Juniliv

Glimtar från en långhelg

I lördags jobbade vi på garaget. Hur lång tid kan det ta att byta fasad och måla ett garage egentligen? Svaret är: den tid du beräknar upphöjt till tio. Särskilt om det regnar mycket. Men i lördags var det hyfsat torrt och vi höll på länge. Liten hyrdes ut till farmor, Mellan hade en kompis hemma och Stor hoppade förmodligen studsmatta i tio timmar. Sen åt vi fryspizza och kollade något avsnitt av Suits innan vi däckade runt 22.


I söndags var jag på gymmet på morgonen. Sedan hade jag hand om datorn i kyrkan (eller snarare – hand om att få datorn att projicera alla sångtexter, bibelord och annat sköj på väggen) och familjen var med. Det var mysigt. Vi stannade och fikade så länge efteråt att vi nästan blev inlåsta. Allt för att slippa måla. Sen började det regna så då åkte vi till stan och brände en liten hög med pengar på sommarkläder till barnen och trosor till mig. Hade nämligen på mig blå bikinitrosor denna dag eftersom det inte fanns några rena. Tydligen är det ingen som tvättar medan vi målar garage? Who knew?! Vi åt godis och kollade på film innan vi däckade strax innan 22.


I måndags var det klämdag men både Barnafadern och jag jobbade. Barnen var på förskola och fritids medan jag jobbade hemifrån och lyckades kapa ett par timmar på min arbetsdag på det sättet. Hämtade barnen och tvingade dem att städa innan jag tog med alla barnen till Stors tennislektion. De tjatade till sig att få bada i sjön efter. Det var ungefär tre minusgrader och snålblåst. Sen kom Barnafadern hem och jag tvingade honom att först klippa gräsmattan, sen städa. Tydligen är det ingen som klipper gräs eller städar medan vi målar garage? Who knew?! Vi tvättade lite också. Trosor bland annat. Sen såg vi på Suits och däckade, i ett någorlunda ytstädat hem, strax efter 21.


Igår var det garagedag igen. Barnafaderns bror hjälpte till! Han körde till och med på själv när vi åkte till Kulturskolans traditionsenliga Kulturmaraton för att lyssna på Stor när hon spelade fiol. Alltså barn och stråkinstrument. Så nostalgiskt och falskt att jag blir alldeles tårögd. Spelade också fiol i den åldern. Sen målade vi lite till och sen tog färgen slut OCH det började regna! Score!! Kunde slappa lite, preppa lite inför veckan och se på Suits innan vi däckade vid 21.

Nu har vi sett färdigt på Suits. Men garaget är fortfarande inte klart.

Vad händer vecka 21?

Vem vet? Så här planerar jag i alla fall, så får vi väl se om det blir så…

Måndag: 

Jag jobbar hemifrån eftersom Stor ska till läkare mitt på dagen. På kvällen är det avslutning på tennis för hennes del och jag kör mitt marklyftspass på gymmet under tiden. Vi äter köttfärssås och somnar ovaggade.

Tisdag:

Jag startar dagen med bänkpress på gymmet och tar sedan bussen till kontoret i stan. Jobbar effektivt, tar en lunchpromenad innan jag äter min lunchlåda och åker hem i tid för att lösa av Barnafadern innan han börjar jobba klockan 17. Äter middag som Barnafadern lagat, softar i soffan med barnen och kollar på ”Anne with an E” på Netflix.

Onsdag:

Jag softar igång dagen på crosstrainern och kollar ett avsnitt ”Billions” medan barnen fortfarande sover. Sedan tar vi en något lugnare morgon med frukost hemma innan jag lämnar på skola och förskola och tar bilen till stan. Jobbar fem kvart i timmen för att kunna hämta barnen i tid, just de dagar Barnafadern kör sin dygnstur tar jag bilen till jobbet för att få ihop tiderna. Fixar middag och tar helg!

Torsdag:

Får sova lite längre och börjar sedan dagen med ett kort och intensivt kettlebellpass. Jag behöver energin för garagefixet som börjar idag. Fasaden ska bytas och målas eftersom vi aldrig kom så långt när vi bytte fasad och målade huset. För tre år sen…

Fredag:

Renoveringsarbetet fortsätter. Barnafadern och jag har en insikt gällande vårt äktenskap. Det är starkt och lyckligt så länge vi håller ifrån bygghandlar och renovering. För då vill vi skilja oss, typ. Därför krattar vi manegen ordentligt och tar ett krafttag (var tredje år tydligen…), försöker jobba effektivt, äter många mellanmål så att vi inte blir hungriga (och ilskna) och är extra snälla mot varandra.

Lördag:

Jag vill förmodligen inte träna eftersom kroppen är helt slut av den förbaskade skitrenoveringen. Vill jämna det eländiga garaget med marken och kolla på Netflix hela dagen. Men nöter på och skäller (oförtjänt) på både barn och Barnafader och äter godis för snabb energi och lyssnar på ”American Gods” på Nextory för att åtminstone få ut någonting av garageskrället. Avslutar dagen med att bada, lägga mig i renbäddad säng och svära på att aldrig, aldrig mer renovera något själv. Är garaget inte klart vid det här laget så får det stå ofärdigt tills vi får nästa ryck, om två-tre år.

Söndag:

Det är mors dag så jag förutsätter att jag får världens längsta sovmorgon, världens lyxigaste brunch och massor av vackra paket. Sedan skäms jag bort hela dagen och får ligga och läsa bok på altanen. Tills vi kommer på att vi också har mammor som borde uppvaktats och att Barnafadern har sin jobbsöndag så han lämnar mig själv med alla barnen och veckoförberedelserna och vi har visst glömt att handla och var det den här veckan jag ska till Stockholm och är det verkligen föräldramöte både måndag och tisdag och varför har ingen sagt att Mellan ska ha med sig matsäck?

Hur många år mellan barnen

Fyra!

Säger min farmor. Och min farmor lyssnar man på för hon vet helt enkelt bäst. Det har vi gjort i alla fall, ungefär.

Det här med barn och syskon – nog finns det lika många åsikter som det finns föräldrar? Jag läste med nöje (och viss fasa) Hej hej vardags serie om att ha tätt mellan barnen, för- och nackdelarna med det. Själv tänkte jag lyfta att ha lite längre mellanrum mellan barnen för det är himla fint det (också).

I mitt fall har jag påverkats av både farmors åsikt och mina föräldrars modell fast jag har stannat vid tre barn, de fortsatte till fem…

Min äldsta syster är sex år äldre än min andra storasyster. Hon i sin tur är fem år äldre än mig. Mellan mig och min lillasyster är det bara tre år och sen dröjde det nästan sju år innan lillebror kom. Då var min äldsta syster 21 år. Rätt hyfsad spridning va! Från 1967-1988! Jag har alltid älskat att ha många syskon och att vi är så spridda i åldrarna. Det var ju lycka att få hälsa på störstasyster i hennes lägenhet, gå på bio och köpa hem pizza när jag var i 10-årsåldern. Och att ha en söt liten bebisbror att gosa med samtidigt. Mellanbarnslycka! Så det är inte så konstigt att jag var inne på samma tänk innan jag ens fått första barnet.

När Barnafadern och jag började prata om att föröka oss så lobbade jag stenhårt för farmors/mina föräldrars modell. Han hade nog ingen direkt åsikt i frågan och när vi insåg hur sjuk jag blev av att vara gravid så gick det från ett önskemål till att bli en nödvändighet för att orka både fysiskt och mentalt. Vi behövde alla tid att hämta oss från graviditetens elände innan vi orkade ge oss på det igen. Resultatet blev ganska exakt 4,5 år mellan barnen. Juni 2006, december 2010, april 2015.

Här är fördelarna med att ha långt mellan barnen:

  • Man hinner njuta av bebistid och småbarnsår med varje unge, man sprider ut de ljuvliga småbarnsåren.
  • Det föregående barnet har hunnit sluta med blöja och napp, kan äta själv, klä på sig själv osv. Mer självgående helt enkelt (oerhört tacksamt när mamman är jättesjuk under graviditeten dessutom).
  • Det blir inte direkt någon konkurrens eller svartsjuka. De större barnet/barnen har helt andra behov än bebisen.
  • De större barnet/barnen kan hjälpa till på ett helt annat sätt! Både i hemmet men också med sitt lilla syskon.
  • Det är roligt längre! När Stor flyttar ut och överger sin gamla föräldrar är hennes syskon fortfarande hemma ett tag till… (här utgår jag ifrån att det är jättetråkigt när barnen flyttat hemifrån. Men det kanske är då det roliga börjar?!)
  • Alla har inte bra kontakt med sina syskon, oavsett åldersskillnad. Så det finns inga garantier oavsett om man har tätt eller långt mellan barnen. Men jag och mina syskon är väldigt tajta trots de stora åldershoppen. Mina  äldsta syskonbarn och min lillebror är typ jämngamla, det är också skoj!
  • Jag är partisk, förstås, men det är så underbart kul att uppleva en liten bebis tillsammans med hennes äldre syskon. Kärleken multipliceras liksom av att se dem interagera. Men jag gissar att det är sant även när man har tätt mellan barnen.
Ljuvligheten i denna bild. Så är det faktiskt i verkligheten också, ibland!
Ljuvligheten i denna bild. Så är det faktiskt i verkligheten också, ibland!

Eventuella nackdelar:

  • De större barnen kan ha en mer krävande vardag (aktiviteter osv) och då får bebisen/den minsta helt enkelt hänga på även om det inte passar dens dygnsrytm.
  • Man sprider ut de jobbiga småbarnsåren (jämför med punkt 1 på föregående lista – alla mynt har två sidor förstås men för mig har detta inte varit en nackdel).
  • Man sprider ut vab-åren. De stora blir inte sjuka lika ofta nu men allt sammantaget känns det som att jag vabbat konstant i tio år.
  • Det går inte alltid att ärva kläder och skor eftersom inte allt håller så bra efter nio-ish år på vinden.
  • Ibland funderar jag på hur det blir om några år. När Liten är stor nog för att kunna uppskatta resor tex. Då kanske Stor inte vill följa med längre? (Men detta har jag löst genom att tumma med henne på att hon alltid, alltid ska vilja hänga med mig och alltid hålla mig i handen och alltid gosa med mig i soffan och alltid bo kvar hemma hos oss osv osv…)

Till sist. Alla kan inte välja och planera! Vissa blir inte gravida trots att de kämpar och kämpar. Andra blir oplanerat gravida och hanterar det alldeles utmärkt. Alla vill inte ha barn och alla vill inte ha fler än ett! Det är givetvis ett lyxproblem att älta huruvida man ska ha barn tätt eller ej men även lyxproblem får ta utrymme ibland, tycker jag.

Hur tänker du kring barn, syskon och ålderskillnader?

Bilder av min underbara svägerska Kirsten. 12 år yngre än mig men jättesnäll. Faktiskt.
Fotograf: min underbara svägerska Kirsten. 12 år yngre än mig men jättesnäll. Faktiskt.

Det är i alla fall mer hållbart än att köpa nytt hela tiden

God lördag! Kändes märkligt att vakna till avsaknaden av tvättmaskinens ljud… Den snurrar på nästan varje vaken stund (och ibland sovande, tack vare timer-funktion) här hemma. Men inte nu för den är kaputt. Vi har uppskattningsvis trehundratusen maskiner att tvätta så här i slutet av sportlovet men reparation först nästa vecka. Oh well. Världsliga ting. Och tiden det frigör använder vi till att åka till kyrkans second hand-butik (BÄSTA fikat!) och garderobsröj (fikauppladdning nödvändig).

Japp, det är dags för det där roliga som infaller två-tre gånger per år. Inför våren, inför sommaren och inför höst/vinter. Ner med en miljon lådor från vinden med kläder, ytterplagg och skor och så gå igenom vad som kan funka kommande säsong. Rensa ut allt som blivit för smått och antingen skänka bort eller lägga undan för vidareärvning till småsyrror.

Tre barn = sju miljoner skor, femtielva lådor med kläder och trettiotusen vakumpåsar med ytterkläder. Oerhört sällan stämmer storlekarna med rätt säsong…

Varje gång tänker jag att jag strukturerat upp det någorlunda för att förenkla vid nästa tillfälle. Varje ”nästa tillfälle” är jag lika frustrerad över oordning och brist på struktur. Ärligt, finns det något smart sätt att hantera detta på? Life hack me! Det ultimata vore väl ASstora garderober så att allt som ligger på vänt (det som ska växas i) samt säsongsgrejer alltid kan ligga kvar och så kan man bara flytta runt lite när värmen respektive kylan kommer. Men sådana garderober har vi inte. Så allt hamnar i lådor på vinden och så gnäller vi jättemycket varje gång. Mysig tradition, ändå…

Harmoni much?

Jag har glömt hur man är bebismamma!

Bättre och bättre dag för dag! Lite ont i halsen fortfarande, lite svullen i bihålorna men med stort hopp om livet. Så vidare från sjukstugegnäll till något helt annat.

Mina storbarn är utflugna!

Visserligen bara tillfälligt. Stor och Barnafadern har dragit på skidläger med kyrkan. Mellan har fått följa med farmor till kusinerna i Stockholm. Kvar är jag och Liten och några stora frågetecken.

För jag vet inte vad man gör med bara en nästan-två-åring! Inte längre. En gång i tiden hade jag ju en toddler i samma ålder utan storasyskon men det är nio år sedan. Jag minns inte vad vi sysselsatte oss med. Det var säkert en hel del öppna förskolan, fika på stan och gå i affärer och sånt. Men då var jag ju ung och pigg…

Med större barn i familjen så blir det nästan alltid deras behov och önskemål som styr. Det är aktiviteter och kompisar och pyssel och bakning och ”kan vi inte åka till stan och gå i affärer och fika på café och gå på bio…”. Den minsta hänger liksom bara med. Dessutom är storasyrrorna de som sysselsätter och underhåller Liten mest hela tiden! Men nu har jag en helg med bara den minsta. Vad ska vi göra?

Det jag kommit på hittills är att låta henne stå vid diskhon och ”diska” samt att bada badkar tillsammans. Vatten är alltid en bra idé med nästan-två-åringar OCH med trettioåtta-åringar. Hon gillar inte att åka pulka men lekplatsen kan funka en stund trots minusgrader och snö – bara jag orkar. Duplo, tågbana och böcker resten av tiden. Och massor av bus och gos förstås! Åh, massor av kvalitetstid med den minsta, det är ju helt underbart!

Och så finns det ju snapchat-filter att roa sig med när fantasin börjar tryta!

FAB, tillåt mig småle…

…det kallas ju inte VABruari för intet.

Vi skulle vara incheckade och i fredagsmystagen på hotell i Stockholm nu. Liten som varit krasslig i veckan friskförklarades igår. Ingen temp, pigg och glad, åt och sov som vanligt. Så vi började packa och fixa och hittade plötsligt Stor sovandes i soffan. Stekhet. Imorse konstaterade termometern samma sak – feber. Första hotellnatten avbokad och packning på paus – vi får se hur hon mår i morgon bitti. Är hon fortfarande dålig får hon stanna hemma med Barnafadern och jag åker själv med friska barn. Verkar hon okej får de följa med. Blir hon sämre igen får hon helt enkelt ha sjukstuga i hotellrum. 

Så här är det. Det är därför vi alltid bokar med avbeställningsskydd. Watch and learn alla som inte har kids ännu!

Hade en tanke att köpa med mig bubbel hem och dränka min besvikelse. Men jag åkte hem och tog migränmedicin och sov i två timmar istället. Så himla fab liv alltså!

Att bli kär

Jag är kär. I min man. Och vilken ynnest det är, att få ”falla i kärlek” och sedan förbli där, år efter år. Idag är det nämligen femton år sedan vår första date då vi också blev ett par. Vi sysslade inte med utdraget dejtande och såna där moderna saker. Vi var nog rätt säkra på att den andra också hade förälskelsekänslor, träffades och hånglade (ja, alltså det var lite awkward fikande och pratande där emellan) och sen var vi pojkvän och flickvän. Klart, done deal, signed sealed delivered.

Men det var inte kärlek vid första ögonkastet. Det var ”vad skönt, en jag inte behöver bli kär i” vid första ögonkastet. För jag blev liksom kär i typ alla under åren innan honom. Varenda pojkvasker i någorlunda rätt ålder kunde skapa lite tingeltangel på insidans änglaspel. Det gick över rätt fort men gav lite innehåll till dagböckerna i alla fall. Och så träffade jag han som skulle bli Barnafadern och kände – ingenting. I alla fall inget romantiskt. Så vi blev vänner och kunde helt befriat från exter lära känna varandra. Inget ”jag måste skratta si och prata så och blinka förföriskt med ögonfransarna så här” som störde. Bara otvunget sällskap med en lastbilschaffis från landet.

En lastbilschaffis som var trygg och glad. Oförställd. Som sjöng (sjunger) med fantastisk baryton och spelade (spelar) på sin tutilur (saxofon) så att handflatorna blev alldeles svettiga. På mig alltså. Hans är alltid torra och varma. Och någonstans där, bland svettiga handflator och tenor-stämman som passade så fint med min alt-stämma sa mitt inre änglaspel upp sig och dess plats fylldes av ett helt storband som blåste på i mezzoforte. *Like-emoji för alla musikmetaforer*

Sen var det bara att få honom att förstå att jag var lika rätt för honom som han var för mig. Jag, den alldeles för långa och högljudda göteborgaren, var alten till hans tenor. Det var lätt. Jag spelade ”Strangers in the Night” på hans saxofon och det var klippt. När han väl fattat så tog det inte många sms-rundor innan dejten planerats och sen var det kört. 25 januari 2002. Jag hade nyss fyllt 23, han hade nyss fyllt 26.

  • Efter ett halvår hade han flyttat till Göteborg.
  • Efter två och ett halvt år hade vi båda en ring på fingret.
  • Efter tre år hade jag två ringar på fingret och ett nytt efternamn.
  • Efter fyra och ett halvt år var vi tre i familjen.
  • Efter fem år flyttade vi från Göteborg till hans lilla hemort Mullsjö.
  • Efter femton år är vi fem i familjen och lika kära i varandra som då.

Varje nyårsafton säger vi: ”Ett år till kör vi va? Vi orkar nog ett år till.”. Min älskade, vi kör femton år till. Eller femtio. Femhundra.

En bild från när vi bara var fyra i familjen. En evighet sen. Känns som igår.

Hur är din kärlekshistoria?

Hashtag livspusslet

Idag jobbade jag hemma för att kunna åka med Stor till sjukhuset för en röntgenundersökning. Vi bor ju några mil från stan så det blir lite pussel för att slippa åka in till jobbet, hem och hämta barn, åka in till stan igen, hem för att lämna barn osv osv.

Det är sjuttielfte gången vi är på något sådant de senaste två månaderna för det har varit:

  • Hörseltest på grund av misstänkt hörselnedsättning.
  • Tandläkarbesök för att plasta sexårs-tänder.
  • Tandläkarbesök för att plasta 12-årständer.
  • Tandläkarbesök för att diskutera tandställning.
  • Tandläkarbesök för att ta avgjutning för tandställning.
  • Hörseltest igen för att det blev något fel på det förra.
  • Läkarbesök för att diskutera hörseltest. Där konstaterades att problemet nog är en stor polyp som ska opereras bort.
  • Läkarbesök för att kolla värkigt ben.
  • Röntgen av värkigt ben.
  • Magnetröntgen av värkigt ben.

Närmaste veckorna består av:

  • Operation av polyp.
  • Tandläkarbesök för att få tandställning.
  • Läkarbesök för att diskutera röntgenresultat av värkigt ben

Och detta är bara på de två äldsta barnen. Liten är cool än så länge.

Fast hon fick feber nu på eftermiddagen så imorgon blir det vab.

Tack o lov för att min arbetsplats är där min dator är. Hur gör ni andra? Ni som jobbar i skola eller vård eller andra ställen där man liksom inte bara kan jobba ikapp hemifrån på kvällen?!

Typisk oskön grej: se sitt barn i sjukhusrock på en brits.

Mamma, pappa, barn – en ny youtube-kanal!

Saker jag inte ägnat mig åt i helgen:

  • Träna (pga något strunt i luftrören, I blame jobbdagarna i Stockholm förra veckan)
  • Städa (pga trött)
  • Åka pulka och annat utomhusigt (praktiskt att skylla på känsliga luftrör när det är svinkallt)

Saker jag ägnat mig åt i helgen:

  • Skam
  • Sömn
  • Uppfylla Stors önskan om en egen youtube-kanal! Och med ”egen” menade jag att även mamma måste vara med, förstås. Så vill ni (och era kids!) följa en ovanligt vanlig familj på Youtube så klicka HÄR. Och prenumerera och sånt. För vi tänker att vi ska äga internet inom några veckor. Okej? Det blir bra!

Helgplan

Som jag älskar listor! Även att läsa andras! Någon slags sjuk störning antar jag. Kan gå igång på andras ”att göra”-punkter. Vill veta alla detaljer.  Så jag delar med mig av den här så att ni kan få gå igång på min upphetsande vardag (eller helg, i det här fallet!). Med kommentarer så att ni slipper fråga om alla intressanta detaljer.

To do i helgen so help me God för nu kan jag inte ligga i sunkpyjamasen och ignore the outside world längre:

  • Göra matplanering för helgen och nästa vecka inklusive ett par storkok för att fylla på matlåde-lådan (förtydligande: lådan i frysen som innehåller alla mina matlådor/påsar)
  • Handla all himla mat (det får Barnafadern göra för jag får typ ångest i mataffärer och måste vila upp mig resten av dagen efter en storhandling)
  • Storstäda badrummet (dvs dammsuga ur fyra kilon hårstrån ur lådorna och tvätta ur och slänga förtielva snuskiga tandborstar och sånt)
  • Byta lakan i alla sängar (i vår säng byter vi varje vecka. I barnens not so much. Vi bryr oss mest om vår egen välfärd.)
  • Göra gymhörna i vardagsrummet pga så tomt efter julgranen och pga behöver träna hemma kommande månader pga asfullt på gymmet pga alla eländiga nyårslöften.
  • Göra upplägg för hemmaträningen (och utföra, inte bara skriva ner)
  • Träna på gymmet (lite får man la knö, hemma får jag ju knö med barnen. Äger dessutom inte skivstång plus älskar gymlukten.)
  • Spa-bad deluxe (fast vinterpälsen kanske får vara kvar? Så himla kallt nu.)
  • Gå ut. Varje dag. I Utomhuset. Med barnen (frisk luft osv osv. Kämpa Beatatjata!)
  • Hänga fram kläder till nästa veckas jobbdagar (även om bara mysbyxorna sitter bekvämt så här efter helgerna)
  • Överleva Mellans barnkalas (om det blir av. Det har blivit inställt en gång pga feber. Nu har hon feber igen. Håll tummarna? För att vi slipper alltså.)
  • Städa huset efter Mellans barnkalas (städa huset även om det inte blir barnkalas eftersom det behövs)
  • Kolla tredje säsongen av Skam (borde faktiskt ligga överst på listan)
  • Göra lista över allt jag vill få gjort hemmavid i januari (har ändå inga pengar och ska ändå inte äta massa godis så kan ju fixa med sånt som måste fixas. Skam räknas ej.)

Nå, det låter väl görbart för en tredagarshelg med två vuxna hemma?