Vändningsförsök

Lite deppig är jag. Ligger hemma i sängen istället för att vara på Holmen med min familj. Den här lilla förkylningen (och den är verkligen liten) var droppen som fick detta välsignade kärl att rinna över tydligen. Sover som en kratta, vaknar och panikhulkar för att jag är irriterad i halsen. Hostningar som triggar youknowwhat. Uppe och vaggar på nätterna för att jag ändå vaknar och inser hur ont allt gör och hur illa jag mår. Slänger mig framför toalettstolen och får knappt upp min übergravida kropp från golvet sen.

Så. Över. Det.

Så idag tog jag återigen till min väl inkörda vändningsrutin. Den som brukar funka när jag bara vill skrika och gråta och gnälla och hoppa framför ett tåg. Tillät mig att göra just det (förutom det sistnämnda) under några timmar. Lät mig sjunka ner i självömkan framför några avsnitt av en tv-serie. Sov ett par timmar. Och sen – same procedure as every time. Upp ur sängen, lägga den lilla energi jag har på att dra ur alla lakan och bädda rent. Av med äckliga myskläder och ner i ett varmt bad. Fila fötter, skrubba kropp och till och med raka delar av kroppen som jag inte ens sett på flera månader (tänker att det är synd om bebisen trasslar in sig på vägen ut). Smörja in och lägga ansiktsmask och så på med rena myskläder och tillbaka i sängen. Jag mår fortfarande pyton men är liksom lite…empowered. Jag vände på det. Jag vann igen.

Note to self: Riesenkolor? Riktigt, riktigt dålig idé.

Avslut

Nu har jag lämnat jobbet för ett tag! Det känns mest som att jag går på helg, inte att jag ska vara borta i sju månader. Men jag har vinkat och kramats halva förmiddagen, skickat mail och bockat av de sista sakerna på listan. Faktum är att jag gjort allt jag planerat att göra förutom några uppgifter som jag inte kunnat göra på grund av att de före mig i ledet inte hunnit färdigt. Inte mitt fel alltså. Så det är med jobblugn i kroppen som jag checkar ut. Och samtidigt ser jag fram emot att följa ett par projekt hemifrån, lite koll måste jag ju hålla på saker och ting…

Dagen till ära piffade jag massor imorse. Barnen piffades till påskhare respektive påskkärring. Jag piffade mig till human woman. Tvättat hår (!) som jag stylat (!) och lämnat hängande (!). Puder och rouge och mascara och läppglans (!).

Gissa hur många som kommenterade på hur snygg jag var?

Noll.

Kan det vara så att mina kollegor inte bryr sig (eller ens NOTERAR) om jag är osminkad med flottigt hår i tofs eller lite fixad? Chocker.

image
Ibland lyste det om henne, som vore hon en stjärna. Eller som om hon satt i motljus.

Nu ska jag försöka sova ett par timmar för att sen avgöra ifall min lilla förkylning gör att vi stannar hemma istället för att åka till Holmen för påskfirande. En liten förkylning är ingen deal breaker men förkylning + hg + höggravid + ska föda barn om några dagar kanske är det. Jag vet inte än.

Hur firar ni påsk?

Gnällonsdag, skärtorsdag, långfredag

Imorgon är det skärtorsdag men idag är det gnällonsdag. Den senaste veckan har varit tuffare än vanligt. Jag fattar varför – jag har gjort mycket mer än jag brukar, och borde. Men nu är ju dagarna till leverans få och denna mammahöna vill gärna ha redet någorlunda ombonat trots illamående, roliga sammandragningsframkallande kräkpartyn och protesterande fogar.

Dessutom jobbar jag min sista dag på länge imorgon och har tillbringat mer tid på jobbet för att kunna känna mig lugn när jag väl vaggar därifrån. Lägg till att jag sover alldeles för lite på nätterna. Jag kan inte andas och jag har väldigt ont i höfter och rygg. Och så kissandet. Och en superaktiv bebis. Halsbränna. Och dessutom något som verkar vara en begynnande förkylning (vik hädan!).

Underbar uppladdning inför ett av livets mest krävande maraton, inte sant?

Men detta beror ju till stor del på egen förskyllan. Först och främst är jag ju gravid för att vi VILLE det. Inte alla förunnat. Sen det där med att åka till Ikea och Babyproffsen, städa huset, bädda liten babykorg, pumpa däcken på barnvagnen, rigga skötbordet, vika små kläder osv osv gör jag ju också frivilligt. Bebis klarat sig fint med ett par boobiesar (eller flaska) och närhet. Resten är en del av vår förberedelse!

Om en vecka är hon här. Viss reservation för om det skulle råka vara fullt på bb (då skjuts planerade förlossningar upp) eller om förlossningen skulle ta görasketalång tid den här gången. Känns inte troligt men vem vet. Så vi räknar ner, allihop, och boar och står ut med krämpor och gnäll ett litet tag till.

image
Små små kläder i en liten byrå. Små små blöjor till en liten liten rumpa. Och den lilla babykorgen som är som en dröm av volanger och spets. I den sov jag mina första månader och många bebisar efter mig. Nu ska den stå bredvid min säng igen, med en liten flicka i.

Bliss!

Har ni läst Jeannas inlägg om #bliss80d ? Gör annars det! I korta drag handlar det om att hoppa av slentrianen och ta ansvar för sin egen lycka, sin bliss. Och just 80 dagar är vad det är kvar till midsommar, från och med idag. Jeanna skriver att hon ska vara ute mycket, sova mycket, hångla mycket, yoga mycket, konsumera mindre och skriva dagbok. Mycket bra bliss-grejer tycker jag. Och jag blir också inspirerad.

De senaste åtta månaderna har livet, av förklarliga skäl, gått mig förbi. Varje dag har handlat om att den dagen också ska gå så att jag kommer ett steg närmare ett HG-fritt liv. Här har inte carpats några diemar på mycket länge. Det vill jag ändra på!

Livet med en nyfödd är inte helt enkelt. Men det är också alldeles, alldeles underbart. Det är verkligen höga berg och djupa dalar! Jag har ingen aning om hur jag kommer uppleva trebarns”chocken” och alla sorters planer jag gör nu – för rehab och träning, för aktiviteter under föräldraledigheten, för familjemys, för hemmaprojekt osv – görs med en stor portion realism i bakhuvudet. Gärna planera och se fram emot saker men jag vet också att verkligheten innebär sömnbrist, amningsutmaningar, förkylningar, trots från storbarnen osv. Men, med den disclaimern gjord, det här är min påminnelse från mig själv till mig själv för #bliss80d.

Beatatjata:

  • Njut! Njut av bebis, njut av att vara hemma, njut av mat, njut av att slippa illamående och kräkningar. Glöm inte att det är precis det här du längtat efter – även om det är tufft ibland.
  • Sov så mycket du kan. Det är det enda sättet att handskas med sömnbristen. Inte helt enkelt alltid men prioritera sömnen.
  • Mys med familjen! Månaderna som gått har varit jobbiga för alla. Barnafadern har dragit ett jättelass, barnen har fått stå tillbaka alltför ofta. Dags att ladda på allas batterier nu.
  • Var ute så mycket som möjligt! 
  • Detoxa dig från det digitala! Det har inte gått att göra mycket mer än att se på tv-serier, filmer och surfa 24/7 de här månaderna… Men nu är det dags att lägga bort telefonen och stänga av tv:n och göra annat. Och när du väl sätter dig för att surfa bort en stund, skriva ett blogginlägg eller titta på något bra program – gör bara det då! Inte flera skärmar samtidigt…
  • Var snäll mot dig! Glöm inte bort dig själv. Små, enkla saker som en stund i ensamhet, en lång dusch, lite rehabande yoga eller träning hjälper dig att bli en bättre människa. Faktiskt.
  • Tillåt dig att vara ytlig! Du har längtat så efter att orka sminka dig ibland… Ta hand om huden, noppa ögonbrynen och måla naglarna. Ta på något hyfsat snyggt även om kroppen känns oformlig och full av mjölk. Det må vara ytligt men det är okej! Har du ork och lust så go for it. Fräscha lite! (men du, att tillbringa en dag i nerkräkt pyjamas är också okej)
  • Glöm inte: Det blir sällan som man tänkt sig. Men det kan bli bra ändå!

namnlocc88st-1

Veckans…

…Bästa: Att gå till doktorn, göra tillväxtultraljud (allt är finfint), prata med någon som kan och förstår HG och få datum för igångsättning. Eller rättare sagt – få önska datum för igångsättning själv och få svaret ”visst, inga problem”. Påsklovsbebis blir det! (Denna händelse får dela förstaplatsen under kategorin ”bästa” med sommartiden. En timme mindre HG ju!).

…Förvirring: När jag pratade om min påsklovsbebis och blev upplyst om att vissa har påsklov nu. INNAN påskhelgen. Det har inte vi. Lov efter påsk, bebis efter påsk.

…Överraskning: att jag vann en Instagramtävling! Ett kit med små möbler och pryttlar till barnrum. Så roligt!

…Splurge: Efter betala-räknings-race i fredagskväll tog jag mina egopengar (alltså den slant jag får att spendera på mina grejer. Barnafadern får också förstås. Blir inte mycket över när räkningar, sparkonton, matkontot och det gemensamma fått sitt men ändå. Egopengar ftw!) och beställde gympaskor på Sportamore. Nike free. Det ska vara mina ”jag ska ut och trampa med barnvagnen och vara cool och bekväm på samma gång”-skor.

…Energiutgift: Ikea för att köpa ramar till nya tavlor. Och så fanns inte de ramarna. Köpte ett madrassskydd till bebis och ett paket batterier. Suck. Den energin kunde jag använt på bättre sätt.

…inre konflikt: Inte mycket träning den här veckan. Å ena sidan vill jag hänga på gymmet varenda dag för efter förlossningen dröjer det ett tag. Å andra sidan orkar jag inte det. Tänker att snälla saker för kropp och själ hemma är nog så bra denna sista dryga vecka av min sista graviditet.

…Pepp: Post baby shape up. Alltså, jag fattar (i alla fall med förnuftet) att jag inte kommer lämna BB och ge mig av direkt till gymmet men ÅH så mycket jag ser fram emot att hjälpa min kropp med återhämtning för att sedan börja träna igen. Även om det tar frustrerande lång tid! Jag har ju gjort det förr men då startade jag från noll, både fysiskt och kunskapsmässigt. Nu är jag väl nästan på noll fysiskt (hoppas att det där muskelminnet verkligen fungerar…) men kan så mycket mer. Och vet vart jag vill! Bara en sån sak!

…Avslut: En stund på yogamattan och ett långt bad.

Halvleksrapport från en lördag

När illamåendet ger mig en break (och alltså är ”lagom” istället för ”orkarinteorkarinte”) så finns det så mycket jag borde göra. Gymma och städa och beställa madrass till babykorgen och vika pyttekläder och röja gästrummet aka här-ställer-vi-allt-som-inte-får-plats-någon-annanstans-rummet och röja i trädgården och putsa fönster och allt sånt där.

Så när jag vaknade efter en natt med helt okej sömn och mådde lagom bra så gjorde jag förstås inte allt det.

Istället drog vi oss i sängen länge (ända till 8! Alla med kids fattar…). Sedan fick jag Stor att baka scones till frukost (och Barnafadern att ta över när hon tröttnade). Familjefrukost på så där lika delar harmoniskt, lika delar världskrigigt vis som verkligen värmer mammahjärtat (och det säger jag med lika delar uppriktighet och ironi).

Barnafadern och Liten-snart-mellan åkte iväg på körövning medan jag följde Stor till kalas i simhallen. Promenad! Som dessutom fick gå ganska snabbt på ditvägen eftersom vi var en aning sena. Hon levererades med några minuter till godo och jag vaggade hemåt i något makligare takt med fogar som hotade med att när som helst helt enkelt ge upp och emigrera. Jag tröstade dem med en lång stunds yoga i ett tyst och tomt hus.  Fogarna accepterade ursäkten och njöt lika mycket som jag. Njutningen fortsatte i badkaret där jag låg i blöt i en timme och läste bok och andades. Ingenstans andas jag så bra som i badet just nu så det blir många, långa bad.

image

Sen kom familjen plus en liten kompis hem med den där blandningen av harmoni och världskrig. Barnafadern steker pannkakor till ett helt kompani och senare ska vi till svärmor på middag och jag behöver egentligen inte prestera ett endaste dugg om jag inte vill. Men kanske orkar jag något nu? Efter en ljuvligt vårig promenad, mysyoga i lugn och ro och världens längsta blötläggning i badkaret. Och ett stort lass pannkakor, förstås.

Eller så ligger jag i sängen och läser bok. Det är faktiskt helt okej.

Underskatta inte effekten av blogg

Utan bloggen hade jag nog aldrig kommit i form efter Liten-snart-mellan. Och utan bloggen hade jag legat kvar i sängen och dragit mig idag också…

Men nu släpade jag upp min tunga kropp, körde gravidpilates och mammamage och avslutade med 20 minuters BFL-aktiga-preggo-style intervaller på crossen.

image
Det här med att samla alla bebisgrejer i ett rum och sedan inte komma längre än så... Det blir lite skräpigt. Kanske helgens projekt?

Och känner mig så klart lättare, mjukare och piggare än på hela veckan. För det är ju så det funkar…

Blir det någon träning idag? Detaljer, ge mig detaljer. Svett, vikter, alla kilometer ni nöter och skivstänger ni lyfter. Go!

Öka takta sista kvarta

Jag har oerhört få arbetsdagar kvar (vilket känns som en konstig ekvation eftersom det känns som att jag kommer vara gravid i en evighet till) och en himla massa saker jag vill bli klar med innan jag går hem i sisådär sju månader. I helgen sa jag till Barnafadern att jag får prioritera jobbet nu sista två veckorna. Han hummade lite på det där sättet som jag vet betyder ”det kan du ju intala dig om du vill…”.

Och det kunde jag ju. Två något längre dagar (alltså vi snackar fem timmars jobb istället för fyra) och idag har jag legat helt golvad av illamående. På det där sättet att jag inte kan le, inte prata, inte vara upprätt. Sannerligen inte prestera. Så nu ligger jag efter istället, undrar om jag kommer kunna jobba imorgon och inser att jag aldrig lär mig. Inte ens de sista skälvande veckorna av totalt tre hyperemesis-graviditeter vill jag inse det som Barnafadern förmodligen insåg hösten 2005 när det begav sig allra första gången.

Lite korkad är jag allt.

image
Lite korkad men ganska söt var jag igår där jag satt och rullade min värkande rygg på en boll, åt banan och försökte jobba sju kvart i timmen.

Nu återstår sex arbetsdagar innan jag tar påsklov och föder barn. Tiden kan inte gå fort nog (till bebis) och samtidigt blir jag stressad (av jobbet). Knäppt.

Gravidträning tredje trimestern

image
Pre workout (kaffe) - mid workout - post workout (ja, oboy!)

Det är först senaste månaden eller så som jag släppt det där ”gravidträning är såååå trååååkigt”-tugget och tagit det för var det är – en jakt på endorfiner. So what om det inte blir exakt de övningarna jag skulle vilja köra. Eller mosa-insertvalfrimuskelgrupp-pass. Eller med samma intensitet eller tunga vikter… Istället har jag landat i vad träningen ger mig.

Enkelt uttryckt. Utan träning: Illamående, ont överallt, gnällig och deppig. Med träning: illamående men inte lika ont överallt, inte lika gnällig (men fråga inte Barnafadern om vad han tycker) och inte lika deppig.

Träningen ser ungefär likadan ut som den gjort sedan jag kom igång igen under andra trimestern – ”bara” med större mage. Yoga och pilatespassYogobe (så skönt för höggravid, värkig kropp), konditionsträning (gärna med lite gravidvänliga intervaller) på crosstrainern hemma och något enstaka pass lätt styrketräning (hemma eller på gymmet). Och mammamage-övningar förstås! Allt styrs av mitt mående men jag är glad för det jag gör.

Denna vecka har jag kört två konditionspass (à 30 minuter), ett pilatespass, en yogakortis och ett gympass. Mammamage de flesta dagar också men de övningarna kör jag vid köksbordet eller på jobbet. Håller mig till de två första nivåerna, märkte när jag kom till tredje nivån att det blev för tungt för jättemagen.

Dagens styrka på gymmet blev som vanligt ett helkroppspass. Antalet möjliga övningar begränsas både av magen och fogarna så jag håller det enkelt, kör fyra set av färre övningar och påminner mig om varför jag är där – endorfinerna.

Så här blev det idag! 4 set av varje, runt 10 reps. Inklusive uppvärmning tog detta 50 minuter. Jag vilar rätt länge (i alla fall jämfört med i normalfall) för att få ner pulsen. Om detta är ett bra upplägg eller ej vill jag inte uttala mig om – jag är inget proffs. Men det känns bra för mig och jag litar på att jag känner min kropp!

● Höftlyft på boll med bröstpress och pullover (se bild. Började med tyngre vikt men då blev magen toppig = tappade magstödet. Bytte självklart till lättare vikt.)
● Knäböj med hantlar med hammer curl till axelpress.
● Raka marklyft med skivstång + Arnoldpressar med hantlar
● Rodd i TRX + djupa knäböj i TRX

image
Vecka 36. Det är lätta vikter men tungt ändå!

Resultat: Glad och nöjd och endorfinfylld Beatatjata!

Helgbilder

image

Lördagsstart på gymmet. Ljuva, ljuva träning. Styrka för hela kroppen med den största kalaskula gymmet skådat. Svettig och lycklig varvade jag ner i ”gravidcykeln”. Faktiskt som gjord för ett preggo!

image

Efter tvagning och lämning av småfolk hos farmorn deras styrde vi bilen mot det som varit mitt ”hemma” sedan 1985. Bilen kör sig nästan själv på bekanta gator och framme möts vi av de två som älskar mig mest av alla som älskar mig. Det är jag säker på eftersom kärleken jag känner för mina små inte går att mäta med någon annan kärlek.

image

Maten stod på bordet ”eftersom vi vet att du mår mer illa om du inte får mat i tid” och gästsängen var bäddad ”ifall du måste paniklägga dig”. Efter mat och vila smetade jag på typ six months worth of smink, klämde i min kropp i det festligaste min garderob kunde uppbringa och åkte på min svågers 50-årsfest.

image

Music, music, music som vanligt när det vankas kalas. Här är min skäggige Barnafader med sin tutlur och resten av svågrarna. Jag höll ut ända till klockan 23 vilket är en bedrift pga 1. Illamående 2. Går och lägger mig senast 21 för det mesta.

image

Söndagsfrukost i fyra timmar. Det är kanske den snabbaste frukosten jag ätit hemma på senare år. Är ju så härligt att sitta i den där kökssoffan och prata om allt och lite till. Och titta på gamla kort. Den vita klänningen med röda prickar och rött lackskärp… Loved it!!

image

Till slut bytte vi frukostbordet mot ett annat matbord. Vid havet så att jag fick tillfredsställa lukta-på-havet-craving och med hela halva familjen så att jag fick tillfredsställa krama-familjen-craving.

Sen styrde vi bilen hem. Fullastad med babykorgen bebis ska sova i de första månaderna, bärsjal jag fick låna av lillasysteryster och annat smått och gott från de outsinliga förråden hos några med fem barn och femtielva barnbarn.

Jag må somna illamående men jag somnar också lycklig. Och ovaggad.