Att bo i Stockholm

Jag har varit i Stockholm i två dagar. Det här har jag gjort.

Åkt tåg. Sovit på hotell. Åkt tunnelbana hit och dit. Webbat som en galning med webbexperter. Ätit middag med min bror och familj. Promenerat hit och dit. Varit på marknadskonferens. Åkt tåg hem.

Det här har jag också gjort.

Funderat jätte, jätte, jättemycket på hur det är att bo i Stockholm. Hur livet verkligen är. Egentligen? Är de lyckligare? Ledsnare? Mer stressade? Ambitiösare? Eller är det helt enkelt samma gamla livspussel och vardagsliv där också?

Jag gick från min brors hem på Kungsholmen till mitt hotell vid centralstationen i tisdags kväll och spanade nyfiket in i alla lägenhetsfönster under den 45 minuter långa promenaden. Jag såg ett par riva ett kök. Gissningsvis för att de ska renovera och fixa nytt kök. Var så sjukt sugen på att knacka på och fråga vad de valt. Om de är ense. Om de kommer laga mycket mat där. Mötte en man som nog kom hem sent från jobbet, med en take away-kasse med mat. Ville stoppa honom och fråga vad han köpt. Om det var hans favorit som han alltid köper när han jobbar sent eller om han varierar sig. Såg en tjej stänga och städa ett café, hon hade lurar i öronen. Ville fråga vad hon lyssnar på. Om det är samma poddar som jag eller något särskilt som man bara lyssnar på i Stockholm. Tänker, uppenbarligen, att stockholmare är en helt annan sort

Sånt funderar kusinen från landet på i storstan, tydligen.

 

Sömnstörd part 2(hundraförtielva)

Började skriva om hur trött jag är. Om hur jag inte kan sova på nätterna. Svårt att somna. Vaknar på småtimmarna. Huvudet fullt av meningslöst brus. Inte ens lösningar på världsproblemen utan mer ”Hur ska Game of Thrones sluta egentligen?”, ”hur länge kan jag strunta i att dammsuga upp makaronerna på köksgolvet?”, ”skulle jag passa i mönstrad blus?”.

Men sen såg jag att jag redan skrivit exakt det inlägget fast för ett år sedan. Fast då var det Grey’s anatomy, inte Game of Thrones. Och precis som nu ville jag bara gråta av trötthet och pallade verkligen inte att morgonträna eftersom tanken på morgonträning är det mest effektiva anti-sömnpillret någonsin. Alltså, ligga vaken hela natten och obsessa över hur trött man kommer vara på gymmet sen är sååå ovärt. 

Fungerar verkligen inte på sömnbrist. Att jag överhuvudtaget överlevt bebisåren (och att bebisarna överlevt!) är ett under. 
Så, är det en augusti-grej? Någon slags jetlag efter semestern? Någon som känner igen sig?!

Lägesrapport

Snor med kärlek en lägesrapport från Cecilia Blankens!

Träning: Just nu pågår ett crossfit-pass här på Holmen. Jag sitter i soffan och väntar på att Barnafadern ska komma tillbaka från affären med chips (grill eller dill? Sommarens stora fråga!) så att vi kan fortsätta netflix & chill. Men jag tränade lite igår. Och ungefär varannan dag. Och så yogar (läs: mjukar upp och stretchar) jag lite däremellan. Och går överallt pga bilfri ö. Så allt sammantaget är jag betydligt mer vardagsaktiv än i vardagen.

Lyssning: På mina promenader lyssnar jag på mina vanliga poddar. Styrkebyrån, Säker Stil, En förbannad podd och Mannheimer/Skäringer ligger högt i topp. Ska även lyssna ikapp på Hertzman&Geyerhofer och Stilsnack har jag tänkt.

Samlar på: Skåp. Skulle Barnafadern sagt innan han införde skåpförbud. Men nu planerar vi hallfix och då måste det ju in skåp lite här och var…

Längtar till: Barnafadern kommer hem med chips. Och hem lite. Där jag vill gå bananas på inredningstidningar och göra om hela vårt hem (men det går över lagom tills jag börjar jobba igen så don´t be alarmed).

Njuter av: en regndag efter två toppendagar med sol och bad. Balans är viktigt på alla plan i livet!

Igår.

Ser fram emot: Chips. Fler skåp. Nästa träningspass, när det än blir.

Överraskad av: Barnafadern valde grillchips!

Ska: Netflix & chill. Imorgon gå på konfirmation och kalas. Söndag chilla vidare. Nästa vecka åker vi från Holmen och troligtvis till Stockholm en sväng. Sen hem och landa i jobbvardag. Som, precis som varje höst, ska bli optimerad på alla plan för en balanserad, harmonisk och effektiv mamma/fru/människa. Jag ska också bli superstark, alltid vara utvilad och använda tandtråd varje kväll. Semester ändå. Då är allt möjligt!

Idag.

Inredningssjuka

Några veckor ledigt och inredningslustan tar över. Denna sjukdom som drabbar mig samma tid varje år. Alltid när jag är på Holmen och inte sett mitt eget hem på några veckor. 

Då vaknar inredningsbacillen till liv. Jag läser tidningar, pinnar bilder och planerar inköp. Tänker att nu, NU kommer det bli ordning på vårt hem. Vackert, funktionellt, smakfullt, feng shui-igt. 

Sen kommer jag hem till 80-talseländet vi kallar hem, en semestertömd plånbok och vardagen med dess vanliga ekorrhjul och är nöjd om jag hinner städa emellanåt och kanske får upp sänglamporna vi köpte till barnen på sportlovet (och tavlorna Mellan fick i julklapp. För två år sedan.). Skriver upp ”DIY-headboard till sängen” på en lång fixlista och hittar listan igen nästa år, utan en enda sak avbockad. 

Så det går över rätt snabbt. Men ett par veckor per år har vårt hem fantastisk potential. Så länge jag slipper se det uppenbarligen. 

Femte semesterdagen 

Källarentren är rensad. Nu tänker jag inte städa mer den här semestern!

Förutom all disk och städ som hör till småbarnsföräldrarnas vardag förstås. 

Vad sjutton ska jag göra nu då?

Sånt här:

Promenera och träna och läsa och gosa och skälla och tjata och bada och äta och byta bajsblöjor och spela spel och dricka kaffe och operera ut flisor och åka båt och sova och bli väckt och hota och muta och skratta och sola och lyssna på Sommar i P1 och yoga och sucka och hångla och lite sånt. 

Fjärde semesterdagen

Kära dagbok. 

Jag fick för mig att fortsätta rensningen med alla garderober på övervåningen. 

Jag drog ut allt. 

Sen ångrade jag mig. 

Men då var det förstås bara att rensa klart. Nu är garderoberna nästan tomma men ingen kan sitta i tv-soffan. 

Imorgon ska vi rensa i källarentren. Den är som tagen ur ett avsnitt av ”Hoarders”. Det blir skoj!

Andra semesterdagen

Min morgon med Liten. Givetvis vaknar hon 05.45 istället för att dra till med 07 som när det är Barnafaderns morgon. Försökte ignorera henne men när hon ropar ”Älskling!” från resesängen med mjuk och melodisk röst är det svårt att sova vidare. Vi gick upp. Hon fick välling, jag fick varmt vatten med citron och ingefära för att det är ett så mjukt sätt att väcka kroppen på.


Sen gjorde jag asstarkt snabbkaffe eftersom jag behövde ett hårt sätt att väcka kroppen på. 

Smått grusig i ögonen krånglade jag på mig träningskläder och Liten vanliga kläder och drog iväg med den morgonpigga i vagnen. 

Och allt var förlåtet. För:

Vallmon blommar.


Och himlen var klarblå. 


Och här luktar luften som den ska (salt, tång, kaprifol). 

Och när vi kom hem hade Liten somnat om i vagnen så jag hann både träna styrka och yoga en stund i trädgården. 

Så vi kör la det här upplägget varannan morgon. 


Men varannan morgonen tänker jag sova aslänge. Säkert ända till 8. 

Första semesterdagen

Vaknar 05.30 och är så sjuuuukt kissenödig. Har drömt att jag sprungit och letat efter toaletter. Vågar dock inte gå på toaletten eftersom jag inte vill riskera att väcka Liten som sover i vårt rum. 

06.30 smyger jag ut på toa ändå, efter en plågsam och sömnlös timme. Liten sover vidare en halvtimme till och när Barnafadern gått upp med henne somnar jag äntligen om. 

Vid 8.30 dricker jag varmt vatten med citron och ingefära och rullar ut min yoga-matta. På riktigt alltså! Låter som värsta pretto-inledningen som borde följas av ”skoja bara” men jag yogade ett pass ”Yoga with Adriene” inklämd mellan säng och resesäng i vårt rum. Det var härligt!

Sen satte jag igång med att städa köket och lite annat rens. Det tog massor av timmar. Seriöst massor. Lite avbrott för att storhandla också så att vi har mat men annars städ och rens hela dagen. 

Föll till föga runt 17.30 och satte på TV:n åt barnen. Älskade skärmar! Hann andas flera andetag och duka bordet till middagen utan större avbrott. 

18.30 åt vi tacopaj som Barnafadern lagat. Vi åt tacopaj igår med, hemma hos svärmor. Blev uppenbarligen tacopajsgalen. 

Nu är klockan 20.26 och jag har inte städat klart men orkar inte fortsätta. Ska lägga ett par barn till, ta ett glas vin och jobba undan lite. Hann liksom inte färdigt allt innan semestern. 

Imorgon blir det lite mer ledigt va? 

Älskar dock att röja och sortera! Så typ ledigt ändå, för hjärnan åtminstone!

Vad händer och fötter

Jag har precis varit ”ledig” en vecka. Ledig från mitt vanliga jobb för att jobba i storkök på Nyhemsveckan istället. Nu väntar en arbetsvecka innan vår fem veckor långa semester. 

Som jag längtat efter denna arbetsvecka! En hel, ostörd vecka. Inga skolavslutningar eller helgdagar. Och dessutom börjar folk försvinna på semester så det är rätt lugnt på mötesfronten. Jag har planerat 40 effektiva timmar för att bli klar med några större uppgifter, förbereda inför sommar och sedan augusti-uppstart plus en timmes städning av kontoret. Härligt!

Och så blev Liten sjuk på midsommarafton är var fortfarande febrig idag så imorgon blir det vab. Vab i juni? Har ni hört något så dumt?!

Men fötterna mår bra! Särskilt glad över att den vänstra, stukade, mår bra efter veckans strapatser. Att jobba i kök ger väldigt många fler steg än att jobba på kontor, kan ni tänka er! Mellan 15.000 och 20.000 steg per dag har jag trampat ihop och foten känns okej. Tidigare i veckan yogade jag och om jag undviker ytterlägen som den vinklade bakre foten i Krigaren går det fint. Jag kunde också (mycket försiktigt) göra utfall och bulgarian squats när jag styrketränade i onsdags, hurra för det! Sakta men säkert läker foten! 

Sen har jag blivit förkyld igen precis när jag trodde att jag hämtat mig från förra veckans halsont (eller är det kanske ett omtag?) men det ordnar sig väl det med. Snart är det juli! Aka ”Holmen-månaden”. 

Vi längtar! Men tänker lämna 40-graders feber hemma, thank you very much. 

Familjerekord.

Kära dagbok

Idag har jag stekt 900 panerade fiskfiléer i cirka 900 liter flytande margarin. Jag kommer lukta matos härifrån till evigheten.  Jag har också gått 13714 steg bara på att jobba i ett storkök. Nu tänker jag inte ta ett enda steg till för klockan är 19:33 och det är dags att sova. 

Heja alla som jobbar med mer fysiska jobb än att knappa på dator vid skrivbord. Jag fattar inte hur ni orkar!