Semesterdag 15

Stockholm i värmeböljornas värmebölja. Vår strategi är ganska enkel – hålla oss ifrån sol och strand mitt på dagen och sedan bada eftermiddag/kväll.

Så semesterdag 15, måndag 16 juli, åkte vi till Artipelag på Värmdö. Gick strandpromenaden som skuggas härligt av träd, browsade länge och väl i shoppen och åt en fantastisk brunchbuffe på restaurangen. Dyr lunch för barnfamilj men förmodligen den finaste måltid vi äter på hela sommaren, otroligt vällagad mat med massor av lyxgrejer som i alla fall de tre äldsta i familjen uppskattade (halstrad tonfisk med tryffelmajonnäs! Ostbricka! Lättstekt flankstek med hemmaslagen bearnaise! Ugnsbakad röding! Sauterade primörer! Rabarberpaj med kardemumma och äkta vaniljsås!).

Nästa gång åker vi själva, Barnafadern och jag. Dricker vin till lunchen och kollar in utställningen också. Våra gamla jazzhjärtan slog extraslag när vi såg att de har jazzkonsert denna vecka men nä, vi insåg snabbt att det inte är görbart med kidsen. Vi drömde oss dock tillbaka till de somrar vi åkte till Stockholm på Jazzfestivalen. Där upplevde jag några av mina största konserupplevelser. Bobby McFerrin och Stevie Wonder. Åh va! Det kommer vägen tid vi går på konserter igen va?! Oh well, sidospår.

Efter Artipelag drog vi till Grisslinge havsbad som var fint och barnvänligt men total härdsmälta för en HSP:are med nästan rehabiliterad depression/utmattning i ryggsäcken. Så mycket folk! Ljudnivån! Antalet barn att försöka bevaka! Nästa badplats bör vara öde, eller näst intill.

Väl hemma i vårt lånehus åt vi middag innan Barnafadern tog storbarnen på kvällsdopp i bassängen en bit bort. Jag nattade Liten och röjde kök. Sen hade vi filmkväll på terassen! Chips, dip, melon och Dirty Dancing! Mycket pinsamt hånglande tyckte barnen men de satt kvar hela filmen och bestämde sig sedan för att sova på terassen. Helt klart den svalaste sovplatsen just nu! Funderar på att ta den platsen själv inatt…

Semesterdag 14

Första semesterveckan känns alltid evighetslång. Så mycket tid att disponera liksom! Sen blinkar man och semestervecka två är över. Eller hur?

Idag avslutar vi semesterns första fas. Våra två veckor på Holmen är över. Vi startade dagen med kaffe i sängen när Liten väckte oss vid 7. Sen drog vi på träningskläder och gick till utegymmet. Lämnade Stor och Liten på lekplatsen bredvid och fick oss en svettig halvtimme på gymmet innan deras tålamod var slut. Då badade vi från klipporna som de flesta mornar dessa veckor. Gråa skyar och lite sval blåst – men varmt i havet. Ljuvligt!

Hem, frukost på balkongen och sen – stora pack- och städracet. Som gick förvånansvärt smidigt ändå. Tvätta alla lakan, bädda och packa alla prylar. Städa noggrannt så nästa omgång gäster får börja på ren kula. Lunch på altanen och sen skjutsade pappa över oss till färjeläget. Nu sitter vi i bilen på väg till semesterfas 2. En knapp vecka i Stockholm, i det hus våra fina vänner så generöst lånar ut till oss. Det ska bli typ 30 grader i Stockholm kommande vecka. Så vi fortsätter väl på den inslagna banan och badar oss igenom dagarna. Sämre kan man ha det!

Semesterdag 4

Liten sov till 07 en dag. Men bara en dag hittills. Nu är det 06 som gäller i bästa fall, 05.något ibland. Vi är vana, Mellan startade 05-traditionen för sju år sedan och sedan tog Liten vid. Det är liksom bara att gilla läget, gå och lägga sig i tid och se fram emot sovmorgonen man får varannan dag.

Förr kunde vi ändå få någon timme eller två i soffan om kvällen, kolla lite tv eller dricka ett glas vin. Nu startar läggningsprocedurerna vid 19.30 med Liten, och slutar runt 22 med Stor. Igår satt jag och nickade till medan Mellan läste högt (för att sommarlovsöva på läsflytet) och tre millisekunder efter att jag stoppat om henne hade jag stoppat om mig själv och låg och snarkade.

Men det är härligt på sitt sätt. Det blir långa och sköna mornar. Inte ovanligt att vi hunnit med både lekplats och krabbfiske innan 09. Eller många koppar kaffe och många lästa sidor i en bok. Som idag! Har snart läst ut semesterns tredje bok. Ätit smarrig frukost. Ska träna och baske mig unna mig en sötvattensdusch och hårtvätt. Det var en vecka sedan senast…

Semesterdag 1

Idag är det måndag och rent officiellt semesterdag 1. Jag inledde den med att jobba lite. Godkänna några fakturor och svara på en offert och lite så.

Fast nu ljög jag. Jag inledde faktiskt med kaffe följt av en tur på utegymmet följt av tvagning medelst saltvattentvål. Nakenbad! Herre min je vilken ljuvlig start. Efter det handlade jag frukost i badrock (naken under…) och åt frukost på balkongen i typ två timmar. Sen jobbade jag. I max 30 minuter.

Sen åt jag en till frukost och läste bok. Småungarna åkte båt med morfar och jag ska inte städa bort återhämtningsstunderna i år damn it! Sen gick jag och la mig och slumrade en timme bredvid Barnafadern. Traskade bort till stranden och vaktade badbarn. Åt glass. Traskade hem. Landade i sängen med min bok. Ska micra lite rester när jag blir hungrig. Låta barnen kolla tv och iPad tidigare idag. Det är ju semester!

Katta har skrivit så bra om semester och pengar och sånt. Så väldigt sant. Bra påminnelse. Aldrig att vi åkte utomlands när jag var barn. Senast jag var utomlands med min egen familj var 2011. Anledningen till den semesteridyll vi har (och som jag vuxit upp med) är att min farfar råkade födas på världens vackraste västkustö. Den är typ också den dyraste. Hade vi inte varit ”infödda” hade vi aldrig någonsin kunnat köpa oss in här. Snipan min pappa har köpte farfar någon gång på 60-talet. Motorn la av för typ 15 år sen så pappa har hängt på en liten utombordare. Vi älskar den men den mäter sig inte riktigt med vrålåken i hamnen. När vi är här går semesterkassan till mat och glass och vi är så, så lyckligt lottade.

Vi har också vänner i Stockholm som kuskar runt till sina familjer under semestern och erbjuder sitt hus i Stockholm till oss. Gratis. Ett hus fullt med barnsängar och leksaker och allt man kan behöva. Så otroligt generöst och lyxigt! Då får vi upptäcka nya omgivningar samtidigt som vi bor bekvämt och inte ruinerar oss. Återigen betalar vi ”bara” för mat och glass. Fantastiskt lyckligt lottade!

Utan dessa ödets vägar och generösa vänner hade vi tillbringat semestrarna hemma. Vi är glada att vi har ett hem, förstås. Men vi är också glada att vi kan få åka ifrån det ibland.

60 sekunders gnäll

Okej, läs snabbt så att ni inte överskrider 60 sekunder, sen ska jag inte gnälla mer.

Vaknade häromdagen (natten) med en alltför bekant värk i tumleden på vänster hand. Den efterföljdes snart av pekfinger och handled. Höger hand tog någon dag på sig men börjar nu också show up till inflammationspartyt. Jag inledde direkt en inflammationsdämpande kur och införskaffade en ortos (stabiliserande hjälpmedel) till vänsterhanden för att avlasta. Försöker också, såklart, undvika att belasta händer och fingrar i onödan. Dock svårt eftersom jag tillbringar större delen av min tid vid ett tangentbord (just nu använder jag bara högerhanden till att skriva, låååångsamt!). Jag tar starka smärtstillande på kvällen för att kunna sova men det hjälper sådär. Eftersom jag sover sämre behöver jag mer kaffe. Eftersom jag äter en massa mediciner slår kroppen tillbaka med magont och halsbränna. Ergo, borde inte dricka kaffe.

Gaaah!!

Okej, nu är jag färdig. Be gärna en bön för att det inte blossar upp som det två månader långa och tuffa skovet i vintras. Än så länge bara 50% av det och kan ge med sig på någon vecka. Here´s to hoping!

Fridag

Lovdag på skola och förskola, klämdag för mig. Tänkte att vi kunde slå två flugor i en smäll och göra en liten utflykt till stan och fikamysa och bocka av några snabba ärenden samtidigt. Det var ju så längesen vi var på stan, alla tjejerna!

Och de är ju så söta. Och den stora (som har samma skostorlek som mig nu!) kan bära den lilla (som slänger av sig skorna så fort hon kommer åt).

Glömde att det finns en anledning till att det var längesen vi var på stan allihop… Jag är liksom inte gjord för folksamlingar, tre stycken som bara ”Mamma! Mamma! Mamma!” och en tre-åring som gärna rymmer. Stressnivån! Svettnivån! Planen var lekland på Ikea för de två små medan Stor och jag fixade lite behöver-saker. Och sen fika. Och kaaanske shorts-shopping till Stor om tålamodet räckte.

Men när vi kom till Ikea vid öppning klockan 10 konstaterade vi att Småland inte öppnar förrän 12 på vardagar. Så vi vände på allt, fikade först, försökte hitta shorts (hittade inga shorts och hittade heller inte Liten på en lång stund eftersom hon drog iväg).

Eventuellt blev hon lite väl i gasen av kombinationen socker och koffein.

Sen stod vi i kö till Småland (och lackade ur på tanter som inte förstod sig på kösystemet med nummerlappar), fick in småbarnen där och drog iväg svettiga och sura för att hitta de där sakerna vi var ute efter.

Skulle bland annat köpa galgar och en sån där pall med trappsteg men när vi väl försett oss med galgar så ringde de från Småland eftersom Liten tyckte det räckte gott med 20 minuters premiärbesök.

Hann i alla fall ta en bild på palleländet. Kanske finns den kvar i samma hylla och fack nästa gång vi åker dit. Om ett halvår när jag glömt att jag inte ska åka till stan med barnen.

Har i alla fall galgar att hänga upp de miljoner kläder jag tvättat senaste dagarna på. Ser, hör och häpna, botten på alla tvättkorgar!

Scoutänka

Barnafadern och Stor är på scouthajk. Är mycket tacksam över att jag slipper. Han kan ta alla tält- och insektsaktviteter med våra barn så tar jag lunch på uteservering och shopping.

Just det gjorde Mellan och jag idag tillsammans med vänner. Lunch, fika, några affärer, en lekpark och glass på en brygga i solen. Heja maj, jag gillar dig!

Sen hämtade vi Liten hos farmor, hällde smält mörk choklad på de nyinköpta jordgubbarna och kollade Netflix. Lördag änna.

Träning vid stress och kortisolförändringar (och lite om nödvändigheten att vara en sköldpadda)

Kortvecka, måndag fast onsdag, och jag jobbar hemma. En av de fantastiska möjligheterna jag har i mitt jobb. Jag vaknar fortfarande ofta och känner att jag absolut inte kan ta mig till jobbet idag. Jag vaknar sällan och känner att jag inte kan jobba. Då är jobba hemifrån perfekt. Jag kallar det sköldpadde-dag, jag är igång och produktiv och mår bra av det men håller mig inne i mitt eget skal. Vid nästa samtal med terapeuten på vårdcentralen ska jag dock fråga om strategier och verktyg för att överkomma den där ”världen är farlig, stanna i skalet”-känsla som jag har för det mesta just nu.

Det har varit livsnödvändigt att krypa in i mitt skal (och i mitt hus) den här vintern. Det är som när kroppen ”stänger av” alla onödiga kroppsdelar om man hamnar i kallt vatten, för att hålla liv i de viktigaste organen så länge som möjligt. Så, fast mentalt då. Men nu råder inte akutläge längre och jag vet att jag mår bra av att komma ut i världen igen. Även om kroppen signalerar någon slags inbillad fara.

Fast det var egentligen inte det jag skulle skriva om, jag tänkte tipsa om en bra artikel om träning vid stress och kortisolförändringar. Jag har nämligen noterat att jag visserligen orkar, och vill, träna – men inte på samma sätt som jag är van vid. Jag har haft svårt att pusha kroppen till högintensiv träning. Ni vet, cirklar, tabatas och intervaller med fokus hög puls och mycket svett. Något som jag annars går igång på! Jag styrketränar hellre, och gärna tung och långsamt (med mycket vila). Jag har också svårt att pressa kroppen till styrketräning två dagar i rad. Den känns inte återhämtad efter en dag, även om jag bara tränat tex ben och har planerat att träna överkropp dagen efter. Funkar inte.

Jag har blivit starkare i både bänkpress och marklyft senaste halvåret, samt i en hel del assisterande övningar, så uppenbarligen ger träningen resultat ändå (tack vare?) men det känns ovant i kroppen liksom.

Och så är det grejen med promenerandet. Det är som att gångvägarna ropar efter mig. Som att fötterna bara vill ut, ut, ut. Jag går långsamt och planlöst. Ibland tio minuter, ibland längre. Men ofta flera gånger om dagen. Som en energihöjare ibland, som återhämtning ibland.

Detta har jag noterat och reflekterat lite över, och om jag ska vara ärlig varit lite sur på mig själv för att jag inte ”skärper mig” och tränar som ”jag vill”. Och så läser jag artikeln och inser att min kropp smart nog justerat min träning alldeles korrekt utifrån rådande omständigheter men jag har varit lite för upptagen för att lyssna. Nu hör jag vad du säger, kroppen: lugn och göttig styrketräning får det bli. Varannan dag, max. Och promenera away, det är helt rätt tid på året för den sortens sug!

Hela april i ett inlägg

Och så gick april förbi.

Vi skulle avslutat april på samma sätt som vi inledde – på Holmen. Men den senaste omgången sjukdom satte käppar i hjulet och vi fick en helt oplanerad långhelg hemma istället. Så man kan säga att vi avslutar april på samma sätt som vi inledde på fler sätt. Efter påskhelgen fick vi nämligen maginfluensa. Det var ett sköjigt påsklov. Sen: Två. Hela. Veckor!! utan vab och med normala arbetsdagar innan det var dags för något slags halsflussaktigt (hög feber, jätteont i halsen – dock ej streptokocker) på ett par av kidsen. Det där med vabruari är mer vab-vinterhalvåret för vår del verkar det som.

Andra saker som både inleder och avslutar: ångest. Jag hade planerat att min återhämtning skulle gått snabbare. Detta faktum fnös min terapeut (ja, jag har skaffat hjälp!) åt vid senaste tillfället (nä, hon fnös inte på riktigt, hon var betydligt mer diplomatisk än så men jag märkte att hon VILLE fnysa!). Att jag liksom lagt en projektplan med delmål och slutdatum för när jag ska vara ”mig själv” igen. Det vill säga: inte konstant trött, inte låg och nedstämd, inte ha ångest typ alls och inte vara nära gränsen till (ännu än) utmattning. Jag hade varit jättegenerös med min tidplan och sa att jag skulle vara så gott som klar i slutet av juni och sedan dessutom ha juli-semestern som extra buffert till återhämtning och från jobbstart i augusti skulle jag vara som en awesome avenger full med kraft och energi och produktivitet (och gärna någon sån där fiffig superkraft som Avengersarna har).

Och det fnös hon åt. På insidan.

Bra sak är i alla fall att jag pratat med min chef om hela alltet och han är mycket stöttande och förstående och ger mig alla möjligheter att faktiskt komma tillrätta med detta.

Dålig sak är att jag drog projektplanen och tidsramen för honom så nu kanske det blir en KPI som jag mäts på framåt midsommar.

Men bilen går bra. Den har till och med fått sommardäck idag, av Barnafadern och Liten. Liten rymde i och för sig mid-byte för det är en sak hon börjat med. Rymma alltså. Två gånger har hon tagit sig (via bilvägen!) till farmors hus ett par gator nedanför oss. Ena gången barfota (det är ju ändå typ 6 plusgrader ute) och farmor var inte hemma så hon stod där och ringde på klockan länge och väl innan vi hittade henne. Idag rymde hon hem till Mellans kompis för att hon ville ”leka med A”. Barnafadern hann ikapp henne på garageuppfarten, ditledd av en övergiven trehjuling han kunde ana från vårt hus.

Andra aprilsaker: Vi har ”firat” Litens tre-årsdag (den inföll liksom i samband med kräksjukeveckan så det blev inte direkt något maxat firande. Vi har bebismyst lite med det senaste tillskottet i syskonbarnaskaran. Varit på musikskolans vårkonsert i sommarväder. Jag har kollat tre säsonger av ”Jane the virgin”. Vi gick på en lokal gala-grej och bodde på hotell efteråt. Jobbat hemifrån en del för att människor känns läskiga. Läst ett gäng böcker (som finns under #beatatjataläser om någon är intresserad). Jag har tränat tio styrkepass (och försöker att inte gräma mig över att det inte blev de 16 jag planerat). Satt nytt PB i bänkpress (så kanske är vila en bra strategi ändå…). Sett senaste Avengers-filmen på bio ( Jag har promenerat som en liten crazy person. Långsamt och kort. Mest i skogen. Gått och gått och försökt rensa huvudet och inte fresta på stressen/tröttheten/ångesten/frustrationen mer än nödvändigt. Och det har la funkat hyfsat för jag skulle nog vilja säga att jag totalt sett inleder maj något bättre (dvs lite mindre stressad/trött/ångestfylld/frustrerad) än jag inledde april.

Så terapeuten har kanske rätt? Det är inte en linjär utveckling som kan tidsoptimeras utan en väldigt kringelikrokig utvecklingskurva som måste få ta tid.

Typiskt, ändå. Tidsoptimering är ju min grej.

Hur mår ni och hur var april?

Att åka bort för att komma hem

Att fyra dagar kan innehålla så mycket välgörande för själen. Både vila och aktivitet, social samvaro och återhämtning. Det krävs kanske att lämna det egna hemmet med dess påträngande tvätthögar, dammråttor och pockande jobbdator. Ta en väska med ett ombyte myskläder per person och en kasse med varma ytterkläder (inga blöjor, nappflaskor eller nappar längre!) och dra.

Ett av mina mål för helgen var att dricka kaffe ute i solen. Mission accomplished på affärsbryggan.

Vi har ätit en massa sill och lax förstås. Som sig bör på svenska högtider.

Jag har hunnit träna ett par gånger. Tur att jag är bra på att få till det på liten yta.

Jag har börjat läsa en ny bok och den är underbar.

Barnen fick en äggjakt via snapchat i år. ”Påskharen” snappade utmaningar som utfördes över hela ön innan de till slut fick veta var äggen var gömda.

Äggen låg i tvättstugan. Det blev mycket godis i små magar.

Barnafadern och jag fick till en riktig långpromenad när vi insåg att Stor kunde (och ville) passa småsystrarna. Plötsligt känns det som att vi har en miljon möjligheter!

Imorse mötte jag och min kaffekopp soluppgången på balkongen. Fortfarande snorkallt men med hopp om varmare väder runt knuten. Vi kommer hem snart igen.