Dagen är kommen

Dagen jag väntat på i evigheters evigheter är här! Sedan de första trevande ryktena på Facebook, genom bekräftelser, rapporter och till slut sneak peeks. 

Gilmore Girls. Kärt, kärt återseende igen från  och med ikväll. Jag och Barnafadern är bänkade (ja, han gillar! Följde den också när det begav sig – före min tid).  Lite nervösa, kommer det vara så bra som det var?

Jag får uppdatera med rapport när vi sett första avsnittet/filmen. Kommer inte binge:a detta, vill dra ut på det lite lagom! Och så ska jag se allt med barnen också. De har typ sett alla gamla avsnitt sedan i somras då jag såg om de sju säsongerna. 

Är ni GG-bitna? Kan vi diskutera första avsnittet i kommentarerna i så fall?! Spoiler alert för alla som inte sett ännu!!

All of the above!

Mina Stranger Things

Har ni sett Stranger Things* på Netflix? Mycket bra. Härlig 80-talsnostalgi och lagom läskigt och Winona 4-ever änna.

Men konstiga saker händer även i mitt liv. Kanske inte (spoiler alert) läskiga varelser i väggarna-konstigt men ändå. Hör här:

Jag har börjat dricka kaffet svart! Glömde nog mjölken någon gång, orkade inte gå tillbaka och hämta (mjölk måste ju dessutom värmas innan den möter kaffet, såvida det inte är islatte man är ute efter) och på den vägen är det. Dricker dessutom fler koppar per dag än vad min mage egentligen pallar. Fast just det är inte så konstigt, bara korkat.

Jag har blivit en nattsuddare! Eftersom jag stort sett pausar morgonträningen och därmed inte behöver prestera på det viset typ mitt i natten så känner jag inte direkt gå-och-lägg-dig-pressen på samma vis. Denna punkt är nära förknippad med antalet kaffekoppar från föregående punkt.

Jag har lagt flera jobbluncher på att diskutera hur man ska få liv i utblommade orkidéer! That’s right – jag har orkidéer som blommat ut och jag har inte slängt dem än! De kan tydligen blomma igen**! Who knew?!

*Auto correct ville ändra till Stranger Thongs. DEN serien skulle jag vilja se!!

**Den ena plantan fick knoppar. Liten åt upp dem. Back to square one.

Sommarläsningen

Om ni följer mig på Instagram så har ni sett alla böcker jag läst under semestern (och annars också). Det är kanske konstigt att posta en massa böcker i ett träningsflöde men jag ownar min konstighet. Träning och böcker är ju liksom på min topplista över favvogrejer så det är logiskt ändå.

Jag finns också på Goodreads numera men oj vad svårt jag har att betygsätta vissa böcker. Jag går liksom på läsupplevelsen. Boken är förvisso en stor del av upplevelsen men andra saker spelar också in. Hur jag kände mig när jag läste, hur vädret var, om jag var utsövd, om jag åt något gott till… Så ha det i åtanke om ni undrar över vissa betyg.


Dessa böcker har jag läst i sommar (juni-juli-augusti). Alla läsvärda på olika sätt. Med ett undantag. En bok läste jag tre kapitel på och bestämde mig sedan för att världen innehåller för många bra böcker som jag aldrig kommer hinna läsa, att då lägga tid på en dålig går bara inte.

Makalösa:

  • Morgon i Jenin (Susan Abulhawa)
  • Sörja för de sina (Kristina Sandgren)
  • Jag heter inte Miriam (Majgull Axelsson)

 

Rekommenderas å det varmaste:

  • Kanske är det allt du behöver veta (We were liars, E Lockhart)
  • Dumplin´ (Julie Murphy)
  • Sharp Objects (Gillian Flynn)
  • Hustrun (Meg Wolitzer)
  • Kvinnan på tåget (Paula Hawkins)
  • Generation Loss (Elisabeth Hand)

 

Läsvärda:

  • Som stjärnor i natten (All the bright places, Jennifer Niven)
  • Sommaren jag blev vacker (Jenny Han)
  • Århundradets kärlekskrig (Ebba Witt Brattström)
  • Du (Caroline Kepnes)

 

Äsch, hoppa över:

  • To all the boys I´ve loved before (Jenny Han)

 

DNF (did not finish)

  • Försoningen (Amanda Schulman, Hannah Widell)

Sommarens repris:

  • Alltid Amber (Kathleen Winsor). Hjälp alltså. Den är verkligen helt värdelös, ofeministisk i kubik, förfärligt dravel och alldeles, alldeles underbar. Typ. TonårsBeata slukade den. Vuxna Beata behöver skämskudde.

Höstläsningen ser lovande ut! Jag håller på med sista boken om Maj (Liv till varje pris) och den hyllade ”Simma med de drunknade”. Jag lyckades få bibliotekarien att köpa in hela Madaddams-serien på engelska och de väntar nu på mig på bibblan, tillsammans med flera andra böcker jag bokat. Mitt enda problem just nu är att så många reservationer kom samtidigt att jag omöjligt kan läsa ut alla under en låneperiod… Kärt besvär helt klart!

Final i Strong Curves Bootyful Beginnings!

Strong Curves är ingen tävling och det finns förstås ingen final men alla som kämpat sig igenom ett strukturerat träningsupplägg känner igen känslan när man närmar sig det inbillade målsnöret. Jag genomförde! Lättnad! Dags för något nytt! Tolv veckors Strong Curves har tagit mig tjugo veckor. True story. TJUGO veckor! Jag bestämde mig rätt tidigt, förmodligen runt den första omgången förkylningen/tröttma/stress som satte käppar i hjulet att jag helt enkelt skulle genomföra varje pass, ett i taget, hur lång tid det än månde ta. Pass A, pass B, pass C. Pass A, pass B, pass C. Planen var förstås att köra tre pass per vecka i tolv veckor men planer tar sällan hänsyn till Livet. Slutsumman blev således tjugo veckor. Här är mina tankar om Strong Curves!

Det är roligt! Passen är uppbyggda på ett sätt som tilltalar mig väldigt. Relativt effektivt, det blir lite flåsigt men är samtidigt tungt. Fokus på stora rörelser men också något isolerande mot slutet. Så lägger jag själv gärna upp pass.

Det är nyttigt! Att jobba igenom rörelserna från grunden är oerhört bra för mig. Dels eftersom jag börjat om efter en graviditet men också för att jag egentligen aldrig lärt mig ordentligt. Progressionerna har känts rimliga under veckornas gång men jag har inte riktigt hängt med, eftersom…

…det är svårare än jag trodde! En helt vanlig knäböj utan vikt? Inte enkelt. Höftlyft, tja funkar. Höftlyft på ETT ben? Funkar inget vidare. Utifrån mina förutsättningar skulle jag börjat på ett ännu enklare program (men det finns inte). Istället har jag skalat övningarna utifrån författarens anvisningar. I övningsbanken finns övningarna beskrivna från enklast möjliga till de tyngsta varianterna och jag har helt enkelt valt enklare varianter när jag inte klarat de anvisade övningarna.

Det är perfekt med helkroppspass! Att träna hela kroppen varje gång är särskilt bra när det ibland dröjer lite mellan passen. Att jag skulle träna tex rygg och biceps ett pass nu och sen går det kanske sex dagar till nästa pass blir inte särskilt effektivt. Helkroppspass är bättre för mig. Hela kroppen känns liksom i trim hela tiden. Och det absolut bästa med det är träningsvärken! Eller snarare avsaknaden av träningsvärk. Bret Contreras argumenterar väldigt väl för sitt upplägg och hävdar bland annat att det verkligen är en fördel för rumpan att tränas ofta. Dessutom menar han att träningsvärk är kontraproduktivt och inget att eftersträva och jag håller helt med.

Jag är en sån som får träningsvärk bara av att titta på en hantel. När jag tidigare kört mer traditionella Leg Days så har jag haft oerhört ont efter. Alltså, typ feberfrossa-aktigt första nätterna. Kan inte böja mig ner och plocka upp bebis-ont. I fem-sex dagar har jag varit påverkad och det har gjort att jag inte alltid varit så sugen på att träna ben överhuvudtaget. Att bli så påverkad i vardagen funkar inte heller riktigt, jag kan inte bete mig som ett kylskåp varje gång jag ska sätta mig med bebis på golvet. Nu när jag tränat ben vid varje pass så har jag absolut fått lite träningsvärk (i hela kroppen förstås) men bara på det där sköna sättet. När man känner att musklerna använts men har kvar normal rörlighet och kan träna ett liknande pass igen två dagar senare. Passar mig alldeles utmärkt och därför har jag utformat kommande träningsupplägg på samma sätt!

Jag bläddrar i Strong Curves rätt ofta. Kollar övningar och har använt mig av mallen för att forma kommande upplägg. Jag följer Bret Contreras i olika sociala medier och får ofta bra input kring teknik och anatomi som hjälper mig framåt. Just nu kommer jag fokusera på högre intensitet men längre fram kommer jag ge mig på något av de andra programmen i boken. Eller så kör jag bootyful beginnings igen, och förhoppningsvis kan jag göra alla övningar som man ska då.

Kosmetiskt då? Har jag fått en imponerande bakdel? Nja, framförallt har jag HITTAT min bakdel och det bådar gott inför framtiden. Jag upplever lite mer junk in the trunk men när jag tittar på bilder ser jag egentligen inget som bevisar detta. Kanske är det just att jag blivit mer medveten om rumpen som gör att jag betraktar den på ett annat sätt… Egentligen spelar det ingen roll, jag vill vara STARK! Men det skadar ju inte med lite rondör på rätt ställen, det gör det ju inte… Ge mig ett år! 

Strong Curves

image

”A woman´s guide to building a better butt and body”

Helt ärligt så är både titeln och omslaget rätt lökigt. Men innehållet är verkligen toppen. Precis lagom mycket nördig fakta kring träning för att jag ska lära mig mycket men inte tappa intresset för att det blir FÖR vetenskapligt. Väl argumenterat för uppläggen och gediget material. Vad det faktiskt resulterar i återstår att se. Och beror väl förstås på min insats…

Min insats hittills har väl inte varit fenomenal direkt. Men jag har gjort så gott jag kunnat under förkylda omständigheter. Har åtminstone insett (duh, liksom) att jag inte behöver stressa och om jag känner att jag inte får till veckorna bra så kan jag helt enkelt köra fler veckor.

Jag kör, förstås, nybörjarprogrammet (med det lika lökiga namnet ”bootyful beginnings”). Alla program sträcker sig över 12 veckor och är indelade i tre steg om 4 veckor vardera. Du kan köra två gånger i veckan eller fem, beroende på vad som passar din livsstil och dina förutsättningar. Du måste absolut inte köra cardio upp till styrketräningen men du får om du vill. Tanken är förstås att det ska vara ett upplägg som du trivs med att följa.

Min grundtanke är att köra tre styrkepass (A, B och C, gärna på gymmet men det funkar hemma också) och två cardiopass (gärna HIIT, 20-30 minuter) i veckan. Hittills har jag gjort det noll gånger.

Nybörjarprogrammet är helt rätt för mig nu även om jag längtar efter att köra tyngre och hårdare. Jag inser ju när jag försöker göra övningarna enligt instruktionerna att min form inte är suverän och att jag inte KAN lägga till vikter och ändå ha bra form. Fokus är ju att hitta och aktivera rumpan och att skapa rätt rörelsemönster för att på sikt kunna benböja, marklyfta, höftlyfta osv med tunga vikter och med fokus på rätt muskler. Så jag kör till exempel box squats, det vill säga benböj mot bänk där rumpan nuddar bänken innan jag vänder upp igen. Det låter lätt men att göra 10-20 x 3 repetitioner där jag verkligen fokuserar på att aktivera rumpan, att magen är med, att knäna pressar utåt, att hålla upp bröstet och att alla repetitioner ser likadana ut är utmanande. Fysiskt men också mentalt! För ofta börjar jag tänka på annat och vips missar jag att krama till bålen eller att verkligen knipa till med rumpan.

Även om jag varit starkare innan så har jag inte gjort rätt. Det är ett som är säkert!

Lite tungt får jag också. Passen är helkroppspass och vissa övningar körs i supersets. Så jag får köra rodd och pressar och annat med så tunga vikter jag orkar 8-12 reps med. Det är gött!

Den rekommenderade uppvärmningen tycker jag verkar lång och komplicerad. Det ska skumrullas och aktiveras och ledas upp och det ena med det tredje. I grunden jättebra men det känns tidskrävande? Jag har faktiskt inte testat till punkt och pricka (det finns inte ens skumrulle på mitt gym!). Istället har jag kombinerat lite av min vanliga uppvärmning (som också är väldigt mobilitetsbaserad) med olika övningar ifrån boken. Ser till att leda upp kroppen ordentligt (inga cardiomaskiner här inte, sedan flera år tillbaka) och så lägger jag gärna tid på aktiveringen av rumpan eftersom den är svårast att få till. Tio minuter lägger jag på uppvärmningen nu (en fördubbling mot tidigare) och sedan tar passet i regel 35-40 minuter.

Nu när jag är förkyld gör jag för övrigt gärna aktiveringsövningar som en del av min lilla morgonyoga-rutin. Väcker rumpan med ett gäng ”musslor” till exempel. Annars kan jag lätt gå runt hela dagen med en avsomnad rumpenstump och det blir jag ju inte direkt starkare av i längden.

Så. Mitt i novembersnörvel och sömnbrist och otålighet (vill ju köra HÅRT!) så försöker jag se till att få in träning och att ha tålamod med att lägga en bra grund för framtiden. Är det någon gång jag ska passa på att börja från scratch så är det ju nu!

Är du sugen på Strong Curves? Eller kör du kanske redan?

Ett till (tjurigt) filmtips

Här sitter jag och skjuter på det oundvikliga*. Jag har haft en tjurig morgon som återigen kapades av småfolket i mitt hus och mitt planerade yogapass+kettlebellpass innan frukost blev delayed until further notice. Jag är sjukt dålig på att hantera när min planering stupar och med tanke på tidigare nämnda små människor och livet i största allmänhet så stupar min planeringen ungefär nio gånger av tio. Så ja, jag är tjurig rätt ofta.

I all min tjurighet stal jag mig en stund i min bästa fåtölj (och den enda, om vi ska vara korrekta) och det känns som att jag suttit i fem minuter men klockan piper redan ilsket ”It´s time to move!”. Himla klocka. Först och främst vill jag få ur mig det här:

Ska ni se en film med familjen (eller själv för delen) så ska ni se den nya versionen av ”Annie” (finns på Itunes). Så. Himla. Bra. Jag och Stor såg den på bio i våras (dagen innan jag pressade ut ett bowlingklot ur snippan!!) och igår hyrde vi den när vi hade tjejkväll med våfflor. Suverän. Älskar den uppdaterade musiken och hela storyn är ju underbar (den gamla filmen har jag sett ungefär tretusen gånger och den finns på min topp tio över världens bästa filmer). Grinade massor förstås, det är ju så jag ser på film – genom tårdimma.

Så, se och njut! Och så två bonusstatements bara för att dra ut på det oundvikliga* ännu längre.

Om jag inte tränar idag så får ni tillåtelse att slå mig. Hårt.

Imorgon vill jag vara totalt ledig. Inte göra någonting ”duktigt” överhuvudtaget. Bara göra härliga grejer. Önska går ju!

Vad gör ni? Härligt eller duktig?!

 

*Det oundvikliga = vindsröjningen som jag drog igång igår, äntligen! Nu är det no turning back, bara att slutföra. Drygt åtta år i huset och det blir en del prylar…

Möjligt uppdrag

Var på bio igår – spoiler alert!

Bio är min bästa grej. Bästa avstressargrejen. Bästa inspirationsgrejen. Igår såg vi Mission Impossible 5 och dog lite inombords när vi insåg att den första filmen kom för 19 år sedan.

Nitton.

Jag såg den då förstås eftersom jag med råge hade åldern inne men HUR gick nitton år utan att jag märkte något?

Änniväj. När jag väl kommit över ålderschocken (för den här gången) så fick jag massor av träningsinspiration. Å maj gadd vad coolt det vore att vara så stark så att man kan vara bakbunden med händerna över huvudet runt någon slags stång och köra typ toes to bar fast samtidigt hoppa uppåt på stången! Det ska jag öva på så fort magmusklerna är på banan.

Vore också käckt att kunna springa skitfort så att man kan springa ifrån kulor. Fast jag har nog större chans att lära mig att Matrix-ducka dem för löpning är ju inte min grej. Och så greppstyrkan då. För att kunna hänga kvar på ett flygplan som lyfter. Och urstarka lårmuskler så att jag kan hoppa upp på bovar och vrida nacken av dem med benen. Fast jag vill förstås inte skada någon. Så bara starka lår i största allmänhet.

Förresten, så här bara mellan er och mig. Jag testade att hålla andan under ytan igår när jag badade badkar. Jag klarade knappt 30 sekunder så jag har nog lite att jobba på där också.

Tjuvstart

Helgen har framförallt inneburit lite tjuvstart på advent- och julmys. Ty min farmor säger att man ska ta ut glädjen i förskott så har man åtminstone varit glad en gång. Så då gör vi det (men räknar med att vara glada framöver också, förstås!).

Mycket städning blev det, både ute och inne. Jag förbannar mina graviditetshormoner för ett oförklarligt sug efter att pyssla vilket fick mig att gå loss på granris och kransbygge. Det blev fult. Jag får göra om eller leja ut eländet… Inomhus blev det med gemensamma krafter åtminstone lite renare och under veckan kommer återstående ljusstakar och stjärnor upp. Jag är ju inte mycket att hänga i granen på kvällstid och eftersom Barnafadern jobbar vissa kvällar krävs helt enkelt förberedelser i god tid.

I lördags kväll kunde vi alltså mysa i ett nystädat hus med ett litet julbord. Med det där som vi tycker är godast. Varmrökt lax, sill, ägg, vörtbröd och julskinka. Barnen moffade mest köttbullar och prinskorv men alla var mätta och glada när vi sjönk ner i sofforna och tittade på den juligaste julfilmen av dem alla. Tips tips!

image

Har ni börjat adventsmysa?

Good thinking / Bad thinking

Good thinking:
Samhällets härliga konditori meddelade igår på sin Facebook-sida att det äntligen är dags för lussekatter. Så till efterrätt idag blev det givetvis gyllene snurror och varm choklad med vispgrädde. Jag menar, finns det något annat sätt att göra det på? Och säg inte ”baka själv” för då gör jag slut.

image

Barnen gillar tydligen inte lussekatter så de fick kanelbullar. Stor pimpade grädden med chokladsås. Mammas dotter!

image

Mina finsmakare till barn fick Oboy i kopparna. Jag slog till på mörk drickchoklad från Åres Chokladfabrik. Den har stått i skåpet länge, jag dricker inte varm choklad särskilt ofta. Men jag kan ha dragit igång ett nytt sug nu..

Bad thinking:
Det blir ju ganska många timmar i sängen varje dygn. Cirka 16 timmar i regel. En del av dem sover jag förstås men annars blir det en del film och serier. Idag genomsökte jag Netflix efter något härligt och lättsamt. Gärna juligt. Så där puttrigt amerikanskt avkopplande. Valet föll på American Horror Story (nej, inga av mina kriterier uppfylldes. Förutom ”amerikanskt” möjligen.) och jag såg de första tre avsnitten i ett sträck. Alltså, good thinking för spännande och välgjort (och Dylan McDermot ligger alltid på min frikortslista). Men bad thinking för att jag kanske inte kommer kunna somna ikväll. ”Å jaja, det var farligt” som gammelfaster Ester skulle sagt.
image

Sommarlistan

Tack Cecilia för passningen, passar väl bra att inleda semestern (iiih! Fast tekniskt sett kommer jag jobba lite under torsdag och fredag… Men ändå – SEMESTER!!) med en sommarlista.

1. Hur ser dina planer ut för sommaren?

Jag ska ha världens finaste väder på världens finaste Holme och världens sötaste ungar ska vara totalt väluppfostrade och underbara hela tiden och jag ska läsa femton böcker och se några säsonger av olika tv-serier och lösa världsproblemen tillsammans med mina föräldrar och syskon och äta gott och träna mycket och sova ikapp och inte ett enda myggbett kommer jag få. Det är mina planer och som jag planerar, så  blir det. Frågor på det?

2. Vad gjorde du på midsommar?

Dansade små grodorna, åt jordgubbar med glass och sa till mina barn att det här med blomsterkransar i håret är en konstig tradition som andra håller på med. I vår familj har vi istället den nya traditionen att måla blommor i ansiktet med läppenna.

3. Min bästa sommarfrukost

Lunch.

4. Bästa sommarlåten

Får jag säga värsta istället? Absolut största sommarhatlåten genom tiderna? ”Ta mig till havet och gör mig till kung…” *kräkljud*

5. Vad passar bäst på grillen?

Ett galler, så att laxen inte hamnar i kolen.

6. Vad dricker jag helst i sommar?

Bubbelvatten och kaffe till vardags. Pepsi max och vin vid festliga tillfällen. Oblandat.

7. Vad ska jag läsa i sommar?

Bokklubbsbok, fjortislitteratur, tantsnusk, klassikerfavorit, självhjälpsbok och något som inspirerar mig i arbetslivet. Som alla somrar, med andra ord.

8. Favoritplagg under sommaren?

Badkläder. Så mycket mer kommer inte behövas för den sommaren jag har planerat.

9. Bästa parken?

Lekparken. Moi på en bänk i skuggan med en bok i handen och en termosmugg kaffe inom räckhåll. Barnen all over the place.

10. Bästa badstället?

Farmors brygga!

wpid-20130706_134300.jpg
Bästa badstället. Komplett med bindgalen krabbimitatör.