Så här tränade jag 2019

Det är kanske lite tidigt att summera året men eftersom jag ändå är ny-ish-opererad och inte kommer igång igen förrän runt nyår-ish så blir det en summering nu. Alla statistik kommer från Polar Flow. Jag har haft en Polar-klocka sedan 2015 och tycker det är jättekul att följa min aktivitetsstatistik. Det är ingen press i det, bara rolig uppföljning för mig.

Egentligen har siffrorna inget värde i sig, jag tycker bara det är kul att summera för att se antal pass och att jag faktiskt tränar regelbundet, även om vissa månader har högre staplar än andra. Inga månader är ju helt utan staplar (förutom december då, pga operationerna). Jag tycker också det är kul att försöka utmana mig själv lite inför nästa år – särskilt nu när jag är supertaggad på att komma igång igen, inte minst med övningar som jag inte kunnat göra utan urinläckage tidigare. Men mer om det i kommande inlägg!

Under 2019 har jag:

  • Tränat 160 pass.
  • Tränat i totalt 119 timmar.
  • Gått 2.967.331 steg

I snitt innebär det:

  • Cirka 3 pass per vecka
  • I snitt 44 minuter per pass.
  • 8478 steg per dag i snitt

Där ser ni, alla som suckande säger ”lätt för dig att säga som tränar så mycket…”. Jag tränar inte så mycket! Men regelbundet. Konsekvent. Och jag mår bra! (och lägger upp väldigt många träningsposter på Instagram så det ser kanske mycket ut!)

Det jag tränar mest är, föga överraskande, styrketräning. Ungefär hälften av alla pass, 75 stycken, är styrka. En knapp fjärdedel (22%) är cirkelträning vilket i och för sig också är styrketräning fast snabbare :-). Oftast kettlebells eller flåsig kroppsviktsträning. Jag yogar några pass i månaden (25 stycken, 16%, på helår). När det gäller yoga så registrerar jag bara yoga-pass i klockan när jag kör ett pass via youtube eller Yogobe. Mina egna morgonstretch-rörlighets-uppmjukningsstunder ”räknar” jag inte på det sättet. Detsamma gäller promenader. Enligt statistiken går jag en promenad i månaden men det är ju inte sant. Jag promenerar i stort sett dagligen, åtminstone en kortis. Men det är mer powerwalks, som en ”ansträngande promenad”, som jag registrerar som träning. Sen blir det lite crosstrainer-cardio, något enstaka backintervallpass och sånt där småkrafs som hamnar i övrigt-kategorin!

Träning 2019

Månaderna med färst pass är juni och november då jag tränade 10 pass. I juni hade jag maraton-halsfluss och november avslutades ju med operationer och sängliggande så det är inte så konstigt. December kanske inte slutar helt på noll men nära på, vi får se om jag kommer igång lite lätt under jullovet – kroppen och operationsärren får styra!

Mest tränade jag i juli och augusti, 21 pass per månad. Inte konstigt alls – jag älskar att träna när jag är ledig och inte känner tidspress, är utvilad och mätt och dessutom i bästa fall kan avsluta passet med ett (naken)bad i havet. Längtar redan till nästa sommars träningspass på Holmen! Ett snitt på 14-15 pass i månaden är helt klart good enough enligt mig (då har jag räknat bort december eftersom operationsåterhämtning får anses vara extraordinär händelse!).

  • 2019: 160 pass, 44 minuter per pass i snitt
  • 2018: 190 pass, 41 minuter snittid
  • 2017: 184 pass, 42 minuter snittid
  • 2016: 253 pass, 42 minuter snittid (jag var föräldraledig på deltid och gick jättemånga powerwalks utöver den vanliga träningen!)
  • 2015: 222 pass, 32 minuter snittid (fick klockan när jag skulle få mitt tredje barn och började mäta från april, många promenader och mammamage-pass det året!)

Jämför jag med tidigare år så är det mitt ”sämsta” träningsår sedan jag började med Polar-klockan. Men just i år orkade jag träna 160-ish pass och hålla igång med regelbundenhet och det är skitbra. Jämfört med alla mina år som icke-tränande person är det helt magiskt bra! Tänk att jag skulle bli en sån här, Tränande Person som dessutom nördar ner sig i statistik. Klapp på axeln, Beatatjata!

Hur summerar du träningsåret 2019?

2018 vill jag…

…göra mindre för att kunna göra mer.

Det låter kanske som en omöjlig, eller åtminstone naiv, ekvation. Men mindre av vissa saker för att få tid, ork och råd med annat.

Till exempel är det hela familjens mål att spendera mindre för att kunna spara pengar och sedan spendera mycket på en resa om ett år.

Jag vill också:

  • Stressa mindre. Jämföra mindre. Energitjuva mindre.
  • Sova mer. Sjunga mer. Närvara mer.

För mig kommer 2018 handla om ”less means more”. Inte bara lägga till en massa saker (för det är lätt!) utan också plocka bort. Särskilt det som stjäl energi, pengar och tid på ett negativt sätt.

En konkret sak som stjäl energi på flera plan är en så vardaglig grej som mat. Under hösten har den biten av pusslet fallit bort. Vi har inte orkat eller tagit oss tid (se ”stressa mindre”!) att planera och förbereda på det sätt som vi vet är viktig för att veckorna ska fungera för oss. Det har inneburit att vi ätit fryspizza, mackor och färdigpytt lite för ofta. Det skapar dåliga energinivåer och så är den negativa cirkeln ett faktum. Lägg till en kortisonkur för min del så bidde det ett helt gäng extrakilon som inte får plats i mina kläder.  Det tar också ork och energi! Så ett väldigt konkret mål handlar om att återgå till våra fina rutiner med veckoplanering, storkok och förberedelser för veckan så att vi sen bara kan fylla på vettig näring. Några timmars investering per helg ger en betydligt smidigare vardag.

Mer tid på planering och förberedelser, mindre tid på vardagsgnäll och skräpkarusell. Bra grej.

Vad är dina nyårsmål/löften/drömmar?

Nio bästa 2016

Om ni har Instagram har ni nog inte kunnat undgå alla #bestnine-collage (här kan du göra ditt eget!). De nio mest gillade bilderna under året samlade i en bild.

Mycket träning förstås. Den svettiga, glada, ofixade, kroppspositiva sanningen. Lite vardag, lite fest och givetvis lite Holmen (även om just den bilden är kärleksfullt snodd av lillasysteryster – visst är den fantastisk?!).

Mest överraskad blev jag över ”förvandlingsbilderna”. Inte över att de fått många likes. #Transformation är stort på insta. Jag hade bara glömt att 2016 började som post baby-period. Jag har känt mig stark och återställd såpass länge nu, och min lilla bebis är inte så liten längre. Men i början på året var ju fokus att bygga upp kroppen efter (ännu) en slitsam graviditet. Här kan ni läsa mer om post baby shape up år 2.

Året utanför just de här nio bilderna har varit väldigt fint för egen del. Lite trebarnschockad men framförallt totalt golvad över all kärlek i vårt lilla hus. Tre ungar alltså, det ska det va! Jag är kär i barnens far. Om några veckor är det femton år sedan vi blev tillsammans, hurra för oss! Oerhört glad i mitt jobb, jag har jobbat oerhört hårt trots delvist föräldraledigt år men älskar det.

För världen har 2016 inte varit lika toppen. Det plågar mig oerhört och det resulterade i ett av årets mest lästa inlägg: Jag ställer ut min väktare. Jag ger av det jag har, pengar och tid, och uppmuntrar alla att göra detsamma. Har fått många underbara nya vänner tack vare det! Jag undviker Facebook i perioder (har jag gråtit tio gånger innan lunch på grund av kommentarsfält så har jag FB-förbud resten av dagen. Händer alltför ofta.). Och så ber jag. Till exempel så här:

”Father break my heart for what breaks yours, give me open hands and open doors
and put Your light in my eyes and let me see that my own little world is not about me.”

 

Mina nio mest gillade bilder 2016 från övre vänstra hörnet:

  1. Body positivity i min tappning. Så glad i min kropp. Studsar runt halvnaken och det är wiggle wiggle all over the place och det är också perfekt.
  2. Jobbselfie när värmen tillät bara ben och semestern lämnat lite bränna på benen. Så här vill jag alltid se ut. Sommarfräsch och lagom bizniz-ig i  kjol, skjorta och sneakers.
  3. Lite före-mellan-efter. Visst är det härligt att känna igen sig i spegeln igen. Men framförallt härligt att orka träna som jag vill!
  4. Förfest på gymmet, det gillade ni uppenbarligen lika mycket som jag.
  5. Kommer ni ihåg när jag hittade de här trapporna i Stockholm? Helt sjuka trappintervaller. Älskar´t!
  6. En till transformation, get over it already. De där tightsen halkar gärna ner lite i midjan numera, kanske kan förstå varför…
  7. Julaftons-”jingle”bells. En liten film med roliga kettlebellövningar. Någon som testat?
  8. Holmen. Ord överflödiga.
  9. Svettselfie. Det bästa jag vet. Tack för att ni gillar att se min rödflammiga lekamen! Det peppar mig till träningspass när jag egentligen inte känner för att lämna soffan. Bästa mutan är att få posta en bild på insta och sedan se likes:en ticka in. Och TACK för alla peppande bilder ni postar!

 

 

Hurra för världens bästa 3-åring!

JAG!

1 februari kommer alltid ha särskild betydelse för mig. En viktigare dag än min vanliga födelsedag egentligen. Presenten gav jag mig själv redan för tre år sedan när jag drog igång mitt lilla Post Baby Shape Up-projekt. Att förändringen, både den inre och den yttre, skulle bli så stor förväntade jag mig inte.

Det första året…

var fokus att gå ner mina graviditetskilon (cirka 6 st) och mina äter-chips-varje-dag-kilon (cirka 14 st) och att få in en träningsrutin som skulle funka i längden. Bloggen startade jag efter ett halvår och de allra första inläggen kan ni läsa här om ni är intresserade av Beatatjata-memorabilia. Innan dess var jag väldigt aktiv i Olga Rönnbergs blogg och flera av er lärde jag känna i hennes kommentarsfält. Härliga tider!

Bloggen var tänkt att leva i en månad men både jag och ni ville fortsätta sen så då gjorde vi det. Roligt tycker jag. Annars hade vi ju inte fått uppleva tillsammans hur jag började experimentera med, och blev hooked på morgonträning. Och kettlebells. Och till slut faktiskt gick från att se träning som ett nödvändigt ont till något underbart och naturligt. Jag och alla som kände mig innan 2011 är fortfarande extremt förvånade över den utvecklingen!

Och så firade jag min målgång med Kettlebell-kurs i Göteborg och shopping av kläder för en betydligt mindre kropp och ett par efterlängtade five fingers. Fortfarande de enda skor jag har för inomhusträning. (utomhus använder jag ju de tjusiga Nikesarna jag köpte för 20 dollar på en outlet i USA för 2,5 år sedan…)

Det andra året…

inleddes med en stor vardagsförändring, nytt jobb! Tränings- och hälsomässigt fokuserade jag på balans. Att faktiskt hålla vikten och fortsätta träna nu när jag kämpat så hårt. Morgonträningen var där för att stanna och jag fick gymkort via jobbet. En helt ny, och mucho läskig värld, öppnade sig! Hemmatränaren tog steget till gymmet och blev kär.

År två kommer för alltid vara nära förknippat med bästa coachen, Bodycomf-Helena som var min piska och morot under närmare ett halvår, tror jag… Där satte sig balansen på riktigt OCH jag började gå från hata-benträning till kanske-gillar-jag-det-yttepyttelite-eventuellt-ibland-kanske. Numera får jag nog säga att det är favoriten… Ännu en oväntad förändring!

Och varje gång jag tränar i coachens gamla brallor (vilket är ofta, om ni någonsin sett träningsbilder på mig så vet ni vilka det är) så försöker jag kanalisera hennes ”kom igen nu, maxa!” som om tyget är impregnerat med det…

År tre…

är året då jag med två års erfarenhet i ryggen gick från att vara den mest strukturerade träningspersonen i världen med små lappar och pennor och noggranna anteckningar till att börja gegga mer. Saken var den att jag fastnade så i mina lappar att om jag bara flyttade plats på två övningar så kändes det som att passet inte räknades. Alldeles tossigt. Så jag geggade och gladdes åt framsteg i både styrka och självkänsla. Jag visade ogenerat allt, som vanligt.

Geggningen pågick egentligen hela våren och först efter semestern fick jag någorlunda struktur igen när jag testade Starting Strength-upplägget. Även det lärorikt och skivstången är nu en härlig bekantskap. År tre är också året när jag äntligen gjorde slag i saken och började yoga. Detta tack vare Yogobe som möjliggjorde hemmayogan. Även det en härlig bekantskap och ett ypperligt verktyg i träningsbalansen.

Balansen kostmässigt var välförankrad men en höst där jag sakta spiraliserade neråt mot en depression och utarbetning satte vissa saker ur spel. Trots att livet egentligen är underbart och fantastiskt så förlorade jag fotfästet och behövde hjälp för att ta mig ur det. År tre lärde mig verkligen att jag behöver ta hand om mig själv på fler sätt och att jag duger så himla megajättebra.

Nu startar år fyra…

och även om jag skulle vilja fira in det med ett supersvettigt och supertungt träningspass så är det filt och te som gäller för mig idag. Halsont och luftrörskatarr sätter käppar i hjulet och jag måste bara få bli frisk nu, på riktigt. Inga fler omtagningar tack!

Jag ser fram emot ett år i bättre balans mentalt. Mot hemmaträning och gymträning och uteträning i schysst kombination. Mot att försöka löpträna lite mer fokuserat (om lederna tillåter!) och att leka mer med mina kettlebells efter en väldigt långdragen axelrehab. Jag vill ha kläder som sitter skönt men skiter högaktningsfullt i rutor på magen. Mer put på rumpan är jag dock villig att anstränga mig lite mer för… Jag vill äta så där lagomt 80/20 som jag tror passar mig bäst. Utan förbud och pekpinnar. Och så vill jag yoga och kramas och träningsdejta och testa den där hemska backen som min kompis Vern skvallrat om…

Och så vill jag dela det med er, förstås. Ni som orkar läsa en miljon ord och vars kommentarer ger stöttning, skratt, tankar och kärlek. Ni äger.

2012-10-09