Läsfredag

Läser ikapp så gott jag kan i bloggar och som vanligt är det några inlägg som triggar igång tankesnurran i skallen.

Som Johos inlägg ”Tacksam”, ett litet inlägg om att hon hade ont i magen och konstaterandet att hon är bortskämd med att nästan alltid må bra. Jag räknar mig själv som en frisk person men blir här påmind om att det finns andra som faktiskt mår bra nästan jämt. Som inte har någon ledvärk, som inte har nedsatt immunförsvar och därmed är förkylda titt som tätt, som inte dras med huvudvärk och annat. Det gör liksom ”alla andra”-kampen i mig lite mer nyanserad. Jag är knappast ensam om att inte ta med alla faktorer i beräkningen när jag jämför mig med ”alla andra”.

En ny blogg i mitt Bloglovin-flöde är Emma Hå som jag klickade mig in hos via någon länk någonstans. Det här inlägget om ”Den dubbla skammen i att gå ner i vikt” är ganska gammalt men väldigt intressant. Jag känner igen mig och håller med. Hur känner du?

Härom veckan surfade jag runt bland tjänsterna på Marias hemsida ”Ren Styrka” och funderade på om jag skulle kosta på mig ett kostupplägg eftersom jag är trött på att försöka tänka själv (och att mina tankar väldigt ofta är: ”Chips och kexchoklad”). Jag kom fram till att jag inte kan prioritera den kostnaden just nu. Sen läser jag att fina Cilla prioriterat helt rätt och anlitat just Maria. Så nu är jag rätt sugen igen… På chips alltså. (Skojar! På coachning förstås…)

(Fast jag är sugen på chips också. Så klart.)

Nu ska jag sortera barnkläder i allsköns storlekar, häpp!

Fredagsvikt och -tips

Ett helt hekto minus visade min våg imorse. Ett litet hekto mindre än förra veckan. Det är jag riktigt glad för, med tanke på pms-veckans bottenlösa hunger och härliga vätskeansamling. Nu känner jag mig oerhört peppad för kommande sisådär 100 dagar. De måste inte vara perfekta varenda en, de måste däremot vara medvetna.

Men nu till tipset! Kommer ni ihåg Amelie? Sjukgymnasten (fast nu heter det fysioterapeut) i Göteborg? Jag har tipsat om hennes blogg förr, sedan slutade hon blogga och nu är hon tillbaka som Vegomamman. Hon är ganska exakt i samma viktläge som jag efter graviditet (bara det att hennes bebis föddes flera månader efter min…) och skriver om mat och träning och sånt där. Som vi gillar. Dessutom om vegetarisk mat vilket är toppen för mig (och med mig menar jag mest Barnafadern) som lagar allt mer vegetariskt. I veckan lagade jag kikärtsgryta med jordnötssås, jättegod! Och precis den sortens rätt jag orkar laga. Få ingredienser, går görasketafort och är gött.

Så, in och hälsa på Amelie!

Tre tips för att träningen ska bli av

Vi har alla läst alla tips som finns när det gäller att få till träningen. Just do it, liksom. Ta på dig träningskläderna direkt på morgonen. Planera upp din vecka ordentligt. Tänk på hur skönt det är efteråt. Und so weiter. Men här kommer tre tips som kanske är lite mer okonventionella och som är bra exempel på de mind games jag kör på mig själv.

 

Vill du träna imorgon? Träna idag!

Eeeeh, vad? Jo men så här. Jag är aldrig så motiverad för nästa träningspass som precis efter ett träningspass! Då är jag så hög på livet att det känns som att jag vill träna konstant resten av livet. Eller åtminstone imorgon igen. Så chansen att jag faktiskt tränar imorgon blir större om jag tränar idag. For realz. I praktiken kan det innebära att jag har en svacka av någon sort men behöver kicka igång mig igen. Då kan jag köra valfritt myspass (tex crosstrainer medan jag tittar på tv-serie eller leka kettlebellsleken där jag bara lattjar med en massa olika övningar som jag tycker om) för att utlösa ett gäng endorfiner och få precis den där kicken som gör att jag tränar ”på riktigt” dagen därpå. Kanske köra ett gäng burpees innan du ändå ska in i duschen? Svettdansa med barnen eller katten? Vad som helst för att skapa lite pepp inför morgondagen!

Tvätta inte håret!

Alla vet ju att det är totalt meningslöst att tvätta håret om man inte tränat innan. Så därför undviker jag att tvätta håret efter träningspasset för då måste jag ju tvätta det imorgon och då måste jag träna först. Och så tränar jag, struntar i att tvätta håret igen för då måste jag ju träna dagen därpå också… Funkar like a charm! Fast jag har förstås rätt äckligt hår och lägger en hel del pengar på torrschampo. (Till slut måste jag förstås tvätta håret. Men då blir det så där irriterande rent och omedgörligt att jag måste svettas ner det igen för att få fason på det och vips får jag till ett pass av den anledningen!)

Muta med vila!

”Om jag tränar idag, om jag bara kommer igenom det här passet, om jag kör på nu – då får jag vila imorgon. Och ta sovmorgon och ha vanliga kläder på mig och göra något helt annat än att träna.” Så tänker jag rätt ofta. Men eftersom jag funkar enligt punkt ett i den här listan så blir det träning nästa dag också! Och så rullar det på.

 

Erkänn smart! Borde för sjutton få något slags Nobelpris i träningsmotivation.

 

image
Ett mer konventionellt tips. Jazz hands. Funkar varje gång.

Ägglatte

För några år sedan var det en massa snack om ägglatte i min bloggosfär. Kom aldrig för mig att testa då men när den sök upp på Instagram häromdagen så blev det av!

2-3 tsk kokosolja smälts i micron till flytande. Sedan mixar man (stavmixer) ner ett ägg, fyller på med kaffe och tex kanel eller kardemumma. Jag hade även lite varm mjölk i eftersom jag brukar dricka kaffe med mjölk.

Det smakade blaskigt kaffe. Eller blask med lite kaffesmak.

image
Vill ni veta mer om boken (eller om andra böcker) så kolla in instagram och #beatatjataläser

Funderar på om jag gjorde fel någonstans eller om jag helt enkelt ska köra typ dubbel espresso i? Skippa mjölk? Mer krydda? Kanske nescafe istället för att kunna öka styrkan?

Testa igen ska jag för det var inte äckligt och smakade inte som mixat ägg och olja… om bara jag får upp kaffesmaken så var det som len och gräddig latte. Och mätt blev jag! Gillar drickbara mellanmål och just nu är det för kallt för smoothies.

Har ni testat er fram till den perfekta ägglatten? Do tell!

Att vara flyktingguide

Jag kan tänka mig att det finns lika många olika regler som det finns kommuner. Det heter säkert olika saker också. Men jag tänkte att några av er kanske har tänkt tanken att ni skulle vilja hjälpa till på något sätt. Med något annat än att swisha över pengar eller samla ihop lite kläder till en insamling. Om du tänkt den tanken kanske jag kan sänka tröskeln lite åt dig?

Jag fick via en engagerad vän reda på att kommunen sökte frivilliga som kunde hjälpa till med de flyktingar som kommer hit till vårt samhälle. De första kom för några veckor sedan, det har förstås inte varit samma akuta tryck här som i storstäderna. På kommunens hemsida fanns ett formulär att fylla i och det gjorde jag, snabbt och lätt. Strax därefter fick jag ett mail ifrån integrationssamordnaren här i kommunen som bjöd in till ett informationsmöte. Jag kunde inte gå på det eftersom jag jobbade men bad att få information i efterhand och lämnade mina kontaktuppgifter för att bli uppsatt på listan över det som här kallas flyktingguider.

Efter mötet fick alla flyktingguider ett mail ifrån en av de frivilliga som tagit på sig rollen som frivilligsamordnare. Hon beskrev de omedelbara behoven vad gällde kläder och hygienartiklar och vad de behövde hjälp med aktivitetsmässigt. Varje vardagsförmiddag har de språkcafé och dit är vi alltid välkomna för att umgås. De har lärare som sköter själva lektionerna men social samvaro är också viktigt. Eftersom det finns en barnfamilj bland de nyanlända så behöver de hjälp med barnvakt i lekrummet så att båda föräldrarna kan vara med på lektioner.

Eftersom min man och jag just nu delar på föräldraledigheten är någon av oss hemma på dagtid och har ju en drös egna barn att sysselsätta. Perfekt kombination!

Mitt första möte med mamma, storasyster och lillebror var för ett par veckor sedan. Jag lastade in mina två minsta i bilen och åkte ut till boendet där jag hämtade upp dem (himla bra med sjusitsig bil!). Vi åkte sedan till öppna förskolan där vi spenderade en rolig förmiddag. Barnen härjade runt, vi sjöng och fikade och kommunicerade så gott vi kunde med kroppsspråk och enstaka ord på engelska. Vi var föräldrar med barn bland andra föräldrar med barn. Det är faktiskt inte mer komplicerat än så.

Sedan dess har vi träffats flera gånger. Vi har varit ute på boendet och hjälpt till med adventspynt och pepparkakshusbygge.  Let me tell you – att ha med en bebis (och barn överhuvudtaget) är en sådan hit. Liten for från famn till famn, gosad och lekt med och fotograferad. Lockade fram stora leenden i trötta ansikten. De större barnen kladdade smarties och skumtomtar på pepparkakshuset med hjälp av nya vänner som lärde dem ord på arabiska. Barnafadern har varit med på språkcaféet och passat barnen. Idag hade vi play date hemma hos oss. Lekte, fikade och lärde känna varandra bättre – tack vare google translate. Jag har lärt mig att lampa, musik och tårta heter ungefär samma sak på arabiska och med det kommer man ju ganska långt!

Det här är inget svårt. Det här är inget självuppoffrande. Det här är inget jag vill ha en klapp på huvudet för. Det är roligt! Det är givande! Det är social samvaro precis som vilken som helst (förutom just google translate då). Så har du tänkt tanken börja med att kolla upp din kommuns hemsida. Hittar du inget där så ring och fråga efter integrationssamordnaren. Det är troligt att det redan finns frivilliga organiserade. I större städer vet jag att olika boenden har egna facebook-sidor osv. För er som bor i Göteborgs-området tipsar jag om ”Vi vill hjälpa i Göteborg”.

 
image

Vi dricker kaffe och äter pepparkakor. Jag har lagt till arabiska på ipaden och google translate hjälper oss att kommunicera. Hon är 34 år och tvåbarnsmamma. Hon har nio syskon och tycker att två egna barn är fullt tillräckligt. Två av hennes bröder är i Stockholm, hon längtar efter dem. De har korsat tio länder för att komma hit. De vet inte om de får vara kvar. Hon går ut i stormen Helga och när jag kurar ihop mig mot vinden och regnet så sträcker hon på sig, tar ett djupt andetag och säger att hon älskar kylan.

Strong curves workout sheet

Jag jobbar på med mina första veckor i Strong Curves nybörjarprogram. Det tar tid pga förkylningar men det går ändå framåt, jag tycker att jag hittar rätt rörelse och kan köra bra på de flesta övningar. Har nu kommit till tredje veckan och har ökat i alla övningar sedan starten. Känns bra!

Fick en fråga hur jag gör för att komma ihåg passen när jag är på gymmet – tar jag med mig boken?

Nej. Jag hittade pdf:er på passen online och skrev ut dem. Med rutor för att fylla i hur det går. Egentligen är de designade för att man ska ha ett papper per pass och använda en ruta per set men så mycket plats behöver inte jag. Jag använder en kolumn per pass, har lagt till en egen kolumn i kanten och kan därmed ha ett papper per 4-veckorsperiod istället. Jag har också plitat ner ett hemmaalternativ i ena marginalen eftersom jag inte kör på gymmet varje gång. Är kanske lite kladdigt men JAG ser ju det jag behöver se!

Längst ner på den här sidan finns länk till pdf:erna. Kan ju vara lite inspiration till er som är nyfikna på Strong Curves men inte känner för att läsa boken.

image

Lästips för höstkvällarna

Här kommer ett par bloggar som jag inte tror att jag tipsat om tidigare. De har det gemensamt att de absolut skriver om träning emellanåt, det är tränande människor bakom skärmen, men det är ofta finare, djupare, mer berörande texter än ni hittar här (såvida ni inte tycker att jag skriver fina, djupa och berörande inlägg för i så fall är det givetvis sant…)

Pekingmamman är inte ifrån Peking utan bor i…ja, var är det nu… Uppsala? Eller Linköping? Är jag ens i rätt del av Sverige?! *skyller på tröttma”. Hon har en hög med ungar, är musiklärare, springer gärna och formulerar sig precis så fint kring tro som jag vill kunna göra. Fun fact – för ett par år sedan var jag på Ikea i Jönköping med kidsen och hörde då ett ”Hej…Beatatjata…”. Det var Pekingmamman i egen hög person! Liten värld osv osv.

Känner ni Kerstin? Hon är en sån där überenergisk crossfit-typ, yogi och trebarnsmamma. Som jobbar skift och är instruktör i typ allt och råkade köpa en lägenhet för att renovera och sälja vidare ”bara så där”. Som verkar så lycklig med sin Mr Handsome (extra välförtjänt efter vad som verkar vara rövhål till kille innan). Ibland är det vardag och kärlek och skratt, ibland är det väldigt mörkt. Och ärligt. I somras skrev hon om att vara HSP och jag kände igen mig så sjukt mycket. Läste därefter boken ”Drunkna inte i dina känslor” och kände igen mig ännu mer. Förklarar ett och annat. Nej förresten, förklarar nästan allt.

Varsågod och läs!

Så här (mycket) tycker jag om Polar M400

image

Min lilla sportiga klockkompis har suttit på min arm i ett halvår snart och för att sammanfatta i förväg: jag är mycket nöjd med den. Jag har fått precis vad jag behöver för ett väldigt bra pris.

Jag har på mig klockan hela dagen. Den är rätt stor men sitter skönt. Den mäter min dagliga aktivitet, när jag går och står. Sitter jag ner för länge så piper den till och säger till mig att röra på mig. Du ställer in din aktivitetsnivå på webbsidan, det finns tre att välja på beroende på hur aktiv din vardag är. Jag har valt nivå 2 och trodde att jag skulle behöva justera nu i och med jobbstart men än så länge når jag mitt mål på 100%  (i snitt per vecka) ändå. Mest tack vare att jag tränar. Gör jag inte det så landar jag ibland så lågt som på 30% (riktigt slappa dagar).

Just aktivitetsmätningen tycker jag är motiverande. Är jag nära att nå målet så är det lätt att ta en kort promenad eller köra en runda med dammsugaren. Och har jag inte tränat av någon anledning så är det skönt att se att jag ändå kan nå (eller nästan) mitt aktivitetsmål, att alla de där små rörelserna i vardagen också räknas.

När jag ska träna så sätter jag på pulsbandet också och väljer en av de sportprofiler som jag valt ut på min profil på webbsidan. Jag har tex yoga, styrketräning, powerwalk, cirkelträning, pilates, crossfit. Det finns många profiler att välja på och även ”övrigt”. Profilerna är förvalda att ha GPS-spårning eller ej (tex löpning) men det går också att anpassa profilen själv om man föredrar det. Att ha GPS drar mer batteri så det är förstås rätt onödigt att ha om man tränar styrka på gymmet.

Om man springer så finns det massor av tjusigheter i form av rundor och inställningar och pip när pulsen är för hög eller låg och distansinställningar och allt vad det är. Sånt använder inte jag eftersom jag inte springer men jag gissar att klockan innehåller det mesta en löpare kan önska sig. Är du löpare och har testat klockan – säg gärna till om detta stämmer i kommentarerna!

Om jag fick önska saker skulle det vara:

  • att timerfunktionen hade en vibrator för om jag tränar med lurar i öronen så hör jag inte det diskreta ljudet som klockan gör. Jag har en gymboss-timer som jag oftast använder istället.
  • att det gick att ha ett separat, mer diskret, aktivitetsarmband som kunde synka till samma profil så att jag kunde ha klockan för träning och ett armband resten av dagen men ändå följa min totala aktivitet.

I det stora hela – jag är jättenöjd!

Round up

Jag missade ju massor av punkter på bloggutmaningen pga sommarledigtrebarnsmammavilketintebetydersärskiltledigalls så här kommer ett antal inlägg i rasande fart och kortfattad form!

Mina löparskor: luktar som att någon dött, säger Stor.

Favoritmusik: Gillar divor med magnifika glutes. Som Beyonce. Och musikalen Chess. Och slick west coast. Och schlager och country och klassiskt och jazz och opera.

Sport på tv: Tyckte det var alldeles lagom att se de fyra sista straffarna när U21 vann vad-det-nu-var-de-vann.

Hur min träning förändrar mig: Som att gå från modem till wi fi.

Efter träning: skryter jag på sociala medier

Saker som ger mig energi: Kexchoklad och chips.

Sporter jag utövat: Noll. Om det funnits VM i chipsätning hade jag dock elitsatsat.

Utomlandsträning: Jag tränar alltid när jag är utomlands. Eller, den enda gången jag varit utomlands sedan jag började träna så tränade jag.

Ett mål jag missat: Armhävningar

Om tio år: förbannar jag fortfarande armhävningar.

Träningsmagi: krävs förmodligen för att jag ska fixa armhävningar. Någon som kan lämplig trollformel?

Därför skriver jag: Är så himla dålig på att steppa.

Länkkärlek: Alltså, jag älskar att länkälska men jag avskyr det samtidigt för att jag vill inte glömma någon och vill tipsa om alla och har själv hittat flera nya älsklingar när andra har länkälskat. Och om jag bara orkade och fattade hur så skulle jag kirra en sån där lista så att ni ser exakt alla bloggar jag läser men eftersom jag bara jobbar på ett IT-bolag så kan jag inte sånt… Men jag kanske ska lova att fixa (läs: få någon annan att fixa) nåt sånt snart?  Till dess, här har ni några av alla mina kärlekar:

Kevlarsjäl som så inspirerande har fixat sitt halvårsmål och ger mig hopp om post baby-framtiden!

Träningsblogga som precis kommit hem från avundsvärd resa från New York och kommer visa upp allt hon shoppat. Har jag bestämt.

Jeanna, förstås. Jag hade gärna varit hennes träningstajts pga kär.

Joho som orkar mer än vad som borde vara möjligt. Hon borde ha arton barn och jag kanske noll, om man tänker så…

Helena som varit en bump buddy senaste året. Nu är myran här och snart kör hon triathlon. Svårt att undvika med sådana föräldrar…

Bettan som kör Stronger Curves nu, det som jag planerar att göra i höst (pga härmar Elbejb). Fast Bettan kör typ supermegaavancerade programmet medan den här Bettan kommer starta med minisnällasvagisprogrammet.

 

Tröttyoga och träning när jag är sketgammal

Trötta dagar, vilket i och för sig är de flesta dagar men framförallt dagarna som följer kvällarna och nätterna när Barnafadern jobbar, orkar jag inte träna något tungt eller intensivt. Har jag tur får jag sova 4 timmar (typ 1,5 + 1,5 + 1 = jagharingenaningkanintetänkaärförtrött) eftersom Liten är vaken länge sent på kvällen, vaknar och äter mitt i natten, vaknar igen och äter typ tiiidig morgon och när hon somnar om är det dags att väcka de där två stora som sovit jättegott hela natten och är superpigga och glada och pratiga och infernaliskt irriterande.

*andas djupt och räknar till 10*

Hur som helst. Vi går till skolan i vanlig ordning och jag tar en omväg hem. Orkar jag så går jag i bra powerwalktempo, orkar jag inte så släpper jag barnvagnen i en nedförsbacke och låter den släpa mig efter. Och när jag kommer hem så rullar jag ut yogamattan. Ibland ligger jag där och vaknar av att någon snarkar så himla högt. Ibland yogar jag. Och jag älskar som ni säkert vet Yogobe, min bästa grej och enda anledningen till att jag överhuvudtaget började yoga (för ganska exakt två år sedan!). MEN min föräldrapenning älskar bara blöjor och ersättning så jag har pausat mitt abonnemang för tillfället och utforskar istället Youtube. Där finns nämligen inte bara dansande mammor i pyjamas (vilket förhoppningsvis inte finns än heller, för då blir ju inte jag först) utan även en himla massa yoga. Och tack vare min systerdotter så hittade jag Adriene (tips tips!) som har en himla massa härliga yogavideos. Jag är lite kär i henne. Jag blir tydligen lätt kär i yogainstruktörer. Tur för mig (och Barnafadern) att jag bara yogar hemma med hjälp av datorn (fast om ni sett ”Her” så vet ni att även det skulle kunna bli ett problem, faktiskt. Sidospår.)

Hursomhelst. Lite solhälsningar och annat göttigt (och en stor kopp kaffe) och jag är lite mer människoliknande och redo för Knatte, Fnatte och Tjattes pladder igen.

Och, för att klämma in nummer tre i bloggutmaningen ”Träning när jag är 65” så tänker jag baske mig träna precis som jag gör nu. Dansa i pyjamas, somna på yogamattan, slänga runt kettlebells, släpa med mig TRX:en ut i skogen. Och så tänker jag göra sånt där som är passande för sketgamla människor, typ pole dance aerobics eller vad det heter.

Om jag börjar mjuka upp mig nu så kommer pole dancing-klasserna vara en piece of cake sen.
Om jag börjar mjuka upp mig nu så kommer pole dancing-klasserna vara en piece of cake sen.