Julefrid

Jag är så avslappnad.

Ovant.

En knapp vecka till jul, en arbetsvecka kvar att nå årets alla mål på, typ alla är sjuka i olika grad och jag – jag är chill.

Sitter bland sönderrivna ritpapper, clementinskal och ett köksbord som Liten polerade med äggula för en stund sen. I vardagsrummet har hon klippt rött presentsnöre till konfetti och smort soffan med banan. Vi ska städa. Sen. Fast bara lagom mycket. Några rejäla rens ser jag fram emot att ägna ett par jullovsdagar åt (sjuk i huvudet – jag vet).

Julklapparna är klara. Födelsedagspresenterna till Mellan också. Julmatslistan innehåller i princip bara köpta saker och ska inhandlas till endast fyra vuxna och fyra barn – vår minsta jul någonsin. Barnens febertemperaturer och mina egna rossliga luftrör kan jag inte påverka mer än med vilavärmevätska. Jobbet? Det finns kvar.

Så vi fortsätter i julefridsanda. Tänder ljus och kollar julfilm varje kväll (jobbar oss igenom alla snusförnuftiga, superfåniga, jättehärliga Hallmark-filmer på Netflix). Låter konfettin ligga kvar. Kramas. Tror minsann att jag har julkänsla. Ovant!

Träna med värk

Jag mår så mycket bättre i lederna nu! Trappar ner på kortisonet (nu på en tredjedel av ursprungsdosen) och det känns ändå okej. Tränade på gymmet i måndags och belastade händer och fingrar men hade inte mer ont efteråt. Har lite allmänvärk i kroppen och efter en heldag vid datorn igår ömmade handleder och tummar lite – men inte i närheten av hur det har varit. Jag väljer att ta ut glädjen i förskott och säger att skovet håller på att klinga av!

Jag har levt med reumatism i hela mitt liv (i alla fall sedan sjukdomen debuterade i 4-årsåldern) och jag är väldigt frisk. Nivå 1, någon som lever i stort sett opåverkad. Men visst lever jag med värk på olika sätt och ibland har jag lite värre skov som kräver särskilda insatser. Något som är väldigt viktigt för mig är att fortsätta träna även om jag har ont. Men givetvis krävs anpassningar. Här är några tips från en värkis till andra som kanske undrar över träning med värk!

Det får göra ont

Det är okej att träna med värk. Det är till och med okej att ta en värktablett innan för att kunna träna och att det gör lite mer ont efter träningen – de positiva effekterna överväger. Men givetvis måste du känna efter så att du inte får för ont eller tränar för hårt.

Lång uppvärmning

Jag värmer alltid upp noggrant med rörlighetsövningar och aktiveringsövningar. Att leda upp kroppen och värma upp varje led är viktigt även i friska perioder för att min kropp ska palla att träna ganska tungt. När jag har mer värk i kroppen lägger jag dock ännu mer tid på uppvärmningen och kompletterar rörligheten med en rejäl stund på crosstrainer för att bli helt varm i kroppen och få igång lite endorfiner. Endorfinerna lindrar smärta och gör att jag kan köra på rätt bra sen.

Anpassa

Det kanske inte är läge att satsa på rekord eller att ge sig ut på de hårdaste löpintervallerna. Det känner du förmodligen själv. Men det finns alltid något du kan göra. Crosstrainer eller roddmaskin om allt annat känns för stötigt. Styrkeövningar med lättare vikter. Rörlighet och aktivering. Gör händerna för ont för att greppa hantlar eller kettlebells – kör rumpövningar med gummiband eller testa vilka maskiner på gymmet som funkar. Är fotlederna svullna och stela? Passa på att suga musten ur axlar och armar, sätt dig på en bänk och jobba isolerande. Eller kolla upp restorative yoga på youtube om hela kroppen bara skriker efter vila.

Maxa det du kan maxa

Är du som jag så längtar du förmodligen efter supersvettiga backintervaller och en kropp som är helt matt efter ett tungt pass med skivstången. Men det kanske finns alternativ som ger samma endorfinrus och svettfaktor utan att vara för slitsamt för lederna? För mig funkar nästan alltid att köra intervaller på crosstrainer. Där kan jag maxa utan att belasta för mycket. Ibland kanske jag inte ens håller i ”stavarna” ifall händerna gör för ont. BFL- intervaller, tröskelpass och pyramid-intervaller är ett par favoriter, som funkar lika bra på löpband, roddmaskin eller cykel.

Ett litet OBS bara: Jag är inte någon doktor så detta är helt enkelt baserat på mina upplevelser och erfarenheter.

Fixa hallen

I flera år har vi pratat om hur vi skulle vilja optimera hallen. Äntligen är det gjort! Och jag som förra vintern sa ”inte en enda vinter till utan ordentlig förvaring för tre barns skrymmande vinterkläder” är faktiskt nöjd. Jag tycker det är kul att läsa fixar-inlägg och gärna med kostnader (i alla fall om de är låga!) så här kommer ett sådant!

Vi är inte de som fixar i hemmet stup i kvarten. Mer snack än verkstad, bokstavligt talat. Vårt hemmafixmotto är ”Lite mindre fult”. Till slut blev dock frustrationen såpass stor att det kändes värt att dra igång lite renoveringskaos.

Vi har en stor hall. Rymlig. Det är skönt med mycket plats. Men det går liksom inte stänga dörren till hallkaoset och slippa se det. Alla nedervåningens rum (kök, vardagsrum, badrum och tvättstuga) utgår från hallen och trappan till övervåningen är där. På övervåningen har vi våra fyra sovrum och ett badrum. Huset är ett 1 1/2-planshus från 1981 på cirka 140 kvm.

Från ytterdörren, vardagsrummet rakt fram och barnens vackra väggmålningar till höger. Dörrarna till höger leder till tvättstuga och badrum. Köket ligger till vänster.

Vi har en rätt rejäl garderob som sväljer mycket ytterkläder, skor och annat bös som knös in bakom skjutdörrarna. Den har suttit där sedan huset byggdes 1981 men håller än och vi ser ingen anledning att byta ut den bara för att. Utöver det har vi ett stort, loppisfyndat och ommålat, skåp där vi har mycket av barnens kläder. Ett gäng krokar, en skohylla och en spegel utgjorde resten av inredningen. Barnvagn har vi alltid förvarat under trappan, precis när man kommer innanför ytterdörren.

Från vardagsrummet. Trappan har börjat byggas in här, tidigare var den öppen hela vägen ner.

Under trappan finns också mitt gym. På en hjulförsedd lastpall finns plats för kettlebells, hantlar, TRX och andra attiraljer.

Nu har vi (och med ”vi” menar jag min händige svåger):

  • Byggt in nedre halvan av trappan. Där under finns nu ett förvaringsutrymme för säsongskläder och annat man vill stuva undan lite längre perioder. Tidigare såg vi in mellan trappstegen och det såg lätt skräpigt ut. Nu kan vi proppa in prylar utan att bry oss om hur det ser ut.
  • Målat taket.
  • Fixat väggarna med återställartapet (några decenniers färg- och tapetlager gjorde väggarna ganska ojämna) och tapetserat med tapeten ”Linen – lavender blush” från Boråstapeter.
  • Sytt ett draperi (alltså, svärmor har sytt. Inte jag, obvi!) för den delen av trappan som fortfarande är öppen. Där vagnen står och där vi slänger in skolväskor och annat bös…
  • Köpt: Skoskåp för förvaring (Ikea), en matta (Ikea) och en Nordli-byrå (Ikea) där vi också förvarar skor (mängden skor i en familj med fem personer? Oändlig!)

Vi har länge sagt att vi ska byta ytterdörr men det är ju asdyrt. Och det är inget funktionsfel på dörren. Till våren målar vi den, det gör susen. Vi behöver också någon lampa men har så länge hängt upp en ljusslinga, rätt mysigt ändå.

Kostnad? Cirka 2500 för material, färg och tapeter och cirka 2500 för skoskåp, byrå, draperityg och matta. Så 5000-ish då. Vi betalar för hantverkaren också men det räddar vårt äktenskap så bra investering.

Tillfredsställelsen över ordning i hallen? Ovärderlig!

Från vardagsrummet. Slipper se allt under trappan (träningsprylar, barnvagn, krokar med massor av ytterkläder, ryggsäckar… Det får plats mycket där under!). I skåpet har vi lådor med extrakläder, mössor, vantar osv.
Från köket. Ikeas modulserie Nordli blev sittplats och (sko)förvaring
Från entrén. Garderoben med skjutdörrar sväljer mycket! Eftersom vi inte har något förråd eller klädkammare måste alla säsongers ytterkläder och skor få plats här nere.

December – time to heal

December är vanligtvis en hektisk månad. Mycket jobb ska klämmas in innan den 22:e för att vi sedan ska kunna njuta av jullov. Utöver vardagens tvätt, städ, matplanering och aktiviteter tillkommer luciatåg, adventsmys, glöggmingel och julklappsinköp. Denna ekvation har jag failat på så många gånger men så sakteliga fattat grejen med att dra ner, skala av.

I år har jag fått lite extra yttre hjälp tror jag. Jag har insett att mina inflammerade leder inte ger med sig i första läget och att jag måste vårda mig själv för att bli frisk och pigg. Jag har dessutom dragit på mig en rejäl virusinfektion (tydligen inte så konstigt när man äter kortison, det påverkar immunförsvaret negativt) och ligger nedbäddad i soffan hemma.

Jag är en sån som stressar upp mig, som tillskriver mig själv stor vikt. Som gärna vill tro att världen går under om jag inte gör mitt jobb inom deadlines jag själv satt upp. Som tror att jag måste vara närvarande på alla grejer, hela tiden och fylla mina prydliga listor med massor av bockar. Som viskar ”julen måste vara insta-perfekt”. Men ett par utmattningssvängar har gett mig några strategier och de tar jag till nu för att lugna det fladdrande hjärtat i bröstet.

Jobbet- ”Inget liv står på spel.” Jag snor min läkar-pappas motto och försöker släppa allt som inte är livshotande. För mig är mitt jobb aldrig livshotande för någon. Har inte varit hittills i alla fall. Skulle det ske under december får jag väl bita ihop.

Träningen- ”Hälsan först.” Jag släpper alla puckade tankar kring ”nu kommer jag aaaaldrig bli stark igen” och lägger all träningsplanering på hyllan ett tag. Jag tänker promenera, jag tänker yoga och förhoppningsvis orkar jag träna lite innan året tar slut men inte med någon som helst tanke på prestation. Gotte-träning när jag orkar, prestation senare. Kroppen måste bli hel först.

Julen- ”Det blir jul ändå.” Och i år har vi kanske den lugnaste julen hittills planerad? Inköpen till barnen är nästan klara. Barnafadern fixar allt som har med mat att göra. Lucialinnen finns och Mellans december-födelsedag är planerad. Det är egentligen bara att försöka njuta, inte tänka ”men nu kanske jag hinner lägga till förtielva punkter på listan?”.

Välkommen december, nu läker vi.

Novent

På instagram såg jag det LYYYYYSANDE begreppet Novent. Att vänta på advent. Att liksom mysa till den här gråa klämmånaden vi befinner oss i så mycket som möjligt och inte vänta på advent för att maxa myset. Klockrent!

Fast jag hann knappt för november tog ju typ slut och nu är det advent på riktigt.

Men i söndags bjöd vi hem en massa folk på novent-mys. ”Vi håller det enkelt” sa jag. ”Köper julmust, glögg, pepparkakor, skumtomtar och beställer lussekatter på bageriet”.

”Jag gör snittar. Och Rocky Road. Och gubbsill.” sa Barnafadern.

”Jag bakar. Lussekatter. Kanske kanelbullar?” sa svärmor.

Så då gjorde de det. Medan jag städade, piffade och ägnade mig åt den mycket viktiga julspellistan på Spotify. Och sen invaderades vi av vänner som fick äta kavring med julskinka och senap, knäckebitar med gubbsill, ugnsvarma lussekatter och kanelbullar, skumtomtar, rocky road, pepparkakor med mögelost osv osv.

Det var så himla mysigt och nu när advent kommer på riktigt är allt klart! Stjärnor, ljusstakar och ljusslingor överallt och vi kan bara dyka huvudstupa rakt in i myset. En ny tradition är född. Sista söndagen innan första advent är vår!

All I want for Christmas är ljusslingor, en städad hall och en Liten i kalasbyxor och med pippilottor i håret.

Stark schmark

Förra hösten, 2016, hade jag styrkefokus. Efter ett år med mammaträning efter Litens födelse var jag redo för ett mer utmanande program och satsade på att bli starkare i grundövningarna marklyft och bänkpress. Det gick rätt bra. Jag hade målen inom räckhåll.

Och sen fick jag influensa.

Två veckor utan träning i början av december och sen fick jag börja om på lite lägre vikter. Det bidde ingen målgång innan nyår och sen gick jag över till lite andra träningsprogrammeringar och sen pajade jag foten med en rejäl stukning, remember? Oh well, nya tag denna höst!

För hösten 2017 skulle jag bli ännu starkare! Samma mål i grunden, marka kroppsvikten (75-80 kg), persa i bänken och jobba lite mer med böjen. Det gick rätt bra! Jag persade i bänken tidigare i höstas och flyttade fram målsnöret en bit. Lyckades bra med sumomark häromsistens och baxade upp 75 kg. Tänkte att 80 kg innan nyår blir lätt som en plätt.

Och sen fick jag en reumatisk käftsmäll som heter duga.

Och jag känner mig så himla failig!! Som att jag aldrig når de mål jag sätter upp. Vilket jag i och för sig inte gör. Men det är ju inte mitt fel! Vare sig influensa eller inflammerade leder går att råda över. Men ändå. Det går troll i mina ”starka höstar”.

Hashtag fail, hashtag självömkan, hashtag gnäll.

Sumomark
Vem är det här ens? Kolla vilken fet stång hon lattjar med! Jag vill också!!

 

Rocky road

Läkarbesöket i fredags resulterade i en kortisonkur och ett par olika sorter smärtstillande.

Rätt bra haul. Ändå ligger jag här i soffan, klockan 00.35 efter två timmars snurrande i sängen för att jag har så sjukt ont

i tån.

Imorgon måste jag ta ett snack med min chef om att jag måste dra ner lite kommande veckor. Ville inte bli sjukskriven, läkaren frågade men det har jag inget behov av. Kan jobba (och vill!) men behöver också sova, röra på mig och ge kroppen förutsättningar för att läka. Så imorgon snackar jag med bossen om att jag har så ont

i en tå.

Jag har ont på fler ställen. I första hand tår, fotleder, handleder och fingrar. I andra hand knän och axlar. Men jag verkar haka upp mig på den där skittöntiga, pyttelilla, supermesiga, fruktansvärda tåleden. Och blir generad. Min ledvärk har alltid gjort mig generad trots att det sannerligen inte är mitt fel. Freuda det, någon?

Fast hade jag inte klockat in femtontusen steg både lördag och söndag hade jag förmodligen inte legat här mitt i natten med en ond

tå.

Så kanske ganska mycket mitt fel ändå. It’s a rocky road sometimes. Så jag äter upp Rocky Road-bitarna som blev över efter kvällens novent-mys och förbannar min tå och cringar vid tanken på att förklara de blå säckarna under ögonen.

Men bilen går bra. Tror jag. Den ska in på service imorgon.

En fredagslista

Hej vänner, här har det varit rätt tyst men i övriga livet högljutt som sjutton. Oftast är det så, för mig. Too much IRL så får cyberspace stryka på foten. Mycket impad av de bloggare som spottar ur sig inlägg trots Livet. Alltså inte de som försörjer sig på att blogga (följer nog knappt någon, ingen?, sådan längre). Utan underbara, smarta, ofiltrerade kvinnor och mammor som Jenny, Katta och Alex. Heja er!

Och hej från mig, med en kort fredagslista:

Vad gör du?

Skriver frågor till mig själv och funderar över om jag ska skriva ”vad gör du” eller ”vad gör jag”. Sitter hemma och jobbar och försöker bringa lite ordning efter fullspäckade veckor innan jag tar helgledigt.

Hur mår du?

Rätt dåligt faktiskt. Inledde ett reumatiskt skov för tre veckor sedan och har fortfarande så sjukt ont. De mediciner jag har hjälper inte. Att inte sova ordentligt och jobba varje kväll och de senaste två helgerna hjälper givetvis inte heller. Jag inser att jag inte gett kroppen någon som helst förutsättning att bekämpa detta. Men i eftermiddag ska jag till läkaren och får jag inte starkare smärtstillande får jag väl köpa en bag in box på vägen hem (Skojar. Lite.).

Vad äter du?

Lussekatt! Och varm choklad. Blir ett mjukt och varmt täcke runt alla vassa kanter i magen.

Vad läser du?

Anteckningarna från gårdagens Google Analytics-kurs, 254 olästa blogginlägg i Bloglovin, ”Flickan från ingenstans” av Justin Cronin och ”X – Den sista platsen” av John Ajvide Lindqvist. Dock ej samtidigt. Och vän av ordning vill påpeka att jag lyssnar på ”X – den sista platsen” på Nextory och John Ajvide läser själv och han är nog min favorituppläsare.

Vad tränar du?

Ingenting. Inte sedan i lördags då jag körde trappintervaller i ett trapphus på Vildmarkshotellet i Kolmården. Träningsvärken i vaderna är nästan borta nu… Fick ont i halsen och har inte tränat på hela veckan. Just nu känns det som att jag aldrig kommer orka lyfta något tungt igen men det går nog över.

Vad ska du göra i helgen?

Ha planeringsmöte med Barnafadern. Inte pratat med honom på två veckor typ, bara gått om varandra. Nu måste vi rodda ihop december med dess alla utmaningar. Jag tänker att det blir roligt med ett glas Cava. Jag ska också städa och som jag längtar! Jag fattar att jag är rubbad men städning med en ljudbok i örat är så bra för själen för mig. Med bonusen att huset blir rent. Och så ska vi ha sista novent-mys med vänner. Tjuvstarta advent lite. Alla ljusstakar och stjärnor är uppe redan!! Och vila och ta långa, varma bad. Och knarka lite, om läkaren är vänligt inställd. (Skojar. Lite.)

Vad vill du veta nu?

Hur ni har det!

Trappintervaller

Mina bästa mammahacks

Jag har nu varit en mamma i 11 år och fem månader och är helt klart en auktoritet på ämnet. Här är några riktigt bra föräldrahacks. Copy paste y´all!

Disclaimer: Testa på egen risk.

Får du alltid ett motargument när du ber barnen göra något? Typ ”men det var inte jaaaaag som slängde mina kläder på golvet”? Säg bara att för varje motargument eller tjafs så kommer de få ytterligare en uppgift. Efter första gången har de lärt sig att göra det de blir tillsagda – snabbt och tyst.

Kom ihåg att barn är olika. Till exempel kan en unge vara sjukt ironisk och en annan inte överhuvudtaget förstå ens den mest uppenbara sarkasmen. Då kan det vara bra att inte säga ”gå och lek med något giftigt” till just det barnet.

”Råka” visa barnet ett klipp från The Shining på Youtube som ”råkade” vara sjukt blodigt (till exempel det här) så kan du hota dem med blodiga tvillingar så fort de är olydiga.

(Obs! Lär dem dock inte säga ”come play with us mommy” eftersom de kommer stå hand i hand och skrämma skiten ur dig stup i kvarten.)

Titta på barnen med tom blick och säg med robotröst ”Jag är din nya mamma. Jag ser ut precis som din gamla mamma men är mycket mer effektiv” så blir de jätteglada när du säger att du bara skojade.

Come play with us
Come play with us mommy

Hej från mej

Det är måndag. Storungen är sjuk och såpass hängig att jag inte vill lämna henne själv hela dagen så jag jobbar hemma.

Jag älskar att jobba hemma lika mycket som jag älskar att jobba på kontoret. Det tillfredsställer två helt olika behov. Kontoret – socialt, utbyte, möten och flängigt. Hemma – fokuserat, tyst, effektivt.

En perfekt hemmajobbsdag lämnar jag kidsen på förskola/fritids och är igång vid datorn vid 7. Jobbar ett par timmar och tar sedan en promenad med tex sälj- och marknadspodden i öronen. Äter frukost vid datorn och jobbar på. Tränar på gymmet på lunchen och jobbar sedan vidare i svettiga träningskläder innan jag tar en eftermiddagspaus för dusch. Hinner ändå hämta kidsen något tidigare eftersom jag sparar in pendlingstiden.

Denna veckan kompletteras jobbdagarna med jobbkvällar. En sån där peak i arbetsbelastning eftersom jag roddar konferens i helgen, mässa nästa vecka och dessutom ska på kurs i Stockholm. Jag gillar det också. Jag kan inte ha det så jämt (lex utmattningsdepression) men i korta perioder (följt av återhämtningsperioder) är det sporrande och produktivt. Jag är en sån där som får gjort mer när deadlines närmar sig och sedan behöver tid för att komma ikapp mig själsligt efteråt. Toppar och dalar. Som livet i stort. Så tacksam för en arbetssituation som tillåter detta!

Solig skog

Solig skog är bra för produktiviteten.