Bye bye thirties

Blev lite sentimental så här de sista skälvande timmarna av mina 30-något. Ännu ett decennium har passerat. Kräjsi. Vad har jag gjort egentligen?

Jag träffade min man (23 år) och klarade av bröllop (27 år), första barnet (28 år) och flytt till ny ort (29 år) i 20-årsåldern. Samma man, samma hus än idag. Samma första barn också förstås. I 30-årsåldern har jag blivit gravid fyra gånger och fått två barn. Mellan föddes när jag var 32 och våren innan jag fyllde 37 föddes Liten.

Liten när hon verkligen var liten!

Jag har bara haft två jobb. Jag inledde 30-årsåldern som marknadsassistent på ett industriföretag i telekombranschen. Jag avslutar detta decennium som marknads- och HR-ansvarig på ett IT-bolag. Jag har lärt mig otroligt mycket och verkligen utvecklats – samtidigt som jag burit och fött två barn (och fått två missfall), varit föräldraledig, vabbat oändligt antal dagar och slitit mitt hår över livspusslet ibland. Men ändå. Livet liksom? Det har gått framåt. Med rejäla dikeskörningar ska tilläggas. Jag har varit utmattad och sjukskriven vid ett par tillfällen i 30-årsåldern.

Jag har inte rest mycket. Den enda utlandsresan vi gjort som familj var 2011, då till USA där min lillebror gifte sig med sin amerikanska. Eller ja, Legoland har vi varit på också, det är ju utomlands. 40-årsåldern inleds dock med ännu en USA-resa, jullovet tillbringas i Miami och på karibisk kryssning.

Jag började träna i 30-årsåldern! Efter Mellan, samma år jag fyllde 33 år. Känns konstigt att det inte alltid varit en del av mitt liv. Att detta kommande decennium är det första jag inleder som ”tränande person”. För så identifierar jag mig. En person som tränar. Regelbundet och gärna. Ibland med konkreta mål, ibland bara för att det är gött. Nog kommer väl 40-årsåldern bli min starkaste period? För att förhoppningsvis överträffas av 50-årsåldern.

I 40-årsåldern kommer barnvagnspromenaderna vara ett minne blott! Om jag inte lånar någon annans barn vill säga.

Andra saker jag gjort mer av i 30-årsåldern än tidigare: Allt som har med barn att göra. Allt som har med husägande att göra (även om vår hygiennivå på den punkten är skamligt låg). Allt som har med hushållsarbete att göra. Kollat tv-serier på streamingtjänster (jag hoppas att man aldrig kommer kunna summera exakt hur många timmar!).

Saker jag gjort mindre av i 30-årsåldern än tidigare: Umgåtts med vänner. Gått på bio. Haft sovmorgon. Sjungit.

40 bast.

Imorgon fyller jag 40 och från en dag till en annan kommer ingenting att förändras. Men om tio år, när jag sammanfattar 40-årsåldern så hoppas jag:

  • att jag har samma man och barn…
  • …men gärna en annan bostad
  • att vi är friska och lyckliga, obvi
  • att jag får sovmorgon BÅDE lördag och söndag
  • att jag orkar träna mer och är starkare än nu
  • att vi gjort flera härliga familjeresor (inte minst runt om i Sverige!)
  • att jag har mer tid till vänner, sång, musik, bio och sådana intressen som fått stryka på foten senaste årtiondet

Typ så. Vi får väl se! Om jag har hälsan och Herren dröjer.

Inledningen på 39

Alltså det här från min pappa… Jag skrattar och ryser om vartannat!! #TMI

Mitt trettionionde år har inletts för idag fyller jag 38 (och jag är inte helt säker på den där uträkningen, men så borde det bli va…?).

Inser att jag älskar inledningar. Jag brukar inte tänka på nystarter som i ”på måndag börjar jag (underförstått: börjar om) med mitt nya liv/sockerförbud/alltid gå upp klockan 05/alltid städa efter mig i köket/läsa Bibeln dagligen)”. Mitt liv liksom fortsätter. I perioder blir det för stökigt och för mycket socker och för lite träning och för få hångelstunder men det brukar ordna upp sig och så rullar det på.

Men inledningar. När sommaren avslutas och hösten inleds. Nyåret förstås. Varje måndag, på sätt och vis. Varje ny månad. Ny årstid. Och så fölsedagen! Mitt 38:de år var fantastiskt bra faktiskt. Jag är där jag vill och ska vara. Med Jesus i hjärtat och Barnafadern vid min sida och tre (TRE!) knoddar i varierande storlekar (men alla begåvade med det beatatjatska munlädret let me tell you…). Världens bästa (och ibland knäppaste) jobb att gå till (får återkomma till det ämnet), en välmående familj, fina vänner (och tålmodiga eftersom jag är för trött för att umgås nästan jämt). Vi är friska. Varma. Mätta. Trygga.

Och jag har inget som helst förbud mot parenteser (bara en sån sak!).

Mitt 39:de år alltså. Det startade 05.18 då jag sovit som klubbad i dryga sju timmar och Liten kanske gastat rätt länge innan jag blev medveten. Hon fick välling, jag fick citronvatten, andakt och yoga (japp, varje morgon den här veckan hittills, according to plan!). Sen fick jag gå och lägga mig och sova räv för att de tre knoddarna med Stor i spetsen skulle uppvakta mig. Barnafadern jobbar sedan igår eftermiddagen och kommer inte hem förrän sent ikväll men barnen kom med bricka och sång. Oboy, ostmacka, tänt ljus, drivor med teckningar och paket med böcker och choklad.  Älskade ungar, the gift that keeps on giving!

Och ikväll ska jag tydligen firas genom att barnen är uppe senare än vanligt och kollar ”Angry Birds” med mig. Tänk, precis vad jag önskat mig…