Ägglatte

För några år sedan var det en massa snack om ägglatte i min bloggosfär. Kom aldrig för mig att testa då men när den sök upp på Instagram häromdagen så blev det av!

2-3 tsk kokosolja smälts i micron till flytande. Sedan mixar man (stavmixer) ner ett ägg, fyller på med kaffe och tex kanel eller kardemumma. Jag hade även lite varm mjölk i eftersom jag brukar dricka kaffe med mjölk.

Det smakade blaskigt kaffe. Eller blask med lite kaffesmak.

image
Vill ni veta mer om boken (eller om andra böcker) så kolla in instagram och #beatatjataläser

Funderar på om jag gjorde fel någonstans eller om jag helt enkelt ska köra typ dubbel espresso i? Skippa mjölk? Mer krydda? Kanske nescafe istället för att kunna öka styrkan?

Testa igen ska jag för det var inte äckligt och smakade inte som mixat ägg och olja… om bara jag får upp kaffesmaken så var det som len och gräddig latte. Och mätt blev jag! Gillar drickbara mellanmål och just nu är det för kallt för smoothies.

Har ni testat er fram till den perfekta ägglatten? Do tell!

Att vara flyktingguide

Jag kan tänka mig att det finns lika många olika regler som det finns kommuner. Det heter säkert olika saker också. Men jag tänkte att några av er kanske har tänkt tanken att ni skulle vilja hjälpa till på något sätt. Med något annat än att swisha över pengar eller samla ihop lite kläder till en insamling. Om du tänkt den tanken kanske jag kan sänka tröskeln lite åt dig?

Jag fick via en engagerad vän reda på att kommunen sökte frivilliga som kunde hjälpa till med de flyktingar som kommer hit till vårt samhälle. De första kom för några veckor sedan, det har förstås inte varit samma akuta tryck här som i storstäderna. På kommunens hemsida fanns ett formulär att fylla i och det gjorde jag, snabbt och lätt. Strax därefter fick jag ett mail ifrån integrationssamordnaren här i kommunen som bjöd in till ett informationsmöte. Jag kunde inte gå på det eftersom jag jobbade men bad att få information i efterhand och lämnade mina kontaktuppgifter för att bli uppsatt på listan över det som här kallas flyktingguider.

Efter mötet fick alla flyktingguider ett mail ifrån en av de frivilliga som tagit på sig rollen som frivilligsamordnare. Hon beskrev de omedelbara behoven vad gällde kläder och hygienartiklar och vad de behövde hjälp med aktivitetsmässigt. Varje vardagsförmiddag har de språkcafé och dit är vi alltid välkomna för att umgås. De har lärare som sköter själva lektionerna men social samvaro är också viktigt. Eftersom det finns en barnfamilj bland de nyanlända så behöver de hjälp med barnvakt i lekrummet så att båda föräldrarna kan vara med på lektioner.

Eftersom min man och jag just nu delar på föräldraledigheten är någon av oss hemma på dagtid och har ju en drös egna barn att sysselsätta. Perfekt kombination!

Mitt första möte med mamma, storasyster och lillebror var för ett par veckor sedan. Jag lastade in mina två minsta i bilen och åkte ut till boendet där jag hämtade upp dem (himla bra med sjusitsig bil!). Vi åkte sedan till öppna förskolan där vi spenderade en rolig förmiddag. Barnen härjade runt, vi sjöng och fikade och kommunicerade så gott vi kunde med kroppsspråk och enstaka ord på engelska. Vi var föräldrar med barn bland andra föräldrar med barn. Det är faktiskt inte mer komplicerat än så.

Sedan dess har vi träffats flera gånger. Vi har varit ute på boendet och hjälpt till med adventspynt och pepparkakshusbygge.  Let me tell you – att ha med en bebis (och barn överhuvudtaget) är en sådan hit. Liten for från famn till famn, gosad och lekt med och fotograferad. Lockade fram stora leenden i trötta ansikten. De större barnen kladdade smarties och skumtomtar på pepparkakshuset med hjälp av nya vänner som lärde dem ord på arabiska. Barnafadern har varit med på språkcaféet och passat barnen. Idag hade vi play date hemma hos oss. Lekte, fikade och lärde känna varandra bättre – tack vare google translate. Jag har lärt mig att lampa, musik och tårta heter ungefär samma sak på arabiska och med det kommer man ju ganska långt!

Det här är inget svårt. Det här är inget självuppoffrande. Det här är inget jag vill ha en klapp på huvudet för. Det är roligt! Det är givande! Det är social samvaro precis som vilken som helst (förutom just google translate då). Så har du tänkt tanken börja med att kolla upp din kommuns hemsida. Hittar du inget där så ring och fråga efter integrationssamordnaren. Det är troligt att det redan finns frivilliga organiserade. I större städer vet jag att olika boenden har egna facebook-sidor osv. För er som bor i Göteborgs-området tipsar jag om ”Vi vill hjälpa i Göteborg”.

 
image

Vi dricker kaffe och äter pepparkakor. Jag har lagt till arabiska på ipaden och google translate hjälper oss att kommunicera. Hon är 34 år och tvåbarnsmamma. Hon har nio syskon och tycker att två egna barn är fullt tillräckligt. Två av hennes bröder är i Stockholm, hon längtar efter dem. De har korsat tio länder för att komma hit. De vet inte om de får vara kvar. Hon går ut i stormen Helga och när jag kurar ihop mig mot vinden och regnet så sträcker hon på sig, tar ett djupt andetag och säger att hon älskar kylan.

Strong curves workout sheet

Jag jobbar på med mina första veckor i Strong Curves nybörjarprogram. Det tar tid pga förkylningar men det går ändå framåt, jag tycker att jag hittar rätt rörelse och kan köra bra på de flesta övningar. Har nu kommit till tredje veckan och har ökat i alla övningar sedan starten. Känns bra!

Fick en fråga hur jag gör för att komma ihåg passen när jag är på gymmet – tar jag med mig boken?

Nej. Jag hittade pdf:er på passen online och skrev ut dem. Med rutor för att fylla i hur det går. Egentligen är de designade för att man ska ha ett papper per pass och använda en ruta per set men så mycket plats behöver inte jag. Jag använder en kolumn per pass, har lagt till en egen kolumn i kanten och kan därmed ha ett papper per 4-veckorsperiod istället. Jag har också plitat ner ett hemmaalternativ i ena marginalen eftersom jag inte kör på gymmet varje gång. Är kanske lite kladdigt men JAG ser ju det jag behöver se!

Längst ner på den här sidan finns länk till pdf:erna. Kan ju vara lite inspiration till er som är nyfikna på Strong Curves men inte känner för att läsa boken.

image

Lästips för höstkvällarna

Här kommer ett par bloggar som jag inte tror att jag tipsat om tidigare. De har det gemensamt att de absolut skriver om träning emellanåt, det är tränande människor bakom skärmen, men det är ofta finare, djupare, mer berörande texter än ni hittar här (såvida ni inte tycker att jag skriver fina, djupa och berörande inlägg för i så fall är det givetvis sant…)

Pekingmamman är inte ifrån Peking utan bor i…ja, var är det nu… Uppsala? Eller Linköping? Är jag ens i rätt del av Sverige?! *skyller på tröttma”. Hon har en hög med ungar, är musiklärare, springer gärna och formulerar sig precis så fint kring tro som jag vill kunna göra. Fun fact – för ett par år sedan var jag på Ikea i Jönköping med kidsen och hörde då ett ”Hej…Beatatjata…”. Det var Pekingmamman i egen hög person! Liten värld osv osv.

Känner ni Kerstin? Hon är en sån där überenergisk crossfit-typ, yogi och trebarnsmamma. Som jobbar skift och är instruktör i typ allt och råkade köpa en lägenhet för att renovera och sälja vidare ”bara så där”. Som verkar så lycklig med sin Mr Handsome (extra välförtjänt efter vad som verkar vara rövhål till kille innan). Ibland är det vardag och kärlek och skratt, ibland är det väldigt mörkt. Och ärligt. I somras skrev hon om att vara HSP och jag kände igen mig så sjukt mycket. Läste därefter boken ”Drunkna inte i dina känslor” och kände igen mig ännu mer. Förklarar ett och annat. Nej förresten, förklarar nästan allt.

Varsågod och läs!

Så här (mycket) tycker jag om Polar M400

image

Min lilla sportiga klockkompis har suttit på min arm i ett halvår snart och för att sammanfatta i förväg: jag är mycket nöjd med den. Jag har fått precis vad jag behöver för ett väldigt bra pris.

Jag har på mig klockan hela dagen. Den är rätt stor men sitter skönt. Den mäter min dagliga aktivitet, när jag går och står. Sitter jag ner för länge så piper den till och säger till mig att röra på mig. Du ställer in din aktivitetsnivå på webbsidan, det finns tre att välja på beroende på hur aktiv din vardag är. Jag har valt nivå 2 och trodde att jag skulle behöva justera nu i och med jobbstart men än så länge når jag mitt mål på 100%  (i snitt per vecka) ändå. Mest tack vare att jag tränar. Gör jag inte det så landar jag ibland så lågt som på 30% (riktigt slappa dagar).

Just aktivitetsmätningen tycker jag är motiverande. Är jag nära att nå målet så är det lätt att ta en kort promenad eller köra en runda med dammsugaren. Och har jag inte tränat av någon anledning så är det skönt att se att jag ändå kan nå (eller nästan) mitt aktivitetsmål, att alla de där små rörelserna i vardagen också räknas.

När jag ska träna så sätter jag på pulsbandet också och väljer en av de sportprofiler som jag valt ut på min profil på webbsidan. Jag har tex yoga, styrketräning, powerwalk, cirkelträning, pilates, crossfit. Det finns många profiler att välja på och även ”övrigt”. Profilerna är förvalda att ha GPS-spårning eller ej (tex löpning) men det går också att anpassa profilen själv om man föredrar det. Att ha GPS drar mer batteri så det är förstås rätt onödigt att ha om man tränar styrka på gymmet.

Om man springer så finns det massor av tjusigheter i form av rundor och inställningar och pip när pulsen är för hög eller låg och distansinställningar och allt vad det är. Sånt använder inte jag eftersom jag inte springer men jag gissar att klockan innehåller det mesta en löpare kan önska sig. Är du löpare och har testat klockan – säg gärna till om detta stämmer i kommentarerna!

Om jag fick önska saker skulle det vara:

  • att timerfunktionen hade en vibrator för om jag tränar med lurar i öronen så hör jag inte det diskreta ljudet som klockan gör. Jag har en gymboss-timer som jag oftast använder istället.
  • att det gick att ha ett separat, mer diskret, aktivitetsarmband som kunde synka till samma profil så att jag kunde ha klockan för träning och ett armband resten av dagen men ändå följa min totala aktivitet.

I det stora hela – jag är jättenöjd!

Round up

Jag missade ju massor av punkter på bloggutmaningen pga sommarledigtrebarnsmammavilketintebetydersärskiltledigalls så här kommer ett antal inlägg i rasande fart och kortfattad form!

Mina löparskor: luktar som att någon dött, säger Stor.

Favoritmusik: Gillar divor med magnifika glutes. Som Beyonce. Och musikalen Chess. Och slick west coast. Och schlager och country och klassiskt och jazz och opera.

Sport på tv: Tyckte det var alldeles lagom att se de fyra sista straffarna när U21 vann vad-det-nu-var-de-vann.

Hur min träning förändrar mig: Som att gå från modem till wi fi.

Efter träning: skryter jag på sociala medier

Saker som ger mig energi: Kexchoklad och chips.

Sporter jag utövat: Noll. Om det funnits VM i chipsätning hade jag dock elitsatsat.

Utomlandsträning: Jag tränar alltid när jag är utomlands. Eller, den enda gången jag varit utomlands sedan jag började träna så tränade jag.

Ett mål jag missat: Armhävningar

Om tio år: förbannar jag fortfarande armhävningar.

Träningsmagi: krävs förmodligen för att jag ska fixa armhävningar. Någon som kan lämplig trollformel?

Därför skriver jag: Är så himla dålig på att steppa.

Länkkärlek: Alltså, jag älskar att länkälska men jag avskyr det samtidigt för att jag vill inte glömma någon och vill tipsa om alla och har själv hittat flera nya älsklingar när andra har länkälskat. Och om jag bara orkade och fattade hur så skulle jag kirra en sån där lista så att ni ser exakt alla bloggar jag läser men eftersom jag bara jobbar på ett IT-bolag så kan jag inte sånt… Men jag kanske ska lova att fixa (läs: få någon annan att fixa) nåt sånt snart?  Till dess, här har ni några av alla mina kärlekar:

Kevlarsjäl som så inspirerande har fixat sitt halvårsmål och ger mig hopp om post baby-framtiden!

Träningsblogga som precis kommit hem från avundsvärd resa från New York och kommer visa upp allt hon shoppat. Har jag bestämt.

Jeanna, förstås. Jag hade gärna varit hennes träningstajts pga kär.

Joho som orkar mer än vad som borde vara möjligt. Hon borde ha arton barn och jag kanske noll, om man tänker så…

Helena som varit en bump buddy senaste året. Nu är myran här och snart kör hon triathlon. Svårt att undvika med sådana föräldrar…

Bettan som kör Stronger Curves nu, det som jag planerar att göra i höst (pga härmar Elbejb). Fast Bettan kör typ supermegaavancerade programmet medan den här Bettan kommer starta med minisnällasvagisprogrammet.

 

Tröttyoga och träning när jag är sketgammal

Trötta dagar, vilket i och för sig är de flesta dagar men framförallt dagarna som följer kvällarna och nätterna när Barnafadern jobbar, orkar jag inte träna något tungt eller intensivt. Har jag tur får jag sova 4 timmar (typ 1,5 + 1,5 + 1 = jagharingenaningkanintetänkaärförtrött) eftersom Liten är vaken länge sent på kvällen, vaknar och äter mitt i natten, vaknar igen och äter typ tiiidig morgon och när hon somnar om är det dags att väcka de där två stora som sovit jättegott hela natten och är superpigga och glada och pratiga och infernaliskt irriterande.

*andas djupt och räknar till 10*

Hur som helst. Vi går till skolan i vanlig ordning och jag tar en omväg hem. Orkar jag så går jag i bra powerwalktempo, orkar jag inte så släpper jag barnvagnen i en nedförsbacke och låter den släpa mig efter. Och när jag kommer hem så rullar jag ut yogamattan. Ibland ligger jag där och vaknar av att någon snarkar så himla högt. Ibland yogar jag. Och jag älskar som ni säkert vet Yogobe, min bästa grej och enda anledningen till att jag överhuvudtaget började yoga (för ganska exakt två år sedan!). MEN min föräldrapenning älskar bara blöjor och ersättning så jag har pausat mitt abonnemang för tillfället och utforskar istället Youtube. Där finns nämligen inte bara dansande mammor i pyjamas (vilket förhoppningsvis inte finns än heller, för då blir ju inte jag först) utan även en himla massa yoga. Och tack vare min systerdotter så hittade jag Adriene (tips tips!) som har en himla massa härliga yogavideos. Jag är lite kär i henne. Jag blir tydligen lätt kär i yogainstruktörer. Tur för mig (och Barnafadern) att jag bara yogar hemma med hjälp av datorn (fast om ni sett ”Her” så vet ni att även det skulle kunna bli ett problem, faktiskt. Sidospår.)

Hursomhelst. Lite solhälsningar och annat göttigt (och en stor kopp kaffe) och jag är lite mer människoliknande och redo för Knatte, Fnatte och Tjattes pladder igen.

Och, för att klämma in nummer tre i bloggutmaningen ”Träning när jag är 65” så tänker jag baske mig träna precis som jag gör nu. Dansa i pyjamas, somna på yogamattan, slänga runt kettlebells, släpa med mig TRX:en ut i skogen. Och så tänker jag göra sånt där som är passande för sketgamla människor, typ pole dance aerobics eller vad det heter.

Om jag börjar mjuka upp mig nu så kommer pole dancing-klasserna vara en piece of cake sen.
Om jag börjar mjuka upp mig nu så kommer pole dancing-klasserna vara en piece of cake sen.

Bloggtips: Mamma

Ikväll tycker jag att ni ska läsa det här. För att det är fint och för att det ger mig tröst i min egen situation (även om det tack vare mina mediciner inte är någon fara för mitt liv). Men jag vet i alla fall varifrån jag kan hämta styrka. Och om inte bloggerskan, som råkar vara min mamma, hade gjort det där valet för 33 år sedan så hade jag inte haft en lillasysteryster att bråka med. Eller lillbrorsan som kom ännu lite senare.

Det måste varit tufft då förstås. Men sen är det värt det för alltid. Precis det intalar jag mig nu.

Kalle kan vara min nya girlcrush (fast han är en pojke, tycker bara girlcrush är ett roligare ord. Och jag är ju en girl.)

Det finns tydligen människor som säger saker som jag försöker säga fast MYCKET BÄTTRE! Who knew?!

Tack vare härliga Katta på lika härliga sam-bloggen (eeeh…heter det så? En blogg med flera skribenter jallefall) Move it Mama så hittade jag till Kalle Zackari Wahlström. Det är han som har programmet Svett & Etikett som ni alla säkert redan sett. Beata-sistpåbollen-tjata. Hur som haver. I det här inlägget avlivar Kalle några myter om träning och det här är det liksom I´m not worthy-känsla på. Så himla bra. Så himla rätt.

Och nu måste jag sluta för jag ska sträckkolla på alla avsnitt av Svett & Etikett som finns.

Bloggtips

Nu mina vänner är det dags för lite bloggtips igen! (<— Kika in där för fler bloggtips, one of these days ska jag fixa någon sån där tjusig läslistegrej men liksom orka greja med sånt).

Ni som hängt med ett tag vet att jag äääälskar att hänga med bloggar från början. Jag vill gärna vara först med att bloglova också, så att jag känner mig lite speciell. Jag gör vad jag kan för bekräftelse. Och så gillar jag helt enkelt att veta hela bakgrunden, åtminstone hela bloggbakgrunden. För jag gillar att känna folk även om jag aldrig träffar dem IRL. Så lyckan är gjord när jag hittar nystartade bloggar eller bloggar med såpass kort historik att jag kan tillbringa en lat lördagförmiddag med att läsa ikapp (precis så gjorde jag med Charlotta Sofia häromsistens! Ni har väl hittat dit också va?). Så, här är några tips för er som gillar samma som jag!

Kevlarsjäl – The best version of me:
Nä jag vet. Hon är inte ny. Egentligen. I själva verket är hon en sån där som jag ”hängt” med i cyberspace sedan Olga Rönnberg-tiden och som jag till och med har träffat IRL, tack vare nämnda Olga. Men nu är hon på gång igen, med nystartad komiform-blogg efter bebis nummer tre. Och hon lovar att gå igenom allt från förr som är intressant för nu, annars lovar jag det å hennes vägnar.

Anna – Min resa mot ett gladare, spralligare och friare liv:
Anna har precis börjat blogga och ungefär lika precis börjat äta enligt LCHF. Det gör inte jag men det är kul att följa med i alla fall. Jag gillar hennes tänk och är helt övertygad om att hon kommer gå från 29 till 30 år som en gladare och spralligare tjej. Sen är det intressant att försöka klura ut hur man ska kommentera på bloggen för Anna bor i Schweiz och bloggknapparna är på tyska. Hon går på konst- och designskola i Zürich, hoppas vi får läsa mer om det! Och så har hon en man och fyra barn. Bara en sån sak!

Cecilia Ödman
En hel tvärtomgrej har lett mig till Cecilias blogg – från IRL till sajberspäjs. Hon är nämligen Jönköpingsbo och liksom the one att känna i marknadsföringssammanhang så jag har klämt lite på henne (bildligt talat och med största ödmjukhet) på diverse nätverksträffar. Hon har också haft en tuff höst och har liksom jag tagit nya tag för balans och hälsa. Det hade jag inte en aning om förrän hon sladdade in i min blogg och sa hejhopp. Roligt! Och nästa vecka ska vi luncha. Det blir hälsotallrik och en kamp mellan två favoritsamtalsämnen – kommunikation och träning.

Så, in och läs och ge dem ett riktigt Beatatjata-välkomnande, så där som bara ni kan!