När juldagsmorgon glimmar…

…så är det redan eftermiddag, mörkt igen och jag har precis vaknat. Igen. Från den obligatoriska familjetuppluren. Juldagen är för vila. Första dagen på veckor som jag kan slappna av helt och fullt. Dessutom finns det rester att äta, barnen har nya saker att sysselsätta sig med och både skärmtid och sockertillgång är oändlig. En ljuvlig dag med andra ord! Jag sitter med datorn i knät i sängen, Liten sitter bredvid mig med Ipaden. Med jämna mellanrum sträcker hon ut handen och säger ”mer” och då ger jag henne chips. Resten av familjen har dragit igång Star wars, episod 4, eftersom målet för jullovet är att se alla filmer.

Vi har faktiskt varit ute. Efter vår långa sovmorgon och ännu längre frukost tog vi en rejäl promenad, en skridskotur i Kungsträdgården och en tur via mataffären innan vi landade hemma igen. Ser på instagram att folk drar på sig finkläderna för att fira jul igen med annan del av familjen eller bjuda på juldagsmiddag eller nåt och jag känner bara: rör inte mina pyjamasbyxor!! Var och en blir salig på sin juldagstradition, I guess.

Med ”skridskotur” menar jag att de som kan åka skridskor gjorde det. Övriga drack varm choklad och tittade på.

Vår julafton var underbar. Pirriga barn vaknade i och för sig onödigt tidigt men då hann vi i alla fall fixa och piffa oss ordentligt innan vi promenerade iväg till kyrkan. Kungsholms kyrka var knökfull för ”samling vid krubban” och det var en perfekt, barnvänlig 30-minutersgudstjänst med mycket musik. Får jag bara gå till kyrkan på julafton så är jag nöjd sen. Mat är också rätt bra, i allmänhet. Jag blir så grinig utan.

Det närmsta ”familjebild” vi fick till denna julafton. Både barn och Barnafader var väldigt söta förstås.

Nästbäst på julafton är en rejäl promenad och det fick jag också eftersom min lillebror och jag tog varsin barnvagn och fick våra små att somna medan vi traskade halva Kungsholmen runt till deras lägenhet. Där hade Barnafadern och min svägerska påbörjat förberedelserna och vi fick mat, Kalle, kaffe och efterrätt innan Tomten knackade på dörren. Fyra vuxna och fyra barn, det var en perfekt litet julfirande med mycket gos och tid för alla!

Mina bästa mammahacks

Jag har nu varit en mamma i 11 år och fem månader och är helt klart en auktoritet på ämnet. Här är några riktigt bra föräldrahacks. Copy paste y´all!

Disclaimer: Testa på egen risk.

Får du alltid ett motargument när du ber barnen göra något? Typ ”men det var inte jaaaaag som slängde mina kläder på golvet”? Säg bara att för varje motargument eller tjafs så kommer de få ytterligare en uppgift. Efter första gången har de lärt sig att göra det de blir tillsagda – snabbt och tyst.

Kom ihåg att barn är olika. Till exempel kan en unge vara sjukt ironisk och en annan inte överhuvudtaget förstå ens den mest uppenbara sarkasmen. Då kan det vara bra att inte säga ”gå och lek med något giftigt” till just det barnet.

”Råka” visa barnet ett klipp från The Shining på Youtube som ”råkade” vara sjukt blodigt (till exempel det här) så kan du hota dem med blodiga tvillingar så fort de är olydiga.

(Obs! Lär dem dock inte säga ”come play with us mommy” eftersom de kommer stå hand i hand och skrämma skiten ur dig stup i kvarten.)

Titta på barnen med tom blick och säg med robotröst ”Jag är din nya mamma. Jag ser ut precis som din gamla mamma men är mycket mer effektiv” så blir de jätteglada när du säger att du bara skojade.

Come play with us
Come play with us mommy

Ropen skalla, 2,5-åringar till alla

Hon säger:

”Hjälp mamma, jag går inte!” när hon behöver hjälp med någon pryl (oftast Ipaden där hon oavsiktligt påbörjat en kommentar och nu inte kommer tillbaka till filmen).

”Jag vill bära dig!” när hon vill ha hjälp ner för trappan.

”Jag kunde!” när hon klarar det själv.

Hon svarar med en slängpuss när vi säger att vi älskar henne. Låtsasrapar vid matbordet eftersom vi skrattade så mycket när hon rapade på riktigt en gång. Rymmer på trehjulingen (utan hjälm, i strumplästen) om vi lämnar ytterdörren öppen.

Enligt henne så målar hon varje dag på förskolan. Med blå färg. Hon svarar i och för sig ”blå” på alla frågor om färg. Hon säger myms istället för mums, Elodora istället för Teodora, mor-far-mor efter sommarens förvirrande uppsättning av mor- och farföräldrar.

Hon är 2,5 och hennes mamma tycker att varje familj alltid borde ha en 2,5-åring.

Hon tar miljoner selfies också. GretaGos ❤️

Hur många år mellan barnen

Fyra!

Säger min farmor. Och min farmor lyssnar man på för hon vet helt enkelt bäst. Det har vi gjort i alla fall, ungefär.

Det här med barn och syskon – nog finns det lika många åsikter som det finns föräldrar? Jag läste med nöje (och viss fasa) Hej hej vardags serie om att ha tätt mellan barnen, för- och nackdelarna med det. Själv tänkte jag lyfta att ha lite längre mellanrum mellan barnen för det är himla fint det (också).

I mitt fall har jag påverkats av både farmors åsikt och mina föräldrars modell fast jag har stannat vid tre barn, de fortsatte till fem…

Min äldsta syster är sex år äldre än min andra storasyster. Hon i sin tur är fem år äldre än mig. Mellan mig och min lillasyster är det bara tre år och sen dröjde det nästan sju år innan lillebror kom. Då var min äldsta syster 21 år. Rätt hyfsad spridning va! Från 1967-1988! Jag har alltid älskat att ha många syskon och att vi är så spridda i åldrarna. Det var ju lycka att få hälsa på störstasyster i hennes lägenhet, gå på bio och köpa hem pizza när jag var i 10-årsåldern. Och att ha en söt liten bebisbror att gosa med samtidigt. Mellanbarnslycka! Så det är inte så konstigt att jag var inne på samma tänk innan jag ens fått första barnet.

När Barnafadern och jag började prata om att föröka oss så lobbade jag stenhårt för farmors/mina föräldrars modell. Han hade nog ingen direkt åsikt i frågan och när vi insåg hur sjuk jag blev av att vara gravid så gick det från ett önskemål till att bli en nödvändighet för att orka både fysiskt och mentalt. Vi behövde alla tid att hämta oss från graviditetens elände innan vi orkade ge oss på det igen. Resultatet blev ganska exakt 4,5 år mellan barnen. Juni 2006, december 2010, april 2015.

Här är fördelarna med att ha långt mellan barnen:

  • Man hinner njuta av bebistid och småbarnsår med varje unge, man sprider ut de ljuvliga småbarnsåren.
  • Det föregående barnet har hunnit sluta med blöja och napp, kan äta själv, klä på sig själv osv. Mer självgående helt enkelt (oerhört tacksamt när mamman är jättesjuk under graviditeten dessutom).
  • Det blir inte direkt någon konkurrens eller svartsjuka. De större barnet/barnen har helt andra behov än bebisen.
  • De större barnet/barnen kan hjälpa till på ett helt annat sätt! Både i hemmet men också med sitt lilla syskon.
  • Det är roligt längre! När Stor flyttar ut och överger sin gamla föräldrar är hennes syskon fortfarande hemma ett tag till… (här utgår jag ifrån att det är jättetråkigt när barnen flyttat hemifrån. Men det kanske är då det roliga börjar?!)
  • Alla har inte bra kontakt med sina syskon, oavsett åldersskillnad. Så det finns inga garantier oavsett om man har tätt eller långt mellan barnen. Men jag och mina syskon är väldigt tajta trots de stora åldershoppen. Mina  äldsta syskonbarn och min lillebror är typ jämngamla, det är också skoj!
  • Jag är partisk, förstås, men det är så underbart kul att uppleva en liten bebis tillsammans med hennes äldre syskon. Kärleken multipliceras liksom av att se dem interagera. Men jag gissar att det är sant även när man har tätt mellan barnen.
Ljuvligheten i denna bild. Så är det faktiskt i verkligheten också, ibland!
Ljuvligheten i denna bild. Så är det faktiskt i verkligheten också, ibland!

Eventuella nackdelar:

  • De större barnen kan ha en mer krävande vardag (aktiviteter osv) och då får bebisen/den minsta helt enkelt hänga på även om det inte passar dens dygnsrytm.
  • Man sprider ut de jobbiga småbarnsåren (jämför med punkt 1 på föregående lista – alla mynt har två sidor förstås men för mig har detta inte varit en nackdel).
  • Man sprider ut vab-åren. De stora blir inte sjuka lika ofta nu men allt sammantaget känns det som att jag vabbat konstant i tio år.
  • Det går inte alltid att ärva kläder och skor eftersom inte allt håller så bra efter nio-ish år på vinden.
  • Ibland funderar jag på hur det blir om några år. När Liten är stor nog för att kunna uppskatta resor tex. Då kanske Stor inte vill följa med längre? (Men detta har jag löst genom att tumma med henne på att hon alltid, alltid ska vilja hänga med mig och alltid hålla mig i handen och alltid gosa med mig i soffan och alltid bo kvar hemma hos oss osv osv…)

Till sist. Alla kan inte välja och planera! Vissa blir inte gravida trots att de kämpar och kämpar. Andra blir oplanerat gravida och hanterar det alldeles utmärkt. Alla vill inte ha barn och alla vill inte ha fler än ett! Det är givetvis ett lyxproblem att älta huruvida man ska ha barn tätt eller ej men även lyxproblem får ta utrymme ibland, tycker jag.

Hur tänker du kring barn, syskon och ålderskillnader?

Bilder av min underbara svägerska Kirsten. 12 år yngre än mig men jättesnäll. Faktiskt.
Fotograf: min underbara svägerska Kirsten. 12 år yngre än mig men jättesnäll. Faktiskt.