Uppföljning träning i september

Jag startade september enligt höstens träningsupplägg. Så här har det gått!

Styrkepass:

Jag vill gärna träna fyra pass i veckan (plus promenader och lite yoga). Eftersom jag nu fokuserar på lite tyngre styrka vill jag gärna att tre av de passen ska vara tunga. I september har det inte blivit så. Livet har, precis som jag förutsåg, satt käppar i hjulet ibland men jag har totalt tränat åtta tunga pass. Ett snitt på två per vecka istället. 

Övriga pass:
Utöver styrkan har jag kettlebellat, flåstränat hemma och sprungit backintervaller. Sådant som går att klämma in när tiden eller orken inte räcker till gymbesök. Sex sådana pass ger mig en månadstotal på 14 pass i september. Med tanke på vilken hektisk månad jag haft så är jag mycket nöjd. Jag är en sån som tränar – det behöver jag inte tvivla på. 

Vardagsmotionen:

Snittar strax över 10.000 steg per dag. Vissa dagar blir det betydligt mindre, ibland för att jag prioriterar styrketräning framför promenad. Jag kan sannerligen inte alltid hinna både och. Men ett hälsosamt snitt ändå? Även om kroppen så klart skulle må ännu bättre av att gå varje dag? Jag är nöjd. Så här ser mitt liv ut och att jag ändå snittar 10.0000 steg beror på att jag verkligen anstränger mig för att komma ut och gå. Annars hade siffran varit lägre. 


Oktober:

Jag har styrkefokuset i bakhuvudet hela tiden men resor och jobbutmaningar kastar om planeringen lite. Träna kommer jag göra och målet är alltjämt fyra pass i veckan men de får improviseras i lite större utsträckning. Jag tror att jag får till tunga pass också, don’t you worry. 

Jag har ju lagt morgonträningen på hyllan så gott som, för att vårda min periodvis bräckliga sömn. Men jag saknar att starta dagen själv med något slags fysiskt så senaste veckorna har jag satt klockan 10 minuter tidigare. Det stör inte min sömn men ger mig en liten rofylld stund innan dagen startar. Jag dricker mitt varma citron- och ingefäravatten, jag läser en andakt och om jag hinner så sträcker jag ut mig på yogamattan några minuter. Så värt!

Apropå sömnen och återhämtningen så har jag sovit alldeles för lite och jobbat alldeles för mycket på sistone. Resten av denna vecka ser likadan ut och jag vet att jag klarar det. Jag är till och med mer energisk än vanligt just nu. Jag vet också att jag kommer få en liten minikrasch efter detta och att jag då kommer vara oerhört trött och slö i kroppen. Det är okej. Det får bli en vilovecka om kroppen önskar det. Fokus på sömn och ladda batterierna igen. Det är så jag håller i längden. 

Oktobervanor

Hej oktober! Är du redan här? Du är välkommen, jag var bara inte riktigt beredd. 

Det går undan nu. Jag har oerhört intensiva jobbveckor och sitter med så roliga projekt att jag har svårt att slita mig. Ynnesten ändå, att älska sitt jobb. I helgen jobbade jag faktiskt en hel del på grund av en deadline som närmar sig men jag välkomnade också oktober. Köpte lite höstiga blommor att ställa ute, tillsammans med en rejäl pumpa. Plockade in utemöblerna, röjde bland barnens leksaker i trädgården. Bytte ut sommarens ljusare kuddar och plädar i vardagsrummet mot mustigare varianter, plyschigt och fårfäll. Kroppen kräjvar liksom orange och vinrött och mossgrönt och brunt nu. Och tända ljus. Massor av tända ljus!

Jag höststädade lite i själen också. Det har varit en intensiv period ända sedan semestern och jag tycker att vardagen med familjeliv och arbete snurrar på riktigt bra. Men jag är inte helt på topp med träningen, grönsakerna, vilan… Nu tror jag inte att det går att vara på topp jämt. Skulle gärna vilja men realistiskt? Not so much. Ändå tänker jag lägga in lite eftertanke under oktober och hålla lite koll på mina vanor (och ovanor…). Jag mår så mycket bättre när det finns en balans mellan träningen och återhämtningen. Mellan grönsakerna och hönö-mackorna. Mellan proteinbomberna och chokladkakorna. Så detta tänker jag lite extra på kommande månad. Noterar mina vanor. Utvärderar sen hur jag mår och orkar i förhållande till det jag gör. Inga stora åthävor. Bara lite medvetenhet.

Har gjort en ”Habit Tracker” i min lilla awesomeness journal

Andra oktobervanor att inspireras av:

  • Stora tekoppar och tända ljus
  • Kaffe i höstsolen ute på bänken, gärna med en pläd runt benen
  • Ljusslingor i träden (varför vänta till advent?!)
  • Gulaschsoppa
  • Uteträning – nu behövs den som bäst!
  • Biodate – har inte haft en kväll på tumanhand med Barnafadern sedan juni, nu är det dags!

Baby, I´m a firework

Fredagen för två veckor sedan lade jag mig full av planer på en produktiv och energisk helg. På lördagen vaknade jag med känslan att någon kört över min kropp medan jag sov. Jag vaknade trött efter 10 timmars sömn. Så fort jag satte fötterna mot golvet insåg jag att fotlederna var stelare än vanligt. Det ömmade över armbågarna, spände i fingrarna, hettade i höfterna.

Jag är en så himla frisk reumatiker numera. Lever på som vem som helst. Men blir påmind ibland om att min kropp inte alltid har samma agenda som jag har.

På söndagsnatten låg jag vaken mycket. Det är liksom för mycket aktivitet i kroppen. Jag känner mig lätt febrig fast jag inte är infekterad på det sättet. Det är, antar jag, den inflammatoriska aktiviteten. Det känns som fyrverkerier i kroppen. Som att det spritter och smäller och varma små ljus exploderar runt om i kroppen. Det är svårt att slappna av då, svårt att sova när ett litet blitzkrieg pågår.

När det är så här försöker jag vara extra snäll. Den helgen bytte jag styrketräning mot promenad. Garderobsrensningar mot soffmys. På söndagen yogade jag men varsamt. Var på gymmet och körde rätt hårt, det hjälper mer i längden än att bara vila. Men jag gav mig ordentlig återhämtning med tupplur efteråt. Jag preppade veckan, åt anti-inflammatoriska, tog ett varmt bad.

Nu har blitzen lagt sig men lederna plågar mig fortfarande. Vardagen fortgår. Jag har jobbat som vanligt. Eller mer än vanligt. I Stockholm förra veckan, i Göteborg denna. Tränat (några gånger i alla fall), ätit, skrattat, pratat, levt. Jag har försökt sova så mycket som möjligt men kvaliteten har varit sådär, även med förebyggande smärtstillande i systemet. Kroppen är inte i akut fas längre, det värker lite mer i bakgrunden. I det stora hela mår jag bra. Så många har det mycket, mycket värre! Men jag tänker att det kanske inte är så konstigt att jag är lite trött ibland.

Svag ibland men alltid stark

Diversetisdag

Är på väg till Göteborg där jag ska tillbringa två späckade dagar med att webba. För det har jag ju inte tillräckligt av i mitt liv just nu… Konferensen Webbdagarna går av stapeln på Posthotellet och jag tänker att jag ska fylla alla mina kunskapsluckor så att jag kan webba klart med min egen webb (läs: jobbets) innan deadline v 40. En diger uppgift. 

Andra saker jag har på hjärnan just nu:

Färger. Har börjat pinna en massa outfit-bilder med kläder i färg. Vill hitta ett färgschema som jag kan trivas i. Ja, det är rocket science! 

Böcker. Har så dåligt läsflow just nu. Har inte feeling. Läser ju men har flera DNF (did not finish) bakom mig senaste tiden. Och det är ovanligt för mig! Jag är alldeles för plikttrogen för att inte läsa klart böcker jag påbörjat trots att jag inte gillar dem, Lex Richard Ford. Men uppenbarligen börjar jag rebella på denna punkt. 

Energinivåer. Mina är all over the place. Supertrött och dränerad eller världens mingligaste och mest sprudlande konferensdeltagare. Finns det något mellanting? Kanske inte för mig. Men jag måste vara rätt jobbig att leva med?! 

Kvinna på tåg

Att bo i Stockholm

Jag har varit i Stockholm i två dagar. Det här har jag gjort.

Åkt tåg. Sovit på hotell. Åkt tunnelbana hit och dit. Webbat som en galning med webbexperter. Ätit middag med min bror och familj. Promenerat hit och dit. Varit på marknadskonferens. Åkt tåg hem.

Det här har jag också gjort.

Funderat jätte, jätte, jättemycket på hur det är att bo i Stockholm. Hur livet verkligen är. Egentligen? Är de lyckligare? Ledsnare? Mer stressade? Ambitiösare? Eller är det helt enkelt samma gamla livspussel och vardagsliv där också?

Jag gick från min brors hem på Kungsholmen till mitt hotell vid centralstationen i tisdags kväll och spanade nyfiket in i alla lägenhetsfönster under den 45 minuter långa promenaden. Jag såg ett par riva ett kök. Gissningsvis för att de ska renovera och fixa nytt kök. Var så sjukt sugen på att knacka på och fråga vad de valt. Om de är ense. Om de kommer laga mycket mat där. Mötte en man som nog kom hem sent från jobbet, med en take away-kasse med mat. Ville stoppa honom och fråga vad han köpt. Om det var hans favorit som han alltid köper när han jobbar sent eller om han varierar sig. Såg en tjej stänga och städa ett café, hon hade lurar i öronen. Ville fråga vad hon lyssnar på. Om det är samma poddar som jag eller något särskilt som man bara lyssnar på i Stockholm. Tänker, uppenbarligen, att stockholmare är en helt annan sort

Sånt funderar kusinen från landet på i storstan, tydligen.

 

En vecka 

Vad hände? En vecka hände. Så där blixtsnabbt att det känns helt orimligt att det faktiskt varit sju dagar. Kanske att någon stjäl timmar för mig?

Arbetsveckan var hektisk och effektiv. Jag har nästan enbart haft på mig webbredaktörshatten. En ny version av jobbwebben är under arbete och utvecklaren släppte äntligen in mig i testmiljön för att börja jobba med innehållet. För en som går igång på att sortera saker i olika små lådor är det ganska perfekt faktiskt. Men det är också den där känslan när man slitit ut alla kläder ur alla garderober och inser att det kommer ta asmycket tid att få in allt på rätt plats igen. Det kommer ta många timmar till, med webben alltså. Garderoberna också förresten, för det har jag faktiskt ägnat delar av helgen åt hashtag masochist.

Familjeveckan har varit rätt normal. Vi rullar på i vardagen. Ibland lagar vi vettig mat. Ibland äter vi fryspizza. Med stor ansträngning fick vi tvättat all tvätt. Vi städade inte allt städ dock, någon måtta får det vara. Ytstäd är helt klart good enough (medan jag försöker hitta en ny städfirma eftersom den förra sa upp sig vilket jag så klart tolkar som att vårt hus är så stökigt att inte ens städproffs orkar med det). Stor har varit hemma ett par dagar från skolan men hon klarar sig själv så vi slapp vab denna vecka också. Peppar peppar ta i trä och dra mig baklänges med kors i taket och bevare oss väl för eventuella baciller.

Träningsveckan har gått helt okej. Marklyft som lunchträning i onsdags. Ett (på grund av försovning något förkortat) ryggpass hemma i fredags morse. Och bänkpress som söndagsnöje! Jag promenerar och yogar lite inemellan och är i det stora hela nöjd. (Fast jag vill gärna träna fyra pass per vecka. Men Livet liksom.)

Veckoslutet kom sådär abrupt mitt i mitt workflow så jag har jobbat på lite i soffan för att komma i fas. Annars har det varit Netflix, garderobsröj åt barnen, påfyllning av Stors garderob (efter provning och rensning hade hon exakt noll par byxor kvar), filmkväll för hushållets flickor medan Barnafadern var på galej (Jem and the Holograms, rekommenderas!).

Kommande vecka blir ganska proppfull med mina mått mätt men jag ser verkligen fram emot den! Mer webbjobb, två dagar i Stockholm, en vindsröjning (eller vindstömning rättare sagt) för att hantverkare ska komma åt och fixa lite, en träningsdag med kettlebellsugna vänner och allt det där andra som ska hinnas under en vecka.

Hur har er vecka varit?

Ett inte särskilt ergonomiskt soffmys // rensa kläder och skor och skicka bilder till små kusiner som kan ärva // en Stor i nya brallor. Från vuxenavdelningen eftersom strlk 170 var för litet // söndagsträning med överkroppsfokus

En stark (och frisk) höst (peppar peppar!)

Höstpepp till max! Precis som förra hösten planerar jag ett träningsupplägg som fokuserar på styrka och på basövningarna marklyft, bänkpress och benböj. Till skillnad från förra hösten hoppas jag på att hälsan samarbetar lite mer. Barnen, och därmed även jag, var sjuka typ konstant hela förra läsåret ju! Jag var fem kilo från mitt marklyftsmål i december när jag fick influensa och istället slog rekord i träningsuppehåll (tre veckor!) och efter det var jag inte särskilt stark alls.

Så i år har jag ungefär samma mål som sist. Att marka min kroppsvikt (75 kg). I bänkpressen ville jag helt enkelt slå personbästa men om du följer mig på Instagram vet du att jag råkade göra det i onsdags. Så nytt mål där är 45 kg. I benböjen vill jag helt enkelt böja regelbundet utan att ramla baklänges typ. Mer en rörlighetsfråga än fokus på tunga vikter.

Jag har lagt många tanketimmar på att planera exakt hur jag ska träna i höst. Tre tunga (och lite längre) styrkepass i veckan och ett lite flåsigare styrkepass enligt följande modell:

  1. Marklyft 5×5 + assisterande (1 timme, på gymmet)
  2. Bänkpress 5×5 + assisterande (1 timme, på gymmet)
  3. Benböj 5×5 + assisterande (1 timme, hemma)
  4. Drag 5×5 + bål och annat bös (30-60 min, lite flåsigare, hemma)

Sen insåg jag att mitt liv och ordet ”exakt” sällan är kompatibelt och blev så tung i hjärtat att jag inte kände för att träna överhuvudtaget. Då justerade jag lite enligt principen:

  • Utgå från upplägget ovan men när det skiter sig (och det gör det) så är all träning bra träning. Duh.

Då blev jag lite lättare om hjärtat igen.

Vardagsmotion är en annan sak som jag måste tänka lite på för att få till. Stillasittande jobb osv osv. Så istället för att öka på det totala antalet pass per vecka fokuserar jag på att röra mig mer i vardagen med promenader och yoga. 10.000 steg per dag är ett rimligt minimum och utmanande nog för en soffpotatis.

Så! Jag följer upp månadsvis och ser hur planen står sig genom jobbstress, baciller och sömnbrist…

Passen skriver jag upp i min träningsdagbok från Smart Planering

Weekend wrap up

Avslutade förra arbetsveckan med produktivitetsflaggen i topp och ramlade in i fredagskoman via pizzamiddag och festdekorerande hos vänner på fredagskvällen. Hjälpte till att pynta deras loge inför lördagens födelsedagsbonanza medan Barnafadern och övriga musiker övade och våra barn härjade. Väl hemma tvingade jag ner alla barn i omvänd successionsordning i badet följt av terminens första luskamning. Var helt övertygad om att åtminstone en skalle skulle ha kryllande kryp i sig efter de första varningsmailen från skolan. Men de var lusfria. Den här gången. Jag gick och la mig tidigt och drömde att jag hade löss.

På lördagen vaknade jag rätt tidigt trots min sovmorgonsdag och tog med mig Liten i vagnen för att inhandla surdegsbröd och ägg. Lyssnade på podd och njöt av promenaden ner till bageriet vid sjön. Sämre start kan man tänka sig. Efter lång frukost drog hela högen till byns second hand-butik som öppnade för säsongen. Fullknökat som vanligt och som vanligt en massa roliga saker att titta på. Köpte dock bara Gösta Berlings saga i två delar. Mest för att böckerna var fina, inte för att jag tänkt läsa om den i första taget. Stor köpte tre par shorts och Mellan hittade en höstkappa. Vi fikade också förstås. Och köpte lördagsgodis. Dock i vanlig affär, inte second hand.

Helgsnaps

Jag tränade en skvätt och duschade en skvätt och gjorde mig så fin jag kunde för kalaset som började i mycket Beatatjata-vänlig tid. Massor av god mat, duktiga musiker som tutade i ofantligt stor mängd lurar (jag är gift med en saxofonist men visste inte att det finns åtta olika varianter? Nu vet jag det.) och underbara människor. Förstås. Omger mig gärna med sådana.

Igår kunde vi sova lääänge eftersom barnen sov hos sin farmor. Så självklart vaknade jag tidigt och kunde inte somna om. Gick istället upp, yogade lite och la mig i soffan och läste bok. Inte tråkigt att vara själv i ett tyst hus, let me tell you! När Barnafadern lurvade upp tvingade jag med honom på en promenad och sedan tvingade jag honom att göra tonfiskröra och lära sig att pochera ägg. Han gjorde allt detta utan knot och vi njöt av vår brunch och våra böcker. Sen gick jag och la mig igen och tog min sovmorgon lite i efterskott. Vaknade till det karaktäristiska ljudet av studsmattan som signalerar att barnen är hemma. Bakade kladdkaka med Mellan (som blev torr. Kladdkakan alltså, inte Mellan.), röjde igenom min garderob, tränade, badade, åt tacos. Fick barnen i säng och kollade film (Dolda tillgångar – rekommenderas!) med Barnafadern. La oss för sent men carpe helgen liksom.

Nu stundar en ny vecka och eftersom månadsskifte hägrar så har jag tillåtit mig att börja känna höstpepp (fast jag ohemligt längtar efter brittsommar först). September är ju en riktig toppenmånad ändå! Så här tror jag att min vecka blir:

  • Produktiv på jobbet – förstås! Planerar konferens, väntar med spänning på att få ”komma in” i vår ny(ish) webb och börja rumstera om bland innehållet, försöker fatta google analytics (SUCK!) och lite sånt.
  • Garderobsfix. Förutom mitt eget skifte från sommar till höst så måste barnens garderober rensas och fyllas på. Tänker att jag tar en per kväll under veckan… Påminn mig när jag ligger utslagen i soffan efter arbetsdagen, okej?
  • Fyra träningspass. Och vardagsmotionen förstås. Som med fördel klaras av medelst lunchpromenader i mycket gynnsamt promenadklimat. Gärna förbi skyltfönster för inspo till nämnda höstgarderob…
  • Skolfotograferingar för de två skolbarnen. Kanske även för förskolebarnet förresten, har glömt att skriva upp hennes datum inser jag.
  • Helg i Göteborg. Ska hänga med päron, med ett av syskonen och med kära vänner. Pratiga restaurangbesök och perfekt septemberväder hoppas vi på. Härliga tider!

 

Lilla fröken krånglar-till-det

Det är jag det alltså. Hon som gör hönor, eller snarare strutsar, av en fjäder. Hon som nojar i dagar över små beslut. Och i månader över stora. Hon som tror att allt är rocket science.

Jag har svårt att sova. Börjar med att gnälla högt och ljudligt till alla som vill (och inte vill) lyssna. Googlar sedan på sömntips, funderar på att beställa melatonin från USA och nojar över att tröttheten är ett symptom på obotlig sjukdom. Sen går jag och lägger mig lite tidigare, ersätter mobilscrollandet med bokläsning och ställer väckarklockan lite senare än vanligt. Voila – sover bättre. 

Jag planerar träningsupplägg. Lyssnar femtielva gånger på samma avsnitt av Styrkebyrån för att hinna anteckna alla tips. Gör excel-ark över passens tidsåtgång, när jag behöver gå upp på morgonen, vilket tåg jag hinner med, vilka dagar jag måste lägga till tid för att hinna tvätta håret, vilka assisterande övningar som är absolut bäst. Blir så stressad att jag inte kan sova (se föregående punkt) och absolut inte känner för att träna. Inser att jag inte är elitidrottare det här året heller och att det viktigaste är att jag tränar. Whatever, whenever. Träningslusten återkommer och kroppen får jobba (även om den inte sätter några rekord).

Jag får en ny arbetsuppgift. Tänker att jag måste hinna sätta mig in i hur jag ska utföra den på bästa sätt, helst i lugn och ro. Googlar tutorials och tips-artiklar. Letar utbildningar och connectar med specialister på LinkedIn för kunna fråga dem om detaljer. Jag prokrastinerar och uppgiften antar mytiska proportioner som kräver minst tre nobel-pristagare för att lösas optimalt. Hinner tänka både en och arton gånger att jag är heeelt värdelös och totalt oförmögen att utföra mitt jobb. Sen gör jag det bara. Det var lätt. Den här gången också.

Kan vi säga att det är en del av min process? Det gör vi. Hur funkar du?!


 

 

 

Sömnstörd part 2(hundraförtielva)

Började skriva om hur trött jag är. Om hur jag inte kan sova på nätterna. Svårt att somna. Vaknar på småtimmarna. Huvudet fullt av meningslöst brus. Inte ens lösningar på världsproblemen utan mer ”Hur ska Game of Thrones sluta egentligen?”, ”hur länge kan jag strunta i att dammsuga upp makaronerna på köksgolvet?”, ”skulle jag passa i mönstrad blus?”.

Men sen såg jag att jag redan skrivit exakt det inlägget fast för ett år sedan. Fast då var det Grey’s anatomy, inte Game of Thrones. Och precis som nu ville jag bara gråta av trötthet och pallade verkligen inte att morgonträna eftersom tanken på morgonträning är det mest effektiva anti-sömnpillret någonsin. Alltså, ligga vaken hela natten och obsessa över hur trött man kommer vara på gymmet sen är sååå ovärt. 

Fungerar verkligen inte på sömnbrist. Att jag överhuvudtaget överlevt bebisåren (och att bebisarna överlevt!) är ett under. 
Så, är det en augusti-grej? Någon slags jetlag efter semestern? Någon som känner igen sig?!