Strong Curves

image

”A woman´s guide to building a better butt and body”

Helt ärligt så är både titeln och omslaget rätt lökigt. Men innehållet är verkligen toppen. Precis lagom mycket nördig fakta kring träning för att jag ska lära mig mycket men inte tappa intresset för att det blir FÖR vetenskapligt. Väl argumenterat för uppläggen och gediget material. Vad det faktiskt resulterar i återstår att se. Och beror väl förstås på min insats…

Min insats hittills har väl inte varit fenomenal direkt. Men jag har gjort så gott jag kunnat under förkylda omständigheter. Har åtminstone insett (duh, liksom) att jag inte behöver stressa och om jag känner att jag inte får till veckorna bra så kan jag helt enkelt köra fler veckor.

Jag kör, förstås, nybörjarprogrammet (med det lika lökiga namnet ”bootyful beginnings”). Alla program sträcker sig över 12 veckor och är indelade i tre steg om 4 veckor vardera. Du kan köra två gånger i veckan eller fem, beroende på vad som passar din livsstil och dina förutsättningar. Du måste absolut inte köra cardio upp till styrketräningen men du får om du vill. Tanken är förstås att det ska vara ett upplägg som du trivs med att följa.

Min grundtanke är att köra tre styrkepass (A, B och C, gärna på gymmet men det funkar hemma också) och två cardiopass (gärna HIIT, 20-30 minuter) i veckan. Hittills har jag gjort det noll gånger.

Nybörjarprogrammet är helt rätt för mig nu även om jag längtar efter att köra tyngre och hårdare. Jag inser ju när jag försöker göra övningarna enligt instruktionerna att min form inte är suverän och att jag inte KAN lägga till vikter och ändå ha bra form. Fokus är ju att hitta och aktivera rumpan och att skapa rätt rörelsemönster för att på sikt kunna benböja, marklyfta, höftlyfta osv med tunga vikter och med fokus på rätt muskler. Så jag kör till exempel box squats, det vill säga benböj mot bänk där rumpan nuddar bänken innan jag vänder upp igen. Det låter lätt men att göra 10-20 x 3 repetitioner där jag verkligen fokuserar på att aktivera rumpan, att magen är med, att knäna pressar utåt, att hålla upp bröstet och att alla repetitioner ser likadana ut är utmanande. Fysiskt men också mentalt! För ofta börjar jag tänka på annat och vips missar jag att krama till bålen eller att verkligen knipa till med rumpan.

Även om jag varit starkare innan så har jag inte gjort rätt. Det är ett som är säkert!

Lite tungt får jag också. Passen är helkroppspass och vissa övningar körs i supersets. Så jag får köra rodd och pressar och annat med så tunga vikter jag orkar 8-12 reps med. Det är gött!

Den rekommenderade uppvärmningen tycker jag verkar lång och komplicerad. Det ska skumrullas och aktiveras och ledas upp och det ena med det tredje. I grunden jättebra men det känns tidskrävande? Jag har faktiskt inte testat till punkt och pricka (det finns inte ens skumrulle på mitt gym!). Istället har jag kombinerat lite av min vanliga uppvärmning (som också är väldigt mobilitetsbaserad) med olika övningar ifrån boken. Ser till att leda upp kroppen ordentligt (inga cardiomaskiner här inte, sedan flera år tillbaka) och så lägger jag gärna tid på aktiveringen av rumpan eftersom den är svårast att få till. Tio minuter lägger jag på uppvärmningen nu (en fördubbling mot tidigare) och sedan tar passet i regel 35-40 minuter.

Nu när jag är förkyld gör jag för övrigt gärna aktiveringsövningar som en del av min lilla morgonyoga-rutin. Väcker rumpan med ett gäng ”musslor” till exempel. Annars kan jag lätt gå runt hela dagen med en avsomnad rumpenstump och det blir jag ju inte direkt starkare av i längden.

Så. Mitt i novembersnörvel och sömnbrist och otålighet (vill ju köra HÅRT!) så försöker jag se till att få in träning och att ha tålamod med att lägga en bra grund för framtiden. Är det någon gång jag ska passa på att börja från scratch så är det ju nu!

Är du sugen på Strong Curves? Eller kör du kanske redan?

Ett till (tjurigt) filmtips

Här sitter jag och skjuter på det oundvikliga*. Jag har haft en tjurig morgon som återigen kapades av småfolket i mitt hus och mitt planerade yogapass+kettlebellpass innan frukost blev delayed until further notice. Jag är sjukt dålig på att hantera när min planering stupar och med tanke på tidigare nämnda små människor och livet i största allmänhet så stupar min planeringen ungefär nio gånger av tio. Så ja, jag är tjurig rätt ofta.

I all min tjurighet stal jag mig en stund i min bästa fåtölj (och den enda, om vi ska vara korrekta) och det känns som att jag suttit i fem minuter men klockan piper redan ilsket ”It´s time to move!”. Himla klocka. Först och främst vill jag få ur mig det här:

Ska ni se en film med familjen (eller själv för delen) så ska ni se den nya versionen av ”Annie” (finns på Itunes). Så. Himla. Bra. Jag och Stor såg den på bio i våras (dagen innan jag pressade ut ett bowlingklot ur snippan!!) och igår hyrde vi den när vi hade tjejkväll med våfflor. Suverän. Älskar den uppdaterade musiken och hela storyn är ju underbar (den gamla filmen har jag sett ungefär tretusen gånger och den finns på min topp tio över världens bästa filmer). Grinade massor förstås, det är ju så jag ser på film – genom tårdimma.

Så, se och njut! Och så två bonusstatements bara för att dra ut på det oundvikliga* ännu längre.

Om jag inte tränar idag så får ni tillåtelse att slå mig. Hårt.

Imorgon vill jag vara totalt ledig. Inte göra någonting ”duktigt” överhuvudtaget. Bara göra härliga grejer. Önska går ju!

Vad gör ni? Härligt eller duktig?!

 

*Det oundvikliga = vindsröjningen som jag drog igång igår, äntligen! Nu är det no turning back, bara att slutföra. Drygt åtta år i huset och det blir en del prylar…

Möjligt uppdrag

Var på bio igår – spoiler alert!

Bio är min bästa grej. Bästa avstressargrejen. Bästa inspirationsgrejen. Igår såg vi Mission Impossible 5 och dog lite inombords när vi insåg att den första filmen kom för 19 år sedan.

Nitton.

Jag såg den då förstås eftersom jag med råge hade åldern inne men HUR gick nitton år utan att jag märkte något?

Änniväj. När jag väl kommit över ålderschocken (för den här gången) så fick jag massor av träningsinspiration. Å maj gadd vad coolt det vore att vara så stark så att man kan vara bakbunden med händerna över huvudet runt någon slags stång och köra typ toes to bar fast samtidigt hoppa uppåt på stången! Det ska jag öva på så fort magmusklerna är på banan.

Vore också käckt att kunna springa skitfort så att man kan springa ifrån kulor. Fast jag har nog större chans att lära mig att Matrix-ducka dem för löpning är ju inte min grej. Och så greppstyrkan då. För att kunna hänga kvar på ett flygplan som lyfter. Och urstarka lårmuskler så att jag kan hoppa upp på bovar och vrida nacken av dem med benen. Fast jag vill förstås inte skada någon. Så bara starka lår i största allmänhet.

Förresten, så här bara mellan er och mig. Jag testade att hålla andan under ytan igår när jag badade badkar. Jag klarade knappt 30 sekunder så jag har nog lite att jobba på där också.

Tjuvstart

Helgen har framförallt inneburit lite tjuvstart på advent- och julmys. Ty min farmor säger att man ska ta ut glädjen i förskott så har man åtminstone varit glad en gång. Så då gör vi det (men räknar med att vara glada framöver också, förstås!).

Mycket städning blev det, både ute och inne. Jag förbannar mina graviditetshormoner för ett oförklarligt sug efter att pyssla vilket fick mig att gå loss på granris och kransbygge. Det blev fult. Jag får göra om eller leja ut eländet… Inomhus blev det med gemensamma krafter åtminstone lite renare och under veckan kommer återstående ljusstakar och stjärnor upp. Jag är ju inte mycket att hänga i granen på kvällstid och eftersom Barnafadern jobbar vissa kvällar krävs helt enkelt förberedelser i god tid.

I lördags kväll kunde vi alltså mysa i ett nystädat hus med ett litet julbord. Med det där som vi tycker är godast. Varmrökt lax, sill, ägg, vörtbröd och julskinka. Barnen moffade mest köttbullar och prinskorv men alla var mätta och glada när vi sjönk ner i sofforna och tittade på den juligaste julfilmen av dem alla. Tips tips!

image

Har ni börjat adventsmysa?

Good thinking / Bad thinking

Good thinking:
Samhällets härliga konditori meddelade igår på sin Facebook-sida att det äntligen är dags för lussekatter. Så till efterrätt idag blev det givetvis gyllene snurror och varm choklad med vispgrädde. Jag menar, finns det något annat sätt att göra det på? Och säg inte ”baka själv” för då gör jag slut.

image

Barnen gillar tydligen inte lussekatter så de fick kanelbullar. Stor pimpade grädden med chokladsås. Mammas dotter!

image

Mina finsmakare till barn fick Oboy i kopparna. Jag slog till på mörk drickchoklad från Åres Chokladfabrik. Den har stått i skåpet länge, jag dricker inte varm choklad särskilt ofta. Men jag kan ha dragit igång ett nytt sug nu..

Bad thinking:
Det blir ju ganska många timmar i sängen varje dygn. Cirka 16 timmar i regel. En del av dem sover jag förstås men annars blir det en del film och serier. Idag genomsökte jag Netflix efter något härligt och lättsamt. Gärna juligt. Så där puttrigt amerikanskt avkopplande. Valet föll på American Horror Story (nej, inga av mina kriterier uppfylldes. Förutom ”amerikanskt” möjligen.) och jag såg de första tre avsnitten i ett sträck. Alltså, good thinking för spännande och välgjort (och Dylan McDermot ligger alltid på min frikortslista). Men bad thinking för att jag kanske inte kommer kunna somna ikväll. ”Å jaja, det var farligt” som gammelfaster Ester skulle sagt.
image

Sommarlistan

Tack Cecilia för passningen, passar väl bra att inleda semestern (iiih! Fast tekniskt sett kommer jag jobba lite under torsdag och fredag… Men ändå – SEMESTER!!) med en sommarlista.

1. Hur ser dina planer ut för sommaren?

Jag ska ha världens finaste väder på världens finaste Holme och världens sötaste ungar ska vara totalt väluppfostrade och underbara hela tiden och jag ska läsa femton böcker och se några säsonger av olika tv-serier och lösa världsproblemen tillsammans med mina föräldrar och syskon och äta gott och träna mycket och sova ikapp och inte ett enda myggbett kommer jag få. Det är mina planer och som jag planerar, så  blir det. Frågor på det?

2. Vad gjorde du på midsommar?

Dansade små grodorna, åt jordgubbar med glass och sa till mina barn att det här med blomsterkransar i håret är en konstig tradition som andra håller på med. I vår familj har vi istället den nya traditionen att måla blommor i ansiktet med läppenna.

3. Min bästa sommarfrukost

Lunch.

4. Bästa sommarlåten

Får jag säga värsta istället? Absolut största sommarhatlåten genom tiderna? ”Ta mig till havet och gör mig till kung…” *kräkljud*

5. Vad passar bäst på grillen?

Ett galler, så att laxen inte hamnar i kolen.

6. Vad dricker jag helst i sommar?

Bubbelvatten och kaffe till vardags. Pepsi max och vin vid festliga tillfällen. Oblandat.

7. Vad ska jag läsa i sommar?

Bokklubbsbok, fjortislitteratur, tantsnusk, klassikerfavorit, självhjälpsbok och något som inspirerar mig i arbetslivet. Som alla somrar, med andra ord.

8. Favoritplagg under sommaren?

Badkläder. Så mycket mer kommer inte behövas för den sommaren jag har planerat.

9. Bästa parken?

Lekparken. Moi på en bänk i skuggan med en bok i handen och en termosmugg kaffe inom räckhåll. Barnen all over the place.

10. Bästa badstället?

Farmors brygga!

wpid-20130706_134300.jpg
Bästa badstället. Komplett med bindgalen krabbimitatör.

Kalle kan vara min nya girlcrush (fast han är en pojke, tycker bara girlcrush är ett roligare ord. Och jag är ju en girl.)

Det finns tydligen människor som säger saker som jag försöker säga fast MYCKET BÄTTRE! Who knew?!

Tack vare härliga Katta på lika härliga sam-bloggen (eeeh…heter det så? En blogg med flera skribenter jallefall) Move it Mama så hittade jag till Kalle Zackari Wahlström. Det är han som har programmet Svett & Etikett som ni alla säkert redan sett. Beata-sistpåbollen-tjata. Hur som haver. I det här inlägget avlivar Kalle några myter om träning och det här är det liksom I´m not worthy-känsla på. Så himla bra. Så himla rätt.

Och nu måste jag sluta för jag ska sträckkolla på alla avsnitt av Svett & Etikett som finns.

Zombievarning

Jag älskar zombies. Vet inte när det började? Kanske med stencoola Alice i ”Resident Evil”. Eller när ”28 dagar senare” kom och rocked my zombie world. Suverän film! Det spelar ingen roll om det är långsamma hasa-runt-och-göra-gutturala-ljud-zombies som i ”Walking Dead” eller supersnabba, smått intelligenta varelser som i ”I am Legend”. Läskigaste är nog hon som föder en zombie-bebis i det där varuhuset i ”Dawn of the Dead”. Roligast hittills är ”Zombieland”!

Det jag gillar med zombies är att de är så långt från verkligheten jag kan komma och ger därför verklighetsflykt deluxe. Åtminstone tills ”World War Z” kom och gjorde zombieapokalypsen realistisk, på något sätt.

Änniväj. Senaste veckorna har jag och Barnafadern klämt ett par säsonger av ”Walking Dead”, ni vet – zombieserien? Ett par säsonger finns på Netflix för den hågade. Det är spännande och otäckt och sorgligt och handlar förstås mer om människor och de situationer man kan ställas inför i livet i allmänhet (plus risken att bli uppäten av levande döda prick hela tiden). Aj löv.

Men denna höga konsumtion har ett pris. Så varning utfärdas! Dels blir du beroende och vill bara titta och titta och titta vilket leder till att mången morgonträning blir lidande till förmån för mantrat ”bara ett avsnitt till”.

Barnafadern har dessutom rapporterat effekten sömnlöshet eftersom han ligger och funderar på hur mycket vatten och konserver vi skulle behöva för att överleva ett tag i huset när zombiesarna anfaller. Jag har liksom inte hjärta att förklara att jag förmodligen skulle bli biten först av alla och sedan kalasa på både honom och barnen innan han hinner säga ”triangakök”.

I mitt fall är mitt största problem just nu att jag inte har en aning om var man hittar samurajsvärd. Jag har studerat alla alternativ noga och hittills har jag inte sett något effektivare vapen. Pistokulor tar slut (och alla vet ju att zombiesar lockas till ljud) och yxor verkar fastna stup i kvarten. Nej, ett välslipat samurajsvärd och jag är good to go. Men det finns inga på Järnia i Mullsjö, jag har kollat.

MVH

Hon som lever sig in lite väl mycket i serierna hon kollar på. Just nu har zombiesarna ersatts av country för hela slanten eftersom jag äääälskar ”Nashville”. Jag vill köpa cowboy-boots och spela banjo. Vet inte om 80-talsfasen när jag sträckkollade ”The Carrie Diaries” var bättre eller sämre, axelvaddar och tuperad lugg gör sig inte så bra på mig men musiken är ju awesome. Jag ska i alla fall inte kanalisera min inre Francis Underwood från ”House of Cards”, chefen tyckte jag betedde mig lite lustigt då.

 

Holmen, here we come!

Äntligen på väg till världens bästa ö. Det obligatoriska McDonalds-stoppet i Borås är avklarat och nu är det kanske 12 mil till färjeläget, en kort båttur och en regnig språngmarsch med väskor uppför min bästa intervallbacke innan jag får krama mams och paps och urval av systrar, svågrar och syskonbarn. Till dess läser jag Americanah (dagens boktips!), drömmer om löppass, fönsterputsning (ja, till och med! INGET är tråkigt på Holmen!), påskbrasor, altanyoga, gudstjänster och mat. Massor av mat. Och godis förstås!

Hur spenderar ni påskhelgen?

image

Bara en vanlig onsdagsmorgon

Sov gott. Vaknade strax innan klockan skulle ringa, innan 05. Masade mig upp och drog på mig träningskläder. Nere i köket fixade jag varmt citronvatten som jag drack medan jag läste dagens andakt i boken ”New Day, New You”. Ställde datorn på crosstrainern och kollade senaste avsnittet av Vampire Diaries medan jag flåsade mig igenom ett lättare cardiopass i hemmagymmet. Första passet efter senaste förkylningen, startar mjukt och utvärderar hur kroppen känns sen. En stunds yoga på mattan som nedvarvning. Fokus på bröstryggen i Yogobe-passet ”Happy Heart”. Tillbaka till köket för morgongröt på havregryn, vatten, jordnötssmör, keso och blåbär. Dusch, sminka, fixa håret och på med kläder. Lite snack med Liten som intresserat kollade in urvalet av deodoranter i badrumsskåpet. Rotade fram ett paraply för promenaden till busshållplatsen. Djupt  nedsjunken i boken ”Livet efter dig” hela vägen till jobbet. Promenad under paraplyet till jobbet. Morgonhälsningar från kollegor. Dagens första kopp kaffe och jobb framför datorn.

En helt vanlig onsdag. Inget jag inte gjort förut. Inget dramatiskt eller revolutionerande. En helt vanlig, helt härlig onsdagsmorgon i ett helt vanligt, helt härligt liv.

För nio år sedan tillbringade jag dagen med att stirra ner i en tulpanbukett. Också ett sätt att spendera en härlig dag på.
För nio år sedan var det lördag och jag och Barnafadern tillbringade dagen med att stirra ner i en tulpanbukett. Också ett sätt att spendera en härlig dag på.