Vinnare i Beach for Life-tävlingen

Den som väntar på något gott…

 

Underbara människor, vad bra ni har kämpat och vilka bra tankar och funderingar ni har. Det må vara klyschigt men alla är sannerligen vinnare! Men bara en kan vinna goodie bagen. Som är en goodie box. Och det är Marie P!

Handskarna från Beach and Motion skickas därifrån, det är olika storlekar så du får välja. Lådan som kommer hem till dig innehåller de snajsiga handledsskydden från Spartan Training, shaker, prover och godsaker från Sportkost och lite annat smått och gott! Enjoy!

 

FINAL Beach For Life!!

Det började för 12 veckor sedan men inleddes med influensa och allmänt ofokus. För sex veckor sedan startade jag en mer fokuserad period och det är också då jag fått mer resultat – såklart. Här är resultaten av Beach For Life-perioden!

 

Datum Start Beach For Life 120413 Start BFL-FOKUS (6 veckor) FINAL BFL 120526 Resultat BFL totalt
VIKT 70,8 70,5 69.2 kg – 1,6 kg
byst (med bh) 90
midja smalaste 80 80 78 – 2 cm
midja navelhöjd 94 94 92 – 2 cm
höfter/hängbuk 102 102 99 – 3 cm
rumpan (bredaste) 104 104 103 -1 cm
överlår 64 65 (vänster 62) 63 -2 cm
över knä 39 39 38 – 1 cm
vader 36 36 36 oför
överarm 31,5 32 32,5 + 1 cm?

 

Jag blev lite besviken faktiskt. Känslan av att inte förändras så mycket gjorde mig neggo även om jag mycket väl vet att det är min input som ger resultaten. Och har jag levt strikt, utan avvikelser från planen? Nej. Som vanligt inte. Och kanske är detta en av de viktigaste läxorna för mig – jag tar det hellre långsamt och på sikt istället för att göra täta besök i ångestland. Steady does it.

Besvikelsen byttes till förnöjdsamhet när jag började fokusera på det positiva istället. Som att jag börjat på nytt jobb under den här perioden och ändå bibehållit en bra träningsrutin, ätit bra, sovit bra. Inte fallit i ”man ska inte göra för många förändringar på en gång så jag struntar i träningen och äter som de andra just nu för att inte sticka ut och för att bli en i gänget och när jag kommer hem så dämpar jag stressen och tröttheten med godis”-fällan. Jag har blivit starkare i många av de övningar jag kört senaste perioden. Jag är lite närmare att klara av armhävningar (men målet för perioden är inte uppnått, dessa hävningar alltså!)

 

Målet för vikten var att komma under 70 kg – check på den! Totalt 1,6 kg på 12 veckor (1,3 på 6 veckors fokus) är inte mycket men det är precis som förväntat. Jag tror inte att jag kommer gå ner mycket mer. Om jag får titta i kristallkulan så tror jag att jag kommer ligga stabilt runt 68 kg vid årets slut. Det är klart att jag skulle kunna gå ner mer i vikt men jag vill inte leva så strikt som jag skulle behöva för att hålla en mycket lägre vikt. I perioder kan jag hålla igen mer men inte sett långsiktigt. Jag mår så bra så här. Äter jättebra för det mesta, njuter av mindre bra saker ibland. Tränar mycket, utvecklas, hittar min balans.

Måttmålen är lite olika. Jag ville under 90 cm i midjan (navelhöjd) men ligger idag på 92 cm. Målet för ”hängbuken” är dock nått, yay! Rumpan ville jag förlora fler centimetrar runt men är glad för den enda. Låren är konstiga… Målet var 62 cm. Höger lår är 63 cm, vänster är 61 cm. Kanske kan vi säga att snittet blir rätt ;-).

Det är inte fantastiska resultat men jag är nöjd och glad. Jag har mina förutsättningar och mina tankar om mål. De må skilja sig från gängse fitnessmål men det spelar ingen roll – jag har aldrig utgivit mig för att vara fitness-aspirant. Ni vet att mitt inledande mål (för snart 1,5 år sedan) var att gå ner överviktskilon (check), få in en träningsrutin (check) och hitta balansen kostmässigt (nära check). Jag fortsätter experimentera, balansera och fokusera året ut precis enligt planen för 2012 och jag vet att jag utvecklas lite varje dag – både fysiskt och psykiskt! Resan är målet, you know!

Nu hittar jag tillbaka till känslan jag hade för en vecka sedan när jag var på min shoppingtur. Jag mår så bra, jag har energi och känner mig stark, jag har kläder i storlekar jag bara drömt om så länge. Jag tycker om mig!

 

21 minuters arbete, fyra timmars eftersvettningar? Och så världens längsta utläggning för att komma till någon slags poäng.

God morgon på er! Uppe och utnyttjar den sköna svala morgonen till lite träning? Jag är allt annat än sval efter en mycket rolig kettlebell-workout från min favvo Marianne. Kolla in!

[youtubeplay id=”x7HhpZ674W8″ size=”medium”]

(Hoppa direkt till cirka 2.40 om du vill skippa försnacket)

Perfekt för en snabb genomgång och massor av svett. Och har du inte dubbla kettlebells kör du helt enkelt enarmsrodd istället för Renegade Row (lägg till en minut i varje cirkel då).

Om ni någonsin läser på Mariannes hemsida Myomytv.com så har ni kanske sett att hon skriver om sin reumatiska sjukdom ibland. Hon har vad jag brukar kalla Spankulerande Spondylit (då skakar min käre läkarfar på huvudet och suckar djupt…). Så heter det så klart inte utan *googlar* Ankolyserande Spondylit. Den kallas också för Bechterews sjukdom och det är den reumatiska variant min mamma har. Jag hade mycket problem med SI-leden (googlar igen – sakrioliakaleden) när jag var yngre och eftersom sjukdomen är ärftlig hade det ju inte varit helt otroligt om jag också haft den. Jag vet att det utretts och senast i höstas när jag sökte för mitt trassliga knä undrade sjukgymnasten under undersökningen om jag hade hört talas om Bechterews.

Hur som helst. Jag diagnostiserades med juvenil kronisk artrit (idag kallas det juvenil idiopatisk artrit) när jag var 6 år, efter att ha haft symptom sedan 4-årsåldern. Therese frågade häromdagen hur det är med lederna och svaret är: Mycket bra! Jag har alltid varit milt drabbad och klarat mig ifrån svåra besvär men har ända sedan jag var barn levt med ständig värk, mer eller mindre. Jag har medicinerat vid behov vilket har betytt mer ibland, inte alls ibland. Det försämrades sakta men säkert från tonåren och uppåt. Fler leder som gjorde ont och fick inflammationer, lite rejälare skov (tillfällig försämring). Efter Stors födelse hade jag rejäla problem med fotlederna, särskilt de första timmarna på morgonen kändes det som att fötterna var avhuggna när jag skulle gå. För ett par-tre år sedan hade jag min sämsta vinter någonsin och vi funderade på om det var så klokt att bo i ett tvåvåningshus eftersom det var så jobbigt att gå i trappan. Jag funderade mycket på om vi verkligen skulle våga få ett barn till när jag inte visste om jag skulle bli sämre eller bättre, skulle jag orka ta hand om mina barn? Det var dock inte ett svårt val – jag är ett av fem syskon och trots att min mamma var väldigt sjuk när jag var liten (vi snackar rullstol och flytt till handikappanpassat hus) så har det aldrig påverkat min uppväxt – kärlek sitter ju inte i fysiska funktioner.

Under graviditeterna har jag mått bra i lederna vilket är rätt typiskt för den här sortens värk. Eftersom Liten föddes mitt i vintern var jag lite orolig för ett värre skov (Stor är född på sommaren och då hade jag ju stora problem) men det gick bra. Strax därefter kom jag igång med träningen och hela det senaste året har jag mått fantastiskt bra, som ni vet. Jag äter knappt några mediciner, jag har haft ett mini-mini-skov på en vecka (rekordkort) och jag upplever de allra flesta dagar som värkfria (så har det aldrig varit innan). Ibland har jag lite ont, tex innan mens när vissa hormoner minskar i kroppen så känner jag av lite diffus värk runt om i kroppen. Jag har haft lite problem med axlar, mina handleder vill inte alltid vara med och leka, jag får ont i höfterna emellanåt men det är småsaker, som går att arbeta runt. Som sagt – jag mår mycket bra.

Varför denna långa utläggning? Dels kom jag på att jag aldrig svarade på Thereses fråga (nöjd nu?!), dels såg jag i inlägget till videon ovan att Marianne haft lite mer ont på sistone och därför körde ett lite lugnare och lättare pass. Människan kör Renegade Row med 16 kg (jag kan inte ens rubba 12 kg!), gör benböj och press med 20 kg, hoppar som en liten groda i burpees. Lugnt? Lätt? Not so much. Och kan hon (och jag!) så kan garanterat du!

Upp och hoppa med er nu! Njut av fredagen, av vädret, av kroppar som fungerar! Pöss!

Svettigt sa Beatatjata, svettigt sa Liten.

Lunchfylla?

Nä, ingen alkohol… Men däremot ett inte fullt så grymt benpass som lämnade mig yr och svag. Är det värmen? Jag klagar inte på värmen, jag klagar på att vi inte har AC i ”gymmet”… Men att passet inte blev sådär görasketagrymt som jag hade föreställt mig struntar jag i för nu är det i alla fall GJORT och jag tänker inte göra om det!

Jag kan åtminstone se i min lilla träningsbok att jag förbättrat mig på allt den här perioden. Ups and downs, ja visst men jag klarar övningarna bättre, kan gå djupare, kan göra fler om man ser till totalen. Jag är nöjd! Och hungrig. Nu ska jag få i mig en proteinshake och fortsätta jobba. I träningskläderna som nu är dubbelsvettiga…

 

Dagens träning. 30 minuter kondition och core följt av 8 minuter stretch tidigt imorse. 25 minuters benpass på lunchen. Eftersvettningar resten av dagen.

Disciplinerad onsdag

Idag blir det verkligen fokusträning i kvadrat. Jag ska jobba hemifrån. Det kändes som en ypperlig idé för att kunna jobba effektivt och ostört en hel dag, få gjort en himla massa helt enkelt. Jag räknade liksom inte in de distraherande tvätthögarna, det allmänna stöket och det fantastiska vädret… Det blir nog en bra övning det här!

Dagen startade tillsammans med Liten strax efter kl 5. Tack o lov sov hon hela natten så med lite ny energi i kroppen drog jag på mig träningskläder och med Liten som publik körde jag ett kombinerat core- och kettlebellpass. Diverse swings i olika utföranden med olika vikter, och ett gäng magövningar. 30 minuter totalt och därefter en skön stretch kombinerat med kramar. Ett mycket behagligt sätt att avsluta ett träningspass på! På lunchen blir det benträning, idag kommer jag göra ett görasketagrymt pass, det har jag bestämt. Hela passet, committat, tungt och fokuserat. Det sista benpasset för den här fokusperioden! Kanske kommer jag längta tillbaka till det när jag kört efter Marias upplägg ett tag?

Frukosten är snart i magen, hemjobbandet ska börja snart men nog hinner jag njuta en kort stund till av min tekopp och en bloggrunda…

Jobba i svettiga träningskläder, det är inte fel! Och solen lyser inte alls där ute. Inte.

Fake it ´til you make it-tisdag – 4 dagar kvar!

Oj oj vad jag surade igår! When life hands you lemons, eat them and get even surare liksom. Jag tillät mig att sura faktiskt. Vara trött och tvär. Folkilsk och grinig. Jag tränade inte, mer än tuggmusklerna som jobbade sig igenom diverse kolhydrater medan jag låg i soffan och vägrade skratta åt roliga serier. Beataragata was in da house! Och så bestämde jag mig för att en surdag är mer än nog, det är för jobbigt. Så oavsett sinnesstämning idag ska jag vara glad. Och pigg. Trots att jag sovit som en kratta och när jag väl sov så blev jag väckt av Liten, den elaka lilla ungen. Jag är skittrött (och skickar återigen stärkande kramar till alla som har trassliga nätter jämt!) men ska fejka mig pigg.

Jag släpade i alla fall mig ur sängen och fick ta med mig vaken Liten till ”gymmet” för ett överkroppspass. Eftersom jag är så trött på mina nuvarande pass (slutet närmar sig!) så gjorde jag redan igår om övningarna till ett cirkelpass med några extra övningar. Tanken var att köra hårt och tungt i 40 sekunder, vila i 20 sekunder. Nio övningar, tre varv = 27 minuter. Och jag körde. Men hårt? Nej. Tungt? Nej. Jag kunde inte rubba 16 kg. Jag kunde knappt rubba TOLV kilo! Det var som att jag varit sjuk i flera månader och alla muskler förtvinat. Äter sömnbrist muskler? Det blev i alla fall väldigt tydligt att kroppen inte fungerar så bra när den inte får det mest basala: mat, vatten, sömn. Hursomhelst, jag körde igenom övningarna med 8 kg och det gav åtminstone ett medelintensivt, konditionerande pass. Och lite träningsendorfiner och energitillskott som jag tacksamt tar emot.

Så, lite piggare och gladare av träning. Ännu lite bättre humör av att följa min farmors devis: ”Har du en dålig dag, ta på dig din finaste klänning”. Fast i mitt fall är det nya byxor, silkig blus, klackiga skor och massor av läppglans. Samma effekt. Resten fejkar jag, med gott resultat hittills!

Munnen den ska skratta och va´ glad!

 

Hur mår ni idag? Har ni några bra (och lagliga…) uppiggande tips till en tröttmössa?!

 

Veckans planering och plan B-måndag

Jag ska inte tråka ut er med min status just nu (ever heard of dr Beatatjata och Mrs Beataragata?). Ej heller med att Liten för ovanlighetens skull trasslat senaste nätterna och jag är helt slut (skickar en medmänsklig tanke till er som har det så här varje natt). Veckan börjar med en plan B, jag orkade helt enkelt inte träna imorse. Jag gick upp, jag tog på mig träningskläder, jag la mig i soffan och somnade om. Så plan B – träna ikväll istället. Om det finns kaffe nog i Jönköpings län för att hålla mig vaken ända till kvällen.

Måndag: Ben
Tisdag: Överkropp
Onsdag: Ben och core
Torsdag: Överkropp
Fredag: Intervaller (typ något svettigt kettlebellpass eftersom vi troligtvis inte hinner fixa crosstrainer till dess)

 

Ni får lite roligare framtidsläsning om en stund istället, nuet är inte särskilt upphetsande… Berätta om era peppiga måndagsmornar och pigga upp mig lite (eller joina mig i sömnbristen och pms-misären och låt klagolåten ljuda).

 

En konstig lördag

Konstig sak #1:
Att gå in i affärer och titta och känna på kläder, tänka ”det här vill jag prova” och faktiskt kunna plocka med sig ett gäng plagg till provrummen.

Konstig sak #2:
Att ta med sig mindre storlekar än någonsin tidigare – och ändå få be expediten hämta en mindre. Jag handlade 38:or och medium:ar idag och blev nästan gråtfärdig över hur fin jag är. Screw Jante.

Konstig sak #3:
Att efter avslutad, sen lördagmiddag (grillade hamburgare) skicka iväg Stor med farmor för sleep over, lägga Liten i spjälsängen och sedan byta om till (nya!) träningskläder och köra Man Maker tillsammans med Barnafadern. Kan ha varit den roligaste workouten ever. Jag trodde jag skulle kunna köra med dubbla 12:or (haha, musklerna har inte växt fullt lika mycket som självförtroendet) men kunde inte rubba dem i rodden och fick byta till 8:or. Siktade på att köra 30 i ett svep. Körde 30 x 2 (vilade 5 minuter emellan). Blev nästan lite gråtfärdig igen över hur grym jag är. Screw Jante igen.

Konstig sak #4:
Att när Man Maker är avslutad och vi ligger och pustar ut säger Barnafadern ”Kom igen, vi kör en plank-tabata också”. Det är nog det konstigaste av allt.  Och sen sa han ”undrar hur många armhävningar vi kan göra i ett svep nu”. Och så testade vi det (25 på tå för Barnafadern, 15 på knä för mig.).

Man Maker: Swinga upp i clean, pressa upp över huvudet (push press om du behöver), ner med bellsen mellan fötterna, hoppa ut i planka, gör rodd höger och vänster, hoppa fram igen. Repeat 30 gånger. Kör fler varv för sjuttsingen, det är kul! Vila 5 minuter mellan dock. Och spana in mina snygga kläder. Och min schyssta muskler på axlar och rygg. Ser ni? Det gör jag!

 

7 dagar kvar av Beach for Life-fokus!

Det här får bli ett kombinerat inlägg, jag har mycket att stå i – kreditkortet ska glöda innan dagen är slut!

Men first things first: Vägning och mätning

Vikt: 69.3 kg (exakt som förra veckan)
Midjemått (över naveln): 93 cm (exakt som förra veckan)

Övriga mått också samma förutom ”hängbuken”, eller höfterna eller hur man nu benämner området nedanför navelhöjd men över rumpan. Där saknar jag en centimeter till (om ni hittar den så släng den) och det är helt klart där det hänt mest under denna fokusperiod. Inte mig emot!

Och så lite träning!

Vad göra om man vill köra cardio innan frukost men har lite kort om tid? Intervaller förstås! Body for Life-intervaller! Jag måste dock haft dålig koll på klockan för jag fick inte gjort riktigt rätt antal stegringar. Men high pointen på slutet var inte att leka med. Jag fokuserade, jag trampade på i blixtens hastighet, pulsen steg, andningen stämde – och då gick crosstrainern sönder. Knak och brak och så höll jag på att fara rakt in i vardagsrumsväggen. Enligt Barnafaderna är det några svetsfogar som släppt och nu lutar den oroväckande. Bör ej belastas. Bör slängas på tippen. Bör ersättas med en ny, lite mer avancerad variant. Yay! Den enes död är den andres nya crosstrainer!

Det är dock inte vad som står på inköpslistan idag. Där står klänning till bröllop, bikini, kläder till jobbet, kläder till varmare väder och en hel del annat. Wish me luck!

Dear Bill Phillips. You killed my crosstrainer. Best regards /Beatatjata

(Crosstrainer-tips mottages tacksamt! Jag tänker mig prisklassen runt 5000 kr och vill ha något lite rejälare och med lite fler finesser men samtidigt gärna flyttbar…)

 

8 dagar kvar av Beach for Life-fokus!

Så här tycker jag att en helg ska vara:

Sova länge, ta en morgonpromenad, äta lång frukost i nystädat hem, skrota runt lite, läsa en bok/titta på tv/hänga med vänner/shoppa på stan, äta god mat, träna en skvätt, landa i soffan framför en film, känna sig avslappnad och utvilad och allmänt uppiggad.

 

Så här tycker jag inte att en helg ska vara:

Ställa klockan på 7, gå upp och träna fast man är segare än maskrosrötterna i vår ”gräs”matta, äta frukost i rörigt kök, ha en tid att passa för fortsatt staketbygge, bygga staket hela frekkin´dagen. Repeat lördag. Repeat söndag. Och så är man helt slut som artist när det är dags för arbetsvecka igen.

 

Jag är rätt anti renovering, trädgårdsfix och annat som hör till husägande, märks det? Är det då klokt att äga ett hus? Nope. Men jag är ju inte riktigt klok.

Överkroppspass avklarat, dock med modifikationer eftersom handlederna protesterade mot för mycket belastning (betyder det att jag kan slippa staketbyggandet också?!). Frukosten är i magen, om exakt 13 minuter ska vi börja där ute. Planen är att jobba på, med pauser för mat givetvis, till cirka 17. Jag räknar kallt med att barnen behöver mig jättemycket idag. Kanske inte ens kan sova middag utan att jag ligger bredvid? Efter klockan 17 väntar i alla fall trevligheter med vänner! Kommer jag somna vid matbordet? Kommer jag beklaga mig över hur trååååkigt det är med snickeriande? Var så sikker!