Alla känslorna på en och samma gång

Just idag känner jag mig extremt HSP. Det är utmattande att vara HSP. Så många känslor, tankar och intryck. Positiva och negativa i salig blandning. Typ så här:

Totalt överväldigad av saker jag behöver göra på jobbet och spännande utmaningar som väntar. Är glad och rädd om vartannat.

Och trött! Är så trött. Vill bara sova!

Fast inte på nätterna, för då vill jag tydligen bara ligga vaken och vara jättevaken och fundera på världsproblemen (som är stora) och mina egna problem (som är pyttesmå men känns jättestora mitt i natten).

Och på lördag fyller min äldsta 12 år! Hur blev hon så stor och underbar och HUR stora fötter kommer hon få egentligen?! Att jag får vara hennes mamma. Vilken välsignelse. Och hjälp vilket ansvar! Hur i hela friden ska jag få klara detta? Lotsa henne, och hennes systrar, till någon slags vuxenhet?

Särskilt med tanke på att jag är världssämst på vuxenhet!! Vill bara kolla Netflix och äta kexchoklad och ta så lite ansvar som möjligt. Herregud, jag fyller snart 40 och beter mig som en barnunge.

Herregud, jag fyller snart 40, måste jag fira det? Vill jag fira det? Hur ska jag fira det?! Det är ju jättesnart. Men inte förrän oktober. Först måste jag ha semester, sen kan jag tänka på det.

Men semestern då, jag vill vara på Holmen i hundra år. Jag kanske borde flytta till Holmen. Där skulle min själ lugna ner sig litegrann tror jag. Jag stressar redan upp mig över att jag ska vara själv med de små en hel vecka när Barnafadern och Stor drar på scoutläger. Independent woman – not so much.

Men innan dess vill jag bara vara på jobbet konstant och bli färdig med allt. Och vara hemma konstant och bara gosa med mina sommarlovsbarn. Och vara ute konstant och promenera och lyssna på poddar. Och läsa konstant. Och Netflixa konstant.

Det är så vackert ute nu! Jag måste få ut pressreleasen! Jag vill träna varje morgon! Jag vill ha sovmorgon! Jag vill ha en date night med bubbel på uteservering! Jag vill ha långt hår och en lång klänning och en långhelg i vacker storstad! Jag vill kolla Younger och äta kexchoklad och ha ett jobb där jag kan läsa böcker och tjäna pengar och aldrig träffa folk! Jag är så glad och rädd och ledsen och lycklig och överväldigad och euforisk och stressad och avslappnad och nedstämd och välsignad och hungrig och mätt och hudlös och självständig och smart och puckad!

Det finns bara en sak att göra när det är så här på insidan – skala bort så mycket som möjligt på utsidan. Så bye bye för ett litet tag, vi ses på semestern? Kanske?

Hela april i ett inlägg

Och så gick april förbi.

Vi skulle avslutat april på samma sätt som vi inledde – på Holmen. Men den senaste omgången sjukdom satte käppar i hjulet och vi fick en helt oplanerad långhelg hemma istället. Så man kan säga att vi avslutar april på samma sätt som vi inledde på fler sätt. Efter påskhelgen fick vi nämligen maginfluensa. Det var ett sköjigt påsklov. Sen: Två. Hela. Veckor!! utan vab och med normala arbetsdagar innan det var dags för något slags halsflussaktigt (hög feber, jätteont i halsen – dock ej streptokocker) på ett par av kidsen. Det där med vabruari är mer vab-vinterhalvåret för vår del verkar det som.

Andra saker som både inleder och avslutar: ångest. Jag hade planerat att min återhämtning skulle gått snabbare. Detta faktum fnös min terapeut (ja, jag har skaffat hjälp!) åt vid senaste tillfället (nä, hon fnös inte på riktigt, hon var betydligt mer diplomatisk än så men jag märkte att hon VILLE fnysa!). Att jag liksom lagt en projektplan med delmål och slutdatum för när jag ska vara ”mig själv” igen. Det vill säga: inte konstant trött, inte låg och nedstämd, inte ha ångest typ alls och inte vara nära gränsen till (ännu än) utmattning. Jag hade varit jättegenerös med min tidplan och sa att jag skulle vara så gott som klar i slutet av juni och sedan dessutom ha juli-semestern som extra buffert till återhämtning och från jobbstart i augusti skulle jag vara som en awesome avenger full med kraft och energi och produktivitet (och gärna någon sån där fiffig superkraft som Avengersarna har).

Och det fnös hon åt. På insidan.

Bra sak är i alla fall att jag pratat med min chef om hela alltet och han är mycket stöttande och förstående och ger mig alla möjligheter att faktiskt komma tillrätta med detta.

Dålig sak är att jag drog projektplanen och tidsramen för honom så nu kanske det blir en KPI som jag mäts på framåt midsommar.

Men bilen går bra. Den har till och med fått sommardäck idag, av Barnafadern och Liten. Liten rymde i och för sig mid-byte för det är en sak hon börjat med. Rymma alltså. Två gånger har hon tagit sig (via bilvägen!) till farmors hus ett par gator nedanför oss. Ena gången barfota (det är ju ändå typ 6 plusgrader ute) och farmor var inte hemma så hon stod där och ringde på klockan länge och väl innan vi hittade henne. Idag rymde hon hem till Mellans kompis för att hon ville ”leka med A”. Barnafadern hann ikapp henne på garageuppfarten, ditledd av en övergiven trehjuling han kunde ana från vårt hus.

Andra aprilsaker: Vi har ”firat” Litens tre-årsdag (den inföll liksom i samband med kräksjukeveckan så det blev inte direkt något maxat firande. Vi har bebismyst lite med det senaste tillskottet i syskonbarnaskaran. Varit på musikskolans vårkonsert i sommarväder. Jag har kollat tre säsonger av ”Jane the virgin”. Vi gick på en lokal gala-grej och bodde på hotell efteråt. Jobbat hemifrån en del för att människor känns läskiga. Läst ett gäng böcker (som finns under #beatatjataläser om någon är intresserad). Jag har tränat tio styrkepass (och försöker att inte gräma mig över att det inte blev de 16 jag planerat). Satt nytt PB i bänkpress (så kanske är vila en bra strategi ändå…). Sett senaste Avengers-filmen på bio ( Jag har promenerat som en liten crazy person. Långsamt och kort. Mest i skogen. Gått och gått och försökt rensa huvudet och inte fresta på stressen/tröttheten/ångesten/frustrationen mer än nödvändigt. Och det har la funkat hyfsat för jag skulle nog vilja säga att jag totalt sett inleder maj något bättre (dvs lite mindre stressad/trött/ångestfylld/frustrerad) än jag inledde april.

Så terapeuten har kanske rätt? Det är inte en linjär utveckling som kan tidsoptimeras utan en väldigt kringelikrokig utvecklingskurva som måste få ta tid.

Typiskt, ändå. Tidsoptimering är ju min grej.

Hur mår ni och hur var april?

En förkyld gråsugga med mundiarré

Det är jag det.

Så värst förkyld är jag inte längre, barnen står för temperaturhöjningarna och hostattackerna men jag är trött och hes och träningsbrist-irriterad. Ett tillstånd som går över förstås.

Vad som inte går över är det här med att vara en högkänslig person (HSP), starkskör. När jag läste ”Drunkna inte i dina känslor” i somras så var det ömsom skratt ömsom tårar. Framförallt var det oerhört skönt att läsa om andra som jag, att inse att jag inte är på väg att bli galen på riktigt. Att faktiskt förstå att det på sätt och vis kan vara en superkraft.

I vilket fall som helst. Jag är übersocial i vissa sammanhang, fixig och kreativ och väldigt på (”du får se till att hon inte tar över för mycket” sa min före detta, numera pensionerade, chef till min nya chef igår…). Men jag är också en gråsugga som vill krypa in under en sten och vara ifred. Jag behöver det. Särskilt efter mer uttömmande perioder. Att planera och genomföra en kick off, som jag gjorde för två veckor sedan, är en sådan period. Men det fanns inte tid för gråsuggeliv efter det och nu är jag trött. Ända in i själen liksom. Och igår, när jag på ytterligare ett jobbevent, sprang och fixade och socialiserade och pratade och log och höll på så ville jag typ spy på min egen trevlighet och effektivitet.

Det är dubbelt. Jag älskar det ju! Har haft fantastiskt roliga veckor med massor av människor som jag tycker om! Men får jag inte återhämtningen så slår det snabbt över.

Så nu är det gråsugga som gäller. Så gott det går med små suggbarn i olika stadier av förkylning i huset. Pyjamas är plagget för dagen, minsta motståndets lag är metoden jag använder mig av. Gråsuggesunk i långsamt lunk. Det funk. Ar.