Gränslandet

Semestern är slut, jag började jobba i måndags men befinner mig nu i det där lite märkliga gränslandet mellan semester och jobbvardag. Där många kollegor fortfarande är lediga. Där barnen har sommarlov (Mellan går på fritids och Liten på förskola men Stor är hemma hela dagarna). Där jag fortfarande är uppe lite för sent på kvällarna och blir förvånad när det är dags att gå upp på morgonen.

Jag gillar vardag men är inte jättestort fan av omställningar så jag har, vis av erfarenhet, planerat en relativt lugn vecka. Nästan inga möten, lite kortare dagar, uppgifter som inte kräver full hjärnkapacitet för det har jag inte (särskilt inte när temperaturen återigen ligger runt 30 grader).

Tur att kalendern är såpass luftig för jag har drabbats av något slags magont. Oklart om det är någon bacill eller världens konstigaste ägglossning men både igår och idag vek jag mig dubbel av smärta och har tillbringat några timmar mitt på dagen i sängen. Har istället jobbet ikapp lite nu på kvällskvisten och men en bra dag imorgon (håll tummarna!) så ska jag nog kunna bocka av veckans uppgifter utan större problem.

Sedan väntar långhelg efter förskola och fritids är stängda på måndag. Rätt rimligt ändå, att första helgen efter semestern är långhelg. Mjukstart osv.

Månad 3 med Intuitive Eating

Min vanliga disclaimer: detta är mina känslor och upplevelser om min resa mot intuitivt ätande. Jag uttrycker mig säkert triggande och är du rädd för det så läs inte detta!

Månad tre

Jag har nu avslutat med 12 veckor långa coachningsperiod kring IE. Jag har skrivit om månad ett och två tidigare och i ärlighetens namn har månad tre varit rätt händelselös i jämförelse.

Jag har haft semester och det både förenklar och försvårar. Förenklar eftersom det finns tid till matprepp och en större möjlighet att flyta runt med känslorna. Inte hungrig på lunchtid? No problem, bara att vänta och äta när man känner för det. Försvårar på så sätt att det inte finns ramar och rutiner att luta sig emot. Dubbeleggat svärd med andra ord! I det stora hela har det dock flutit på rätt friktionsfritt. Jag äter. Jag njuter. Ibland äter jag det jag är allra mest sugen på, ibland för att det är praktiskt. Ibland blir det tokigt. Jag lyssnar på kroppen och lär mig. Och strävar inte efter perfektion eftersom det inte finns något sådant som perfekt ätande.

Mina tankar denna månad

Det som rört sig mest i skallen denna månad handlar om body acceptance och body respect. Jag jämför mig mycket med andra människor. Typ konstant. I allt mindre utsträckning ser jag på mig själv med negativa ögon. Jag blir allt mer neutral och även uppskattande. Att följa härligt kroppspositiva konton på Instagram hjälper! Men jag jämför mig mycket fortfarande. Och funderar mycket på vad andra tänker om min kropp. Har ju spenderat större delen av månaden i bikini och inbillar mig att folk går runt och tänker att jag har ”let myself go”. Och jag ”skulle kunna vara riktigt snygg om hon bara loosade några kilon”. Jag vill ibland ställa mig och högt deklarera att jag minsann gjort slut med dietkulturen, att jag nu äter intuitivt och känner mig så fri och att min kropp, och alla kroppar, förtjänar respekt och utrymme, även om de inte passar i normen.

Fast det gör jag förstås inte. Och jag försöker påminna mig om att det tar tid att frigöra sig från alla nojiga tankar. Och att de till viss del alltid kommer vara kvar! Är ju människa liksom.

En annan tanke som dök upp härom veckan var ”nu är det snart höststart, dags att börja planera ‘styra upp kosten-upplägget'”. Det är helt enkelt så mitt liv sett ut! Semestern innehåller ”för mycket” godsaker och då känner jag mig skyldig (och tjock) och måste strama åt lite (och, underförstått, bli smalare). Denna tanke satte jag stopp för snabbt förstås, och med ett leende. Det är så härligt att inse att jag aldrig mer behöver utsätta mig den cykeln av restriktioner som i mitt fall alltid ledde till binge:ande (och en himla massa dåligt samvete). Dessutom känner jag inte att jag ätit ”för mycket” godsaker i sommar! Missförstå mig inte – jag har ätit godsaker varenda dag. Glass och godis och god mat och läsk och vin osv. Men jag har ätit det jag varit sugen på, och det har även inbegripit en massa frukt, grönsaker, fisk, kött, potatis… Ja ni fattar, balans utan regler helt enkelt. Jag känner mig inte illamående och svullen för att jag ska ”passa på innan det är dags att strama åt lite”.

Min största lärdom

Jag ser många människor som är fast i dietkulturens falska löften. MEN jag ser också allt fler människor som verkar vara intuitiva och ”normala ätare” och det gör mig så glad! Kanske har de alltid varit det. Kanske har de gjort en inre resa kring detta utan behov att sätta en etikett på det.

Att betrakta dessa ”normala ätare” är nog den bästa skolan och ger insikter som:

  • Normala ätare äter när de är hungriga och slutar när de är mätta
  • Fast ibland äter normala ätare för mycket bara för att det är gott. Men de skammar inte sig själva efteråt.
  • Normala ätare äter ibland av emotionella skäl. För att de är ledsna eller glada eller uttråkade eller stressade.
  • Normala ätare kan välja ”nyttigt” utifrån vad de vet om matens näringsinnehåll men utan att det blir en besatthet.

Men vikten då?

Låt mig klargöra: jag rekommenderar inte att man väger sig. Under mina första nojiga månader så gömde jag vågen för att inte frestas och triggas.

Men jag vet att ni undrar. Den första månaden googlade jag konstant för att hitta något slags entydigt svar om huruvida jag skulle gå upp en massa i vikt eller ej. Har man nojat kring vikt i 25 + år så försvinner det inte direkt. Så vi kör lite siffror då (sluta läs nu om du blir triggad av det!).

Jag vägde mig i veckan och ligger nu på cirka 80 kg till mina 175 cm. Jag har under dessa månader gått upp cirka 3 kg. Jag vägde cirka 80 även i början av året, och förra sommaren, och sommaren innan dess. Däremellan har jag dietat mig igenom en massa olika upplägg och gått ner några kilon som jag sedan alltså gått upp igen.

I vuxen ålder har jag vägt mellan 70 och 90 kg. Har varit gravid tre gånger. Vägde 80 kg första gången jag blev gravid. 86 kilo andra gången. Innan jag blev gravid med mitt tredje barn vägde jag 70 kg. Den ”dröm”vikten uppnådde jag genom stora restriktioner (diet/bantning/kostupplägg) efter barn nummer två. Fast jag var inte nöjd vid 70 kg. Ville alltid ner några kilon till. Jag var säker på att samma hårda arbete skulle ta mig ner till 70 kg även efter tredje barnet. Men så blev det inte. Jag pendlade mellan 75 och 80 trots samma typ av restriktioner och mina nojor kring mat och ätande växte allt mer.

Nu väger jag alltså 80 kg och jag tror att jag stabiliserat mig här. Detta är baserat på min känsla och min kunskap om min kropp. Jag tror inte att jag kommer gå upp mer. Och får jag fortsätta känna mig så här fri och utan nojor så är det ett mycket litet ”pris” att betala att ligga 10 kg över ”drömvikten”.

Boken ”Intuitive Eating” och andra källor säger ungefär så här vad gäller vikt och IE:

  • Om du har ett mönster av överätande och binge:ande kan IE på sikt innebära att du går ner i vikt.
  • Om du är periodare som varvar binge:ande med kontroll så kanske du på sikt stabiliserar dig på ungefär samma vikt. (Här är jag tror jag!)
  • Om du levt mycket kontrollerat och hållit vikten nere med restriktioner så kan IE på sikt innebära att du går upp i vikt.

Poängen är förstås att längs vägen inse hur lite detta betyder något. Din vikt säger inget om dig som person, om din hälsa, din styrka, din lycka, dina drömmar, din intelligens osv osv. Så oavsett vilken av grupperna du tillhör så spelar det ingen roll när du väl kommit så långt i din resa.

Nu då?

Ja, nu jobbar jag vidare på egen hand. Lär mig att navigera i detta nya. Slappnar av mer och mer. Läser på mer, inspireras av podcasts och bloggar och Instagram-konton. Försöker landa i nya rutiner nu när jag börjar förstå vad min kropp behöver. Frigör mer och mer tid och energi allt eftersom jag lägger mindre tid och energi på att fundera på mat, ätande och vikt. Jag ser framåt.

Semestervecka 4

Senaste veckan har jag varit själv med Mellan och Liten. De har lekt med sina kusiner mest hela tiden, dels hos sin farmor, dels här. Med andra ord sysselsatta. Jag har mest gnällt över värmen och legat still inomhus eftersom det inte gått att vara utomhus såvida man inte ligger nedsänkt i en sjö. Varmaste sommaren på mycket, mycket länge!

Jag har sovit dåligt, haft PMS och varit all rainbows and unicorns fast tvärtom.

Vi gjorde en liten utflykt mitt i veckan. Drog till stans äventyrsbad (Ingen sol! Vatten!) och sov sedan på hotell (Air condition!). Vi åt middag på hotellets restaurang och kollade tv i vårt luftkonditionerade rum. Åt godis i sängen och kramades mycket.

Sen åkte vi hem och fortsatte svettas.

Jag bingade en hel säsong av ”Bosch” under en sömnlös natt. Jag har läst två böcker. Jag har putsat fönstrena på nedervåningen. Jag har gett upp försöken att städa eftersom barnen och deras kusiner pysslar up a storm i köket varje dag, ingen idé att göra något åt det. Jag har scrollat igenom en massa reor på en massa shoppingappar men inte beställt ett enda plagg. Jag har gnällt mycket och längtat efter Barnafadern ännu mer. Det är liksom inte lika roligt med vardagsliv (ens på semestern) utan honom.

Igår fick jag hämta hem honom och Stor! Och en semestervecka återstår. Ska den följa tidigare års mönster så ska jag nu gå loss och städa överallt. Är det verkligen bästa sättet att carpa semestern?! Vad gör ni?

Semesterdag 19

Dag 18 tillbringades med packning och städ för min del, bad för övrigas. Sedan körde vi hem med sju miljoner ”jag måste kissa!”-stopp. Väl hemma kräktes Mellan, jag packade upp alla väskor och alla fick bada/duscha innan vi till slut kom i säng vid midnatt. I ett svalt hus! Smällvärmen har inte kommit hit (än) och det är ljuvligt med typ 22 grader och svalkande vind.

Lördag morgon började jag läsa ”Norra Latin” till frukost och sen fortsatte jag med det. Hela dagen. Med korta pauser för mat. Barnafadern tvättade en massor och packade väskor för sig och Stor – scoutläger väntar. De handlade mat och serverade mig tacos och lördagsgodis. Jag tog en tupplur och en promenad. Och läste. Bra fördelning ändå!

Semesterdag 17

Efter dag 16-debaklet övergav vi vår ”undvik solen när den står som högst”-strategi och drog till stranden tidigt. Var där innan 10, hittade parkering, badade i åtta timmar. Och åt pizza på klipporna. Bra dag. Som sagt – varma dagar ska spenderas vid hav där det fläktar.

Så imorgon åker vi hem till vårt bostadsområde där luften står still och närmaste hav är 15 mil bort. Nästa vecka kommer 30-gradersvärmen dit. Det blir ju gött. Dessutom drar Barnafadern och Stor på scoutläger och lämnar mig själv med de två små. I en hel vecka. Men jag är inte bitter (jo det är jag!!!).

Semesterdag 16

Vi tog ett morgondopp, lång frukost och drog till Drottningholms slott. Det var en dålig idé i 33 graders värme. Jag tror det mesta är en dålig idé i 33 graders värme förutom att vara på holmen där det fläktar. Alternativt en privat brygga vid ett hus med AC. Det skulle inte vara en dålig idé. Gissar att slottets invånare har det så. Besökarna har det inte. Tappade jag det om och om igen? Fräste, skällde och skrek? Ja. Jag betalade också flera hundralappar för tio minuters besök på slottet. Sen gav Liten upp och vi betalade några hundralappar till för tröstfika. Sen la vi oss på en filt under ett träd och blev attackerade av ankor (eller änder eller whatever). Till slut flyttade vi oss från fåglarnas revir till getingarnas där vi åt vår matsäck.

Alla barnen somnade i bilen när vi åkte därifrån och det var tur att de sov igenom den timme vi letade efter parkering vid någon badplats. Då var klockan nästan 18 men ingen går hem från stranden när det är så varmt. Så vi åkte hem och jag åt min vikt i chips med dip och sen började jag nästan känna mig glad igen. Viktigt med salt osv osv. Sen gick jag och la mig och sov som man gör i en värmebölja med en överhettad tre-åring bredvid sig. Det vill säga inte alls.

Jag vill ha semester från semestern tack.

Semesterdag 15

Stockholm i värmeböljornas värmebölja. Vår strategi är ganska enkel – hålla oss ifrån sol och strand mitt på dagen och sedan bada eftermiddag/kväll.

Så semesterdag 15, måndag 16 juli, åkte vi till Artipelag på Värmdö. Gick strandpromenaden som skuggas härligt av träd, browsade länge och väl i shoppen och åt en fantastisk brunchbuffe på restaurangen. Dyr lunch för barnfamilj men förmodligen den finaste måltid vi äter på hela sommaren, otroligt vällagad mat med massor av lyxgrejer som i alla fall de tre äldsta i familjen uppskattade (halstrad tonfisk med tryffelmajonnäs! Ostbricka! Lättstekt flankstek med hemmaslagen bearnaise! Ugnsbakad röding! Sauterade primörer! Rabarberpaj med kardemumma och äkta vaniljsås!).

Nästa gång åker vi själva, Barnafadern och jag. Dricker vin till lunchen och kollar in utställningen också. Våra gamla jazzhjärtan slog extraslag när vi såg att de har jazzkonsert denna vecka men nä, vi insåg snabbt att det inte är görbart med kidsen. Vi drömde oss dock tillbaka till de somrar vi åkte till Stockholm på Jazzfestivalen. Där upplevde jag några av mina största konserupplevelser. Bobby McFerrin och Stevie Wonder. Åh va! Det kommer vägen tid vi går på konserter igen va?! Oh well, sidospår.

Efter Artipelag drog vi till Grisslinge havsbad som var fint och barnvänligt men total härdsmälta för en HSP:are med nästan rehabiliterad depression/utmattning i ryggsäcken. Så mycket folk! Ljudnivån! Antalet barn att försöka bevaka! Nästa badplats bör vara öde, eller näst intill.

Väl hemma i vårt lånehus åt vi middag innan Barnafadern tog storbarnen på kvällsdopp i bassängen en bit bort. Jag nattade Liten och röjde kök. Sen hade vi filmkväll på terassen! Chips, dip, melon och Dirty Dancing! Mycket pinsamt hånglande tyckte barnen men de satt kvar hela filmen och bestämde sig sedan för att sova på terassen. Helt klart den svalaste sovplatsen just nu! Funderar på att ta den platsen själv inatt…

Semesterdag 14

Första semesterveckan känns alltid evighetslång. Så mycket tid att disponera liksom! Sen blinkar man och semestervecka två är över. Eller hur?

Idag avslutar vi semesterns första fas. Våra två veckor på Holmen är över. Vi startade dagen med kaffe i sängen när Liten väckte oss vid 7. Sen drog vi på träningskläder och gick till utegymmet. Lämnade Stor och Liten på lekplatsen bredvid och fick oss en svettig halvtimme på gymmet innan deras tålamod var slut. Då badade vi från klipporna som de flesta mornar dessa veckor. Gråa skyar och lite sval blåst – men varmt i havet. Ljuvligt!

Hem, frukost på balkongen och sen – stora pack- och städracet. Som gick förvånansvärt smidigt ändå. Tvätta alla lakan, bädda och packa alla prylar. Städa noggrannt så nästa omgång gäster får börja på ren kula. Lunch på altanen och sen skjutsade pappa över oss till färjeläget. Nu sitter vi i bilen på väg till semesterfas 2. En knapp vecka i Stockholm, i det hus våra fina vänner så generöst lånar ut till oss. Det ska bli typ 30 grader i Stockholm kommande vecka. Så vi fortsätter väl på den inslagna banan och badar oss igenom dagarna. Sämre kan man ha det!

Semesterdag 4

Liten sov till 07 en dag. Men bara en dag hittills. Nu är det 06 som gäller i bästa fall, 05.något ibland. Vi är vana, Mellan startade 05-traditionen för sju år sedan och sedan tog Liten vid. Det är liksom bara att gilla läget, gå och lägga sig i tid och se fram emot sovmorgonen man får varannan dag.

Förr kunde vi ändå få någon timme eller två i soffan om kvällen, kolla lite tv eller dricka ett glas vin. Nu startar läggningsprocedurerna vid 19.30 med Liten, och slutar runt 22 med Stor. Igår satt jag och nickade till medan Mellan läste högt (för att sommarlovsöva på läsflytet) och tre millisekunder efter att jag stoppat om henne hade jag stoppat om mig själv och låg och snarkade.

Men det är härligt på sitt sätt. Det blir långa och sköna mornar. Inte ovanligt att vi hunnit med både lekplats och krabbfiske innan 09. Eller många koppar kaffe och många lästa sidor i en bok. Som idag! Har snart läst ut semesterns tredje bok. Ätit smarrig frukost. Ska träna och baske mig unna mig en sötvattensdusch och hårtvätt. Det var en vecka sedan senast…

Semesterdag 1

Idag är det måndag och rent officiellt semesterdag 1. Jag inledde den med att jobba lite. Godkänna några fakturor och svara på en offert och lite så.

Fast nu ljög jag. Jag inledde faktiskt med kaffe följt av en tur på utegymmet följt av tvagning medelst saltvattentvål. Nakenbad! Herre min je vilken ljuvlig start. Efter det handlade jag frukost i badrock (naken under…) och åt frukost på balkongen i typ två timmar. Sen jobbade jag. I max 30 minuter.

Sen åt jag en till frukost och läste bok. Småungarna åkte båt med morfar och jag ska inte städa bort återhämtningsstunderna i år damn it! Sen gick jag och la mig och slumrade en timme bredvid Barnafadern. Traskade bort till stranden och vaktade badbarn. Åt glass. Traskade hem. Landade i sängen med min bok. Ska micra lite rester när jag blir hungrig. Låta barnen kolla tv och iPad tidigare idag. Det är ju semester!

Katta har skrivit så bra om semester och pengar och sånt. Så väldigt sant. Bra påminnelse. Aldrig att vi åkte utomlands när jag var barn. Senast jag var utomlands med min egen familj var 2011. Anledningen till den semesteridyll vi har (och som jag vuxit upp med) är att min farfar råkade födas på världens vackraste västkustö. Den är typ också den dyraste. Hade vi inte varit ”infödda” hade vi aldrig någonsin kunnat köpa oss in här. Snipan min pappa har köpte farfar någon gång på 60-talet. Motorn la av för typ 15 år sen så pappa har hängt på en liten utombordare. Vi älskar den men den mäter sig inte riktigt med vrålåken i hamnen. När vi är här går semesterkassan till mat och glass och vi är så, så lyckligt lottade.

Vi har också vänner i Stockholm som kuskar runt till sina familjer under semestern och erbjuder sitt hus i Stockholm till oss. Gratis. Ett hus fullt med barnsängar och leksaker och allt man kan behöva. Så otroligt generöst och lyxigt! Då får vi upptäcka nya omgivningar samtidigt som vi bor bekvämt och inte ruinerar oss. Återigen betalar vi ”bara” för mat och glass. Fantastiskt lyckligt lottade!

Utan dessa ödets vägar och generösa vänner hade vi tillbringat semestrarna hemma. Vi är glada att vi har ett hem, förstås. Men vi är också glada att vi kan få åka ifrån det ibland.