Jag också

#MeToo

Första gången någon tog mig på brösten var jag 11 eller 12. Vi hade badat och lekt hela dagen och när jag stod i min baddräkt och huttrade under en handduk kröp han plötsligt in under handduken och grep tag i mina knoppande bröst. Hårt. Det gjorde ont. Sen sprang han därifrån och jag stod kvar och var för första gången medveten om att jag hade en kropp. Jag kan inte beskriva det bättre, jag hade liksom inte tänkt på att jag hade en kropp. Med kroppsdelar som uppenbarligen var så provocerande att man inte kunde låta bli dem. Jag skämdes så! Undrade hur jag kunnat med att bada och leka och ha så roligt i en tajt baddräkt. Så generad. 12 år med skam. Det var första men verkligen inte sista gången någon tog tag i mina bröst utan mitt godkännande.

Första gången jag såg en naken kille var i högstadiet när en av killarna tog sig in i tjejernas omklädningsrum på gympan och visade könet. Senare berättade han för alla som ville lyssna att jag sett hans dase. Jag skämdes och rodnaden togs som bevis för att jag nu var kär i honom. Det var jag inte. Jag var rädd att han skulle göra om det.

När jag var 22 grep en betydligt äldre man tag i min bak när jag skulle gå förbi honom och sa ”Mmm, det här var en rejäl bit”. Jag skämdes för jag hade tidigare suttit och pratat med mannen ifråga och tänkt att han var en gullig morfar. Jag tänkte att jag hade för tajta byxor och att jag inte borde försökt komma förbi just där, det var trångt och mycket folk.

På ett tillfälligt jobb ställde en kollega sig väldigt nära, la sin hand i min svank och tog tag i min bluskrage med andra handen. Han kikade ner och kommenterade uppskattande det han såg.  Jag tänkte att jag borde knäppa fler knappar.

Oönskad massage och händer som trevar. Kommentarer om kupstorlek. Insinuationer om mitt sexliv – allt detta i nyktra, vardagliga jobbsammanhang.

Jag vet inte vad som är värst. Att jag varje gång tänkte att jag gjort något fel. Eller att det hade avfärdats som ett skämt/en komplimang/en flört om jag hade berättat.

Jag vill att mina döttrar ska bestämma själva. Ha bestämmanderätt över sina kroppar. Bestämma själva om och när de vill se en kille naken. Jag vill att de ska kunna säga #notme.

Second birthday

Ja men då kör vi väl födelsedag då! Igen. 

Blev uppvaktad av min underbara kvartett. Skönsång, teckningar och paket med en ny sportklocka som jag önskat mig bidrag till (pga dyr!) men fick hel och hållen. Åh va! Får återkomma till den efter lite utvärdering! 

En kopp kaffe och en macka blev en bra pre-workout. Gymmet är ju ett älskat måste på födelsedagen! Körde bänkpress och överkropp men slängde in ett par benövningar också. Höll på alldeles för länge (älsk att träna utan tidsbrist!) så det var en hungrig familjs som väntade otåligt när jag kom hem. 

Med magen full av amerikanska pannkakor, bacon och fruktsallad och bilen full av familj och packning drar vi nu till Göteborg. Helt perfekt oktoberväder, sol och cirka 12 grader, så kashmirkofta, halsduk, jeans och sneakers blir perfekt för en runda på stan. Jag hoppas få kika i roliga affärer och hinna visa Barnafadern vad jag tänker spara ihop till som 40-årspresent till mig själv…

Operation återhämtning

Av alla saker jag är bra på är jag nog allra bäst på att slappa. Släppa måsten och götta mig. Sjukt bra egenskap ändå!

Igår innebar göttandet en brunchdate med vänner. Först gick vi runt sjön som ger vårt lilla samhälle sitt namn. Så vackert nu! Därefter massor av godsaker på kondiset vid sjön. 


När jag kom hem gick jag och la mig. Sov i två timmar. Sen lämnade vi kidsen hos farmor och åkte till stan för date night. Eller date afternoon. Käkade chili på Texas Longhorn (och jag övade på att dricka öl pga #goals) och såg Blade Runner 2049. 

Nu ägnar jag mig åt den mycket ovanliga aktiviteten ”kaffe på sängen”. Barnen sover hos sin farmor nämligen och innan Barnafadern drog till kyrkan för att spela så kom han upp med kaffe och sa ”njut av ensamheten nu”. Så det gör jag. Planerar veckan lite, slösurfar, läser. Kanske somnar om. Min omgivning är givetvis fylld till bristningsgränsen av måsten (byta lakan, lägg in tvätt, rensa garaget så att bilen går in, vattna blommor, rensa lådorna i badrummet, släng blöjpåsen, fixa gardinerna osv osv i evinnerlighet) men de finns kvar nästa vecka också. 


Och nästa vecka är min födelsedagsvecka så då får jag bara göra härliga grejer.

Fast det är nog bäst att jag slänger blöjpåsen direkt ändå…

Diversetisdag

Är på väg till Göteborg där jag ska tillbringa två späckade dagar med att webba. För det har jag ju inte tillräckligt av i mitt liv just nu… Konferensen Webbdagarna går av stapeln på Posthotellet och jag tänker att jag ska fylla alla mina kunskapsluckor så att jag kan webba klart med min egen webb (läs: jobbets) innan deadline v 40. En diger uppgift. 

Andra saker jag har på hjärnan just nu:

Färger. Har börjat pinna en massa outfit-bilder med kläder i färg. Vill hitta ett färgschema som jag kan trivas i. Ja, det är rocket science! 

Böcker. Har så dåligt läsflow just nu. Har inte feeling. Läser ju men har flera DNF (did not finish) bakom mig senaste tiden. Och det är ovanligt för mig! Jag är alldeles för plikttrogen för att inte läsa klart böcker jag påbörjat trots att jag inte gillar dem, Lex Richard Ford. Men uppenbarligen börjar jag rebella på denna punkt. 

Energinivåer. Mina är all over the place. Supertrött och dränerad eller världens mingligaste och mest sprudlande konferensdeltagare. Finns det något mellanting? Kanske inte för mig. Men jag måste vara rätt jobbig att leva med?! 

Kvinna på tåg

Att bo i Stockholm

Jag har varit i Stockholm i två dagar. Det här har jag gjort.

Åkt tåg. Sovit på hotell. Åkt tunnelbana hit och dit. Webbat som en galning med webbexperter. Ätit middag med min bror och familj. Promenerat hit och dit. Varit på marknadskonferens. Åkt tåg hem.

Det här har jag också gjort.

Funderat jätte, jätte, jättemycket på hur det är att bo i Stockholm. Hur livet verkligen är. Egentligen? Är de lyckligare? Ledsnare? Mer stressade? Ambitiösare? Eller är det helt enkelt samma gamla livspussel och vardagsliv där också?

Jag gick från min brors hem på Kungsholmen till mitt hotell vid centralstationen i tisdags kväll och spanade nyfiket in i alla lägenhetsfönster under den 45 minuter långa promenaden. Jag såg ett par riva ett kök. Gissningsvis för att de ska renovera och fixa nytt kök. Var så sjukt sugen på att knacka på och fråga vad de valt. Om de är ense. Om de kommer laga mycket mat där. Mötte en man som nog kom hem sent från jobbet, med en take away-kasse med mat. Ville stoppa honom och fråga vad han köpt. Om det var hans favorit som han alltid köper när han jobbar sent eller om han varierar sig. Såg en tjej stänga och städa ett café, hon hade lurar i öronen. Ville fråga vad hon lyssnar på. Om det är samma poddar som jag eller något särskilt som man bara lyssnar på i Stockholm. Tänker, uppenbarligen, att stockholmare är en helt annan sort

Sånt funderar kusinen från landet på i storstan, tydligen.

 

Sömnstörd part 2(hundraförtielva)

Började skriva om hur trött jag är. Om hur jag inte kan sova på nätterna. Svårt att somna. Vaknar på småtimmarna. Huvudet fullt av meningslöst brus. Inte ens lösningar på världsproblemen utan mer ”Hur ska Game of Thrones sluta egentligen?”, ”hur länge kan jag strunta i att dammsuga upp makaronerna på köksgolvet?”, ”skulle jag passa i mönstrad blus?”.

Men sen såg jag att jag redan skrivit exakt det inlägget fast för ett år sedan. Fast då var det Grey’s anatomy, inte Game of Thrones. Och precis som nu ville jag bara gråta av trötthet och pallade verkligen inte att morgonträna eftersom tanken på morgonträning är det mest effektiva anti-sömnpillret någonsin. Alltså, ligga vaken hela natten och obsessa över hur trött man kommer vara på gymmet sen är sååå ovärt. 

Fungerar verkligen inte på sömnbrist. Att jag överhuvudtaget överlevt bebisåren (och att bebisarna överlevt!) är ett under. 
Så, är det en augusti-grej? Någon slags jetlag efter semestern? Någon som känner igen sig?!

Lägesrapport

Snor med kärlek en lägesrapport från Cecilia Blankens!

Träning: Just nu pågår ett crossfit-pass här på Holmen. Jag sitter i soffan och väntar på att Barnafadern ska komma tillbaka från affären med chips (grill eller dill? Sommarens stora fråga!) så att vi kan fortsätta netflix & chill. Men jag tränade lite igår. Och ungefär varannan dag. Och så yogar (läs: mjukar upp och stretchar) jag lite däremellan. Och går överallt pga bilfri ö. Så allt sammantaget är jag betydligt mer vardagsaktiv än i vardagen.

Lyssning: På mina promenader lyssnar jag på mina vanliga poddar. Styrkebyrån, Säker Stil, En förbannad podd och Mannheimer/Skäringer ligger högt i topp. Ska även lyssna ikapp på Hertzman&Geyerhofer och Stilsnack har jag tänkt.

Samlar på: Skåp. Skulle Barnafadern sagt innan han införde skåpförbud. Men nu planerar vi hallfix och då måste det ju in skåp lite här och var…

Längtar till: Barnafadern kommer hem med chips. Och hem lite. Där jag vill gå bananas på inredningstidningar och göra om hela vårt hem (men det går över lagom tills jag börjar jobba igen så don´t be alarmed).

Njuter av: en regndag efter två toppendagar med sol och bad. Balans är viktigt på alla plan i livet!

Igår.

Ser fram emot: Chips. Fler skåp. Nästa träningspass, när det än blir.

Överraskad av: Barnafadern valde grillchips!

Ska: Netflix & chill. Imorgon gå på konfirmation och kalas. Söndag chilla vidare. Nästa vecka åker vi från Holmen och troligtvis till Stockholm en sväng. Sen hem och landa i jobbvardag. Som, precis som varje höst, ska bli optimerad på alla plan för en balanserad, harmonisk och effektiv mamma/fru/människa. Jag ska också bli superstark, alltid vara utvilad och använda tandtråd varje kväll. Semester ändå. Då är allt möjligt!

Idag.

Inredningssjuka

Några veckor ledigt och inredningslustan tar över. Denna sjukdom som drabbar mig samma tid varje år. Alltid när jag är på Holmen och inte sett mitt eget hem på några veckor. 

Då vaknar inredningsbacillen till liv. Jag läser tidningar, pinnar bilder och planerar inköp. Tänker att nu, NU kommer det bli ordning på vårt hem. Vackert, funktionellt, smakfullt, feng shui-igt. 

Sen kommer jag hem till 80-talseländet vi kallar hem, en semestertömd plånbok och vardagen med dess vanliga ekorrhjul och är nöjd om jag hinner städa emellanåt och kanske får upp sänglamporna vi köpte till barnen på sportlovet (och tavlorna Mellan fick i julklapp. För två år sedan.). Skriver upp ”DIY-headboard till sängen” på en lång fixlista och hittar listan igen nästa år, utan en enda sak avbockad. 

Så det går över rätt snabbt. Men ett par veckor per år har vårt hem fantastisk potential. Så länge jag slipper se det uppenbarligen. 

Femte semesterdagen 

Källarentren är rensad. Nu tänker jag inte städa mer den här semestern!

Förutom all disk och städ som hör till småbarnsföräldrarnas vardag förstås. 

Vad sjutton ska jag göra nu då?

Sånt här:

Promenera och träna och läsa och gosa och skälla och tjata och bada och äta och byta bajsblöjor och spela spel och dricka kaffe och operera ut flisor och åka båt och sova och bli väckt och hota och muta och skratta och sola och lyssna på Sommar i P1 och yoga och sucka och hångla och lite sånt. 

Fjärde semesterdagen

Kära dagbok. 

Jag fick för mig att fortsätta rensningen med alla garderober på övervåningen. 

Jag drog ut allt. 

Sen ångrade jag mig. 

Men då var det förstås bara att rensa klart. Nu är garderoberna nästan tomma men ingen kan sitta i tv-soffan. 

Imorgon ska vi rensa i källarentren. Den är som tagen ur ett avsnitt av ”Hoarders”. Det blir skoj!