Rapport från vecka 30+0

Nu har jag gjort 30 fulla veckor. Går in i vecka 31. Och jag firar lite eftersom det här tiotalet är det sista jag kommer uppleva som gravid. Ever!

Jag har mått sämre än ”normaldåligt” senaste månaden. Det suger men jag tror kanske att jag börjat vänja mig vid det här nya normaldåliga nu. Inser att middagar i upprätt tillstånd med familjen tillhörde då och att jag nu istället kräks på jobbet (och hemma förstås) lite oftare än förut. Bara ett par gånger i veckan kanske men jag gick nog flera veckor utan dylika utgifter ett tag.

Kanske är det för att jag nu har HG + HG.

HG som i Hyperemesis Gravidarum.

HG som i HögGravid.

Allt som höggravida gnäller om drabbar ju mig också förstås. Jag är stor och otymplig (några hekton ifrån 20 kilo plus), har svårt att sova, kan inte ligga på rygg men det gör ont att ligga på sidan på grund av foglossningen. Värkande leder, halsbränna och många rejäla sammandragningar.

Var på tillväxtultraljud i måndags och allt ser perfekt ut med bebis. Kollade också livmodertappen men den är inom normala gränser, strax under 3 cm. Min läkare presenterade mig för sin läkarstudent med orden ”det här är Beata, hon har varit svårt sjuk i alla sina graviditeter, hon är en riktig krigare”. Ja, svårt sjuk. Inte svårast av alla HG-kvinnor, långt ifrån, men de allra flesta gravida är förskonade från den här sortens utmaningar. Jag slickade lystet i mig ordet ”krigare”. Är så oerhört skönt att bli förstådd och stöttad.

Jag kommer bli igångsatt, precis som sist. I typ v 38+0. Ish. Det innebär att det är åtta veckor kvar nu och det känns ungefär så här:

Åtta veckor! Jag klarar åtta veckor! Det är 56 dagar. Jag har klarat över 200. Det är åtta måndagar och fredagar. Knappt åtta arbetsveckor där jag ska hinna allt jag har tänkt innan föräldraledigheten. Åtta helger som jag ska orka göra allt som behöver göras innan bebisen kommer. Det går fort!

Åtta veckor! Jag orkar inte åtta veckor till. Jag står inte ut en dag till. Jag har inget kvar att ge, pallar inte en kväll med illamående till, inte en sömnlös natt till, inte kräkas mer. Orkarinteorkarinteorkarinte.

2015-02-13 09.42.07_resized_1
På hedersplats i hallen står en ny, dyr skötväska. En tröstpresent från yours truly till yours truly.

 

Säkert är i alla fall att jag kommer gnälla mer än vanligt de kommande åtta veckorna. Jag har redan förvarnat Barnafadern och jag tror nog att han räknar ner precis lika ivrigt som jag…

Varför jobbar jag och varför tränar jag trots Hyperemesis Gravidarum

Jag skulle kunna vara sjukskriven på heltid utan en tanke på jobbet och jag skulle kunna ligga till sängs hela dagen utan att ens tänka på motion pga min graviditetssjukdom Hyperemesis Gravidarum. Men det gör jag inte. Och det enkla svaret på frågan ”varför?” är: För min mentala hälsas skull.

Men jag svarar ju sällan enkelt och kortfattat på frågor. Så här kommer den långfattade versionen.

Att jag mår väldigt dåligt fysiskt som gravid vet ni om ni läst min blogg de senaste månaderna. Att jag dessutom påverkas väldigt mycket psykiskt har jag inte heller stuckit under stol med. Dels på grund av den ständiga kampen mot illamåendet men också, kanske, för att jag är sådan? Påverkas av hormonerna i största allmänhet? Svårt att avgöra vad som ger vad men redan under tidigare graviditeter och under planeringen av denna så skapade jag vissa strategier för att klara av det.

Att åka till jobbet varje dag, om än bara i 4 timmar, gör att jag får lite struktur på vardagen. Jag får viss distraktion. Jag får göra något jag älskar (för jag älskar verkligen mitt jobb!) och känna mig nästan som mig själv en stund. Det gör att veckorna går fortare och att jag mår bättre mentalt. Det är samtidigt en kamp. Oftast väljer jag bort smink och piff för att jag inte orkar, vissa dagar får jag lägga mig i vilorummet. Ibland kommer jag inte ens ur sängen hemma och då sjukanmäler jag mig förstås. Men jag vill inte släppa det helt även om det – faktiskt – gör att jag mår sämre resten av dagen sen.

Ofixad och illamående på jobbet. Men känner mig åtminstone halvvanlig i några timmar.
Ofixad och illamående på jobbet. Men känner mig åtminstone halvvanlig i några timmar.

Och träningen. Det är den enda motion jag får. Jag åker bil till jobbet numera (det är en förutsättning för att överhuvudtaget klara av att jobba lite), jag sitter still på kontoret och sedan kör jag hem och ligger i sängen resten av dagen. Jag försöker ju få lite dagsljus varje dag men jag kan inte promenera utan att få riktigt ont i fogarna. Så yogan, pilatesen och konditionsträningen är ett sätt att vårda den värkande kroppen lite. Men framförallt så blir jag lycklig av det. En liten skjuts av endorfiner, en liten glimt av den jag är i vanliga fall – det bär mig genom dagen och genom alla timmar av illamående. Illamåendet blir inte bättre av träningen (tar jag ut mig för mycket blir det snarare sämre) men knoppen mår väsentligt bättre.

Jag går upp samma tid varje morgon, 05.30, och sedan avgör dagsformen vad jag kan göra. Ibland oerhört långsam yoga, ibland gravidanpassade intervaller på crossen. Vissa dagar kommer jag som sagt inte ur sängen. Det får jag ta. Men jag fortsätter försöka. För att efteråt får jag vara den här glada, svettiga, tomatröda personen en stund. Värt.

Varför träning? Framförallt för att jag är den här glada, svettiga, tomatröda en stund efteråt. Värt.

 

Att det överhuvudtaget fungerar att jobba och att motionera beror förstås på att jag ”bara” har en mild-måttlig variant av HG och på att jag svarar bra på den rejäla medicineringen (1800 mg gabapentin kombinerat med 16-24 mg Zofran/Ondansetron). Många med HG kämpar för att få i sig 1000 kalorier om dagen. Andra kräks upp till 40 gånger dagligen. Då har man helt andra förutsättningar än jag…

Baby update vecka 20

Några riktiga magbilder har jag aldrig tagit. Ordentliga uppdateringar om hur veckorna fortskrider har jag heller aldrig ägnat mig åt. Inga gipsavgjutningar av magen eller proffsbilder i motljus. Jag har aldrig tyckt att det varit mysigt att vara gravid och då blir såna aktiviteter liksom överflödiga.

Men en liten uppdatering kan ni få nu när jag nästan är halvvägs! Nästan, för att det krävs några dagar till innan räkneverket i min gravidapp slår över till 50%. Men jag har fött barn två respektive tre veckor före beräknat datum så i min värld är en graviditet max 38 veckor (och jag kommer bli igångsatt tidigare, jag vet bara inte exakt när än).

Så. 20 veckor. Jag mår illa. Äter alla mina mediciner (numera 2400 mg gabapentin och 16 mg zofran per dag), äter regelbundet (2-3 timmar mellan målen, max) och ligger i sängen större delen av dygnet. Mår ändå illa för det mesta. Men jag har inte kräkts på flera veckor så hurra för det!

Jag har känt bebisen röra sig i 10-12 dagar. Förmodligen tidigare än så men när det sker typ var tredje dag så är det svårt att avgöra. Nu är det varje dag, flera gånger om dagen. Det är bra som livstecken men i övrigt obehagligt. WHAT! ropar kvinnor världen över. Det är ju det mysigaste som finns! Men tänk dig själv att du mår illa hela tiden och dessutom är det någon som rör sig i magen på dig. Inte jättehärligt. Men jag är glad för livstecknen för jag nojar mer denna tredje gång än tidigare. Jag blöder en hel del, precis som tidigare graviditeter, och även om jag vet att det är normalt och att jag övervakas så känns det oroligt. Lite ”kan det verkligen gå bra en tredje gång”. Fast jag är tredje barnet och jag blev perfekt så…

Magen är stor och större lär den bli. Jag har gått upp 12 kilo och förstår inte riktigt vad som händer.

image

Foglossningen känner jag av en hel del men mest när jag går. Att träna hjälper tycker jag. Pilatesen är perfekt, stabiliserar precis så man ska och cardio på crossen funkar fint.

Idag är det julafton för mig. Jag har längtat mer än barnen gör efter julklappar. För idag ska vi på ultraljud och vi får förhoppningsvis veta om det är en pojke eller flicka i magen. Det hjälper med anknytningen tycker jag. Att förstå att det är en människa där, jag är inte bara sjuk. Och det där med att spara överraskningen till förlossningen förstår jag mig inte riktigt på. Det är överraskande nog att inse att man ska trycka ut ett brinnande bowlingklot genom sin (en gång) lilla muttilurv. Surprise!

Gabapentin som behandling av Hyperemesis Gravidarum

Hyperemesis Gravidarum (HG):

HG är ett tillstånd som drabbar cirka 1-2 % av gravida kvinnor. Tillståndet karaktäriseras av extremt illamående och ofta intensiva kräkningar. Viktnedgång, vätske- och näringsbrist är bara några av problemen kvinnor med HG möter. På grund av dålig kunskap om tillståndet vet många kvinnor inte om vad det är som händer, de tror att det är ”vanligt” graviditetsillamående men blir snart mycket sjuka och måste i vissa fall behandlas på sjukhus. En del med mycket svår HG får dropp i hemmet eller till och med en näringstub inopererad för att säkerställa näringstillförsel. Andra behandlingsmetoder är mediciner som Zofran (ondansetron), Lergigan Comp, B 6 -vitamin och steroider. I extrema fall kan HG orsaka organsvikt. En del studier visar också på ökad missfallsrisk.

Har man haft HG är risken att drabbas vid en andra graviditet cirka 70%. Efter två efterföljande HG-graviditeter är risken i princip 100%. För en del lättar HG runt v 20-22 men runt 60% av alla HG-kvinnor är sjuka hela graviditeten.

En norsk studie från 2010 visar att HG är ärftligt till viss del. Kvinnor vars mamma haft HG har tre gånger så hög risk att drabbas av HG när de blir gravida. Det kan också finnas andra släktkopplingar men detta har inte studerats ännu.

Observera att siffror varierar väldigt i olika artiklar och studier. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med information om HG och få studier görs då det, likt många ”kvinnosjukdomar”, inte prioriteras. Detta trots att man tror att upp till 25% av drabbade kvinnor avslutar planerade och önskade graviditeter på grund av att de inte ser någon annan utväg när de är så sjuka.

Min HG klassas som mild-måttlig. Jag svarar väl på medicinering och kan tack vare den hålla kräkningarna i schack även om jag plågas av konstant illamående. Jag tillhör gruppen som haft HG hela graviditeten. Från v 6 till förlossningen.

Min bakgrund

Graviditet nr 1 (2005-2006)

Jag blev diagnostiserad med Hyperemesis Gravidarum i cirka v 16. Då blev jag inlagd med dropp efter extremt intensiva och långdragna kräkdagar. Innan dess testade jag Postafen mot illamåendet och kräkningarna och eventuellt även Lergigan men jag minns inte… Jag hankade mig fram och tänkte ”i vecka 12 går det över”. No such luck. På sjukhuset fick jag Esucos i dropp och även tabletter när jag lämnade sjukhuset. Jag åt Esucos fram till tredje trimestern och medicinen hjälpte bra mot kräkningarna men illamåendet var konstant. Jag åt en halv tablett var fjärde timme. Jag testade även akupunktur rätt sent i graviditeten, runt v 30. Ingen lindring. Jag var sjukskriven större delen av graviditeten efter sjukhusvistelsen. Försökte börja jobba vid flera tillfällen men var då tvungen att dra ner på medicineringen vilket gjorde att jag blev för dålig snabbt. Eftersom Esucos var lugnande/sömnmedel så kunde jag inte äta den dosen utan att sova typ 16 timmar per dygn… Tredje trimestern fick jag inte äta medicinen och då mådde jag helt enkelt för dåligt igen för att kunna jobba. Födde till slut i v 38+2 och HG:n försvann inom det första dygnet efter förlossningen.

Graviditet nr 2 (2010)

Gick in i denna graviditet mycket bättre förberedd och påläst. Jag visste att risken att drabbas av HG igen var hög och jag skapade en handlingsplan tillsammans med barnmorska innan vi ens började försöka. Jag var helt inställd på att äta Esucos igen men medicinen hade blivit förbjuden sedan min förra graviditet… Direkt när jag blev gravid fick jag recept på Lergigan comp och började medicinera så fort jag blev illamående. Illamåendet och kräkningarna eskalerade dock snabbt och jag fick testa Primperan också. Det gjorde saken ännu värre och till slut, runt v 14, fick jag Zofran (Ondansetron) utskrivet. Det fick kräkningarna under kontroll och gjorde resten av graviditeten någorlunda dräglig. Konstant illamående, ända till förlossningen (v 37+0), men betydligt bättre med kombinationen Lergigan comp och Ondansetron än tidigare.

Graviditet nr 3 (2014)

Hoppas på det bästa, förbered för det värsta… Inför en tredje graviditet var jag ännu bättre förberedd och säker på vad jag behövde: Ondansetron och Lergigan comp. Jag fick medicinerna utskrivna så fort jag blev gravid och började medicinera när illamåendet startade runt v 6. Denna graviditet visade sig dock bli jobbigare och den medicinering som funkade såpass bra sist gjorde inte lika stor skillnad den här gången… Kräktes i princip varje dag trots medicinerna och var sängliggande i två veckor innan jag hittade en dos och frekvens som funkade hyfsat. Började jobba halvtid men det var fortfarande tufft. Sängliggande dygnets alla timmar förutom de få jag var på jobbet, oerhört svårt med lukter och många food aversions, svårt att komma på saker att äta osv. Inte alls samma erfarenhet som de andra gångerna.

Jag blev tidigt medlem i en facebook-grupp för kvinnor med Hyperemesis Gravidarum och där fick jag nys om en annan grupp som diskuterade medicinen Gabapentin. Gabapentin är en medicin mot epilepsi och nervsmärta men har relativt nyligen upptäckts hjälpa mot illamående. Precis som med Zofran upptäckte man detta vid behandling av cancerpatienter som genomgick cellgifter och därifrån är kopplingen till kvinnor med HG ganska tydlig. En läkare i Buffalo, Dr Guttuso, har börjat forska på detta. Länkar till artiklar och annan intressant läsning finns nedan.

Jag läste på ordentligt och ställde många frågor i Facebook-gruppen. De allra flesta blir hjälpta av Gabapentin och rapporterar att de blir fria från illamående, kan återvända till arbetet osv. De första studierna visar inga kortsiktiga effekter på fostret, medfödda missbildningar osv. De långvariga effekterna vet man dock lite om än så länge. Däremot har kvinnor med epilepsi och nervsmärta använt medicinen under graviditet tidigare. I vissa länder är den klass B kategoriserad vilket innebär att den används under graviditet om alternativet är sämre (att mamman får epilepsianfall är i längden sämre för både mor och barn till exempel. Samma klassificering används om Zofran så vitt jag vet. Att kräkas konstant, lida av vätske- och näringsbrist är så klart sämre för mor och barn än eventuella risker med medicinering).

När jag hade en läkartid i v 14 passade jag på att fråga om Gabapentin. Läkaren hade inte hört talats om medicinen i detta syfte men läste på en del medan jag var där och vi diskuterade vad jag lärt mig och vad han ansåg. Han sa att jag gärna får prova, särskilt med tanke på att jag lämnat första trimestern då missbildningar uppstår. Han bad mig börja med 900 mg om dagen (300 mg x 3) men fick tillåtelse att öka till 1800 mg om dagen. Jag skulle ge varje ökning några dagar för att kunna utvärdera.

Under de första 10 dagarna ökade jag sakta från 900 mg till 1800 mg. De senaste dryga två veckorna har jag legat på 1800 mg med fördelningen ungefär:

kl 06-07: 300 mg
kl 11: 600 mg
kl 16: 300 mg
kl 21: 600 mg

Däremellan tar jag Ondansetron vid behov. I regel blir det två gånger om dagen (8 mg x 2).

Fördelarna:

Gabapentinet ger mig några timmar utan illamående eller med mycket milt illamående per dag. Dessutom mår jag i regel inte illa under natten vilket är fantastiskt efter några månader med förfärlig nattsömn på grund av illamående. Jag är inte alls särskilt känslig mot lukter och är inte lika petig med maten (betydligt färre food aversions).

”Villkoren”:

Ovanstående fördelar är förknippade med ett villkor. Jag får inte överanstränga mig! Varje gång jag försökt jobba mer har jag fått bakslag. När jag varit för aktiv på kvällarna får jag bakslag. När jag haft för aktiva helger har det fått bakslag. Och så vidare. Om jag jobbar förmiddagen (halvtid) och sedan vilar (sängliggande) så kan jag få må drägligt, för det mesta. Det kan till och med finnas ork och energi till att sitta med familjen vid middagen. Ibland kanske vika en tvätt eller leka en stund… Även på helgerna måste jag hushålla med energin. Några ”upp-timmar” (i upprätt tillstånd) får jag, men sen måste jag kompensera med att ligga ner och ta det lugnt för att det inte ska slå över. Jag har sakta lärt mig detta under dessa första fyra veckor. Det har varit till viss besvikelse eftersom jag föreställde mig att jag skulle bli botad men det är viktigt att komma ihåg just detta: Gabapentin är inget botemedel mot Hyperemesis. Bara en medicin som maskerar symptomen bättre än de andra mediciner jag provat.

Biverkningar:

Listan med biverkningar är längre än min arm. De jag känt av tillhör de vanliga: Huvudvärk och yrsel. Vid varje höjning av dosen blev det värre, sedan stabiliserade det sig. Annars kommer det och går lite. Jag kan ha dagar utan vare sig det ena eller det andra, och sedan ha i princip migränanfall och väldig yrsel i ett par dagar. Huvudvärk har jag rätt mycket problem med annars också så att veta exakt vad som beror på Gabapentinet är svårt att veta.

Har du frågor kring Hyperemesis, Gabapentin eller något annat som rör detta så fråga gärna i kommentarerna eller maila mig på beatatjata (a) hotmail.com. Jag är ingen medicinsk expert men gör mitt bästa för att sprida information om detta tillstånd.

Länkar:

http://www.buffalo.edu/news/releases/2012/12/13847.html

http://medicalxpress.com/news/2014-06-drug-combating-severe-nausea-pregnancy.html

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3552461/

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3552461/table/T3/

http://www.lgmpharma.com/blog/could-gabapentin-have-helped-kate-middleton-with-hyperemesis-gravidarum/

Facebook-grupper (slutna, man måste be om medlemskap och ingen av dina vänner ser vad du skriver i grupperna såvida inte de också är medlemmar):

Hyperemesis Gravidarum (HG)

Gabapentin use during pregnancy: Hyperemesis

 EDIT:

Nu finns även en grupp för Hyperemesis Gravidarum Sverige på Facebook

Hyperemesis Gravidarum Sverige