Hashtag livspusslet

Idag jobbade jag hemma för att kunna åka med Stor till sjukhuset för en röntgenundersökning. Vi bor ju några mil från stan så det blir lite pussel för att slippa åka in till jobbet, hem och hämta barn, åka in till stan igen, hem för att lämna barn osv osv.

Det är sjuttielfte gången vi är på något sådant de senaste två månaderna för det har varit:

  • Hörseltest på grund av misstänkt hörselnedsättning.
  • Tandläkarbesök för att plasta sexårs-tänder.
  • Tandläkarbesök för att plasta 12-årständer.
  • Tandläkarbesök för att diskutera tandställning.
  • Tandläkarbesök för att ta avgjutning för tandställning.
  • Hörseltest igen för att det blev något fel på det förra.
  • Läkarbesök för att diskutera hörseltest. Där konstaterades att problemet nog är en stor polyp som ska opereras bort.
  • Läkarbesök för att kolla värkigt ben.
  • Röntgen av värkigt ben.
  • Magnetröntgen av värkigt ben.

Närmaste veckorna består av:

  • Operation av polyp.
  • Tandläkarbesök för att få tandställning.
  • Läkarbesök för att diskutera röntgenresultat av värkigt ben

Och detta är bara på de två äldsta barnen. Liten är cool än så länge.

Fast hon fick feber nu på eftermiddagen så imorgon blir det vab.

Tack o lov för att min arbetsplats är där min dator är. Hur gör ni andra? Ni som jobbar i skola eller vård eller andra ställen där man liksom inte bara kan jobba ikapp hemifrån på kvällen?!

Typisk oskön grej: se sitt barn i sjukhusrock på en brits.

En vuxen kvinnas bekännelser

I måndags, efter en (EN) dag på jobbet så var jag sååå trött och Barnafadern var sååå trött efter att ha varit hemma med barnen hela dagen så vi bestämde oss för att inte vuxna mer den dagen och så köpte vi chips och godis och kollade på Netflix istället för att gå igenom barnens scheman på förskola och fritids. Nu har barnen inga tider inplanerade nästa vecka och vi får (återigen) fjäska för världens snällaste personal för att lösa det.

Vi har inget buffertkonto. Eller några sparpengar överhuvudtaget. Vi bara…lever, liksom. Detta är vårt enda och gemensamma nyårslöfte – att ordna en privatekonomi som två vuxna, heltids(ish)arbetande trebarnsföräldrar inte behöver skämmas över. Vi hade exakt samma löfte förra året. #fail

På grund av orsaker har Anticimex just varit här och ja, vi har fukt på vinden och ja, det har börjat växa mögel. Detta beror på att ventilationsmackapären inte fungerar. Vilket inte är så konstigt eftersom den behöver servas årligen och filtret ska bytas minst lika ofta. Vi har inte ens tittat på åbäket på tio år. Vem kunde ana att den där stora prylen på vinden hade en funktion? När vi köpte huset sa vi att vi nog behövde gå en huskurs. Sen glömde vi det i ett decennium. Happy tioårsjubileum huset, du hade nog önskat dig vuxnare invånare.

Så det där buffertkontot hade behövts nu eftersom Anticimex-kollen kostar 6.000 kronor och ventilationsreparationsservice-grejen kostar minst lika mycket och sen måste vi slipa (?) och anti-mögla (?) lite på råsponten (?) också.

Nu ska jag stoppa huvudet i sanden och skita i allt och kolla på Netflix i pyjamas (samma pyjamas som jag bar medan jag lotsade runt Anticimex-mannen i 1,,5 timme) . Kan bli vuxen nästa vecka. Finns det chips?

MVH snart 40

Min glamourösa verklighet

Jag är på hotell. Jag ska berätta mer om de senaste veckorna snart men just nu vill jag bara berätta att jag är på ett hotell för att förbereda och genomföra en konferens. Jag har fått en svit. Ungefär samma storlek som min och Barnafaderns första lägenhet fast med två badrum, det hade inte vi. 

Sängen är enorm. Täcket fluffigt och lakanen krispiga. Jag har tränat för att skapa energi för många kvällstimmar med jobb och har köpt världens godaste Ceasarsallad. Jag har både badkar och dusch och tänker använda det förstnämnda innan jag drar på mig den mjuka badrocken. 

Men, vad har vi här? En katt bland hermelinerna? Nej, det är bara en filt med fjädrar på. En orm i paradiset? Nej, en flaska lusschampo. Eftersom mitt liv aldrig kommer vara en Instagram-idyll.*

(*Fast rackarns bra ändå. Hellre lustvätt av mig själv i lyxsvit än lustvätt av alla barn hemma i vardagsstöket. Stackars Barnafadern…)

Bad Mom moments

Såg filmen Bad Moms för några veckor sedan. Tyckte den var riktigt rolig faktiskt, om än väldigt låg humor. Jag har väldigt låg humor så perfect match för mig. Stor igenkänning i många saker (men inte alls i hur sjukt snygga de är hela tiden och de höga klackar de konstant har på sig) och särskilt fint var det lilla extramaterialet i slutet där skådespelarna satt med sina IRL-mammor och pratade moderskap. Mammorna bekände vissa tokigheter. Döttrarna förklarade hur mycket de älskar sina mammor trots tokigheterna.

Om mina döttrar kommer göra samma sak när de är vuxna återstår att se men själva bekännelsen kan jag väl komma med direkt, keeping it real osv osv. Här är några bad mom moments från igår.

1. När jag hämtade barnen visade det sig att Stor stukat foten lite och absoluuut inte kunde gå på den, än mindre städa sitt rum vilket var min plan. När jag sa till Mellan att ”då får vi hjälpas åt med städningen så får Stor passa Liten i soffan” så visade det sig att Mellan hade sååå ont i fingret och absolut inte kunde röra sig. Då sa jag ”Nähä! Men då kanske ni ska ta och hitta en annan familj att tillhöra för i den här familjen hjälps vi åt!”. Tårar all over the place.

2.  När jag avbröt städningen efter fem minuter för att laga mat eftersom alla höll på att dö svältdöden så tappade jag, förstås, en hel (tillagad) kyckling på golvet. Då svor jag högt varpå barnen frågade om det där var ett fult ord. Mitt svar? ”Det var ett jävligt fult ord men en jävla dag i månaden får vuxna kvinnor för fan svära så mycket de vill, det kallas pms-kulminerar-dagen och är ett jävla helvete!”. Hashtag moget. Såg hur Litens språksynapser gnistrade av inlärning och räknar kallt med att hennes nästa talade ord kräver censur.

3. När ingen åt av middagen (förutom Liten som åt massor och slängde lika mycket massor av ris på golvet) så suckade jag till slut uppgivet ”Om ni bara äter upp grönsakerna så köper jag godis sen och så ligger vi i soffan resten av kvällen och ni får vara uppe hur länge ni vill så länge jag får gå och lägga mig när jag vill”. De åt upp grönsakerna. Och när Barnafadern kom hem vid 21 så fann han en sovande fru och vakna stor-barn i ett hav av godispapper.

De åt i alla fall sina grönsaker. Score!

 

Gasen i botten

God morgon måndag! Ny vecka, nya friska tag…typ? I mitt huvud snurrar tankar kring följande:

Den senaste tiden har jag varit så sjukt produktiv på jobbet. Mina planeringar har stämt, mina listor bockats av och jag har levererat levererat levererat. Förra veckan gjorde jag ingenting alls. Jodå, det gjorde jag förstås, jag gjorde det jag bör men inte alls med samma geist och frenesi. Har stämplat ut tidigare (bildligt talat, har ej stämpelklocka), har suttit ner vid förmiddagskaffet och pratat med kollegor. Såna saker.

I mars var jag väldigt social med mina mått mätt. Träffade folk och gjorde urläskiga saker som att åka till Stockholm och hänga med folk som jag aldrig träffat tidigare. Så fantastiskt roligt. Och utmattande. Nu vill jag bo på en öde ö i några veckor för att detoxa min fransiga själ.

Vissa föräldralediga dagar är det fläng från morgon till kväll med tider att passa, öppna förskolor, volontärsgrejsande, ärenden och kalasplaneringar. Andra dagar köper jag chips och ligger som en död sill i soffan medan bebis kryper runt på mig och plockar chipsrester från min tröja.

Ibland storkokar jag bolognese på kycklingfärs, fullproppad med protein och nyttigheter, äter enligt #cleaneating-konstens alla regler (nästan) och tänker att det är konstigt att folk smäller i sig så mycket ohälsosamt. Sedan gör jag som punkten ovan. Igen. Går att byta ut ”chips” mot ”kexchoklad/kanelbullar/smörgåsar/smågodis/amerikanskapannkakormedlönnsirapmycketbaconfruktsalladochkaffetack”. Eller varför byta ut förresten, allt på en gång går också bra.

Ibland tränar jag dubbelpass. Ibland säger min aktivitetsklocka att jag rört mig ungefär 4% av dagens mål.

Jag kan spara pengar i några månader. Hålla hårt i slantarna vi har och prioritera rätt. Sen bränner jag allt (och lika mycket till, förlåt kreditkortet och barnen som får gå barfota i snön) på några veckors online-shoppande. Oops.

Det där med lagom är svårt. En jämnare produktionstakt på jobbet vore kanske bra? Träffa vänner ibland och vila själv ibland? Vara lagom aktiv varje dag, ha lagom med inbokade grejer. Äta bra för det mesta. Hålla sin budget. Balans, lagom, vuxen. Men är det någon som lever så? Hur gör ni? Lär mig!!

Eller är det ens eftersträvansvärt? Kan jag fortsätta maxa och bromsa, maxa och bromsa? Fick lära mig när jag tog körkort (för 18 år sedan!!!) att det är väldigt ineffektiv körning som drar onödigt mycket bränsle. Det är ju dumt. Mot miljön och så. Men det är ju gött att trycka gasen i botten liksom.

 

(Bara det att jag får bensinstopp så himla ofta)

Vardagskontraster

Ibland får jag inte ihop att jag kan vara superenergisk marknadsmänniska i klackar ena dagen och urskiten svettluktande mysbyxemamma nästa. Och svetten beror inte på träning, då hade det ju kommit ett skrytinlägg istället.

Vissa dagar läser jag två böcker för Mellan vid läggningen, lyssnar tålmodigt på Stors läsarkvart och avslutar med att sjunga alla verser av ”Per Olsson han hade en bonnagård”. Med autentiska djurljud och tonartshöjning efter varje vers (det blir högt i slutet!). Andra kvällar mutar jag med Ipad för att kunna gå direkt på god natt-kramen.

Jag kan gå upp klockan 05 för att hinna träna, duscha, tvätta håret, sminka mig och allt vad det är. Och jag kan ligga vaken vid 05 och svära inombords över den snoriga och fäktande bebisen bredvid mig.

Ibland sitter jag högt på mina prettohästar och tvingar alla till skärmfri dag med sällskapsspel, utevistelse och ekomat. Ibland drar jag ner rullgardinerna för att den himla solen reflekteras i tv:n och barnen måste ha hörlurar till sina devices så att jag kan koncentrera mig på mobilen och ”Housewives of New Jersey” samtidigt. Fryspizza till middag, mums.

Ibland lägger jag ut storsmilande svettselfies på Instagram. Ibland lägger jag inte ur något för att det ser så tråkigt ut med en trött, huvudvärkig gnällmorsa.

Jag önskar ofta att jag bara var det ena och inte det andra. Den där som alltid orkar, hinner, ler. Men sådan är ju inte verkligheten och egentligen är jag rätt glad för dem. Kontrasterna.

image
Svettiga (otränade) armhålor, mysbyxor, New Jersey-fruar, sömnbrist, huvudvärk. Så imorgon måste väl bli en tvärtom-dag va?!

Intervaller och smilgropar

Elbe tipsade om de här pyramidintervallerna för ett tag sedan och jag testade i helgen. Härligt jobbiga! Jag tog dessutom på mig pulsklockan för en gångs skull och det var smart – den sporrade mig att dra på lite extra och komma över 90% i maxpuls vid några toppar.

20140615_083526
Svettigt!

Senare samma dag (when it rains, it pours) tränade jag på gymmet. Det blev ett litet kombopass för ben och axlar eftersom jag inte kände för mitt vanliga pass. Dammade bland annat av den här gamla godingen eftersom det är en favorit och jag belönar mig själv med roliga övningar efter jobbiga diton. Inte för att den här inte är jobbigt. Den är kuljobbig! Tog i alla fall första bilden nedan och blev lite kär i mitt ben. Tycker jag ser stark ut. Tänkte ”åh, hoppas att det inte bara är ljuset”. Sedan gjorde jag omvända flyes för baksida axel och tog den andra bilden. Flyesen kom inte med men andra saker gjorde det. Då tänkte jag ”Oj, hoppas att det bara är ljuset”.

PhotoGrid_1402990866520
Har ju alltid önskat mig smilgropar ju.

Imorse var jag på gymmet igen (JAG FICK UPP DEN! Kroppen. Ur sängen.) och tog dessa bilder. Samma pose vid två olika platser i rummet. Kamerans vinkel gör att mitt huvud ser förkrympt ut men strunta i det. Ljuset kan verkligen…locka fram saker. På gott och ont, antar jag :-).

PhotoGrid_1402990950915
Jivaroindianerna i Ecuador krympte tydligen huvuden. Bara lite allmänbildande information så här på en tisdag.

Sammanfattning:

  • Intervaller äger.
  • Bra ljussättning äger
  • Dåligt ljus är shit the same, vi är grymma ändå
  • Jag gillar mina ben. Även i shorts.

Motherhood the Beatatjata way

Okej. Sofy skriver att jag är sann och genomhärlig och min kompis T som jag sprang på vid bibblan idag sa att jag är som någon fräsch ur en film som kommer svischande efter jobbet och är så där…härlig. Eller nåt. Tack till båda två. Men nu ska jag vara sann så får ni sen döma härligheten, i evighet amen.

Jag fick bra boktips i uppfostringsgenren härom dagen och jag lovar att jag ska läsa dem. Men till dess är det motherhood the Beatatjata way som gäller. Och då kan en onsdageftermiddag mitt i livet gå till så här, ungefär.

 

Den ömma modern stressar från jobbet för att hinna med tåget så att hon inte ska bli sen till hämtning av Stor. En snäll svärmor har hämtat från förskola och fritids, matat barnen och sedan skjutsat Stor till dansen där modern alltså ska hämta.  So far so good. Men just ikväll är det dessutom avslutning på en aktivitet där föräldrar och syskon förväntas vara med. Den ömme fadern jobbar och den ömma modern är så trött att hon vill gråta en skvätt eller tjugo. Resolut mutar hon därför barnen med hyrfilm, chips, godis och läsk för att de ska sluta gråta när hon meddelar att det inte blir någon kvällsaktivitet med korvgrillning.

Eftersom huset förfaller runt henne tar hon en snabb röjrunda där illaluktande disk och smutsiga underkläder på golvet göms undan men resten av stöket får vara kvar. Hon påminns av Stor att det vankas utflykt (med fikamatsäck!) i skolan imorgon och konstaterar att det inte finns något fikaliknande hemma. Inte ens frukt. Den ömma modern lägger därför en flaska mineralvatten, en skalad morot och en liten Twix som hon rotade fram ur skåpet i en burk i barnets ryggsäck.

Sedan sjunker hon ner i soffan med en egen chipsskål och en bok (och funderar på vaaaarför hon har gått upp i vikt? Fattar inte?!).

Och sedan lever de lyckliga resten av onsdagen bland chipssmulor och kladdiga läskfläckar.

Typ så.

Härligt värre?

 

Några tillägg:

1. Observera att barnen fick middag hos svärmor. Annars hade den ömma modern utfodrat dem med lite vetemjölspannkakor och sylt innan godisfrossan.
2. Observera att den ömma modern inte ätit middag. Eller jo, chips är middag.
3. Den ömma modern tränade i alla fall i morse.
4. Den ömma modern ska åtminstone bada och tvätta hår på de lortiga små trollen innan läggdags. Om hon orkar.
5. Jag skriver i tredje person så att jag ska kunna hävda att det är…någon jag känner…det handlar om när Barnavårdsnämnden ringer på dörren.

En Beatatjata är så lättlurad att hon kan ”Alla andra”-lura sig själv med sig själv.

Hej hopp från sjukstugan! Jag har gått från en hyfsad måndag till en superhängig tisdag till att tro att idag, onsdag, blir det jobb. Liten är äntligen feberfri efter en veckans sjukdom och taggad för dagis. Åtminstone var hon det tills Stor släpade sig upp, varm och värkig, och fick anmälas sjuk till skolan. Då ville Liten också vara hemma så klart. Så. Ett sjukt barn. Ett piggt barn som bråkar med det sjuka barnet. Och en mamma som fortfarande hostar och är hängig men troligtvis mest för att jag är slutkörd efter en miljon smittor och behöver vila upp mig. Helst på jobbet, långt ifrån sjuka barn… Risken finns dock att jag har glömt av hur man gör på jobbet. Funkar osminkat och pyjamasbyxor?

Så. Vi kör minsta motståndets lag och TV:n har stått på konstant sedan vi vaknade. Barnen fick oboy till frukost och eftersom de ratade smörgåsarna fick de chips. Japp. Chips eftersom det fanns lite kvar från mitt tröstchipsande igår kväll. Dagens meny är bestämd och beställd av sjuklingen och eftersom friskingen knappt ätit något senaste veckan så godkänner jag Risifrutti, köpta köttbullar med pulvermos till lunch (urk alltså!), Piggelin och falukorv till middag.

För att pigga upp mig lite kollar jag på min egen Instagram-feed från förra sommaren. Då var jag pigg, frisk och glad. Lite solbränd och i riktigt schysst form. Och enligt Instagram så var varje dag solig, jag tränade massor, yogade konstant, drack en massa smoothies, barnen var bara glada och vi åt ren och fräsch mat varje dag. Haha, jag blir ”alla andra”-avundsjuk på min egen extremt vinklade skärva av sanningen!

"Åh, hon är så himla hurtig jämt... Tränar så duktigt... Och äter bara nyttigt eller typ bara hembakat på egenmalt mjöl. Och hennes barn kissar aldrig ner sig och skriker inte på varandra. Och hon och hennes man har sex minst fyra gånger i veckan. Så himla lyckade alltså. Värsta idyllen. Synd att hon är så himla trevlig och gullig dessutom. Luktar aldrig svett och fiser rosendoft. Annars hade jag kanske kunnat hata henne litegrann, i smyg liksom."
”Åh, hon är så himla hurtig jämt… Tränar så duktigt… Och äter bara nyttigt eller typ bara hembakat på egenmalt mjöl. Och hennes barn kissar aldrig ner sig och skriker inte på varandra. Och hon och hennes man har sex minst fyra gånger i veckan. Så himla lyckade alltså. Värsta idyllen. Synd att hon är så himla trevlig och gullig dessutom. Luktar aldrig svett och fiser rosendoft. Annars hade jag kanske kunnat hata henne litegrann, i smyg liksom.”

Gotta go. Liten är nämligen ”FÄÄÄÄÄRDIG”. Beatatjata, keeping it real.

 

Piggelin och falukorv till middag förresten. Konstig kombo. Med vänlig hälsning, Mrs Syftningsfel.

What a difference a day made

Igår:
Ja ba hoppade upp när väckarklockan ringde och körde yoga som uppvärmning och sedan ett riktigt bra hemma-ben-pass på 33 minuter och änna skitnöjd och glad och pepp inför kommande träningspass i nya upplägget och energi inför superspäckad dag. Terapisamtal på vårdcentralen och ja ba ”känns riktigt bra nu och jag vet vad jag behöver arbeta med och jag förstår att det tar tid men jag känner förtröstan och jag jobbar på att hantera stressen och ångesten och bla bla bla jag är en duktig patient”. Och så producerade jag powerpointsslides så det rykte ur både dator och öron och babblade på möten och skrev långa listor och raglade slutkörd hemåt efter att ha kollat av med Barnafadern att alla var friska och krya. Ja ba ”struntar i att bära med mig datorn, jag får ju så ont i axlarna och ryggen och barnen är ju friska”.

Inatt:
Barna ba ”jag har ont i halsen, jag hostar, jag vill ha medicin, jag vill ha vatten, jag vill ha saft, jag kan inte sova, jag vill ha nappen, jag vill ha gosedjur, jag vill ha ett annat gosedjur”.

Idag:
Vi ba familjen Zombie efter alla vakna nattimmar (förutom Barnafadern som ba jobbar dvs sover ostörd i sin lastbil) och ja änna ont i halsen och hostig och snorig. IGEN! Och ja ba ”Men jag har ju inte med mig datorn hem! Varför tog jag inte med mig datorn? Om jag bara hade tagit med mig datorn…” och ångest och stress och ont i magen och dåligt samvete gentemot jobbet för att jag inte kan vobba och gentemot barnen för att jag inte kan vabba i lugn och ro och  förtröstan vet BeataRagata inte ens vad det betyder.

Ja ba vill somna och vakna i april och vara frisk och ledvärks-ångest-stress-dåligtsamvete-fri och förtröstansfull och ”bla bla bla jag väljer glädje och är kapten i min bil”* och roligare än så här blir jag inte idag men det här, mina vänner, är en liten bit verklighet som bara måste få komma ut. Delad misär är hälften misär**?

Idag tävlar vi! Flest koppar kaffe vinner. Är ni på? Jag är bara på nummer ett än så länge men jag återkommer...
Idag tävlar vi! Flest koppar kaffe vinner. Är ni på? Jag är bara på nummer ett än så länge men jag återkommer…

* Alltså, jag är all for att välja glädje och ta kontroll över sitt liv och att sura och gnälla hjälper sällan. Men ibland finns det liksom ingen glädje att välja och sur och gnäll är enda alternativen. Ni som fattar, fattar.
**Jag vet. Totalt egenskapad I-landsmisär.