Dagens

image

Dagens bästa: Starten! Som var crack of dawn-intervaller på crosstrainer. Lite gravidanpassade men ändå det flåsigaste och svettigaste jag gjort förutom att kräkas på flera månader. BFL-intervaller förstås (plus extra uppvärmning och nedvarvning). I love them! Endorfiner överallt. Vilket visade sig behövas.

Dagens långbänk: Möte på möte på möte. På det sista behövde jag tack o lov inte hålla i taktpinnen, höll på att somna sittande. Inte klokt vilken energi det tar! Men bra feedback och beslut som jag high five:ade inombords. Bra halv arbetsdag!

Dagens ”lite dum i huvudet är jag nog. Eller mycket.”: Jag är en mamma. En mamma vill för det mesta vara snäll mot sina barn. Så när barnen vid lämningen imorse grät och klängde sig fast i mig (det händer ALDRIG, fattar inte vad som flög i dem) så lovade jag dem att hämta dem direkt efter skolans slut för att de inte skulle behöva längta så länge… Snällt va? Jag är ju ändå sjukskriven och ligger bara i sängen på eftermiddagen… Ja, just det. Det finns en anledning till det. Så, övertrött och kräkfärdig mamma som behöver vila och två hungriga barn som dessutom på en eftermiddag byter personligheter totalt och bråkar och kivas om allt = totalt sammanbrott från moderns sida. Med facit i hand hade de haft de bättre på förskolan och fritids. Där är det troligtvis ingen som skriker på dem och gråter sig hickig för att hen bara vill få såååhåååva. Troligtvis.

Dagens förlåt: Ganska snart efter ovanstående sammanbrott. Som uppenbarligen hade effekt för nu leker de så bra så tillsammans. Kanske ska tipsa pedagogerna?

Dagens mest efterlängtade: Barnafadern. Alla håller med.

Piyordio

Jag provar mig fram när det gäller träning och rörelse just nu. Jag säger rörelse för det känns liksom inte som riktig träning när jag inte svettas som en gris eller lyfter så tungt jag bara kan. Men det är förstås träning, bara anpassad sådan.

Jag insåg vid några försök i förra veckan att yoga och lite lätt cardio funkar utmärkt på morgonen. På fastande mage eller efter till exempel ett glas mjölk. Styrketräning har jag däremot inte alls tillräckligt med energi till vid 05-snåret (som gravid. Annars är det ju ma thang.). Att äta frukost innan funkar inte, det tar för lång tid eftersom jag jobbar förmiddagar. Att träna när jag kommer hem vid lunch fungerar inte heller. Då är jag så trött och illamående att det är sängen som gäller. Kanske kan jag försöka senare på dagen, efter några timmars vila, men bara för att jag är gravid så har inte mina träningspreferenser ändrats. Jag tycker fortfarande det är sjukt svårt att få till träning på eftermiddag/kväll… Jag mår också som bäst på morgon och förmiddag, rörelse och illamående går inte ihop.

I morse testade jag för första gången gravidpilates på Yogobe. Jag har inte haft igång mitt abonnemang på Yogobe på flera månader av förklarliga skäl men nu startade jag upp det igen och körde ett kort pass. Det är enkla, stabiliserande och gravidanpassade övningar och det känns nästan pinsamt att det är så jobbigt! Fungerar dock utmärkt direkt på morgonen. Jag behöver inte tänka själv, bara följa instruktionerna. Det stärker min gravidkropp och ger samtidigt rörlighet precis som yogan.

Min tanke är nu att satsa på att varva pilates, yoga och cardio på mornarna. Piyordio! Det är korta pass (20-30 minuter) så jag satsar på så många pass som möjligt. Jag drömmer om att köra lite ordentligare styrketräning på helgen. Kanske till och med åka till gymmet! Tyvärr prioriterar jag ofta annat på mina ”upp-timmar” på helgen. Som städning, hehe.
image

Foglossningscardio

Jag har rätt rejäla besvär av foglossning. Det har börjat tidigare för varje graviditet men det plågar mig inte på samma sätt som illamåendet. Om jag ligger still och undviker att gå för mycket gör det inte så ont. Och jag ligger still mycket!

Däremot blir det svårt att ta de där rekommenderade stärkande promenaderna som gravida enligt barnmorskor och allsköns rön bör sysselsätta sig med… En vanlig arbetsdag vankar jag långsamt cirka 3000 steg. Till och från bussen och så. Och då har jag rätt ont sen. Så långpromenader går bort.

Jag har tidigare hört att cykling är bra då det stabiliserar bäckenet. Men jag äger ingen cykel. Och för var dag som går blir minsta lilla trappklättring flåsigare och flåsigare. Så häromdagen testade jag min crosstrainer för första gången sedan Jesu födelse. Tjugo minuter i ett lagom steady state tempo. Målet var inte att utmana flåset denna premiärgång utan att se ifall fogarna skulle protestera mer än vanligt. Det gjorde de inte!

Nästa gång tänkte jag testa lite gravidanpassade intervaller. Jag vet att man inte bör träna för högintensivt under graviditeten (Så. Himla. TRÅKIGT.) men jag pallar inte att bara stå där och veva på i samma tempo.

Några cardiotips för preggon? Intervallupplägg som funkar eller kanske tv-serier som gör stunden lite roligare?!

image
Alltså, jag vet att jag tjatar om mina boobiesar. Men till och med den träningsbh jag nästan rensade ut för ett tag sedan för att den var alldeles för stor (inköpt under min förra viktnedgång) är för liten för mina behag. Hur ska det bli när mjölken rinner till?!

Gravidträning!

En träningshelg. Inte med ogravida mått mätt men nu. Morgonyoga och eftermiddagsstyrka. Min kropp känns lite yrvaken men ändå, jag njuter av att göra något som känns som jag. Kroppen känns inte riktigt som min (det märktes med all tänkbar tydlighet när jag skulle försöka visa rock and roll squats i lördags…) men ändå. Jag är glad för det jag kan göra trots foglossning, en mage som är i vägen, en corestabilitet som tagit föräldraledigt och ett illamående som inte tillåter för flåsiga aktiviteter.

Så här blev gårdagens lilla hemmapass! Jag vilade lite längre mellan seten än jag brukar och såg till att utföra övningarna lugnt och kontrollerat.

4 superset, 3 set av varje med cirka 10-12 repetitioner.

Höftlyft på boll + dra in bollen (hamstring curl)
Djupa benböj i TRX + rodd i TRX
Hantelrodd mot bänk (fast med kb) + Arnold pressar
Pullover på boll + Hantelpress (bröst) på boll

Inklusive uppvärmning tog det knappt 40 minuter och resten av kvällen tillbringades i sängen. Illamående som vanligt men nöjd!

image
En boll leker med en boll

Lördagslycka

Nu ska ni få höra så att öronen trillar av!

Jag har haft träningskläder på mig idag!!

En släkting mailade i veckan för att få lite komma-igång-med-träning-tips och svältfödd som jag är så svarade jag med ungefär trehundra sidor text och avslutade med ”kom hit, för sjuttsingen, så visar jag så gott jag kan”.

Så idag var hon här och dagen till ära satte jag på mig träningskläder. Först drack vi kaffe och åt bulle för balans är viktigt ni vet. Sen tillbringade vi nästan två timmar med att prata träning, testa övningar och tipsa åt höger och vänster om det mesta.

Barnafadern fick visa en del övningar (typ utfall ty särar jag på benen så mycket så går jag likt en gammal barbie mitt itu). Jag blev flåsig av att visa rörlighetsövningar som uppvärmning. Sen försökte jag göra armhävningar på knä och kom precis ingenstans.

Eller jo. Jag kom ner.

Och trots att jag bara gjorde typ fyra knäböj (utan vikt), och tre höftlyft (utan vikt), och typ lika många (få) axelpressar och hantelroddar och pullovers osv så är kroppen nu härligt mör och endorfinerna dansar schottis i kroppen. Ja, jag mår illa också men det gör jag ju ändå… Ska jag göra det igen imorgon?

Ja!

Fast utan adept och med något fler repetitioner då. I kanske en kvart eller så. Allt är mer än jag gjort de senaste månaderna!

Träning under graviditeten (första trimestern)

I söndags hade jag träningsvärk i hela kroppen. Det var en ovan och välkommen känsla. Att den kom sig av lördagens 15 minuter lugna styrkeövningar med bara kroppsvikt är lite beklämmande men jag har helt fått släppa både ambitioner och prestige vad gäller träningen just nu.

Från plusset till att illamåendet startade hade jag cirka två veckor. Då tränade jag på precis som vanligt. På gymmet och hemma, intensivt och tungt i salig blandning. Jag sprang intervaller i Rålambshovsparken i Stockholm, jag körde Lofsans ”Walking Bad”-pass. Vi hade kettlebellworkshop i flera timmar (kolla in de fantastiska bilderna i Bettys blogg!) och jag skuttade runt på lekplatsen som en annan duracellkanin.

Jag har hela tiden haft stora förhoppningar om en aktiv graviditet. I hemlighet hoppats på att helt slippa HG den här gången. Jag menar, förutsättningarna är ju annorlunda än vid mina tidigare graviditeter. Då var jag överviktig och totalt inaktiv. Nu var jag normalviktig, hälsosam, i den bästa form jag någonsin haft. Träningen har ”botat” mig från så mycket, nog kan en aktiv livsstil rå på lite illamående också… Eller åtminstone lindra förloppet?

När illamåendet började smyga sig på så började jag medicinera så smått och fortsatte träna. Under någon vecka eller så konstaterade jag att tröskeln i och för sig var högre och att jag behövde längre tid på morgonen för att komma igång. Jag behövde äta något innan träningen och kroppen krävde längre uppvärmning. Men väl igång kändes det bra och jag upplevde inte att jag mådde sämre under dagen sen. Inte bättre heller, men fördelarna för kroppen (och psyket) finns ju där oavsett. Jag lovade mig att fortsätta. Givetvis lyssna på kroppen, inte på något sätt jaga resultat, men ändå pusha mig till aktivitet. I just första trimestern kan man enligt rekommendationerna träna på i princip som vanligt. Jag struntade ganska snart i hopp och jag satsade inte på att lyfta tyngre vid varje pass men hade ändå kvar samma sorts övningar och ungefär samma intensitet (blev dock andfådd snabbare).

Sedan kom helvetesperioden. Den dryga veckan när illamåendet och kräkningarna slog till med full kraft och jag inte hade fått kläm på rätt medicinering än. Jag var totalt sängliggande förutom när jag släpade mig till toaletten och till någon enstaka dusch. Röra på mig? Please. När man undviker att vända sig om i sängen eftersom det kan trigga igång en illamåendevåg så är inte träning särskilt högt på listan. Inte långsamma promenader eller försiktig yoga heller. Vem tränar under vinterkräksjukan, liksom?

Med rätt medicinering har jag stabiliserat mig någorlunda. Har okej dagar och vidriga dagar och allt däremellan. Något slags normaltillstånd. De första veckorna har fokus varit på att orka sitta upprätt. Att kunna duscha, att orka ta mig till jobbet. Övrig tid har jag legat till sängs och det är förutsättningen för att få åtminstone några hyfsade timmar, några dagar i veckan.

Nu inför helgen började jag tänka i banorna att kanske få in någon slags rutin igen. Väldigt låg ambitionsnivå men åtminstone göra NÅGOT varje dag. Något stärkande för musklerna varvat med snälla promenader och välgörande yoga. Typ en halvtimme om dagen. Det handlar inte om prestation, eller om att jag är rädd för viktuppgång eller för att alla muskler ska förtvina. Jag har helt enkelt ont i kroppen för att jag ligger så många timmar om dagen och jag saknar att använda min kropp normalt. Jag saknar att känna mig normal. Men återigen har jag ödmjukats. Fredags var en förfärlig dag, det började redan på torsdagskvällen. I lördags var jag piggare och mådde bättre och då blev det en promenad till lekplatsen och där tre varv med fyra övningar per varv innan vi promenerade hem igen. På kvällen blev jag rätt dålig igen och söndagen var en genomvidrig dag.

Måndag och tisdag har jag varit klen och kraftlös, dränerad och trött. Ni vet hur det känns om ni någonsin haft magsjuka. Mitt liv är liksom magsjuka och de trötta dagarna efter i en ständig loop.

Idag är jag på jobbet igen. Känner mig okej, under smärtgräns, och drömmer om promenad i krispig höstluft och yoga till levande ljus på kvällskvisten. Erfarenheten säger mig dock att när arbetsdagen (som klockar in på fem timmar, inklusive en timmes lunch som jag mest spenderar i vilorummet) väl är slut så är orken det också. Och det får helt enkelt vara okej. Men jag slutar inte drömma.

Har ni tränat på under era graviditeter? Eller vad hoppas ni på inför framtida?