Semesterdag 15

Stockholm i värmeböljornas värmebölja. Vår strategi är ganska enkel – hålla oss ifrån sol och strand mitt på dagen och sedan bada eftermiddag/kväll.

Så semesterdag 15, måndag 16 juli, åkte vi till Artipelag på Värmdö. Gick strandpromenaden som skuggas härligt av träd, browsade länge och väl i shoppen och åt en fantastisk brunchbuffe på restaurangen. Dyr lunch för barnfamilj men förmodligen den finaste måltid vi äter på hela sommaren, otroligt vällagad mat med massor av lyxgrejer som i alla fall de tre äldsta i familjen uppskattade (halstrad tonfisk med tryffelmajonnäs! Ostbricka! Lättstekt flankstek med hemmaslagen bearnaise! Ugnsbakad röding! Sauterade primörer! Rabarberpaj med kardemumma och äkta vaniljsås!).

Nästa gång åker vi själva, Barnafadern och jag. Dricker vin till lunchen och kollar in utställningen också. Våra gamla jazzhjärtan slog extraslag när vi såg att de har jazzkonsert denna vecka men nä, vi insåg snabbt att det inte är görbart med kidsen. Vi drömde oss dock tillbaka till de somrar vi åkte till Stockholm på Jazzfestivalen. Där upplevde jag några av mina största konserupplevelser. Bobby McFerrin och Stevie Wonder. Åh va! Det kommer vägen tid vi går på konserter igen va?! Oh well, sidospår.

Efter Artipelag drog vi till Grisslinge havsbad som var fint och barnvänligt men total härdsmälta för en HSP:are med nästan rehabiliterad depression/utmattning i ryggsäcken. Så mycket folk! Ljudnivån! Antalet barn att försöka bevaka! Nästa badplats bör vara öde, eller näst intill.

Väl hemma i vårt lånehus åt vi middag innan Barnafadern tog storbarnen på kvällsdopp i bassängen en bit bort. Jag nattade Liten och röjde kök. Sen hade vi filmkväll på terassen! Chips, dip, melon och Dirty Dancing! Mycket pinsamt hånglande tyckte barnen men de satt kvar hela filmen och bestämde sig sedan för att sova på terassen. Helt klart den svalaste sovplatsen just nu! Funderar på att ta den platsen själv inatt…

Semesterdag 14

Första semesterveckan känns alltid evighetslång. Så mycket tid att disponera liksom! Sen blinkar man och semestervecka två är över. Eller hur?

Idag avslutar vi semesterns första fas. Våra två veckor på Holmen är över. Vi startade dagen med kaffe i sängen när Liten väckte oss vid 7. Sen drog vi på träningskläder och gick till utegymmet. Lämnade Stor och Liten på lekplatsen bredvid och fick oss en svettig halvtimme på gymmet innan deras tålamod var slut. Då badade vi från klipporna som de flesta mornar dessa veckor. Gråa skyar och lite sval blåst – men varmt i havet. Ljuvligt!

Hem, frukost på balkongen och sen – stora pack- och städracet. Som gick förvånansvärt smidigt ändå. Tvätta alla lakan, bädda och packa alla prylar. Städa noggrannt så nästa omgång gäster får börja på ren kula. Lunch på altanen och sen skjutsade pappa över oss till färjeläget. Nu sitter vi i bilen på väg till semesterfas 2. En knapp vecka i Stockholm, i det hus våra fina vänner så generöst lånar ut till oss. Det ska bli typ 30 grader i Stockholm kommande vecka. Så vi fortsätter väl på den inslagna banan och badar oss igenom dagarna. Sämre kan man ha det!

Semesterdag 4

Liten sov till 07 en dag. Men bara en dag hittills. Nu är det 06 som gäller i bästa fall, 05.något ibland. Vi är vana, Mellan startade 05-traditionen för sju år sedan och sedan tog Liten vid. Det är liksom bara att gilla läget, gå och lägga sig i tid och se fram emot sovmorgonen man får varannan dag.

Förr kunde vi ändå få någon timme eller två i soffan om kvällen, kolla lite tv eller dricka ett glas vin. Nu startar läggningsprocedurerna vid 19.30 med Liten, och slutar runt 22 med Stor. Igår satt jag och nickade till medan Mellan läste högt (för att sommarlovsöva på läsflytet) och tre millisekunder efter att jag stoppat om henne hade jag stoppat om mig själv och låg och snarkade.

Men det är härligt på sitt sätt. Det blir långa och sköna mornar. Inte ovanligt att vi hunnit med både lekplats och krabbfiske innan 09. Eller många koppar kaffe och många lästa sidor i en bok. Som idag! Har snart läst ut semesterns tredje bok. Ätit smarrig frukost. Ska träna och baske mig unna mig en sötvattensdusch och hårtvätt. Det var en vecka sedan senast…

Semesterdag 1

Idag är det måndag och rent officiellt semesterdag 1. Jag inledde den med att jobba lite. Godkänna några fakturor och svara på en offert och lite så.

Fast nu ljög jag. Jag inledde faktiskt med kaffe följt av en tur på utegymmet följt av tvagning medelst saltvattentvål. Nakenbad! Herre min je vilken ljuvlig start. Efter det handlade jag frukost i badrock (naken under…) och åt frukost på balkongen i typ två timmar. Sen jobbade jag. I max 30 minuter.

Sen åt jag en till frukost och läste bok. Småungarna åkte båt med morfar och jag ska inte städa bort återhämtningsstunderna i år damn it! Sen gick jag och la mig och slumrade en timme bredvid Barnafadern. Traskade bort till stranden och vaktade badbarn. Åt glass. Traskade hem. Landade i sängen med min bok. Ska micra lite rester när jag blir hungrig. Låta barnen kolla tv och iPad tidigare idag. Det är ju semester!

Katta har skrivit så bra om semester och pengar och sånt. Så väldigt sant. Bra påminnelse. Aldrig att vi åkte utomlands när jag var barn. Senast jag var utomlands med min egen familj var 2011. Anledningen till den semesteridyll vi har (och som jag vuxit upp med) är att min farfar råkade födas på världens vackraste västkustö. Den är typ också den dyraste. Hade vi inte varit ”infödda” hade vi aldrig någonsin kunnat köpa oss in här. Snipan min pappa har köpte farfar någon gång på 60-talet. Motorn la av för typ 15 år sen så pappa har hängt på en liten utombordare. Vi älskar den men den mäter sig inte riktigt med vrålåken i hamnen. När vi är här går semesterkassan till mat och glass och vi är så, så lyckligt lottade.

Vi har också vänner i Stockholm som kuskar runt till sina familjer under semestern och erbjuder sitt hus i Stockholm till oss. Gratis. Ett hus fullt med barnsängar och leksaker och allt man kan behöva. Så otroligt generöst och lyxigt! Då får vi upptäcka nya omgivningar samtidigt som vi bor bekvämt och inte ruinerar oss. Återigen betalar vi ”bara” för mat och glass. Fantastiskt lyckligt lottade!

Utan dessa ödets vägar och generösa vänner hade vi tillbringat semestrarna hemma. Vi är glada att vi har ett hem, förstås. Men vi är också glada att vi kan få åka ifrån det ibland.

Månad 2 med Intuitive Eating

Jag avslutar nu vecka 8, av 12, med min coach kring Intuitive Eating.

De första fyra veckorna sammanfattade jag som väldigt tuffa. Jag nojade mycket över vikten. Jag tyckte det var svårt att uppfatta rent biologiska signaler som jag uppenbarligen blockat under lång tid. Och jag var helt säker på att det här med full matfrihet (läs om denna och övriga principer i IE här) skulle tas ifrån mig snart. Antingen för att coachen skulle säga ”det här funkar inte Beata, du är ju alldeles knäpp, du får nog banta resten av livet istället” (spoiler alert: det gjorde hon inte) eller för att jag skulle ge upp och återgå till att begränsa och kontrollera. Jag kände mig out of control och saknade liksom det, hade ett behov av att kontrollera. Och eftersom jag nojade över vikten  dök tankarna om framtida, potentiella, dieter upp i huvudet konstant. Typ ”jaja, jag kör väl IE ett tag nu men sen efter sommaren kan jag styra upp kosten igen så att jag blir smaaaal”.

Månad två inleddes med min favoritövning så här långt: Att fundera kring princip #6, att finna njutningen med mat. Att verkligen fundera på vad jag tycker om. Vilka smakkombinationer? Vilken textur? Vilken tid på dagen är jag sugen på vad? Vilken sorts mat smakar underbart och får mig att må bra? Det var härligt! Jag upplever redan att jag smakar på det jag äter på ett annat sätt. Lägger mer tid på att förbereda mat så att det verkligen blir gott. Sånt som jag kanske tagit bort innan, för att det ”varit för många kalorier”, som olivolja på salladen eller avokado på smörgåsen.

Detta fördjupade också kunskapen om hunger och mättnad som jag nu känner att jag är trygg i. Jag skammar mig inte när jag blir hungrig ”för snabbt” efter en måltid. Och ibland håller mättnaden i sig ovanligt länge. Men i regel behöver jag äta var 3:e timme. Så funkar jag! Detta har jag dock inte fått in rutinen kring ännu. Jag glömmer tex att ta med mig tillräckligt med mellanmål till jobbet tex. Men det är en vanesak som jag får jobba upp rutiner kring efter semestern.

I början av månad 2 var jag fortfarande obekväm i min kropp. Gillade inte förändringarna (har gått upp i vikt, vet inte hur mycket eftersom jag inte vägt mig). Men jag tog aktivt tag i det på två sätt. Dels rensade jag lite i garderoben. Plockade bort för tajta grejer. Det mesta passar fortfarande, även om det sitter tajtare. Vissa saker kanske jag får ersätta i höst men för tillfället har jag ändå gott om kläder som sitter skönt. Med andra ord helt onödigt att klämma in sig i obekväma kläder… Dels rensade jag rejält i mina sociala flöden. Detta har hjälpt mig jättemycket med princip #1 (gör slut med dietmentaliteten) och princip #3 (utmana din inre mat-polis). Bort med allt som förstärker dietmentalitet, som lyfter upp ”före och efter”, viktväkteri, LCHF och sockerfritt. Allt som inte känns positivt för mig i min resa just nu. In med hashtags och konton som förstärker det jag gör. Som lyfter upp alla sorters kroppar, som påpekar det absurda i dietkulturen, som visar glädjen och friheten som finns där man släpper besattheten kring mat.

Och det är just det jag känner nu. Glädje och frihet.  Just nu trivs jag jättebra i min kropp. Jag känner mig stark och glad och frigjord. Min hjärna känns liksom rymligare för den lägger allt mindre tid på alla onödiga tankar kring mat och ätande.

Nu inleds månad 3, den sista tillsammans med coachen. Den sammanfaller med min semester och det känns perfekt. När jag ser tillbaka genom åren har semestrarna varit det närmaste intuitivt ätande jag kommit. Dels för att kroppen får sömn, frisk luft och aktivitet på ett annat sätt – och då är det liksom lättare att känna de där biologiska signalerna kring hunger och mättnad. Och så finns det tid att förbereda mat på ett annat sätt. Tid som jag inte riktigt tar mig i vardagen.

Har du semester snart? Lyssna på kroppen! Vad säger den, vad önskar den? Och vad händer om du ger den det, utan några förbehåll, utan tankar på att begränsa eller styra upp? Testa!

Intuitive Eating – De tio principerna i Intuitivt Ätande.

Författarna till ”Intuitive Eating” Evelyn Tribole och Elyse Resch är välutbildade dietister och nutrionister. De insåg tidigt att deras kunskap inte hjälpte deras överviktiga patienter att gå ner i vikt och började läsa på och samla sina erfarenheter. De kom fram till, med stöd av många vetenskapliga studier, att dieter (bantning, diet med syfte att gå ner i vikt) inte fungerar.

Egentligen vet vi nog alla det. 95% av alla som går ner i vikt går upp igen. Av dem går 80% upp mer i vikt. På det viset bantar många sig upp i vikt mer och mer genom livet. Ändå har vi en oerhört stark rådande dietkultur. En marknad som tjänar enorma summor pengar. Produkter och tjänster som lovar viktnedgång, som lovar att du tillhör de där 5% som faktiskt lyckas. Och när du inte gör det så skuldbelägger du dig själv, inte företagen som tillhandahåller produkterna och tjänsterna. Skulle du tolerera det om du, till exempel, köpte en tvättmaskin? ”Den funkar visst inte, oh well, det måste vara mitt fel, jag borde ansträngt mig mer…”.

Ur denna kunskap kom insikten att vi alla föds som intuitiva ätare. Som nyfödda signalerar vi tydligt när vi är hungriga och vi äter tills vi blir mätta. Ibland äter vi varenda timme, för att vi behöver det. Andra perioder har våra föräldrar nojat över att vi verkat äta så lite. I det stora hela har det jämnat ut sig.

En del förblir intuitiva genom livet. Många av oss börjar jiddra med det redan som barn eller tonåringar. Själv har jag alltid varit medveten om bantning, min mamma bantade konstant och lagade viktväktar-mat till hela familjen. Som 15-åring körde jag min första diet (Rigshospitalet, om någon minns den!) och sen var jag hooked. Dieter, viktväktarna, viktklubb, diverse träningssatsningar (för viktminskning, inte välmående), kostrådgivning, online-coacher. Känner du igen dig? Om du inte gör det – grattis! Om du gör det – fortsätt läsa och fortsätt förkovra dig inom detta!

Det gjorde Evelyn och Elyse också, och deras samlade erfarenhet av klienter och patienter sa samma sak: Vi dietar oss upp i vikt och alla regler och förbud och restriktioner och ”borden” och ”måsten” äter upp vår energi och vår tid. Vi går från strikta perioder till att ”unna” oss. Vi är restriktiva och vi överäter. Vi känner skuld och ”passar på” för ”vi börjar om igen imorgon”. Vi funderar allt för mycket på vad vi ska äta, när vi ska äta, vad vi åt tidigare, varför vi valde just det osv osv i oändligheten och vidare.

Så vad kännetecknar en person som inte börjat krångla med dieter, kostupplägg och viktminskning? Detta är de tio principer de kom fram till.

De 10 principerna för intuitivt ätande

Dessa tio principer är de delar som bildar en intuitiv helhet när det gäller ätande och mat. Det är inga regler. Det är inte steg som går att bocka av kronologiskt. Det är tio principer, som huller om buller och på olika sätt för olika människor behöver jobbas igenom för att nå ett fritt förhållningssätt till mat.

Det finns dock en tanke med ordningen, även om det inte är steg som man genomför ett efter det andra och sen är man klar. Att steget om näring, ”Gentle Nutrition”, ligger sist är fullt medvetet för att Evelyn och Elyse anser att det kan skada processen om man börjar tänka på de bitarna för tidigt. Det är viktigt att först laga det trasiga förhållandet till mat.

Här har jag försökt översätta och sammanfatta principerna utifrån denna lista. Jag har även kompletterat med länkar till bra inlägg där ni kan läsa på mer om respektive princip och de bakomliggande faktorerna.

#1. Gör slut med dietmentaliteten

Släng alla hälsotidningar, avfölj alla ”före- och efter”-konton på Instagram, rensa bort allt som lovar viktnedgång snabbt, enkelt, permanent. Det funkar inte. Utmana alla de lögner som lurat dig att tro att det är ditt fel att du gått upp i vikt igen. Släpp alla tankar på att eftersträva viktnedgång, låt det inte ligga kvar i bakhuvudet som ett ”kanske, sen…”. Först när du frigör dig från din dietmentalitet kan du återuppta kontakten med din inre intuitiva ätare.

# 2. Respektera din hunger

Din kropp behöver mat. Det är biologiskt. Den behöver kolhydrater, fett och protein. Vitaminer och mineraler. Energi! Och den visar det tydligt genom att bli hungrig på regelbundna (eller oregelbundna!) tider. Det börjar kanske med ett litet sug i magen för att växa till kurrande och till slut en omättlig hunger. Väntar du så länge så kan du lita på att du kommer äta för snabbt och för mycket, vilket känns obehagligt. Lär dig dina signaler och ät vid de tidigare signalerna på biologisk hunger så respekterar du din kropp och återuppbygger ditt förtroende för dig själv i samband med mat. By the way – det är okej att äta bara för att du är sugen på något gott också (taste hunger).

# 3. Slut fred med mat

Vi utlyser vapenvila. Mat ska inte vara en strid. Ge dig själv ovillkorlig tillåtelse att äta. Om du intalar dig att du inte ska eller bör äta vissa saker kan det leda till en känsla av berövande, av förlust. Och det i sin tur leder nästan alltid till sug efter just den saken. Kanske slutar det med att du överäter och därefter känner skuld för att du ätit just det som du inte ”borde” äta. Och så fortsätter cykeln. Skuld, restriktioner, sug, överätande osv. Enough. Ät vad du vill. Japp, precis vad du vill.

# 4. Utmana din inre mat-polis

Gör upp med alla tankar som säger att du är bra för att du ”skött maten” eller dålig för att du ätit något ”onyttigt”. Matpolisen övervakar alla regler som dietkulturen skapat och som du under många år har lärt dig. Det är rotat djupt i ditt undermedvetna och pumpar ut felaktig information och skuldbeläggande. Att jaga ut matpolisen är en kritisk punkt för att kunna återvända till intuitivt ätande.

# 5. Respektera din mättnad

Lyssna efter kroppens mättnadssignaler. Pausa under måltidens gång, känn efter hur det känns rent fysiskt. Det är klokt att lära sig att sluta äta när man är behagligt mätt. Men glöm inte att det är okej att fortsätta äta bara för att det är gott också!

# 6. Upptäck ätandets njutning

Vi har smaklökar av en anledning. Och mycket av vår sociala samvaro och relationen med andra rör sig kring upplevelsen av mat. Njut av mat! Tillåt dig att känna tillfredsställelse och glädje när du äter! När du äter vad du verkligen känner för, i en tillåtande miljö, kommer du känna dig nöjd och tillfredsställd. Detta är motsatsen till restriktioner, förbud och regler. Fundera på vad som ger dig njutning i nästa måltid!

# 7. Ta hand om dina känslor

Jobba på att trösta, vårda, ta hand om dig själv utan att blanda in mat. Mat kan på kort sikt dämpa känslor av stress, ångest, ensamhet, uttråkning men det löser inte problemet. Du kommer behöva fundera på varför du känner så och vad du skulle kunna göra åt det. Men glöm inte, även intutiva ätare äter av emotionella skäl ibland, det är ingen absolut regel.

# 8. Respektera din kropp

Du är den du är. Du har en genetisk kod som bestämmer hur lång du är, vilken ögonfärg du har, vilken skostorlek. Och precis som du inte skulle försöka trycka i ett par fötter i storlek 39 i ett par skor med storlek 37 ska du inte försöka pressa kroppen dit den inte vill. Det är meningslöst. Men framförallt – respektera din kropp för att den förtjänar det. Det är svårt att göra slut med dietmentaliteten om du har kritisk mot din kropp.

# 9. Rör dig med glädje

Din kropp är gjord för att vara aktiv! Men glöm träning som ett sätt att tygla och förtrycka kroppen. Ändra fokus från kaloriförbränning, intensitetsnivå och utseende till hur det känns att röra din kropp. Gillar du att dansa? Lyfta tungt? Promenera? Simma? Springa maraton? Hoppa studsmatta med barnen? Det spelar ingen roll. Rör dig med glädje. Känn energin det ger. Känn skillnaden.

# 10. Omtänksam näring

Välj mat som tillfredsställer dina smaklökar, ger näring till din kropp och får dig att må bra. Du behöver inte äta ”perfekt” för att vara hälsosam. Du kommer inte få näringsbrist. Över tid jämnar det ut sig. Och när du jobbar aktivt med full matfrihet, släpper allt som matpolisen sagt åt dig och verkligen känner njutningen i mat så kommer du inse att du väljer varierat och brett. Till slut kommer en chokladkaka och en persika ha samma ”laddning” för dig och ge dig precis den tillfredsställelsen och mättnad du behöver just där och då – utan att du i efterhand sätter ett lågt eller högt betyg på din måltid.

Några småsaker som jag vill påminna om:

  • Intuitive eating är inte ytterligare ett gäng regler att förhålla sig till. Det handlar om att skapa en snitslad bana tillbaka till den intuitiva ätare du föddes som.
  • Det går inte att ”bemästra” IE ”perfekt”. Även ”normala” ätare äter för mycket. För lite. För ofta. För sällan. Av emotionella skäl. För att de bara är sugna. Osv osv. Målet är aldrig att prestera perfekt.
  • Jag är sannerligen ingen expert… Jag är mitt i den här resan själv och har valt att dela den med er. Både min personliga resa men också den kunskap jag tillskansar mig längs vägen.

Puh, tog ni er hela vägen hit? Hurra för er! Nu nördar vi vidare i kommentarerna va?

Sommarlistan 2018

Vad ska du göra i sommar?

Samma som alla somrar. Hänga på Holmen, med familjen, och lite sånt. Och jobbar förstås. Sommaren är längre än semestern är!

Ska du åka någonstans?

Holmen då. Stockholm en sväng. Barnafadern och Stor ska på scoutläger en vecka och då funderar jag på att dra iväg med småttingarna ett par dagar. Typ så långt som till Helsingborg. Får se vad pengarna räcker till. Kanske en varmkorv på bensinstationen? Fint det med.

Hur länge ska du vara ledig?

Sex veckor ledig från vanliga jobbet, en av de veckorna tillbringas dock med (volontärs)jobb i storkök. Den enda veckan på året jag jobbar riktigt ashårt. Fysiskt. Nästa vecka är storkök, veckan efter midsommar är jobb och sen blir det fem veckors semester ihop. Barnen går med andra ord på förskola och fritids veckan efter midsommar samt två veckor innan skolan början igen.

Storköksveckan stundar!

Vad vill du verkligen hinna med?

Slappa. Låta dagarna gå medan jag läser böcker, badar, kollar Netflix, dricker kaffe och bara…är.

Vad tror du att du egentligen kommer göra?

Typ exakt det! Slappa. Semestern ska vara så slö och kravfri som möjligt för att jag ska vara lycklig. Men givetvis innehåller den allt en vardag med kids innehåller. Tjat och städning och matfix och tvätt och nattningar och tidiga mornar osv osv.

Vad ser du mest fram emot?

Holmen. Alltid Holmen.

Vad kan gå fel?

Zombie-apokalyps. Vore hemskt dålig tajming.

Vem kommer du vara mest med?

Min familj, obvi.

Vad kommer du lägga mest pengar på?

Mat! Vi gör sällan något särskilt på semestern men köper oss gärna fria från matlagning när vi kan genom att äta ute… Det blir dyrt.

Brunch på Greasy Spoon i Stockholm tex. Dyrt men såååå värt!

Vad kommer du köpa inför sommaren?

Letar fortfarande badkläder och typ klänningarna men kommer nog inte hitta något i år heller. Så mina gamla paltor får duga i år också.

Kommer du att använda det?

Alternativet är att gå naken så…kanske? Gillar att vara naken faktiskt.

Vad kommer du att äta?

Precis vad jag känner för, när jag känner för det.

Vad kommer du att dricka?

Gärna frapino mocha med en shot espresso från Espresso House. Men också diverse annat. Typ vatten, mjölk, saft, kaffe och vin. Kanske någon drink? Vore ju najs!

Vad kommer göra den här sommaren extra bra?

Ärligt talat, hur fånigt det än kan låta, att inte tänka på mat och ätande!

Vad kommer du ha på dig?

Blå shorts, blåvit-randig tunn skjorta, vita skor. Typ varje dag (med mycket små variationer).

Förra årets semesterkapsel. Sen hade jag lika mycket träningskläder också!

Vad oroar du dig för?

Fläng! Motsatsen till semester för mig är att flänga. Typ campa. Eller bara ha olika planer för olika veckor. Med mina mått mätt känns årets semester flängig eftersom vi ”bara” har två veckor på Holmen. Jag kan redan nu stressa upp mig för att vi måste packa oss iväg från Holmen och sen dra till Stockholm. Och sen dra hem igen och få iväg några på scoutläger.

Vad kommer bli extra speciellt i år?

Att vara själv med Mellan och Liten en hel vecka när Barnafadern och Stor är på läger.

Hur kommer du minnas din sommar sen i september?

Som avkopplande och återhämtande. Och att jag, som vanligt, aldrig hann läsa fullt så många böcker som jag tänkt, träna alla pass jag planerade, göra alla utflykter vi pratade om, ordna alla date nights vi fantiserade om, städa allt städ jag hade tänkt men att det ändå blev alldeles, alldeles underbart.

September är en favoritmånad och de senaste åren har vi badat och njutit en bra bit in på ”hösten”. Och i september kommer jag dessutom jobba på mitt älskade jobb igen, dra på konferens i Alicante och ha en fantastisk resa att se fram emot över jul och nyår. Då drar familjen till Miami och åker på karibisk kryssning!

 

Vad ska ni göra i sommar?

Alla känslorna på en och samma gång

Just idag känner jag mig extremt HSP. Det är utmattande att vara HSP. Så många känslor, tankar och intryck. Positiva och negativa i salig blandning. Typ så här:

Totalt överväldigad av saker jag behöver göra på jobbet och spännande utmaningar som väntar. Är glad och rädd om vartannat.

Och trött! Är så trött. Vill bara sova!

Fast inte på nätterna, för då vill jag tydligen bara ligga vaken och vara jättevaken och fundera på världsproblemen (som är stora) och mina egna problem (som är pyttesmå men känns jättestora mitt i natten).

Och på lördag fyller min äldsta 12 år! Hur blev hon så stor och underbar och HUR stora fötter kommer hon få egentligen?! Att jag får vara hennes mamma. Vilken välsignelse. Och hjälp vilket ansvar! Hur i hela friden ska jag få klara detta? Lotsa henne, och hennes systrar, till någon slags vuxenhet?

Särskilt med tanke på att jag är världssämst på vuxenhet!! Vill bara kolla Netflix och äta kexchoklad och ta så lite ansvar som möjligt. Herregud, jag fyller snart 40 och beter mig som en barnunge.

Herregud, jag fyller snart 40, måste jag fira det? Vill jag fira det? Hur ska jag fira det?! Det är ju jättesnart. Men inte förrän oktober. Först måste jag ha semester, sen kan jag tänka på det.

Men semestern då, jag vill vara på Holmen i hundra år. Jag kanske borde flytta till Holmen. Där skulle min själ lugna ner sig litegrann tror jag. Jag stressar redan upp mig över att jag ska vara själv med de små en hel vecka när Barnafadern och Stor drar på scoutläger. Independent woman – not so much.

Men innan dess vill jag bara vara på jobbet konstant och bli färdig med allt. Och vara hemma konstant och bara gosa med mina sommarlovsbarn. Och vara ute konstant och promenera och lyssna på poddar. Och läsa konstant. Och Netflixa konstant.

Det är så vackert ute nu! Jag måste få ut pressreleasen! Jag vill träna varje morgon! Jag vill ha sovmorgon! Jag vill ha en date night med bubbel på uteservering! Jag vill ha långt hår och en lång klänning och en långhelg i vacker storstad! Jag vill kolla Younger och äta kexchoklad och ha ett jobb där jag kan läsa böcker och tjäna pengar och aldrig träffa folk! Jag är så glad och rädd och ledsen och lycklig och överväldigad och euforisk och stressad och avslappnad och nedstämd och välsignad och hungrig och mätt och hudlös och självständig och smart och puckad!

Det finns bara en sak att göra när det är så här på insidan – skala bort så mycket som möjligt på utsidan. Så bye bye för ett litet tag, vi ses på semestern? Kanske?

Månad 1 med Intuitive Eating

Jag vet inte riktigt hur jag ska angripa hela den här grejen med IE i bloggen. Vad vill ni veta, vad vill ni läsa? Just nu tänkte jag bara sammanfatta de största bitarna från min egen resa den första månaden. Och så lägger jag in lite citat som jag tycker inspirerar samt länkar till ställen där ni kan läsa mer ingående om de olika delarna… Okej? Okej, let´s go.

Hunger och mättnad

Jag har fått jobba aktivt med saker som känns så självklara. Hunger och mättnad. Det är ju jättesvårt! Att rent fysiskt känna hunger, och ifall den är ”lagom” eller ”jättehungrig”. Och samma sak med mättnad. När är jag ”full”? Lagom? För mycket? För lite?

När det gäller hunger har jag insett att jag dragit ut på tiden mellan måltider så mycket som möjligt i något slags försök att inte äta för ofta (vilket i min hjärna likställts med att äta för mycket). Det har inneburit att jag blivit jättehungrig och ätit alldeles för snabbt och/eller för mycket och/eller gjort mindre kloka val av mat. Typ mölat i mig en påse chips och tre mackor för att jag var för hungrig för att laga en måltid. Nu när jag känner efter bättre så äter jag frukost tidigare på morgonen (för att jag är hungrig tidigare än jag ”tillät” mig att äta!), jag äter oftare (för att jag blir hungrig var tredje timme ungefär) och jag äter därmed fler måltider per dag. Jag fungerar så, tydligen.

Mättnadsbiten har följt liknande mönster. Jag har tyckt om att äta mig proppmätt. Säkert för att jag tänkt att jag inte ska äta igen på 4-6 timmar och därför måste äta mycket så att jag håller mig mätt. Att vara lite obehagligt mätt har blivit det normala efter en måltid. Att känna efter vad som är mer komfortabelt är svårt. Det är nästan lite ångestfyllt att sluta äta i tid, som att jag inte vet när jag ska få mat nästa gång. Att påminna mig om att jag alltid har tillgång till mat (det är verkligen inte alla i världen som har det) och att jag får äta igen precis när som helst, även om en kvart om jag vill, har hjälpt. Inga dumma regler eller vilket klockslag det är ska bestämma när jag får eller inte får äta.

Att bli tjock(are)

Förlåt om detta provocerar. Jag har gått upp i vikt, jag vet inte hur mycket för jag har inte vägt mig. Men jag känner dig på kläder och ser det i spegeln. Det är helt normalt, väntat. Jag äter mer och jag äter saker som tidigare har känts förbjudna eftersom full matfrihet är superviktigt i IE. Det är liksom lite smekmånad, precis som efter ett kostupplägg ni vet? När man varit restriktiv och sen går lite bananas för att man är sugen på allt det där man inte ”fått” äta. Jag jobbar med att acceptera. Samtidigt är det inte okomplicerat att gå upp i vikt. I större delen av mitt liv har det ju varit ett misslyckande. Något att kämpa emot, med alla medel. Jag har sååå många gånger senaste månaden tänkt att jag kanske ska pausa IE, gå ner i vikt (ordentligt, liksom!) och sen ta tag i IE igen. Men som min coach säger: If dieting is the problem, it can not be part of the solution. Och det för mig till nästa stora punkt…

Diet Mentality

Jag vet inte hur man ska översätta detta på ett bra sätt… I boken är principen ”Reject Diet Culture and Diet Mentality” en stor grej. Bantningskultur känns inte riktigt korrekt. Men ni fattar? Vi lever i en kultur och med normer som säger att vi behöver dieta för att vara hälsosamma, att smal är lika med bra och tjock är lika med dåligt. Vi har sedan barnsben lärt oss vad som är nyttigt och onyttigt och många av oss började ”banta” tidigt för…det gjorde alla andra, våra mammor, våra systrar. Det är djupt inrotat i många av oss trots att studie efter studie visar samma saker: Bantning/Viktnedgång funkar inte! Hälsa har inte med vikt att göra! Här finns massa bra content kring diet culture.

Men något så inlärt sitter hårt. Och det är därför jag kämpar med hur min kropp förändras nu. Överallt ser jag effekterna av den norm vi lever i. Löpsedlar om ”beach 2018”. Alla insta-bilder med viktväktarpoints eller sockerfri månad eller före- och efterbilder. Allt fokus på kroppens storlek. Jag har ju själv bidragit till det! Och det påverkar mig förstås. Jag vill vara smal. Men varför tycker jag det är så himla viktigt? Det jobbar jag med nu. För att jag äntligen kommit fram till att jag inte orkar vara smal. Jag orkar inte hålla på som jag har hållit på, även om ”priset” jag får ”betala” är att jag blir tjock(are).

(Jag inser att jag uttrycker mig i fettfobiska termer här, jag är ledsen för det, jag lär mig.)

 

Jag kommer att sammanfatta de tio principerna i IE i ett kommande inlägg. Det blir lite huller om buller så här i början, bear with me! Och kolla in de olika länkarna i mitt första inlägg om IE om du vill läsa på mer!

Sveriges Personaldag

Kära jobbdagbok.

Idag firar vi, enligt Mellan, Sveriges Personaldag. Så grattis till mig, för jag är personal.

Denna lediga dag landar högst olämpligt i planeringen, jag har så mycket jag behöver göra men också lämpligt eftersom jag vaknade med en tung, värkig och trött kropp imorse. Ont i fötter och händer, tung i alla muskler, pirrande inflammationsfyrverkerier överallt. Det suger. Jag har skickat iväg familjen och ligger själv på soffan och ömkar mig.

Lite jobb kommer jag ändå få gjort eftersom jag ska lasta bilen full med rekvisita till en fotografering jag roddar på fredag. Jag har bara bilen imorgon, torsdag, så måste få med mig allt då. Mattor, täcken, kuddar, sänghimlar, ljusslingor och annat får mellanlanda på kontoret helt enkelt. Det låter jättekonstigt. Det är jättekonstigt, det här jobbet, ibland. Men väldigt kul.

Annars är jag rätt stressad, kära jobbdagbok. Jag har alldeles för få arbetsdagar kvar för att hinna allt jag skulle vilja. Jag har också alldeles för lite ork kvar för att orka till och med de få arbetsdagarna. Klurig ekvation som resulterar i migrän och ledvärk. I know the drill. Fattar inte hur snabbt semestern smög på mig i år. Jag är fortfarande i fas med typ sportlovet. Ett sjukt varmt och soligt sportlov, det medgives, men ändå. Ur led är tiden osv osv.