Semesterdag 19

Dag 18 tillbringades med packning och städ för min del, bad för övrigas. Sedan körde vi hem med sju miljoner ”jag måste kissa!”-stopp. Väl hemma kräktes Mellan, jag packade upp alla väskor och alla fick bada/duscha innan vi till slut kom i säng vid midnatt. I ett svalt hus! Smällvärmen har inte kommit hit (än) och det är ljuvligt med typ 22 grader och svalkande vind.

Lördag morgon började jag läsa ”Norra Latin” till frukost och sen fortsatte jag med det. Hela dagen. Med korta pauser för mat. Barnafadern tvättade en massor och packade väskor för sig och Stor – scoutläger väntar. De handlade mat och serverade mig tacos och lördagsgodis. Jag tog en tupplur och en promenad. Och läste. Bra fördelning ändå!

Så var januari

Jag snor en lista av DenDärJenny och sammanfattar januari.

1. Vårt fjärde barn. Eller min brorsdotter på vår passningshelg. Fyra kids på Naturhistoriska museet i Stockholm och vi tappade inte bort en enda! 2. Hålla handen på date. Jag är kär. 3. Cupcake-kalas. Det var kladdigt! 4. Månadens surprise-bok från bibblan. Rekommenderas för annorlunda läsupplevelse.

Hur var din januari?

Jag säger som Jenny – så, så, sååå lång. Evigheter. Som ett kvartal, minst. Känns som att jag hade världens största PMS-svacka, massa ont i lederna och bara moffade chips. Fast det var faktiskt bara en fjärdedel av månaden.

Vilket var ditt största ”I made it, I´m the worlds greatest”-moment?

Kanske när vi passade min brorsdotter i Stockholm medan hennes föräldrar var på spa? Fyra barn! Fast det var lätt. Jag bara trodde det skulle vara svårt. Överlevde också Mellans barnkalas. Med cupcake-dekoration som aktivitet. Bara fyra små gulliga gäster men ändå. Barnkalas kanske är min jobbigaste grej som förälder och oftast lyckas jag mut-byta mot något annat. Typ bjuda med en kompis på bio. Förlåt mina barn, det här är ytterligare en grej ni kan ta upp i terapin sen.

Ett tv-program som var bra

Jag tittar liksom aldrig på linjär-TV längre, vi har inget abonnemang utan streamar via SVT Play, Netflix, Viaplay och HBO Nordic… Kollade några avsnitt av ”Comedians in cars getting coffee”, en slags talk show med Jerry Seinfeld som träffar andra komiker. Lite kul ibland men kändes ganska jättemycket som klubb för inbördes beundran.

En bok jag läste

Barnafadern kom hem från bibblan med en surprise-bok från en av bibliotekarierna (älsk på mitt bibliotek alltså!). Det var ”En häst går in på en bar” av David Grossman. Jag har aldrig läst något liknande. Har nog knappt läst något av israelisk författare tidigare (Leon Uris kanske? Måste googla. Nä, amerikan med polsk-judisk bakgrund.). En mycket frenetisk bok. Väldigt bra. Mycket fascinerande. Lever kvar än så länge. Direkt efter läste jag ”Det blå mellan himmel av hav” av Susan Abulhawa och insåg att jag måste sätta mig in i Palestina-konflikten igen. Så oerhört komplex och sorglig del av vår moderna historia (och nutid).

En podd du vill rekommendera

Jag lyssnar nog mest på poddar som alla andra lyssnar på (Skäringer & Mannheimer, Säker stil och Styrkebyrån) plus en massa som har med kommunikation och B2B-marknadsföring att göra. En liten udda fågel i sammanhanget är Being Boss, en podd med två amerikanska kvinnor som snackar entreprenörskap, kreativitet (och förvånansvärt ofta om Tarot-kort). Jag gillar att ha på deras snack i bakgrunden på mina hemmajobb-dagar. Det är lite girlpower-känsla över deras intervjuer och de har en del bra tips kring struktur och planering även om jag inte direkt är målgruppens ”creative entreprenuer”.

Hur gick det med mitt skrivande i januari

Ja det här var ju inte en så bra fråga att sno av Jenny som skriver bok. Jag skriver liksom mail, instagraminlägg och artiklar om hur man kan använda Machine Learning för jämförelseanalyser. Men för att svara på frågan – det var trögt i början, sen kom jag in i skrivflow och spottade ur mig content för jobbet. Nu ligger jag inte lika mycket efter!

Hur går det med mina nyårslöften

Barnafadern och jag lovade varandra en date night i månaden (som vi tar ansvar för växelvis) och jag planerade januaris. Det blev japansk share food på Izakaya Moshi och Pitch Perfect 3 på bio. Typiskt sånt vi älskar. Mars date night har jag redan bokat eftersom det är vår bröllopsdagsmånad och mitt år att planera firning! Det blir ett dygn på Sankt Jörgen Park, tack vare generöst presentkort jag fått av boss. Bra grej!

En mini-utmaning för min egen del är att bemästra armhävningar. Jag övar och det går framåt! Nu drar jag snart igång en push up master plan som del av mitt abonnemang på Myomystudio. Armhävningar, here I come!

En tredje liten utmaning är att välja vegetariskt när jag äter lunch ute. Har hittills ätit lunch ute två gånger (har nästan alltid matlåda) och valt vegetariskt båda gångerna så score på den!

En politisk händelse jag minns

Eh. Ähum. Ehm. Trump kallade några länder för shitholes. Räknas det? Det är nu jag ska hålla tyst om att jag läste statsvetenskap på Göteborgs Universitet efter gymnasiet med en Pol. Mag. som mål (efter tre terminer tog jag sabbatsår och nu har jag haft 18 sabbatsår).

En sak jag gjort killräckligt

Räknas det om man har sjukt dåligt samvete för det? Eller är det bara killräckligt om man är nöjd och går vidare liksom? Jag behöver nog tydligare definition.

Är det något du saknat i januari som du vill ha i februari

Sol, snö och spiraluttag.

Vad har du för planer för februari?

Jobba en helt vanlig månad. En jobbsväng (kanske två) till Stockholm. Skicka iväg Stor och Barnafadern på skidresa med kyrkan på sportlovet. Skicka iväg Mellan med svärmor till Stockholm samtidigt. Vara hemma själv med Liten! Dock jobb och förskola för vår del men ändå – vi får mysa själva en hel helg. Jag tänker simhall, bibbla och sova i samma säng. Sen är mina planer att vi inte ska behöva vabba en enda dag. Köra FEBruari, inte vabruari i år. Wish me luck!

Vad ser du mest fram emot i februari?

Att få bli faster igen! Brorsdotter nummer två kommer när som helst. Och så är jag glad att januari är slut.

Jullovsmorgon copy paste och lite svammel om La Mante

Om ni undrar vad jag gör så kan ni läsa gårdagens blogginlägg igen. Med skillnaden att idag hade jag sovmorgon och lämnade inte sängen förrän 10 (!!!). Nu är klockan 12.30 och jag äter frukost.

Började kolla ”La Mante” på Netflix igår och funderar nu ut strategier att göra oss av med barnen (alltså tillfälligt, inte mord) för att kunna klämma ett avsnitt eller tre under dagen. Perfekt jullovsserie (för inget säger ”jullov” som bestialisk seriemördare, n’est pas?).

Life hack för stressade: välj Netflix-serier på franska (eller helt enkelt språk ni inte kan, kan ni franska får ni välja något annat). Man kan inte ligga och slösurfa eller vika tvätt eller nåt annat multitaskigt eftersom man måste koncentrera sig på undertexterna. Tres bien!

(Började dock fundera på om jag ska ha ”lära mig franska” som nyårslöfte pga coolt språk. Men tänker att det blir lagom som 40-årslöfte? Då har jag till 50-årsdagen på mig. Hade i och för sig tänkt ”lära mig spela piano igen/bättre som 40-årslöfte men jag kanske orkar båda. Går att kombinera. Chopin osv osv.)

(Bara en till lång parentes: om jag trodde på reinkarnation skulle jag kräva att få återfödas med Manon Azems utseende. Hon fyller år på samma dag som jag så det borde väl gå? En livstid som överjordisk skönhet, det är la inte för mycket att begära? Inte för att jag klagar. En livstid som mig själv är inte fy skam det heller. Bildbevis nedan.)

Jullovsmorgon

Liten sover åtminstone till 7 på mornarna och för oss räknas det som sovmorgon. Alla uppstigningar vid 5 med hennes systrar ligger fortfarande nära i minnet. Vi går upp varannan dag och låter den andre få sovmorgon. Vi har ingenting att göra, ingenstans att vara, ingen tid att passa.

Jag dricker mitt varma vatten men en rejäl shot citron- och ingefära-dekokt på yogamattan som vanligt. Läser i min andaktsbok och ber medan jag mjukar upp kroppen. Landar sedan i soffan med telefonen medan Liten kollar Chuggington eller Bilar eller Bilakuten eller något annat med fordon. När vi vaknat ordentligt klär vi på oss och går ut. Såpass tidigt att jag kan få Liten att sitta i vagnen en halvtimme. Senare på dagen vill hon gå själv, gå till lekplatsen, cykla trehjuling. Men nu får jag en morgonpromenad i dagens första ljus (och hon får cykla på sin trehjuling när vi kommer hem).

Kokar gröt och ägg. Skär upp grapefrukt. Brygger en hel kanna te och en halv kanna kaffe. När jag har all tid i världen vill jag ha både och. Äter, läser och dricker kopp efter kopp. Men kannornas innehåll räcker under dagen också. Alltid en kopp i ena handen, en bok i den andra.

Och så blir klockan lunch och vi sitter fortfarande vid frukostbordet. I pyjamas eller träningskläder. Häller upp en kopp till och scrollar på telefonen. Mutar barnen tysta med skärmar och funderar på om vi ska göra någon nytta idag. Dagens storkok är kanske ambitiöst nog – frysen fylls oroväckande snabbt med vardagsräddande matlådor. Tvättstugan, hallgarderoben och barnens klädinventering är redan avklarade men kanske dags att ta tag i vår garderob? Eller skänken i vardagsrummet? Kanske träna också. Åka till gymmet?

Eller så stannar vi här.

Det blå mellan himmel och hav - Susan Abulhawa

Bebisar i all ära…

…men när barnen blir såpass stora att man kan kolla alla Twilight-filmer och swoona över Edward tillsammans?*

Det är inte dumt det. 

Annars har det varit en rätt värdelös dag, tackar som frågar. Redan igår började jag få ont i leder och idag har det varit rätt hemskt. Handleder, axlar, bröstkorg och fotleder är värst. Var på stan en sväng med storungarna men grät när jag skulle ratta bilen hem. Tillbringat resten av dagen i säng och soffa, någorlunda smärtlindrad av tabletter och godis. Kinda sucks faktiskt. Men har kollat Wonder Woman och Twilight och fått plåster av Liten som blev rädd när jag grinade lite till av smärta. 

*Team Edward all the way obvi. Och har ni inte fattar tjusningen med Twilight så är det er loss. 

Dagen är kommen

Dagen jag väntat på i evigheters evigheter är här! Sedan de första trevande ryktena på Facebook, genom bekräftelser, rapporter och till slut sneak peeks. 

Gilmore Girls. Kärt, kärt återseende igen från  och med ikväll. Jag och Barnafadern är bänkade (ja, han gillar! Följde den också när det begav sig – före min tid).  Lite nervösa, kommer det vara så bra som det var?

Jag får uppdatera med rapport när vi sett första avsnittet/filmen. Kommer inte binge:a detta, vill dra ut på det lite lagom! Och så ska jag se allt med barnen också. De har typ sett alla gamla avsnitt sedan i somras då jag såg om de sju säsongerna. 

Är ni GG-bitna? Kan vi diskutera första avsnittet i kommentarerna i så fall?! Spoiler alert för alla som inte sett ännu!!

All of the above!

Mina Stranger Things

Har ni sett Stranger Things* på Netflix? Mycket bra. Härlig 80-talsnostalgi och lagom läskigt och Winona 4-ever änna.

Men konstiga saker händer även i mitt liv. Kanske inte (spoiler alert) läskiga varelser i väggarna-konstigt men ändå. Hör här:

Jag har börjat dricka kaffet svart! Glömde nog mjölken någon gång, orkade inte gå tillbaka och hämta (mjölk måste ju dessutom värmas innan den möter kaffet, såvida det inte är islatte man är ute efter) och på den vägen är det. Dricker dessutom fler koppar per dag än vad min mage egentligen pallar. Fast just det är inte så konstigt, bara korkat.

Jag har blivit en nattsuddare! Eftersom jag stort sett pausar morgonträningen och därmed inte behöver prestera på det viset typ mitt i natten så känner jag inte direkt gå-och-lägg-dig-pressen på samma vis. Denna punkt är nära förknippad med antalet kaffekoppar från föregående punkt.

Jag har lagt flera jobbluncher på att diskutera hur man ska få liv i utblommade orkidéer! That’s right – jag har orkidéer som blommat ut och jag har inte slängt dem än! De kan tydligen blomma igen**! Who knew?!

*Auto correct ville ändra till Stranger Thongs. DEN serien skulle jag vilja se!!

**Den ena plantan fick knoppar. Liten åt upp dem. Back to square one.

Sommarläsningen

Om ni följer mig på Instagram så har ni sett alla böcker jag läst under semestern (och annars också). Det är kanske konstigt att posta en massa böcker i ett träningsflöde men jag ownar min konstighet. Träning och böcker är ju liksom på min topplista över favvogrejer så det är logiskt ändå.

Jag finns också på Goodreads numera men oj vad svårt jag har att betygsätta vissa böcker. Jag går liksom på läsupplevelsen. Boken är förvisso en stor del av upplevelsen men andra saker spelar också in. Hur jag kände mig när jag läste, hur vädret var, om jag var utsövd, om jag åt något gott till… Så ha det i åtanke om ni undrar över vissa betyg.


Dessa böcker har jag läst i sommar (juni-juli-augusti). Alla läsvärda på olika sätt. Med ett undantag. En bok läste jag tre kapitel på och bestämde mig sedan för att världen innehåller för många bra böcker som jag aldrig kommer hinna läsa, att då lägga tid på en dålig går bara inte.

Makalösa:

  • Morgon i Jenin (Susan Abulhawa)
  • Sörja för de sina (Kristina Sandgren)
  • Jag heter inte Miriam (Majgull Axelsson)

 

Rekommenderas å det varmaste:

  • Kanske är det allt du behöver veta (We were liars, E Lockhart)
  • Dumplin´ (Julie Murphy)
  • Sharp Objects (Gillian Flynn)
  • Hustrun (Meg Wolitzer)
  • Kvinnan på tåget (Paula Hawkins)
  • Generation Loss (Elisabeth Hand)

 

Läsvärda:

  • Som stjärnor i natten (All the bright places, Jennifer Niven)
  • Sommaren jag blev vacker (Jenny Han)
  • Århundradets kärlekskrig (Ebba Witt Brattström)
  • Du (Caroline Kepnes)

 

Äsch, hoppa över:

  • To all the boys I´ve loved before (Jenny Han)

 

DNF (did not finish)

  • Försoningen (Amanda Schulman, Hannah Widell)

Sommarens repris:

  • Alltid Amber (Kathleen Winsor). Hjälp alltså. Den är verkligen helt värdelös, ofeministisk i kubik, förfärligt dravel och alldeles, alldeles underbar. Typ. TonårsBeata slukade den. Vuxna Beata behöver skämskudde.

Höstläsningen ser lovande ut! Jag håller på med sista boken om Maj (Liv till varje pris) och den hyllade ”Simma med de drunknade”. Jag lyckades få bibliotekarien att köpa in hela Madaddams-serien på engelska och de väntar nu på mig på bibblan, tillsammans med flera andra böcker jag bokat. Mitt enda problem just nu är att så många reservationer kom samtidigt att jag omöjligt kan läsa ut alla under en låneperiod… Kärt besvär helt klart!

Final i Strong Curves Bootyful Beginnings!

Strong Curves är ingen tävling och det finns förstås ingen final men alla som kämpat sig igenom ett strukturerat träningsupplägg känner igen känslan när man närmar sig det inbillade målsnöret. Jag genomförde! Lättnad! Dags för något nytt! Tolv veckors Strong Curves har tagit mig tjugo veckor. True story. TJUGO veckor! Jag bestämde mig rätt tidigt, förmodligen runt den första omgången förkylningen/tröttma/stress som satte käppar i hjulet att jag helt enkelt skulle genomföra varje pass, ett i taget, hur lång tid det än månde ta. Pass A, pass B, pass C. Pass A, pass B, pass C. Planen var förstås att köra tre pass per vecka i tolv veckor men planer tar sällan hänsyn till Livet. Slutsumman blev således tjugo veckor. Här är mina tankar om Strong Curves!

Det är roligt! Passen är uppbyggda på ett sätt som tilltalar mig väldigt. Relativt effektivt, det blir lite flåsigt men är samtidigt tungt. Fokus på stora rörelser men också något isolerande mot slutet. Så lägger jag själv gärna upp pass.

Det är nyttigt! Att jobba igenom rörelserna från grunden är oerhört bra för mig. Dels eftersom jag börjat om efter en graviditet men också för att jag egentligen aldrig lärt mig ordentligt. Progressionerna har känts rimliga under veckornas gång men jag har inte riktigt hängt med, eftersom…

…det är svårare än jag trodde! En helt vanlig knäböj utan vikt? Inte enkelt. Höftlyft, tja funkar. Höftlyft på ETT ben? Funkar inget vidare. Utifrån mina förutsättningar skulle jag börjat på ett ännu enklare program (men det finns inte). Istället har jag skalat övningarna utifrån författarens anvisningar. I övningsbanken finns övningarna beskrivna från enklast möjliga till de tyngsta varianterna och jag har helt enkelt valt enklare varianter när jag inte klarat de anvisade övningarna.

Det är perfekt med helkroppspass! Att träna hela kroppen varje gång är särskilt bra när det ibland dröjer lite mellan passen. Att jag skulle träna tex rygg och biceps ett pass nu och sen går det kanske sex dagar till nästa pass blir inte särskilt effektivt. Helkroppspass är bättre för mig. Hela kroppen känns liksom i trim hela tiden. Och det absolut bästa med det är träningsvärken! Eller snarare avsaknaden av träningsvärk. Bret Contreras argumenterar väldigt väl för sitt upplägg och hävdar bland annat att det verkligen är en fördel för rumpan att tränas ofta. Dessutom menar han att träningsvärk är kontraproduktivt och inget att eftersträva och jag håller helt med.

Jag är en sån som får träningsvärk bara av att titta på en hantel. När jag tidigare kört mer traditionella Leg Days så har jag haft oerhört ont efter. Alltså, typ feberfrossa-aktigt första nätterna. Kan inte böja mig ner och plocka upp bebis-ont. I fem-sex dagar har jag varit påverkad och det har gjort att jag inte alltid varit så sugen på att träna ben överhuvudtaget. Att bli så påverkad i vardagen funkar inte heller riktigt, jag kan inte bete mig som ett kylskåp varje gång jag ska sätta mig med bebis på golvet. Nu när jag tränat ben vid varje pass så har jag absolut fått lite träningsvärk (i hela kroppen förstås) men bara på det där sköna sättet. När man känner att musklerna använts men har kvar normal rörlighet och kan träna ett liknande pass igen två dagar senare. Passar mig alldeles utmärkt och därför har jag utformat kommande träningsupplägg på samma sätt!

Jag bläddrar i Strong Curves rätt ofta. Kollar övningar och har använt mig av mallen för att forma kommande upplägg. Jag följer Bret Contreras i olika sociala medier och får ofta bra input kring teknik och anatomi som hjälper mig framåt. Just nu kommer jag fokusera på högre intensitet men längre fram kommer jag ge mig på något av de andra programmen i boken. Eller så kör jag bootyful beginnings igen, och förhoppningsvis kan jag göra alla övningar som man ska då.

Kosmetiskt då? Har jag fått en imponerande bakdel? Nja, framförallt har jag HITTAT min bakdel och det bådar gott inför framtiden. Jag upplever lite mer junk in the trunk men när jag tittar på bilder ser jag egentligen inget som bevisar detta. Kanske är det just att jag blivit mer medveten om rumpen som gör att jag betraktar den på ett annat sätt… Egentligen spelar det ingen roll, jag vill vara STARK! Men det skadar ju inte med lite rondör på rätt ställen, det gör det ju inte… Ge mig ett år!