Don’t let the bedbugs bite

Första arbetsveckan inte bara överlevdes utan slayades! Så produktiv, full med energi (vore ju skam annars efter två veckor på sofflocket) och allting i ordning hemma (eftersom jag inte BARA legat på sofflocket utan även rensat överallt…).

En del av mitt ”skala av”-tänk för året är att inse faktum (=jag är trött) och göra något åt det (=sova). Det innebär att 21 är läggdags för mig. Då hinner jag läsa, slappna av och (förhoppningsvis) sova åtta timmar innan väckarklockan ringer 5.45. Färre timmar om Liten kommer in fyra gånger mellan 01 och 04 för att hon vill gå ner och ”titta Blixten”. (En gång fick vi hämta henne nere i vardagsrummet…).

Kan ju lika gärna gå upp och träna när Liten väckt mig sjuttielva gånger.

Jag behöver sova 8-9 timmar för att funka. Som jag förbannat detta faktum! När folk koketterar med att de klarar sig på 5 timmars sömn vill jag ömsom slå dem, ömsom krama dem i hopp om att bli smittad av pigghet. Jag har istället ”välsignats” med stort sömnbehov och i denna mogna ålder av nästan-40 har jag embracat det. Jag älskar ju att sova!! Så varför inte göra mer av det jag älskar…

Så vid 21 gör jag kväll. Eller, vid 20 på fredagkvällar som efterföljer torsdagsnätter med Blixten-jage. Sov 9 ljuvliga timmar inatt innan jag vaknade till vid 5.30. Mornade mig lite, gick upp och yogade, väckte familjen och 06.30 satt vi alla i bilen på väg till Stockholm. Nu blir det passa-brorsdotter-helg!

My twisted side

Lite sjukt är det väl ändå att jag tillbringar bilresan hem med att göra denna lista?

  • Röja tvättstugan, köpa nya förvaringskorgar till smutstvätten.
  • Dymo-märka allt
  • Köra ättika-tvätt på alla träningskläder som luktar blä. Rensa ut det som inte blir fräscht.
  • Storstädning och rens garderoben/byrån
  • Gå igenom Barnafaderns kläder, rensa ut
  • Rensa svarta skänken i vardagsrummet
  • Städa hallgarderoben
  • Prova igenom barnkläder, göra kompletteringslista

Lite sjukt men sjukt tillfredsställande. Inte första, eller sista, lovet jag ägnar åt städning

Ska nog hinna med en hel del sömn, utevistelse och träning också. Och Netflix and chill.

FÖRRESTEN! Idag sa min svägerska, som är amerikan och det vet ju alla att amerikaner har koll på allt, att ”Netflix and chill” inte ALLS betyder att man ska kolla på Netflix och chilla utan är en kod för att ha SEX! Kan ni tänka er?

Jag kan tänka mig det.

Driving away for Christmas

Antalet inlägg i cyberspace som parafraserar Chris Rea denna helg? Oändligt antal, gissar jag.

Nu är vi på väg mot julfirande. Bilen är full med barn, klappar och ytterkläder. Så blir det när en viss mamma har sin julaftonsvision av välkammade barn på julaftonsgudstjänst i gulliga små kappor, finstickade små vantar och lackskor. Och samtidigt måste ha med överdragsbyxor, skaljackor, Goretex-kängor osv. Medan vi packade funderade jag på nästa års jullovsplaner och hur stressad jag kommer vara över packningen då. Fast i Miami och Karibien behövs inte goretex tror jag. Men, sidospår. Det får jag återkomma till när det inte är tio fåglar i skogen utan faktiskt en i handen.

Nu rullar bilen mot Stockholm och denna dag kommer ägnas åt förberedelser hemma hos min bror och kvällen förhoppningsvis åt storstadsmys. Typ varm choklad med vispgrädde, NK:s julskyltning och en kvällsrunda på Åhléns city. Givetvis med väluppfostrade barn som tindrar med ögonen och sedan somnar som små änglar medan Barnafadern och jag bakar (!), dricker bubbel och hånglar.

Jag tror på julmirakel obvi.

Saker jag tänker på just nu

Så. Himla. Förkyld!

Varvar jobb och vila hemifrån, är rätt pigg men det är liksom…kroppsvätskor all over the place. Inne på min andra toarulle nu, snytpapper överallt. Sorry. Ni fattar. Ofräscht.

Anyway – sånt här tänker jag på just nu!

TUR att det är flera dagar kvar till julafton. Då hinner jag bli frisk? Och alla andra får förbli friska (peppar peppar . För två år sedan fick jag influensa kvällen den 23:e. Fy vad tuff den julaftonen var. Försöka göra det fint och trevligt för barnen och samtidigt må så dåligt. Somnade vid 20 minns jag och stannade i sängen resten av julhelgen. Så ska det inte bli i år för vi ska

MYSA hela julen, i Stockholm! Det blir en ny sorts jul för oss. Åker upp till min bror, gravida svägerska och brorsdotter. Byter boende med Barnafaderns syster med familj. Vi tar deras lägenhet i city och de får vårt hus i Mullsjö. En liten jul, med våra mått mätt – vi kommer båda från stora familjer. Vi tänker oss julskyltning, ett litet behändigt julbord och flera lugna dagar att softa på. Eller ränna på mellandagsrea om vi känner för´t. Sen åker vi hem för att

PREPPA för en nystart. Vi är lediga hela jullovet allihop. Så skönt med ledig tid för att förbereda ännu en termin. Jag har några städprojekt, vi har en lista på storkok för att fylla på frysen och så det viktigaste av allt – vila och återhämtning. Hoppas också på

SNÖ så att skidbacken öppnar så att Stor får svisha ner på egen hand och Barnafadern kan lära Mellan att bemästra slalomskidorna. Själv kan jag stanna hemma med Liten eller möjligtvis bemästra pulkabacken och skridskobanan. Mycket frisk vinterluft vill jag ha i alla fall så att jag får energi att

TRÄNA som en tok hela januari. Och hela året förstås. Men just nu är jag så svältfödd på träning att jag tänker mig ett workout-streak i januari. Givetvis bara om jag är frisk (och givetvis räknas allt… även 3×30 sekunder planka…) men ändå – något för att kicka igång den här träningssugna gamle kroppen som ska

FYLLA 40 nästa år! Fatta, min tur att lämna 30-årsåldern! I och för sig inte förrän i oktober men ändå. Jag tänker att jag ska fira hela året. 40 kommer bli så sjukt awesome.

Vad tänker du på? Give me the highlights!

Har massor av snö just nu – håller tummarna för att det får ligga kvar! Är ingen snösportare men älskar ljuset :-).

Julefrid

Jag är så avslappnad.

Ovant.

En knapp vecka till jul, en arbetsvecka kvar att nå årets alla mål på, typ alla är sjuka i olika grad och jag – jag är chill.

Sitter bland sönderrivna ritpapper, clementinskal och ett köksbord som Liten polerade med äggula för en stund sen. I vardagsrummet har hon klippt rött presentsnöre till konfetti och smort soffan med banan. Vi ska städa. Sen. Fast bara lagom mycket. Några rejäla rens ser jag fram emot att ägna ett par jullovsdagar åt (sjuk i huvudet – jag vet).

Julklapparna är klara. Födelsedagspresenterna till Mellan också. Julmatslistan innehåller i princip bara köpta saker och ska inhandlas till endast fyra vuxna och fyra barn – vår minsta jul någonsin. Barnens febertemperaturer och mina egna rossliga luftrör kan jag inte påverka mer än med vilavärmevätska. Jobbet? Det finns kvar.

Så vi fortsätter i julefridsanda. Tänder ljus och kollar julfilm varje kväll (jobbar oss igenom alla snusförnuftiga, superfåniga, jättehärliga Hallmark-filmer på Netflix). Låter konfettin ligga kvar. Kramas. Tror minsann att jag har julkänsla. Ovant!

Rocky road

Läkarbesöket i fredags resulterade i en kortisonkur och ett par olika sorter smärtstillande.

Rätt bra haul. Ändå ligger jag här i soffan, klockan 00.35 efter två timmars snurrande i sängen för att jag har så sjukt ont

i tån.

Imorgon måste jag ta ett snack med min chef om att jag måste dra ner lite kommande veckor. Ville inte bli sjukskriven, läkaren frågade men det har jag inget behov av. Kan jobba (och vill!) men behöver också sova, röra på mig och ge kroppen förutsättningar för att läka. Så imorgon snackar jag med bossen om att jag har så ont

i en tå.

Jag har ont på fler ställen. I första hand tår, fotleder, handleder och fingrar. I andra hand knän och axlar. Men jag verkar haka upp mig på den där skittöntiga, pyttelilla, supermesiga, fruktansvärda tåleden. Och blir generad. Min ledvärk har alltid gjort mig generad trots att det sannerligen inte är mitt fel. Freuda det, någon?

Fast hade jag inte klockat in femtontusen steg både lördag och söndag hade jag förmodligen inte legat här mitt i natten med en ond

tå.

Så kanske ganska mycket mitt fel ändå. It’s a rocky road sometimes. Så jag äter upp Rocky Road-bitarna som blev över efter kvällens novent-mys och förbannar min tå och cringar vid tanken på att förklara de blå säckarna under ögonen.

Men bilen går bra. Tror jag. Den ska in på service imorgon.

Jag också

#MeToo

Första gången någon tog mig på brösten var jag 11 eller 12. Vi hade badat och lekt hela dagen och när jag stod i min baddräkt och huttrade under en handduk kröp han plötsligt in under handduken och grep tag i mina knoppande bröst. Hårt. Det gjorde ont. Sen sprang han därifrån och jag stod kvar och var för första gången medveten om att jag hade en kropp. Jag kan inte beskriva det bättre, jag hade liksom inte tänkt på att jag hade en kropp. Med kroppsdelar som uppenbarligen var så provocerande att man inte kunde låta bli dem. Jag skämdes så! Undrade hur jag kunnat med att bada och leka och ha så roligt i en tajt baddräkt. Så generad. 12 år med skam. Det var första men verkligen inte sista gången någon tog tag i mina bröst utan mitt godkännande.

Första gången jag såg en naken kille var i högstadiet när en av killarna tog sig in i tjejernas omklädningsrum på gympan och visade könet. Senare berättade han för alla som ville lyssna att jag sett hans dase. Jag skämdes och rodnaden togs som bevis för att jag nu var kär i honom. Det var jag inte. Jag var rädd att han skulle göra om det.

När jag var 22 grep en betydligt äldre man tag i min bak när jag skulle gå förbi honom och sa ”Mmm, det här var en rejäl bit”. Jag skämdes för jag hade tidigare suttit och pratat med mannen ifråga och tänkt att han var en gullig morfar. Jag tänkte att jag hade för tajta byxor och att jag inte borde försökt komma förbi just där, det var trångt och mycket folk.

På ett tillfälligt jobb ställde en kollega sig väldigt nära, la sin hand i min svank och tog tag i min bluskrage med andra handen. Han kikade ner och kommenterade uppskattande det han såg.  Jag tänkte att jag borde knäppa fler knappar.

Oönskad massage och händer som trevar. Kommentarer om kupstorlek. Insinuationer om mitt sexliv – allt detta i nyktra, vardagliga jobbsammanhang.

Jag vet inte vad som är värst. Att jag varje gång tänkte att jag gjort något fel. Eller att det hade avfärdats som ett skämt/en komplimang/en flört om jag hade berättat.

Jag vill att mina döttrar ska bestämma själva. Ha bestämmanderätt över sina kroppar. Bestämma själva om och när de vill se en kille naken. Jag vill att de ska kunna säga #notme.

Second birthday

Ja men då kör vi väl födelsedag då! Igen. 

Blev uppvaktad av min underbara kvartett. Skönsång, teckningar och paket med en ny sportklocka som jag önskat mig bidrag till (pga dyr!) men fick hel och hållen. Åh va! Får återkomma till den efter lite utvärdering! 

En kopp kaffe och en macka blev en bra pre-workout. Gymmet är ju ett älskat måste på födelsedagen! Körde bänkpress och överkropp men slängde in ett par benövningar också. Höll på alldeles för länge (älsk att träna utan tidsbrist!) så det var en hungrig familjs som väntade otåligt när jag kom hem. 

Med magen full av amerikanska pannkakor, bacon och fruktsallad och bilen full av familj och packning drar vi nu till Göteborg. Helt perfekt oktoberväder, sol och cirka 12 grader, så kashmirkofta, halsduk, jeans och sneakers blir perfekt för en runda på stan. Jag hoppas få kika i roliga affärer och hinna visa Barnafadern vad jag tänker spara ihop till som 40-årspresent till mig själv…

Operation återhämtning

Av alla saker jag är bra på är jag nog allra bäst på att slappa. Släppa måsten och götta mig. Sjukt bra egenskap ändå!

Igår innebar göttandet en brunchdate med vänner. Först gick vi runt sjön som ger vårt lilla samhälle sitt namn. Så vackert nu! Därefter massor av godsaker på kondiset vid sjön. 


När jag kom hem gick jag och la mig. Sov i två timmar. Sen lämnade vi kidsen hos farmor och åkte till stan för date night. Eller date afternoon. Käkade chili på Texas Longhorn (och jag övade på att dricka öl pga #goals) och såg Blade Runner 2049. 

Nu ägnar jag mig åt den mycket ovanliga aktiviteten ”kaffe på sängen”. Barnen sover hos sin farmor nämligen och innan Barnafadern drog till kyrkan för att spela så kom han upp med kaffe och sa ”njut av ensamheten nu”. Så det gör jag. Planerar veckan lite, slösurfar, läser. Kanske somnar om. Min omgivning är givetvis fylld till bristningsgränsen av måsten (byta lakan, lägg in tvätt, rensa garaget så att bilen går in, vattna blommor, rensa lådorna i badrummet, släng blöjpåsen, fixa gardinerna osv osv i evinnerlighet) men de finns kvar nästa vecka också. 


Och nästa vecka är min födelsedagsvecka så då får jag bara göra härliga grejer.

Fast det är nog bäst att jag slänger blöjpåsen direkt ändå…

Diversetisdag

Är på väg till Göteborg där jag ska tillbringa två späckade dagar med att webba. För det har jag ju inte tillräckligt av i mitt liv just nu… Konferensen Webbdagarna går av stapeln på Posthotellet och jag tänker att jag ska fylla alla mina kunskapsluckor så att jag kan webba klart med min egen webb (läs: jobbets) innan deadline v 40. En diger uppgift. 

Andra saker jag har på hjärnan just nu:

Färger. Har börjat pinna en massa outfit-bilder med kläder i färg. Vill hitta ett färgschema som jag kan trivas i. Ja, det är rocket science! 

Böcker. Har så dåligt läsflow just nu. Har inte feeling. Läser ju men har flera DNF (did not finish) bakom mig senaste tiden. Och det är ovanligt för mig! Jag är alldeles för plikttrogen för att inte läsa klart böcker jag påbörjat trots att jag inte gillar dem, Lex Richard Ford. Men uppenbarligen börjar jag rebella på denna punkt. 

Energinivåer. Mina är all over the place. Supertrött och dränerad eller världens mingligaste och mest sprudlande konferensdeltagare. Finns det något mellanting? Kanske inte för mig. Men jag måste vara rätt jobbig att leva med?! 

Kvinna på tåg