtaget. Vi bara…lever, liksom. Detta är vårt enda och gemensamma nyårslöfte – att ordna en privatekonomi som två vuxna, heltids(ish)arbetande trebarnsföräldrar inte behöver skämmas över. Vi hade exakt samma löfte förra året. #fail

På grund av orsaker har Anticimex just varit här och ja, vi har fukt på vinden och ja, det har börjat växa mögel. Detta beror på att ventilationsmackapären inte fungerar. Vilket inte är så konstigt eftersom den behöver servas årligen och filtret ska bytas minst lika ofta. Vi har inte ens tittat på åbäket på tio år. Vem kunde ana att den där stora prylen på vinden hade en funktion? När vi köpte huset sa vi att vi nog behövde gå en huskurs. Sen glömde vi det i ett decennium. Happy tioårsjubileum huset, du hade nog önskat dig vuxnare invånare.

Så det där buffertkontot hade behövts nu eftersom Anticimex-kollen kostar 6.000 kronor och ventilationsreparationsservice-grejen kostar minst lika mycket och sen måste vi slipa (?) och anti-mögla (?) lite på råsponten (?) också.

Nu ska jag stoppa huvudet i sanden och skita i allt och kolla på Netflix i pyjamas (samma pyjamas som jag bar medan jag lotsade runt Anticimex-mannen i 1,,5 timme) . Kan bli vuxen nästa vecka. Finns det chips?

MVH snart 40

Såg filmen Bad Moms för några veckor sedan. Tyckte den var riktigt rolig faktiskt, om än väldigt låg humor. Jag har väldigt låg humor så perfect match för mig. Stor igenkänning i många saker (men inte alls i hur sjukt snygga de är hela tiden och de höga klackar de konstant har på sig) och särskilt fint var det lilla extramaterialet i slutet där skådespelarna satt med sina IRL-mammor och pratade moderskap. Mammorna bekände vissa tokigheter. Döttrarna förklarade hur mycket de älskar sina mammor trots tokigheterna.

Om mina döttrar kommer göra samma sak när de är vuxna återstår att se men själva bekännelsen kan jag väl komma med direkt, keeping it real osv osv. Här är några bad mom moments från igår.

1. När jag hämtade barnen visade det sig att Stor stukat foten lite och absoluuut inte kunde gå på den, än mindre städa sitt rum vilket var min plan. När jag sa till Mellan att ”då får vi hjälpas åt med städningen så får Stor passa Liten i soffan” så visade det sig att Mellan hade sååå ont i fingret och absolut inte kunde röra sig. Då sa jag ”Nähä! Men då kanske ni ska ta och hitta en annan familj att tillhöra för i den här familjen hjälps vi åt!”. Tårar all over the place.

2.  När jag avbröt städningen efter fem minuter för att laga mat eftersom alla höll på att dö svältdöden så tappade jag, förstås, en hel (tillagad) kyckling på golvet. Då svor jag högt varpå barnen frågade om det där var ett fult ord. Mitt svar? ”Det var ett jävligt fult ord men en jävla dag i månaden får vuxna kvinnor för fan svära så mycket de vill, det kallas pms-kulminerar-dagen och är ett jävla helvete!”. Hashtag moget. Såg hur Litens språksynapser gnistrade av inlärning och räknar kallt med att hennes nästa talade ord kräver censur.

3. När ingen åt av middagen (förutom Liten som åt massor och slängde lika mycket massor av ris på golvet) så suckade jag till slut uppgivet ”Om ni bara äter upp grönsakerna så köper jag godis sen och så ligger vi i soffan resten av kvällen och ni får vara uppe hur länge ni vill så länge jag får gå och lägga mig när jag vill”. De åt upp grönsakerna. Och när Barnafadern kom hem vid 21 så fann han en sovande fru och vakna stor-barn i ett hav av godispapper.

De åt i alla fall sina grönsaker. Score!

 

Ibland får jag inte ihop att jag kan vara superenergisk marknadsmänniska i klackar ena dagen och urskiten svettluktande mysbyxemamma nästa. Och svetten beror inte på träning, då hade det ju kommit ett skrytinlägg istället.

Vissa dagar läser jag två böcker för Mellan vid läggningen, lyssnar tålmodigt på Stors läsarkvart och avslutar med att sjunga alla verser av ”Per Olsson han hade en bonnagård”. Med autentiska djurljud och tonartshöjning efter varje vers (det blir högt i slutet!). Andra kvällar mutar jag med Ipad för att kunna gå direkt på god natt-kramen.

Jag kan gå upp klockan 05 för att hinna träna, duscha, tvätta håret, sminka mig och allt vad det är. Och jag kan ligga vaken vid 05 och svära inombords över den snoriga och fäktande bebisen bredvid mig.

Ibland sitter jag högt på mina prettohästar och tvingar alla till skärmfri dag med sällskapsspel, utevistelse och ekomat. Ibland drar jag ner rullgardinerna för att den himla solen reflekteras i tv:n och barnen måste ha hörlurar till sina devices så att jag kan koncentrera mig på mobilen och ”Housewives of New Jersey” samtidigt. Fryspizza till middag, mums.

Ibland lägger jag ut storsmilande svettselfies på Instagram. Ibland lägger jag inte ur något för att det ser så tråkigt ut med en trött, huvudvärkig gnällmorsa.

Jag önskar ofta att jag bara var det ena och inte det andra. Den där som alltid orkar, hinner, ler. Men sådan är ju inte verkligheten och egentligen är jag rätt glad för dem. Kontrasterna.

Okej. Sofy skriver att jag är sann och genomhärlig och min kompis T som jag sprang på vid bibblan idag sa att jag är som någon fräsch ur en film som kommer svischande efter jobbet och är så där…härlig. Eller nåt. Tack till båda två. Men nu ska jag vara sann så får ni sen döma härligheten, i evighet amen.

Jag fick bra boktips i uppfostringsgenren härom dagen och jag lovar att jag ska läsa dem. Men till dess är det motherhood the Beatatjata way som gäller. Och då kan en onsdageftermiddag mitt i livet gå till så här, ungefär.

 

—

Den ömma modern stressar från jobbet för att hinna med tåget så att hon inte ska bli sen till hämtning av Stor. En snäll svärmor har hämtat från förskola och fritids, matat barnen och sedan skjutsat Stor till dansen där modern alltså ska hämta.  So far so good. Men just ikväll är det dessutom avslutning på en aktivitet där föräldrar och syskon förväntas vara med. Den ömme fadern jobbar och den ömma modern är så trött att hon vill gråta en skvätt eller tjugo. Resolut mutar hon därför barnen med hyrfilm, chips, godis och läsk för att de ska sluta gråta när hon meddelar att det inte blir någon kvällsaktivitet med korvgrillning.

Eftersom huset förfaller runt henne tar hon en snabb röjrunda där illaluktande disk och smutsiga underkläder på golvet göms undan men resten av stöket får vara kvar. Hon påminns av Stor att det vankas utflykt (med fikamatsäck!) i skolan imorgon och konstaterar att det inte finns något fikaliknande hemma. Inte ens frukt. Den ömma modern lägger därför en flaska mineralvatten, en skalad morot och en liten Twix som hon rotade fram ur skåpet i en burk i barnets ryggsäck.

Sedan sjunker hon ner i soffan med en egen chipsskål och en bok (och funderar på vaaaarför hon har gått upp i vikt? Fattar inte?!).

Och sedan lever de lyckliga resten av onsdagen bland chipssmulor och kladdiga läskfläckar.

—

Typ så.

Härligt värre?

 

Några tillägg:

1. Observera att barnen fick middag hos svärmor. Annars hade den ömma modern utfodrat dem med lite vetemjölspannkakor och sylt innan godisfrossan.
2. Observera att den ömma modern inte ätit middag. Eller jo, chips är middag.
3. Den ömma modern tränade i alla fall i morse.
4. Den ömma modern ska åtminstone bada och tvätta hår på de lortiga små trollen innan läggdags. Om hon orkar.
5. Jag skriver i tredje person så att jag ska kunna hävda att det är…någon jag känner…det handlar om när Barnavårdsnämnden ringer på dörren.