Living on the edge

Kvinnan på gränsen till…genombrott?

Hade tid att tänka under semestern. Att reflektera över året som gått (sedan förra sommaren alltså) och vad jag gillar och inte gillar. Vad jag önskar och inte önskar. Går igenom min lilla journalbok där jag inte bara gör träningsplaneringar och to do-listor utan även små noteringar om hur jag mår och hur det går. Med livet liksom.

Rätt ofta är det noteringar som ”lite för nära gränsen nu”, ”hinner inte med”, ”ligger efter”. När jag tänker tillbaka på året är det framförallt på hur sjuka vi (framförallt Liten och jag) har varit. Så mycket vab, så många jobba-ikapp-kvällar och helger. Och det har förstås varit tufft men det har gått. Och utöver det tycker jag att det gångna året har utmynnat i en allt mer hållbar balans. Där familjen, jobbet och jag själv får den plats de behöver (i alla fall nästan. I alla fall om man ser det över tid…). Jag har landat i min kropp, rent fysiskt och ytligt efter den senaste graviditeten. Jag har landat i min yrkesroll. Jag har landat som trebarnsmorsa och är inte lika stressad över att rodda kidsen själv när Barnafadern är borta.

Så kanske trivs jag ändå bra nära gränsen? Över gränsen har jag varit flera gånger och jag tror att jag lärt mig min läxa. Jag tror att jag hör varningssignalerna och agerar snabbare numera. Min gräns ligger mycket snävare nu för tiden. Är närmare än många andras kanske. Det är frustrerande, det erkänner jag. Jag vill ofta mer men har fått banka in att less is more i mitt fall. Har övat (och övar) mycket på att inte se på ”alla andra” och vad de gör, hinner, orkar. Min enda måttstock måste ju förstås vara jag. Min ork, min energi. Förståelsen för mig själv.

Men ändå. Nära gränsen behöver inte vara farligt. Nära gränsen har jag ork och är kreativ. Jag åstadkommer saker, är effektiv. Jag är glad, lycklig för det mesta och inser samtidigt behovet av att backa litegrann för att samla kraft. Nära men inte på – det kanske är min melodi?

Tredje arbetsdagen

Tredje arbetsdagen efter semestern och jag vaknar med halsont.

Suck.

Kände av det igår kväll men intalade mig att det var någon slags träningsvärk. Konstigare saker har hänt och värken efter gårdagens pass är galen så varför inte i halsen? Där finns la muskler? Men nä, det är en helt vanlig förkylning. Jag säger bara: om det här läsåret blir som förra vad gäller förkylningar, pest och vab så vill jag inte vara med!

Idag har jag hur som helst jobbat hemifrån. Det är vanligtvis både härligt tyst och effektivt. Idag lajvar jag dock fembarnsmorsa och bara ett av dem (det yngsta) var omhändertaget av barnomsorg under arbetsdagen. De fyra övriga (två är mina, två är min systers) roar sig visserligen själva men gör en himla massa ljud. Mer ljud än mina kollegor på kontoret gör, i regel (firmafester undantagna). Det har gått bra ändå. Produktiv dag, bullernivån till trots.

Efter jobbet tog jag mitt moderliga sommarlovsansvar (ja, barnen går ju fortfarande på lov-tid medan jag jetlaggar mig igenom något slags vardagsliv) och gjorde en utflykt med barnen. Ända till grannkommunen drog vi och fikade på kondis och tittade i affärerna runt torget. Sedan fick de bada i askall sjö (frivilligt alltså, det var inte något slags straff) och sen åkte vi och handlade vansinniga mängder godis, middagsmat och frukostmat. Skickar en något försenad tanke till mina föräldrar som hade fem barn varje dag. Eller har, men numera har vi alla egna kylskåp. Något min mamma i och för sig har svårt att komma ihåg så hon köper fortfarande femton liter mjölk och tre kilo köttfärs varje gång hon handlar. 


Sedan åt vi de vansinniga mängderna godis medan vi kollade dansfilm (Footloose! Den nya versionen men sedan youtubade vi originalklipp med Kevin Bacon anno 1984, åh va!) och nu har jag smugit mig till sängs medan alla andra sommarlovskvällshärjar i hela huset. Som sig bör när kusiner är på besök antar jag. Ska vardagsmorgonhärja imorgon vid 06 som kompensation.

Det var den dagen det.

Helkroppspass på gymmet


Imorse var jag på gymmet, kors i taket och dra mig baklänges. För första gången sedan juni någon gång och trots att jag tänkt gegga (det vill säga ”träna utan särskilt upplägg”) augusti ut. Men jag längtade till gymmet och det går givetvis utmärkt att gegga även där. Så det gjorde jag! Jag var sugen på marklyft och la därför det som passets huvudövning med adekvat anpassad uppvärmning. Så här bidde det då!

  • Uppvärmning – rörlighet: En massa random rörelser för att få min morgonstela kropp att överhuvudtaget röra sig.
  • Uppvärmning – aktivering: Fokus på skuldror, bål och rumpa. Bland annat skulderpressar, hund-fågel och frog pumps. Såg givetvis djuriskt attraktiv ut hela tiden.
  • Uppvärmning – rörelsen: Alltså höftfällning eftersom marklyft är just höftfällning. Gjorde ett gäng raka marklyft med ganska lätt stång och några helt vanliga marklyft med ganska lätt stång. Sedan lassade jag på vikter (alltså, med ”lassade” menar jag ”la på nån liten viktplatta till för att överhuvudtaget orka rubba stången”).

Passet:

  • Marklyft 5 x 7 (på 50 kg vilket var jooohoobigt men ändå indikerar att jag bör kunna dra igång 5 x 5 på åtminstone 55 kg om några veckor. Eller 60?! Får testa när jag kan gå igen. Kan dröja till nästa år med tanke på den begynnande träningsvärken.)
  • Superset: Goblet squat + axelpressar med hantel 3 x 8-12
  • Triset (i smith-maskinen): Armhävning (mot upphöjd stång) + Negativa chins + utfall bakåt 3 x 5-6
  • Planka mot bosu 3 x max

Häpp!

 

Första arbetsdagen

Igång igen. Hade planerat för effektiv rivstart men mellan mina inbokade och förberedda möten satt jag mest och funderade på vad det är jag gör egentligen? Och hur? Och vad bestämde vi egentligen i juni?!

Nåja. Lite ställtid får man kanske räkna med. Kaffe med kollegor, planering inför kommande veckor. Imorgon blir det produktivt. 

Kanske till och med tränar?

Vad jobbar jag med nu igen?!

Trettioandra semesterdagen

Kommer ni ihåg att jag inledde min semester med flera dagars städ- och rensbonanza? På Holmen aka Hoarders Paradise. Det var asjobbigt och tråkigt men skönt när det var gjort. 

Tydligen så skönt att jag kom hem och drog igång samma sorts bonanza här hemma. Just nu är jag i fasen ”men va sjutton?! Jag har några få semesterdagar kvar och drar igång fix som kommer ta flera dagar att färdigställa?!”.

Dum i huvudet är jag.

Men det är väl skönt när det är klart. Nu ska jag till Ikea igen. Köpte nytt porslin igår (äntligen! Vi var nere på fem kantstötta tallrikar!) och det säger ju sig självt att man måste köpa en matta då också. Vilket givetvis innebär att vi behöver hyllor under fönstret samt nya gardiner. Vilket förutsätter att jag rensar ut tvättstugan och skåpen i vardagsrummet också. Där det verkligen behövs fler lampor. 

Sa ju att det skulle bli den dyraste semestern någonsin. 

Aktiv juli, rörlig augusti 

Juli är min mest aktiva månad. Klockan (min Polar M400) ljuger inte (så länge jag har på mig den vill säga. Och det har jag oftast). 

Det är inte så konstigt. Jag gillar att träna när jag är ledig och vi tillbringar nästan hela månaden på en bilfri ö med apostlahästarna som enda färdmedel (på land, vill säga). I år klockade jag in på 117% uppfyllnad av mitt aktivitetsmål. Jag har valt den högsta aktivitetsnivån i klockan, nivå 3. Det innebär cirka 16.000 steg om jag ”bara” går. Tränar jag något så räknas det om till aktivitetsmålet också, baserat på puls och tidsåtgång. Jag har ingen aning om hur den formeln ser ut men spelar roll. Jag gillar att få det lilla plinget och pokalen som säger ”Grattis! Du har nått dagens mål!”  Sjukt lätt att tillfredsställa. 

Anyway. Juli innehöll 21 träningspass. Ungefär hälften powerwalks och hälften styrketräning av olika slag men powerwalksen var längre i tid. Jag yogade också de flesta dagar. Ibland tre minuter, ibland trettio men då lämnade jag klockan utanför det hela. 


Så här aktiv har jag inte varit sedan förra juli som landade på 115%. En månad sedan dess hamnade jag över 100% (januari!) men alla andra ligger en bra bit under. I blame förskolebacillerna. 

Augusti startade med migrän och soffläge för min del. Idag är jag lite migränbakis men har i alla fall tagit en promenad och lade 20 minuter på styrkeövningar i vardagsrummet för att få igång kroppen. Inte tungt, inte flåsigt – det kan trigga igång huvudvärken igen. Tanken för augusti är att lägga in en vilovecka eller två (troligtvis första jobbveckan) och fokusera på rörlighet istället. Som uppbyggnad för höstens styrkefokus. Så himla tråkigt! Hur kan jag göra rörlighetsträning roligt? Alla tips mottages tacksamt…

Bo i någon annans hem på semestern

Vi bor alltså i vänners hus här i Stockholm. Och inte nog med det: Vi bor i min drömbostad. Alltså dröm som i inom rimlighetens gräns, annars är säkert Drottningsholms slott också najs. Men det här huset alltså. Ungefär lika stort som vårt men mycket smartare planerat och – wait for it – ingen trädgård!! Stenlagd uteplats vid entrén och perfekt takterass med infravärme på övervåningen. Oändligt antal lekplatser utanför och nära både citypuls och grönområden.

Våra värdar är bortresta och när de väl kommer hem kommer de möta fem squatters som kedjat fast sig vid designerstolarna #sorryimnotsorry.

Att bo på hotell är ljuvligt på många sätt men med tre barn? Har ni testat?! Sist vi gjorde det, i mars tror jag det var, så sa vi ”det är inte värt det”. Alla fem i ett rum varav en (Liten) vaknade klockan 02 och höll alla vakna till 05. Två rum är en lösning men en dyrbar sådan. Nu bor vi i ett fullt utrustat hus och för barnen är det som att komma till ett lekland. Nya leksaker, nya sängar, lekplats utanför dörren. Vi vuxna myser på terassen medan de ligger på dagbädden och kollar tv. Liten ropar ”wow” varje gång hon hittar en ny leksak (med andra ord: konstant). De sover gott, de äter frukost vid köksön (och leker att de är på restaurang) och sen kan vi låna värdfamiljens cyklar om vi vill. Eller tvätta något nersmutsat i deras tvättmaskin. Eller dricka upp deras vin (skojar bara!! Vi har köpt eget…).

Det enda som fattas är väl värdfamiljen då, de är ju fantastiska (men vi sover i alla deras sängar så det är ingen idé att de kommer hem nu).

Lånandet till trots så kommer det här bli den dyraste semestern vi någonsin varit på. Jag har nämligen en lååång lista på saker vi villhöver köpa till vårt hem omedelbart eller med det samma efter inredningsinspirationen det här hemmet levererat. Jag menar, kolla:

Stora(ish) barn

Igår eftermiddag åkte jag och mina två äldsta döttrar in till stan. En elva-åring, en 6,5-åring och en 38,5-åring. Och det blev så tydligt: det är ett annat sorts liv med lite större barn. Vi åkte tunnelbana och ingen sprang åt fel håll. Vi kom fram alldeles osvettiga och kom överens om att jag skulle välja restaurang. Vi åt supergod pasta och pizza på den italienska restaurangen på taket på Åhléns City och alla satt stilla på sina stolar, åt upp sin mat och samtalade (till och med 38,5-åringen).


Inget Happy Meal. Ingen skötväska med blöjor och nappar och fruktklämmisar. Ingen fullpackad barnvagn att manövrera i folkmassorna. Alla hade bara varsin liten väska med pengar (eller ja, 38,5-åringen fick ingen ”stockholms-peng” av barnens mormor så hon hade inte så mycket pengar).

Stor har mobil så hon och Mellan vandrade iväg lite själva på varuhuset medan jag och min svägerska sniffade oss igenom Jo Malones hela doftsortiment och sedan ringde de när de var nöjda på leksaksavdelningen. Hand i hand kom de tillbaka och vi åt donuts i Kungsträdgården medan de lekte. Ingen ramlade i fontänen. Ingen kladdade ner hela sig (kanske 38,5-åringen, litegrann).

Hela tiden såg vi kläder, leksaker och platser som 2-åringen hade älskat. Förstås. För vi är så glada i henne och hennes 2-års-shenanigans! Men att veta att det finns ett annat sorts liv efter småbarnsåren gör att vi njuter mer av det galna vi har nu.

En oväntad semester

Vi är i Stockholm. Det var inte alls planerat och för någon som är den diametrala motsatsen till spontan (rubba inte mina cirklar!) så är det nästan otänkbart. Men semesterkänslan har gjort något med mig och jag blev bara upprymd istället för stressad av tanken att packa ner allt och dra till storstaden utan att passera gå. Eller Mullsjö.

Igår hade vi en näst intill perfekt dag tillsammans med min bror, svägerska och brorsdotter. Brunch på Greasy Spoon (eggs benedict!!), promenad genom stan, bad i Rålambshovsparken (eller liksom bredvid, vid stranden) och sedan grillmiddag hemma hos min bror. Helt perfekt hade dagen varit om inte Liten visat sig ha feber där på kvällskvisten.

Greasy spoon

Idag har vi gett Liten en lugn hemmadag och turats om att göra saker med de stora. Jag var med Liten under förmiddagen och tog en lång promenad, tränade och softade med kaffe och tidning. Ljuvligt! Sedan åkte Stor, Mellan och jag till vän för fika och lek innan vi landade hemma igen för fredagsmiddag och mys. Lite som hemma men ändå borta och väldigt avkopplande.

Vi stannar några dagar till tror vi. Får se hur Litens feber utvecklar sig helt enkelt men just nu är det ändå roligare att ”vabba” här än hemma.

Elva år

”Elva år är den perfekta åldern” säger min far till min äldsta unge. ”Då är man stor nog för att klara sig själv men fortfarande för liten för allt för mycket ansvar”. 

Jag tror att hon håller med. Min Stor. Även om hon inte håller med om ansvars-biten när jag påminner om att det är hennes diskdag. Hon som utbrister ”gudars skymning” och slänger huvudet bakåt när hon gapskrattar. Precis som mor hennes. Hon som har både fantasi och humor (till skillnad från hennes lillasyster…). Hon som så självklart pratar om NÄR hon ska flytta till Tokyo – inte om. Hon som leker sig igenom dagarna och ännu inte nåtts av förpubertala tankar om hur man ”ska” vara. 

Elva år och allt är möjligt.