Om ni, liksom jag, bara läser bloggar via Bloglovin´eller liknande så märker ni inte att jag stuvat om lite här inne. Besöker ni beatatjata.com ser det lite annorlunda ut. Inga större skillnader, kände bara för en liten make over. I övrigt är det same old same old. Det vill säga en himla massa dravel om träning och vardag och stress och böcker och kläder och ångest och chips och kärlek och barnen och allt det där. Business as usual. (Men säg till om ni upptäcker något tokigt!)

Har jobbat så där himla jättemycket senaste tiden och har lovat mig själv en vecka med fokus på återhämtning nu. Sen kommer jag få överblick över årets sista månad medan jag planerar inför nästa år under någorlunda normala arbetstimmar. Min återhämtningsvecka innebär mindre av jobb och träning men mer av sömn, barnabus, chips, promenader, städning och netflix. Cirka allt som jag får lugn i själen av.

Jag skiter högaktningsfullt i att utemöblerna fortfarande står kvar på altanen, att adventslådorna är inburade på vinden, att vi inte köpt några julklappar, att mitt hem ser ut som något heminredningsguden glömde. Det vill säga allt som bara suger energi ifrån mig. Orka änna.

Så in i adventsmyset med oss! Vad ger och tar energi från dig?

Villade bort mig i min egen blogg. Inser hur kul det är att ha skrivit så mycket under ett gäng år.

6 december 2011 skrev jag om mitt morgonträningsexperiment. Jag hade ganska nyligen börjat jobba efter föräldraledigheten med Mellan och behövde tänka om för att få till träningen. Så här några år senare kan vi väl säga att morgonträning funkar för mig.

Den 21 december 2012 gick världen inte under. Eat that, mayafolket. Men jag tränade och firade en nybliven två-åring och skrev en så sjukt fyndig rubrik att jag skrattar än idag (okej, jag har inte skrattat hela tiden tills nu, bara nästan).

I december 2013 var jag sjukskriven. Och ibland undrar jag om jag lärt mig något av mina vidbrändhetssvängar. Det har jag, faktiskt, men jag är helt klart en person som gärna lägger på större börda än jag orkar bära. Vet att jag inte är ensam om det. Försöker påminna mig själv ibland.

Förra året var jag bitter. Hade ett ”jävla underverk” i magen och ville bara att tiden skulle gå. Hyperemesis gravidarum är ingen lek, det vet ni alla som orkade hänga kvar under den tiden! Men tiden gick och jag blev frisk och det var ju faktiskt ett underverk där inne!

Ett underverk som just den här dagen i december 2015 ramlade ner från soffan och in i soffbordet. Hoppsan.

(Jag tänker inte göra en ny om hon går sönder, det säger jag bara!!)

Jag konsumerar en hel del bloggar. Numera gör jag det nästan uteslutande via Bloglovin-appen i min telefon. Det gör att jag sällan ser bloggarnas individuella design och, tyvärr, att jag kommenterar mindre. Sorry. Älskar ju kommentarer själv! Bättring utlovas.

Nya bloggar hittar jag i regel via bloggar jag redan läser. Någon tipsar eller länkar till någon annan och har jag tid för slösurf just den dagen kanske jag klickar mig vidare, läser lite och om jag gillar´t så läser jag ännu mer och lägger sedan till bloggen på Bloglovin´(annars skulle jag aldrig komma ihåg vad det nu var den där nya, braiga bloggen hette…). För att jag ska fastna i en blogg vill jag relativt snabbt kunna göra mig en bild av personen bakom. En bra ”om mig”-sida uppskattas för jag vill veta allt sånt där basic som civilstånd, jobb, bostadsort, ålder och gärna ännu mer än så. Ju bättre jag lär känna bloggaren desto mer engagerad blir jag!

Jag avföljer bloggar också förstås. Rensar ibland. Kanske för att jag insett att vi kanske inte har så mycket gemensamt trots allt. Men oftast, faktiskt, för att jag blir för provocerad av bloggens innehåll. Det gäller nästan alltid inredningsbloggar! Jag kan få inredningsbloggryck emellanåt men det är ju inte ett särskilt stort intresse… Det går dessutom att tillgodose lite enklare på Instagram! Hur som helst, stör jag mig för mycket på något så ryker det.

 ***

Jag producerar ju blogg också. Även om jag inte alls ser det så. Har ni hängt här länge så vet ni att jag skriver för att jag tycker det är så kul, inte beroende av hur många (eller få!) som läser. Jag kollar oerhört sällan på min statistik för jag är inte intresserad av att påverka den. Förr låg jag på cirka 800 besökare om dagen men det antalet har sjunkit drastiskt under graviditeten. I don´t blame you. Jag är inte särskilt sköj som gravid. Jag är så glad för var och en som läser och för varje kommentar – det är så givande att interagera!

Jag ägnar mig inte åt samarbeten, tävlingar eller annonser. Något enstaka undantag har det funnits och det kan hända att det kommer undantag i framtiden också men jag orkar inte sätta mig in i regler och lagar för det där. Och så orkar jag inte lägga tid på det. Den lilla bloggtid jag har lägger jag hellre på att skriva. Jag har som sagt inga professionella ambitioner med bloggen. Jag vill inte slå besöksrekord eller jobba med bloggandet. Oproffessionella ambitioner har jag dock!

Jag har i nuläget ingen önskan om att ingå i något bloggnätverk. Jag har fått frågan tidigare men då kommer också krav om antal inlägg per dag osv och det vet jag skulle vara döden för mig som bloggare. Jag måste kunna välja bort bloggen i perioder när jag inte får ihop livet, bloggen får aldrig vara ett måste. Därför ligger jag också på en helt vanlig gratisadress (de hundralapparna jag skulle kunna betala för en egen domän lägger jag hellre på träningsprylar) och jag har ett gratistema och lägger inte många sekunder på design…eller snygga fotografier…eller sökordsoptimering…eller på att följa de ”regler” som bloggare ”bör” följa.

Men detta vet ni som brukar komma hit redan.

Det jag ville säga egentligen var att jag bytt till ett nytt (gratis)tema och att jag rensat lite bland kategorierna och uppdaterat ”Om mig” och att jag kanske orkar fixa en ny header någon gång. Om jag inte orkar ragga upp någon som faktiskt kan Indesign och Photoshop och allt vad det är, inte bara har programmen installerade på sin (jobb)dator.

För just det. Ni vet väl att jag jobbar med marknadsföring, sociala medier, hemsidor, sökordsoptimering och sånt? Orka ta med sig jobbet hem liksom. Dessutom säger jag mest till andra vad jag vill att de ska göra på jobbet och de blir lite sura om jag skulle tvinga dem att komma hem till mig och hjälpa mig privat på fritiden också.

***

P.S. Ode to bloggen: Utan bloggen hade jag inte blivit den träningsälskande person jag är. Jag hade inte fått lära känna så många fantastiska människor – via era bloggar och en hel del även IRL i olika sammanhang. Det där med att internet kommer göra oss till främlingar bakom skärmar? Knappast! Jag har fått så många underbara vänner tack vare sociala medier! Jag har fått göra så roliga saker och fler blir det. Jag har lärt mig MASSOR om MÄNGDER av saker. Hurra för blogg!! D.S.

P.S.2 Rant over. D.S

Jag började blogga i augusti för två år sedan. Då var jag mitt i mitt Post Baby Shape Up-projekt och på god väg mot målvikt. Gillade inte att träna egentligen men gjorde det ändå. Körde PT Online med Olga Rönnberg och tränade bara hemma. Kämpade på med mat och kilon och mått. Jag var mammaledig med Liten fortfarande men började strax därefter jobba deltid på mitt gamla jobb. Testade morgonträning för första gången och var snart fast. Gick i mål i PBSU i februari 2012 med 20 kilo mindre på kroppen och firade med min första kettlebellkurs och dyra, välsittande jeans. Några månader senare tog jag klivet från det gamla jobbet till mitt nuvarande och gick upp på heltid igen. Fick gymkort via jobbet och tog mina första kliv in i gymvärlden.

I augusti för ett år sedan låg jag i startgroparna för att dra igång ett gäng månader med bästa coachen: Bodycomf-Helena. Fokus på balans i vardagen, att få framförallt kosten att fungera. Jag gillade att träna men avskydde benträning. Var beroende av exakta träningsprogram och lappar på gymmet. En hel del hjärnspöken bodde fortfarande kvar och jag visste inte riktigt vart jag skulle, vilka mål jag skulle ha. Hårt arbete ledde till effortless balans och både vikt och form har varit stabil. Jag tränade både hemma och på gymmet, nötte på med benträning, började springa lite smått, lärde mig en himla massa nya övningar och pushade mig själv på nya sätt.

Nu är det augusti igen och jag…är. Tränar. Äter. Har inga konkreta, tidssatta mål men jobbar givetvis fortfarande mot att bli starkare, snabbare, rörligare osv. Fokus är att må bra, på alla sätt jag kan. Har lagt yoga till träningsrepertoaren och gillar benträning. Har massor att lära, mycket nytt att testa men är samtidigt erfaren och van. Åker till gymmet utan lappar och stapplar ut därifrån med ett leende på läpparna. Rehabar en bråkig axel och suktar efter mina kettlebells. Springer i backar och dränker nästan mig själv när jag försöker crawla i sjön. Trivs med mig själv och min kropp. Vill inte bli mindre i storlek/vikt men vill gärna kunna flexa schysstare muskler. Har dock inget mål med det heller, bara lever på och ser vad som händer.

Och en sak som händer är att jag funderar på hur den här bloggen ska se ut. Jag älskar att blogga, och framförallt älskar jag interaktionen med ER – ni underbara människor! Men jag vill inte bara vara en träningsrapport längre (däremot ska jag testa att träningsrapportera på Funbeat ifall någon är intresserad!) utan vill ge mer av mig. Tror jag. Ni kanske inte vill ha mer av mig, det återstår att se. Jag har i alla fall bestämt mig för att pausa ett tag för att fundera på hur jag vill göra. Har jag tid och lust så konstruerar jag om lite härinne och har NI tid och lust så finns jag troligtvis här snart igen, i någon form. Jag försvinner inte från jordens yta. Det blir mycket träning på mitt Instagram-konto och jag hänger i en massa andra härliga bloggar förstås.

Så det här är inte hejdå, det är på återseende. Okej?

En snabb titt i kommentarsfunktionen i min adminpanel visade en hel drös med kommentarer som av underliga anledningar fastnat som ”skräp”. Några var det också men de flesta inte. Sorry kära läsare, ni är allt annat än skräp! Nu är de godkända men vissa har legat ett tag – jag lägger inte så mycket tid på bloggadministration dessvärre. Så om ni märker att er kommentar försvinner eller att ni inte får svar på något ni frågat om – hav tålamod med denna bloggerska!

TACK för att ni orkar kommentera och PÖSS på er för att ni är så himla bra!

Eder icke så ödmjuka men tämligen tidsutmanade

Beatatjata