Grönt är skönt! Och dagens outfit. Hehe.

Startat veckan med en positivt klingande friskundersökning på företagshälsovården. Perfekt blodtryck, perfekt hb-värde, kolesterolvärde och blodsocker. Alldeles normalt BMI, med beröm godkänt konditionstest och gröna kryss i rutorna för fysisk aktivitet, kost, alkohol, tobak, trivsel osv. En liten röd bock stör i det annars finfina protokollet – stress. Det vet både ni och jag om MEN just idag känner jag mig stark och gränsdragande :-). Att hålla balansen kräver arbete, det är ju inget man bara gör och jag blir bättre och bättre på det! Det hade minsann varit roligt att ha en gammal hälsoundersökning från way back when att jämföra med…

Godkänd!
Godkänd!

Nu har jag laddat på måndagsenergin med mager ost (mycket protein you know!) och en halv grov fralla från frukostfikat vi har här på måndagar. En kopp kaffe med mjölk förstås och jag är good to go. Mycket inspiration i knoppen, mycket glädje i kroppen – nu ska det ut!

Hur har ni det? Och ska vi köra en måndagsfråga igen – det var ju skitlängesen!! Jag undrar… Vad har du på dig idag?!

Jag är nog lite fööör bekväm för office-style men hey, it´s okay…

EDIT: Det är nyttigt att ta kort på sig själv! Insåg att jag såg lite väl ”hej jag är student” ut (önsketänkande vid snart 35 års ålder kanske…) och bytte gummistövlar mot högklackade stövletter (det ösregnar ute, stövlarna åker på igen när jag ska hem) och fransig sjal mot kavaj. Tur att jag har lite back up på kontoret… Dress for success, eller hur var det?!

Svarta byxor från MQ, har blivit väldigt bleka, behöver nog nya... Grå oversize-top från House of Lola. Kavaj från H&M och skinnstövletter från DinSko. Säg hej budgettjej!
Svarta byxor från MQ, har blivit väldigt bleka, behöver nog nya… Grå oversize-top från House of Lola. Kavaj från H&M och skinnstövletter (som behöver putsas lite minsann…) från DinSko. Säg hej budgettjej!

 

Bästa beslutet!

Alltså, ibland är jag bara FÖR smart! Så himla nöjd med mig själv just nu. För jag har bestämt mig för att vara HELT LEDIG HELA PÅSKHELGEN!

Fyrverkerier över Jönköping.

Folkets jubel.

Fan page på Facebook.

Huvudnyhet på Rapport.

Beatatjata är bara SÅ BRA!

(och inte alls korkad som liksom behövde en och annan bloggspark i röven för att fatta något som är uppenbart för hela himla långhelgssverige. Efter helgen kan jag jobba. Med mer luft i däcken för just nu är det pyspunka.)

 

Dag 24 av 26

26 bra dagar – bara två dagar kvar!

Sammanfattningsvis: Bra!

Get physical: Jag droooog mig upp när klockan ringde 04.50 och genomförde ett väldigt långsamt, halvhjärtat och kort benpass. Mjukstarta kropp som varit förkyld? Ja vi kör på det va… Jag behövde stå i duschen 5.45 och innan dess fick jag i mig lite frukost också. Good enough! Dessutom en promenad med senväg hem från tågstationen. Underbart väder, en liten extra runda så att jag fick mig en rask promenad på 30 minuter. Behövde det.

Socker: Nope. Trots att jag stått bredvid en stor godisskål hela långa dagen. Och en prinsesstårta. Men jag gillar inte prinsesstårta så det är lugnt…

Quality time with the Lord: Kan jag inte påstå att jag haft idag. I övrigt har jag varit bra på både bibelläsning, andaktskollning (internättet, you know) och bara hänga, så att säga.

Stressandet: Hmm. Mitt jobb är för roligt. Det är just nu mitt problem. Det är förbaskat svårt att säga nej och sätta gränser när allt är roligt, utmanande och jag VILL göra det. Idag har jag roddat fotografering hela långa dagen. Jag har skrattat så att jag har träningsvärk i magen. Imorgon räknar jag med en lång (mötesfri!) dag för att hinna ikapp. Skärtorsdagen? Sluta tidigare? Det hade jag förträngt… Nästa vecka är det påsklov. Det bestämde vi redan i julas, hela familjen ledig ihop. Jag har äskat några arbetsdagar av snällaste Barnafadern. Två blev tre blev fyra… Men jag kan jobba hemifrån (eller från Holmen, i det här fallet) fram till onsdag. Men ärligt? Så här kan jag inte ha det i längden, hur roligt det än är.

Bilder? Orkar inte!! Ni får någon annan dag, ok?

 

Däppt i däsan

Istället för att lägga den energi jag har på att ta mig till och från jobbet så lägger jag den på att faktiskt jobba istället. Snorig som sjutton men helt ok här i min kökssoffa. Effektiv morgon, välförtjänt mellanmål, snytande, nässprayande och ännu mer effektivt jobbande står på agendan.

Jag har inte ont i halsen vilket är väldigt ovanligt för mig! Känner mig dock mer förkyld nu när jag är alldeles täppt och snorig än när jag ”bara” har svårt att svälja. Träningssugen men träningsvärk i muskler jag inte ens visste fanns och dessutom förkyld. Det får bli en lunchpromenad i takten under powerwalk och lite lågintensiv coreträning. Plankor och sånt tråkigt. För magen har jag faktiskt inte ont i alls! Och så håller vi tummarna för att benen är redo att mosas igen imorgon? Om näsan är på banan, förstås!

onsdag

Vad gör ni idag?

Kudos till mig!

En 40 minuter rask lunchpromenad (powerwalkande får jag syssla med när jag kan svettas mer…) i det här snöystra vädret tycker jag är värd flera bra-dagar-poäng. Eller va?!

Men jag får hålla med er pod-frälsta. Tiden går fort när man har trevligt tjattrande i öronen!

promenad

Laddat

Veckans…

Urladdning:
Att jobba mot ett väldigt konkret mål, genomföra det och sedan kunna avsluta det är mycket tillfredsställande! Det är också ett sätt att fritera hjärnan och köra kroppen genom en flismaskin (ungefär). Jag känner mig lite som en utskiten banan (gissningsvis) och har lite svårt att sätta ihop begripliga meningar (uppenbarligen).

Påladdning:
Jag har fått så många tack, ryggdunkar och uppskattning att mitt huvud svällt till dubbel storlek och jag riskerar att bli riktigt rejält odräglig (odrägligare). Det är fina grejer! Mer uppskattning åt folket! Jag smet tidigare igår (det här med att kunna sätta ihop begripliga meningar är rätt avgörande i mitt jobb) och somnade en bra stund i sängen på eftermiddagen. La mig tidigt och har fått sovmorgon. Först nu sitter jag vid frukostbordet, lite vimmelkantig men mätt på gröt och ägg och några steg närmare en normaliserad Beatatjata (if there is such a thing).

Omladdning:
Jobbmässigt måste jag ladda om och ladda skarpt på många sätt. Samma sak gäller kost och träning. Jag har inte ätit dåligt den här veckan, inte alls. Jag har snarare ätit för lite, för sällan och förlitat mig på snabba genvägar som proteinshakes. Igår fyllde jag på med massa godsaker – sushilunch, kanelbullefika, räkor och baguette, chips och kexchoklad. En kvalificerad gissning säger att den här dagen följer ungefär samma mönster. Laxlunch är redan förberedd, morgongröten är i magen, fikakompisar på väg och melodifestivalgotte finns i skåpet.

Träningen har verkligen gått på sparlåga de senaste två veckorna. Förkylning varvat med den här crazy arbetsveckan har resulterat i två små pass per vecka. Jag är fortfarande hostig och rosslig men har inte blivit sämre. Min tanke att köra coachens pass en sista gång självdog för ett tag sedan. De här veckan har jag som ni vet kört kort och intensivt eftersom det var allt jag hade tid till. Nu är det dags att fundera ut vad jag ska ta mig till framöver. Jag ska ju klara mig själv! Medan jag funderar kommer jag helt enkelt skojträna. detjagkännerför-träna, ingetmålbarashakeit-träna. Det blir säkert både hemma- och gymträning. Kanske några gruppträningspass. Who knows. Jag kör på tills inspirationen till en mer konkret plan finns. Om inte ni har några bra förslag? Hur tränar ni för tillfället?

Så här raggar jag bland mina vänner, folks. Och jag fick napp! Jag fick till och med välja fika själv. Längtar, Vern!
Så här hänsynslöst raggar jag bland mina vänner, folks. Och jag fick napp! Jag fick till och med välja fika själv. Längtar, Vern!

It´s alive!

Så här skrev Lotta i en kommentar häromdagen:

”Vill höra hur lyckat det var och hur galet bra du är efter fredag. KRAM!!!”

Så here it goes:

Det var helt sjukt lyckat och jag är helt galet bra!

🙂

Mycket glad och extreeeeemt trött efter en otrolig vecka som kulminerade i gårdagens kick off. Allt gick som smort (det vill säga – som jag noggrannt hade planerat) och det var många skratt och glada miner. Nu har jag städat undan det mesta, ska göra ”bokslut” och en summering för de som tyvärr inte kunde vara med och sen är det fullt fokus framåt på flera stora projekt som står och stampar otåligt och vill ha min uppmärksamhet. Roligt varje dag på jobbet – det ni!

Jag längtar ihjäl mig efter min familj som jag knappt sett i veckan (bara i sovande tillstånd och så hann jag med pussar och kramar imorse, lycka!) och ska hem så tidigt jag bara kan för att fredagsmysa till max. En annan längtan pockar också på – efter ett rejält, svettigt, riktigt kötta-pass på gymmet. Har tränat två korta pass hemma denna vecka och längtar efter att köra utan tidspress och riktigt hårt. Men prio är familjen och att bygga upp orkesnivåerna lite mer först. Jag har passerat 60 arbetstimmar den här veckan, jag har sovit väldigt få timmar senaste nätterna och är utmattad ända in i märgen. Idag laddar jag om.

Har ni haft en bra vecka? Händer det något kul i helgen? Uppdatera mig! Jag har ungefär tre miljoner blogginlägg att läsa ikapp!

 

Träning!

Nej, jag har ju inte tränat idag. Inte ben på gymmet som planerat men på något helt annat!

Låt mig börja från början. Jag avskyr att tala inför folk. Jag blir supernervös och vill gömma mig, rodnar och talar osammanhängande och alldeles för snabbt. Inte min grej. Ge mig en mick och ett komp och jag kan sjunga solo men be mig prata och jag vill kräkas. Ungefär så.

När jag blev intervjuad för mitt jobb för ungefär ett år sedan så nämnde min chef att min tjänst skulle innebära att informera på företagets månadsmöten. ”Javisst!” sa jag samtidigt som en kall hand grep om mitt hjärta. Hugaligen… Men jag insåg att det bara var att lära sig och jag gav mig själv ett år. Ett år på att öva på att prata inför folk. På möten på jobbet i mindre sammanhang, på våra större månadsmöten och inför kunder. Missförstå mig rätt: jag har inga problem med att prata (Beatatjata är inte taget ur tomma luften…) men att stå och presentera framför folk och göra mig förstådd – det är en annan sak. Jag lovade också mig själv att i slutet av övningsåret utmana mig genom att göra något riktigt läskigt – nämligen prata inför vår församling.

Idag var det dags! Det var med darriga ben som jag gick upp på scen och ställde mig inför ett par hundra människor och pratade i några minuter. Det var varken särskilt avancerat eller särskilt välartikulerat men jag gjorde det. Med en kropp som skakade som ett asplöv men en röst som kändes stadig så kom jag igenom mitt lilla anförande och gick lättad ner i bänken igen. Inte någon fullfjädrad talare men över en hög tröskel. På väg mot att bli bekväm även i sådana situationer.

För mig är detta i allra högsta grad sammankopplat med förändringen jag gjort i mitt liv de senaste två åren. Förändringen har lett till viktminskning och en hälsosam livsstil men också till en ökad självkänsla och en tryggare person. Jag har vågat bryta många mönster, jag har tagit steg som jag inte vågade tidigare och jag utvecklas i en snabbare takt. För mig är detta enorma vinster!

Jag kommer vare sig bli politiker eller pastor. Men varje gång jag talar inför en grupp människor blir jag lite mer van. Practice makes perfect!

Do-One-Thing-A-Day-That-Scares-You

Har ni gjort något läskigt på sistone? Och har ni några tips på hur man blir en bättre talare?!

EDIT: Vad jag pratade om? Att jag älskar kexchoklad och chips. Och Jesus. Ungefär så. 🙂

I love it!

Det finns många och mycket som jag älskar. Men nu ska jag prata om mitt jobb. Som jag också älskar! Att våga bryta upp från något invant och tryggt till något nytt med nya krav och förväntningar är det bästa jag har gjort. Som jag vuxit de här tio månaderna! Vilka utvecklingsmöjligheter jag har! Och dessutom på ett företag vars kultur och anställda jag diggar lika mycket som mina arbetsuppgifter.

De senaste veckorna har varit så produktiva och givande. Förra året var det många grunder som lades och nu är det dags att börja bygga. Stressigt, krävande men sååå roligt. Det är med en skön känsla av att ha utfört något bra som jag sätter mig på tåget denna eftermiddag.

Nog kan det liknas vid ett träningspass… (haha, NÅGON träningskoppling måste jag ju klämma in!). Det är stundtals tungt. Det tar emot och man längtar tills det är slut och man får gå hem. Vissa delar fasar man för men man nöter igenom och känner sig extra nöjd efteråt. Man kämpar, är trött och får utnyttja all sin energi. Man maxar, ger allt och känner euforin när det är över! Ser att det faktiskt hänt saker, allt jobb har gett resultat. Uppmuntrande blickar och positiva ord från omvärlden bekräftar känslan. Nöjd och färdig tar man sig hem och ser fram emot att få slappa i soffan. Men det dröjer inte länge innan man faktiskt längtar efter nästa omgång…

Så det är med glädje jag åker tåg mot helgen och tillbringar några slappa dagar med min familj. Men jag vet redan nu att jag kommer åka denna sträcka, mot samma utmaningar, på måndag morgon – och älska det.

image

Just den här fredagen har varit alldeles extra förträfflig. Skrev om det på Instagram, twitter och Facebook (ja, det är en del av mitt jobb!). Stormöte med många skratt (och min presentation av vår nya hemsida gick utmärkt trots att jag avskyr att tala inför stora grupper), grattis-till-bra-resultat-biobiljetter till alla, ett välkommet besök av massören. Stor morgonkaffe från espresso house, bästa House of Lola-klänningen och ett ”bra jobbat” från VD:n. What’s not to love?