Månad 2 med Intuitive Eating

Jag avslutar nu vecka 8, av 12, med min coach kring Intuitive Eating.

De första fyra veckorna sammanfattade jag som väldigt tuffa. Jag nojade mycket över vikten. Jag tyckte det var svårt att uppfatta rent biologiska signaler som jag uppenbarligen blockat under lång tid. Och jag var helt säker på att det här med full matfrihet (läs om denna och övriga principer i IE här) skulle tas ifrån mig snart. Antingen för att coachen skulle säga ”det här funkar inte Beata, du är ju alldeles knäpp, du får nog banta resten av livet istället” (spoiler alert: det gjorde hon inte) eller för att jag skulle ge upp och återgå till att begränsa och kontrollera. Jag kände mig out of control och saknade liksom det, hade ett behov av att kontrollera. Och eftersom jag nojade över vikten  dök tankarna om framtida, potentiella, dieter upp i huvudet konstant. Typ ”jaja, jag kör väl IE ett tag nu men sen efter sommaren kan jag styra upp kosten igen så att jag blir smaaaal”.

Månad två inleddes med min favoritövning så här långt: Att fundera kring princip #6, att finna njutningen med mat. Att verkligen fundera på vad jag tycker om. Vilka smakkombinationer? Vilken textur? Vilken tid på dagen är jag sugen på vad? Vilken sorts mat smakar underbart och får mig att må bra? Det var härligt! Jag upplever redan att jag smakar på det jag äter på ett annat sätt. Lägger mer tid på att förbereda mat så att det verkligen blir gott. Sånt som jag kanske tagit bort innan, för att det ”varit för många kalorier”, som olivolja på salladen eller avokado på smörgåsen.

Detta fördjupade också kunskapen om hunger och mättnad som jag nu känner att jag är trygg i. Jag skammar mig inte när jag blir hungrig ”för snabbt” efter en måltid. Och ibland håller mättnaden i sig ovanligt länge. Men i regel behöver jag äta var 3:e timme. Så funkar jag! Detta har jag dock inte fått in rutinen kring ännu. Jag glömmer tex att ta med mig tillräckligt med mellanmål till jobbet tex. Men det är en vanesak som jag får jobba upp rutiner kring efter semestern.

I början av månad 2 var jag fortfarande obekväm i min kropp. Gillade inte förändringarna (har gått upp i vikt, vet inte hur mycket eftersom jag inte vägt mig). Men jag tog aktivt tag i det på två sätt. Dels rensade jag lite i garderoben. Plockade bort för tajta grejer. Det mesta passar fortfarande, även om det sitter tajtare. Vissa saker kanske jag får ersätta i höst men för tillfället har jag ändå gott om kläder som sitter skönt. Med andra ord helt onödigt att klämma in sig i obekväma kläder… Dels rensade jag rejält i mina sociala flöden. Detta har hjälpt mig jättemycket med princip #1 (gör slut med dietmentaliteten) och princip #3 (utmana din inre mat-polis). Bort med allt som förstärker dietmentalitet, som lyfter upp ”före och efter”, viktväkteri, LCHF och sockerfritt. Allt som inte känns positivt för mig i min resa just nu. In med hashtags och konton som förstärker det jag gör. Som lyfter upp alla sorters kroppar, som påpekar det absurda i dietkulturen, som visar glädjen och friheten som finns där man släpper besattheten kring mat.

Och det är just det jag känner nu. Glädje och frihet.  Just nu trivs jag jättebra i min kropp. Jag känner mig stark och glad och frigjord. Min hjärna känns liksom rymligare för den lägger allt mindre tid på alla onödiga tankar kring mat och ätande.

Nu inleds månad 3, den sista tillsammans med coachen. Den sammanfaller med min semester och det känns perfekt. När jag ser tillbaka genom åren har semestrarna varit det närmaste intuitivt ätande jag kommit. Dels för att kroppen får sömn, frisk luft och aktivitet på ett annat sätt – och då är det liksom lättare att känna de där biologiska signalerna kring hunger och mättnad. Och så finns det tid att förbereda mat på ett annat sätt. Tid som jag inte riktigt tar mig i vardagen.

Har du semester snart? Lyssna på kroppen! Vad säger den, vad önskar den? Och vad händer om du ger den det, utan några förbehåll, utan tankar på att begränsa eller styra upp? Testa!

Intuitive Eating – De tio principerna i Intuitivt Ätande.

Författarna till ”Intuitive Eating” Evelyn Tribole och Elyse Resch är välutbildade dietister och nutrionister. De insåg tidigt att deras kunskap inte hjälpte deras överviktiga patienter att gå ner i vikt och började läsa på och samla sina erfarenheter. De kom fram till, med stöd av många vetenskapliga studier, att dieter (bantning, diet med syfte att gå ner i vikt) inte fungerar.

Egentligen vet vi nog alla det. 95% av alla som går ner i vikt går upp igen. Av dem går 80% upp mer i vikt. På det viset bantar många sig upp i vikt mer och mer genom livet. Ändå har vi en oerhört stark rådande dietkultur. En marknad som tjänar enorma summor pengar. Produkter och tjänster som lovar viktnedgång, som lovar att du tillhör de där 5% som faktiskt lyckas. Och när du inte gör det så skuldbelägger du dig själv, inte företagen som tillhandahåller produkterna och tjänsterna. Skulle du tolerera det om du, till exempel, köpte en tvättmaskin? ”Den funkar visst inte, oh well, det måste vara mitt fel, jag borde ansträngt mig mer…”.

Ur denna kunskap kom insikten att vi alla föds som intuitiva ätare. Som nyfödda signalerar vi tydligt när vi är hungriga och vi äter tills vi blir mätta. Ibland äter vi varenda timme, för att vi behöver det. Andra perioder har våra föräldrar nojat över att vi verkat äta så lite. I det stora hela har det jämnat ut sig.

En del förblir intuitiva genom livet. Många av oss börjar jiddra med det redan som barn eller tonåringar. Själv har jag alltid varit medveten om bantning, min mamma bantade konstant och lagade viktväktar-mat till hela familjen. Som 15-åring körde jag min första diet (Rigshospitalet, om någon minns den!) och sen var jag hooked. Dieter, viktväktarna, viktklubb, diverse träningssatsningar (för viktminskning, inte välmående), kostrådgivning, online-coacher. Känner du igen dig? Om du inte gör det – grattis! Om du gör det – fortsätt läsa och fortsätt förkovra dig inom detta!

Det gjorde Evelyn och Elyse också, och deras samlade erfarenhet av klienter och patienter sa samma sak: Vi dietar oss upp i vikt och alla regler och förbud och restriktioner och ”borden” och ”måsten” äter upp vår energi och vår tid. Vi går från strikta perioder till att ”unna” oss. Vi är restriktiva och vi överäter. Vi känner skuld och ”passar på” för ”vi börjar om igen imorgon”. Vi funderar allt för mycket på vad vi ska äta, när vi ska äta, vad vi åt tidigare, varför vi valde just det osv osv i oändligheten och vidare.

Så vad kännetecknar en person som inte börjat krångla med dieter, kostupplägg och viktminskning? Detta är de tio principer de kom fram till.

De 10 principerna för intuitivt ätande

Dessa tio principer är de delar som bildar en intuitiv helhet när det gäller ätande och mat. Det är inga regler. Det är inte steg som går att bocka av kronologiskt. Det är tio principer, som huller om buller och på olika sätt för olika människor behöver jobbas igenom för att nå ett fritt förhållningssätt till mat.

Det finns dock en tanke med ordningen, även om det inte är steg som man genomför ett efter det andra och sen är man klar. Att steget om näring, ”Gentle Nutrition”, ligger sist är fullt medvetet för att Evelyn och Elyse anser att det kan skada processen om man börjar tänka på de bitarna för tidigt. Det är viktigt att först laga det trasiga förhållandet till mat.

Här har jag försökt översätta och sammanfatta principerna utifrån denna lista. Jag har även kompletterat med länkar till bra inlägg där ni kan läsa på mer om respektive princip och de bakomliggande faktorerna.

#1. Gör slut med dietmentaliteten

Släng alla hälsotidningar, avfölj alla ”före- och efter”-konton på Instagram, rensa bort allt som lovar viktnedgång snabbt, enkelt, permanent. Det funkar inte. Utmana alla de lögner som lurat dig att tro att det är ditt fel att du gått upp i vikt igen. Släpp alla tankar på att eftersträva viktnedgång, låt det inte ligga kvar i bakhuvudet som ett ”kanske, sen…”. Först när du frigör dig från din dietmentalitet kan du återuppta kontakten med din inre intuitiva ätare.

# 2. Respektera din hunger

Din kropp behöver mat. Det är biologiskt. Den behöver kolhydrater, fett och protein. Vitaminer och mineraler. Energi! Och den visar det tydligt genom att bli hungrig på regelbundna (eller oregelbundna!) tider. Det börjar kanske med ett litet sug i magen för att växa till kurrande och till slut en omättlig hunger. Väntar du så länge så kan du lita på att du kommer äta för snabbt och för mycket, vilket känns obehagligt. Lär dig dina signaler och ät vid de tidigare signalerna på biologisk hunger så respekterar du din kropp och återuppbygger ditt förtroende för dig själv i samband med mat. By the way – det är okej att äta bara för att du är sugen på något gott också (taste hunger).

# 3. Slut fred med mat

Vi utlyser vapenvila. Mat ska inte vara en strid. Ge dig själv ovillkorlig tillåtelse att äta. Om du intalar dig att du inte ska eller bör äta vissa saker kan det leda till en känsla av berövande, av förlust. Och det i sin tur leder nästan alltid till sug efter just den saken. Kanske slutar det med att du överäter och därefter känner skuld för att du ätit just det som du inte ”borde” äta. Och så fortsätter cykeln. Skuld, restriktioner, sug, överätande osv. Enough. Ät vad du vill. Japp, precis vad du vill.

# 4. Utmana din inre mat-polis

Gör upp med alla tankar som säger att du är bra för att du ”skött maten” eller dålig för att du ätit något ”onyttigt”. Matpolisen övervakar alla regler som dietkulturen skapat och som du under många år har lärt dig. Det är rotat djupt i ditt undermedvetna och pumpar ut felaktig information och skuldbeläggande. Att jaga ut matpolisen är en kritisk punkt för att kunna återvända till intuitivt ätande.

# 5. Respektera din mättnad

Lyssna efter kroppens mättnadssignaler. Pausa under måltidens gång, känn efter hur det känns rent fysiskt. Det är klokt att lära sig att sluta äta när man är behagligt mätt. Men glöm inte att det är okej att fortsätta äta bara för att det är gott också!

# 6. Upptäck ätandets njutning

Vi har smaklökar av en anledning. Och mycket av vår sociala samvaro och relationen med andra rör sig kring upplevelsen av mat. Njut av mat! Tillåt dig att känna tillfredsställelse och glädje när du äter! När du äter vad du verkligen känner för, i en tillåtande miljö, kommer du känna dig nöjd och tillfredsställd. Detta är motsatsen till restriktioner, förbud och regler. Fundera på vad som ger dig njutning i nästa måltid!

# 7. Ta hand om dina känslor

Jobba på att trösta, vårda, ta hand om dig själv utan att blanda in mat. Mat kan på kort sikt dämpa känslor av stress, ångest, ensamhet, uttråkning men det löser inte problemet. Du kommer behöva fundera på varför du känner så och vad du skulle kunna göra åt det. Men glöm inte, även intutiva ätare äter av emotionella skäl ibland, det är ingen absolut regel.

# 8. Respektera din kropp

Du är den du är. Du har en genetisk kod som bestämmer hur lång du är, vilken ögonfärg du har, vilken skostorlek. Och precis som du inte skulle försöka trycka i ett par fötter i storlek 39 i ett par skor med storlek 37 ska du inte försöka pressa kroppen dit den inte vill. Det är meningslöst. Men framförallt – respektera din kropp för att den förtjänar det. Det är svårt att göra slut med dietmentaliteten om du har kritisk mot din kropp.

# 9. Rör dig med glädje

Din kropp är gjord för att vara aktiv! Men glöm träning som ett sätt att tygla och förtrycka kroppen. Ändra fokus från kaloriförbränning, intensitetsnivå och utseende till hur det känns att röra din kropp. Gillar du att dansa? Lyfta tungt? Promenera? Simma? Springa maraton? Hoppa studsmatta med barnen? Det spelar ingen roll. Rör dig med glädje. Känn energin det ger. Känn skillnaden.

# 10. Omtänksam näring

Välj mat som tillfredsställer dina smaklökar, ger näring till din kropp och får dig att må bra. Du behöver inte äta ”perfekt” för att vara hälsosam. Du kommer inte få näringsbrist. Över tid jämnar det ut sig. Och när du jobbar aktivt med full matfrihet, släpper allt som matpolisen sagt åt dig och verkligen känner njutningen i mat så kommer du inse att du väljer varierat och brett. Till slut kommer en chokladkaka och en persika ha samma ”laddning” för dig och ge dig precis den tillfredsställelsen och mättnad du behöver just där och då – utan att du i efterhand sätter ett lågt eller högt betyg på din måltid.

Några småsaker som jag vill påminna om:

  • Intuitive eating är inte ytterligare ett gäng regler att förhålla sig till. Det handlar om att skapa en snitslad bana tillbaka till den intuitiva ätare du föddes som.
  • Det går inte att ”bemästra” IE ”perfekt”. Även ”normala” ätare äter för mycket. För lite. För ofta. För sällan. Av emotionella skäl. För att de bara är sugna. Osv osv. Målet är aldrig att prestera perfekt.
  • Jag är sannerligen ingen expert… Jag är mitt i den här resan själv och har valt att dela den med er. Både min personliga resa men också den kunskap jag tillskansar mig längs vägen.

Puh, tog ni er hela vägen hit? Hurra för er! Nu nördar vi vidare i kommentarerna va?

Månad 1 med Intuitive Eating

Jag vet inte riktigt hur jag ska angripa hela den här grejen med IE i bloggen. Vad vill ni veta, vad vill ni läsa? Just nu tänkte jag bara sammanfatta de största bitarna från min egen resa den första månaden. Och så lägger jag in lite citat som jag tycker inspirerar samt länkar till ställen där ni kan läsa mer ingående om de olika delarna… Okej? Okej, let´s go.

Hunger och mättnad

Jag har fått jobba aktivt med saker som känns så självklara. Hunger och mättnad. Det är ju jättesvårt! Att rent fysiskt känna hunger, och ifall den är ”lagom” eller ”jättehungrig”. Och samma sak med mättnad. När är jag ”full”? Lagom? För mycket? För lite?

När det gäller hunger har jag insett att jag dragit ut på tiden mellan måltider så mycket som möjligt i något slags försök att inte äta för ofta (vilket i min hjärna likställts med att äta för mycket). Det har inneburit att jag blivit jättehungrig och ätit alldeles för snabbt och/eller för mycket och/eller gjort mindre kloka val av mat. Typ mölat i mig en påse chips och tre mackor för att jag var för hungrig för att laga en måltid. Nu när jag känner efter bättre så äter jag frukost tidigare på morgonen (för att jag är hungrig tidigare än jag ”tillät” mig att äta!), jag äter oftare (för att jag blir hungrig var tredje timme ungefär) och jag äter därmed fler måltider per dag. Jag fungerar så, tydligen.

Mättnadsbiten har följt liknande mönster. Jag har tyckt om att äta mig proppmätt. Säkert för att jag tänkt att jag inte ska äta igen på 4-6 timmar och därför måste äta mycket så att jag håller mig mätt. Att vara lite obehagligt mätt har blivit det normala efter en måltid. Att känna efter vad som är mer komfortabelt är svårt. Det är nästan lite ångestfyllt att sluta äta i tid, som att jag inte vet när jag ska få mat nästa gång. Att påminna mig om att jag alltid har tillgång till mat (det är verkligen inte alla i världen som har det) och att jag får äta igen precis när som helst, även om en kvart om jag vill, har hjälpt. Inga dumma regler eller vilket klockslag det är ska bestämma när jag får eller inte får äta.

Att bli tjock(are)

Förlåt om detta provocerar. Jag har gått upp i vikt, jag vet inte hur mycket för jag har inte vägt mig. Men jag känner dig på kläder och ser det i spegeln. Det är helt normalt, väntat. Jag äter mer och jag äter saker som tidigare har känts förbjudna eftersom full matfrihet är superviktigt i IE. Det är liksom lite smekmånad, precis som efter ett kostupplägg ni vet? När man varit restriktiv och sen går lite bananas för att man är sugen på allt det där man inte ”fått” äta. Jag jobbar med att acceptera. Samtidigt är det inte okomplicerat att gå upp i vikt. I större delen av mitt liv har det ju varit ett misslyckande. Något att kämpa emot, med alla medel. Jag har sååå många gånger senaste månaden tänkt att jag kanske ska pausa IE, gå ner i vikt (ordentligt, liksom!) och sen ta tag i IE igen. Men som min coach säger: If dieting is the problem, it can not be part of the solution. Och det för mig till nästa stora punkt…

Diet Mentality

Jag vet inte hur man ska översätta detta på ett bra sätt… I boken är principen ”Reject Diet Culture and Diet Mentality” en stor grej. Bantningskultur känns inte riktigt korrekt. Men ni fattar? Vi lever i en kultur och med normer som säger att vi behöver dieta för att vara hälsosamma, att smal är lika med bra och tjock är lika med dåligt. Vi har sedan barnsben lärt oss vad som är nyttigt och onyttigt och många av oss började ”banta” tidigt för…det gjorde alla andra, våra mammor, våra systrar. Det är djupt inrotat i många av oss trots att studie efter studie visar samma saker: Bantning/Viktnedgång funkar inte! Hälsa har inte med vikt att göra! Här finns massa bra content kring diet culture.

Men något så inlärt sitter hårt. Och det är därför jag kämpar med hur min kropp förändras nu. Överallt ser jag effekterna av den norm vi lever i. Löpsedlar om ”beach 2018”. Alla insta-bilder med viktväktarpoints eller sockerfri månad eller före- och efterbilder. Allt fokus på kroppens storlek. Jag har ju själv bidragit till det! Och det påverkar mig förstås. Jag vill vara smal. Men varför tycker jag det är så himla viktigt? Det jobbar jag med nu. För att jag äntligen kommit fram till att jag inte orkar vara smal. Jag orkar inte hålla på som jag har hållit på, även om ”priset” jag får ”betala” är att jag blir tjock(are).

(Jag inser att jag uttrycker mig i fettfobiska termer här, jag är ledsen för det, jag lär mig.)

 

Jag kommer att sammanfatta de tio principerna i IE i ett kommande inlägg. Det blir lite huller om buller så här i början, bear with me! Och kolla in de olika länkarna i mitt första inlägg om IE om du vill läsa på mer!

Intuitive Eating – Intuitivt ätande, en början.

Jag har skrivit och skrivit om detta inlägg flera gånger. Funderat på om det ska vara informativt eller bara rapporterande från min vinkel. Undrat över vilka som skulle kunna bli triggade och hur jag ska undvika det. Tänkt att ni kanske blir provocerade eller att jag får kommentarer som jag inte kan svara på. Men here it goes, som det är. Lämna gärna en kommentar om något av detta slår an en sträng hos dig!

Beatatjata goes intuitive eating. Men vad är det? Och varför gör hon det?

Varför Intuitive Eating?

Hela mitt vuxna liv (och en hel del av tonåren) har kännetecknats av följande, något förenklade, cykel: 

  1. Upplägg för att gå ner i vikt (räkna points, kalorier, makros, clean eating, LCHF osv)
  2. Gå ner lite i vikt.
  3. Tröttna på att begränsa matvalen och energiintaget
  4. Överäta och ”binge:a” som respons på tidigare restriktioner
  5. Gå upp lite i vikt
  6. Få ångest över att jag förlorat kontrollen över maten igen och att jag gått upp i vikt
  7. Upprepa från punkt 1

Utöver detta har jag även hanterat diverse olika känslor och situationer genom binge eating.

Under 2011 så funkade faktiskt mitt upplägg. Ni som var med under Post Baby Shape Up-året minns kanske. Jag blev en tränande person och lärde mig en massa om kost. Genom ganska hård kostkontroll gick jag ner en hel del och höll den vikten i några år. Jag stannade på punkt 2, mer eller mindre i alla fall. Sen blev jag gravid med vårt tredje barn 2014. Jag gick upp, jobbade för viktminskning efter förlossningen och gick ner graviditetskilona på ett år. Fast inte alla. Och då drog samma cykel från punkt 1 till 7 igång igen.

Tidigare i år anlitade jag en online coach för den tjutolfte versionen av cykeln. Och det gick som det brukar. Jag gick ner i vikt. Kände mig nöjd med att kontrollera mig själv igen och fick beröm. Sen tappade jag sugen, blev trött på att känna mig hungrig och onöjd och började balla ur (punkt 4). Och då sa min coach: ”Du, jag skulle vilja gå över till Intuitive Eating med dig” (fast på engelska för hon är amerikan).

I samma veva skrev hon detta blogginlägg om hennes egen resa med Intuitive Eating och jag kände typ

I WANT WHAT SHE´S HAVING!!!

så jag beställde boken Intuitive Eating och letade upp podcasts och bloggar på ämnet och gav mig i kast med detta på samma sätt som jag brukar ta mig an nya utmaningar: genom metodisk research. Och en ny värld öppnade sig för mig. En som talar om den medfödda förmågan att veta vad kroppen behöver, och när. En som utbildar mig om kroppsacceptans, hälsa vid alla storlekar och kroppsaktivism. En som erbjuder frihet från matnojande och i och med det SÅ MYCKET energi och tid som tidigare slösats på totalt meningslösa tankebanor. För jag är såååå trött på

  • att ständigt tänka på mat. På vad jag ska äta härnäst, när jag ska äta det och vad jag borde äta till skillnad från vad jag är sugen på.
  • att noja över vad jag ätit, det jag åt förra veckan eller igår eller vid senaste måltiden som inte passar i ramen för vad jag ”borde äta”.
  • att försöka distrahera mig för att inte känna hungern när det egentligen inte är dags att äta enligt klockan.
  • att räkna och väga och välja och välja bort och bedöma dagar utifrån ”har skött maten/har inte skött maten”.
  • att ”trilla dit” och moffa i mig allt i min väg (binge eating) för att jag är hungrig och trött på restriktionerna och sen ha ångest (och må illa!) på grund av det jag ätit.

Vad är Intuitive Eating?

Blogginlägget jag redan nämnt är en bra introduktion till konceptet. Podden ”Food Psych” är min nya obsession. Boken är helt fantastiskt (se till att du köper tredje upplagan om du är sugen på att beställa den/köpa på iBooks) och utgår från 10 principer som kännetecknar intuitiva ätare. Längst ner i inlägget finns en lista på dessa och andra informationskällor. Men för att sammanfatta det själv:

Intuitivt ätande är

  • att äta när du är hungrig
  • att sluta äta när du är nöjd
  • ibland äta bara för att du känner för det
  • att äta precis vad du är sugen på
  • att röra på dig på ett sätt som du njuter av
  • att lära dig att hantera känslor på andra sätt än att äta – men också inse att ätande av emotionella anledningar är helt naturliga och okej.
  • att acceptera den kropp du har/får när du väl slutit fred med mat

Intuitivt ätande är inte

  • en bantningskur! Det är en ”anti-diet”, ett sätt att en gång för alla säga fuck off till den dietande kultur vi lever i. Att göra upp med sin historia av viktminskning (och viktuppgång) och aldrig ge sig in i det igen. Att se ätande som något naturligt, tillfredsställande och njutbart, inte något att kontrollera eller begränsa.

Vad händer nu?

Jag är precis i början på min egen resa. På vecka fyra av tolv tillsammans med coachen. Jag har läst boken från pärm till pärm och läser nu om den i den ordning min coach ber mig. Vi jobbar med de olika principerna och det är SVÅRT! Ibland är jag lugn, nöjd och så lycklig över den här förändringen. Ibland är jag rädd och kritisk till min ”prestation” i processen. Men jag behöver bara påminna mig om punkterna under ”jag är sååå trött på….” så får jag kraft igen.

Jag vill skriva mer om det här framöver. Kanske vill du läsa. Kanske inte. Kanske är du redan en intuitiv ätare? En av de få som aldrig började fucka med maten i tonåren och liksom bara…lever. I envy you. Men är du det minsta som jag så hoppas jag att du kommer tillbaka hit och läser mer. Kanske kan min resa inspirera dig på något sätt. Kanske kan dina erfarenheter hjälpa mig.

Hur tänker du kring allt det här?

Information om Intuitive Eating:

Boken Intuitive Eating är suverän och själva upprinnelsen till denna rörelse. Läs den tredje reviderade upplagan som kom ut 2012! Författarnas hemsida innehåller också mycket bra information.

Podcasten Food Psych är superbra. Intressanta samtal med intressanta människor. Jag har lärt mig massor om IE och forskningsstudier i ämnet men också om kroppsaktivism, feminism, historien bakom bantningskulturen osv osv. Avsnitt 127 är ett bra avsnitt att börja. Det är en Q&A där de också tar upp ett antal avsnitt och informationskällor som är bra att börja med ifall man är ny till podden och till IE-konceptet.

Isabel Foxen Duke har en bra hemsida och blogg. Avsnitten när hon gästar ”Food Psych”-podden är några av mina favoriter! Signa upp på hennes maillista så får ni tre (korta) intressanta och informativa videos skickade till er

Pretty Little Grub är en annan bra blogg och i detta inlägg finns bra information om hur IE inte är en diet samt länkar till bra inledande information om IE.