Don’t let the bedbugs bite

Första arbetsveckan inte bara överlevdes utan slayades! Så produktiv, full med energi (vore ju skam annars efter två veckor på sofflocket) och allting i ordning hemma (eftersom jag inte BARA legat på sofflocket utan även rensat överallt…).

En del av mitt ”skala av”-tänk för året är att inse faktum (=jag är trött) och göra något åt det (=sova). Det innebär att 21 är läggdags för mig. Då hinner jag läsa, slappna av och (förhoppningsvis) sova åtta timmar innan väckarklockan ringer 5.45. Färre timmar om Liten kommer in fyra gånger mellan 01 och 04 för att hon vill gå ner och ”titta Blixten”. (En gång fick vi hämta henne nere i vardagsrummet…).

Kan ju lika gärna gå upp och träna när Liten väckt mig sjuttielva gånger.

Jag behöver sova 8-9 timmar för att funka. Som jag förbannat detta faktum! När folk koketterar med att de klarar sig på 5 timmars sömn vill jag ömsom slå dem, ömsom krama dem i hopp om att bli smittad av pigghet. Jag har istället ”välsignats” med stort sömnbehov och i denna mogna ålder av nästan-40 har jag embracat det. Jag älskar ju att sova!! Så varför inte göra mer av det jag älskar…

Så vid 21 gör jag kväll. Eller, vid 20 på fredagkvällar som efterföljer torsdagsnätter med Blixten-jage. Sov 9 ljuvliga timmar inatt innan jag vaknade till vid 5.30. Mornade mig lite, gick upp och yogade, väckte familjen och 06.30 satt vi alla i bilen på väg till Stockholm. Nu blir det passa-brorsdotter-helg!

Jullovsmorgon copy paste och lite svammel om La Mante

Om ni undrar vad jag gör så kan ni läsa gårdagens blogginlägg igen. Med skillnaden att idag hade jag sovmorgon och lämnade inte sängen förrän 10 (!!!). Nu är klockan 12.30 och jag äter frukost.

Började kolla ”La Mante” på Netflix igår och funderar nu ut strategier att göra oss av med barnen (alltså tillfälligt, inte mord) för att kunna klämma ett avsnitt eller tre under dagen. Perfekt jullovsserie (för inget säger ”jullov” som bestialisk seriemördare, n’est pas?).

Life hack för stressade: välj Netflix-serier på franska (eller helt enkelt språk ni inte kan, kan ni franska får ni välja något annat). Man kan inte ligga och slösurfa eller vika tvätt eller nåt annat multitaskigt eftersom man måste koncentrera sig på undertexterna. Tres bien!

(Började dock fundera på om jag ska ha ”lära mig franska” som nyårslöfte pga coolt språk. Men tänker att det blir lagom som 40-årslöfte? Då har jag till 50-årsdagen på mig. Hade i och för sig tänkt ”lära mig spela piano igen/bättre som 40-årslöfte men jag kanske orkar båda. Går att kombinera. Chopin osv osv.)

(Bara en till lång parentes: om jag trodde på reinkarnation skulle jag kräva att få återfödas med Manon Azems utseende. Hon fyller år på samma dag som jag så det borde väl gå? En livstid som överjordisk skönhet, det är la inte för mycket att begära? Inte för att jag klagar. En livstid som mig själv är inte fy skam det heller. Bildbevis nedan.)

Jullovsmorgon

Liten sover åtminstone till 7 på mornarna och för oss räknas det som sovmorgon. Alla uppstigningar vid 5 med hennes systrar ligger fortfarande nära i minnet. Vi går upp varannan dag och låter den andre få sovmorgon. Vi har ingenting att göra, ingenstans att vara, ingen tid att passa.

Jag dricker mitt varma vatten men en rejäl shot citron- och ingefära-dekokt på yogamattan som vanligt. Läser i min andaktsbok och ber medan jag mjukar upp kroppen. Landar sedan i soffan med telefonen medan Liten kollar Chuggington eller Bilar eller Bilakuten eller något annat med fordon. När vi vaknat ordentligt klär vi på oss och går ut. Såpass tidigt att jag kan få Liten att sitta i vagnen en halvtimme. Senare på dagen vill hon gå själv, gå till lekplatsen, cykla trehjuling. Men nu får jag en morgonpromenad i dagens första ljus (och hon får cykla på sin trehjuling när vi kommer hem).

Kokar gröt och ägg. Skär upp grapefrukt. Brygger en hel kanna te och en halv kanna kaffe. När jag har all tid i världen vill jag ha både och. Äter, läser och dricker kopp efter kopp. Men kannornas innehåll räcker under dagen också. Alltid en kopp i ena handen, en bok i den andra.

Och så blir klockan lunch och vi sitter fortfarande vid frukostbordet. I pyjamas eller träningskläder. Häller upp en kopp till och scrollar på telefonen. Mutar barnen tysta med skärmar och funderar på om vi ska göra någon nytta idag. Dagens storkok är kanske ambitiöst nog – frysen fylls oroväckande snabbt med vardagsräddande matlådor. Tvättstugan, hallgarderoben och barnens klädinventering är redan avklarade men kanske dags att ta tag i vår garderob? Eller skänken i vardagsrummet? Kanske träna också. Åka till gymmet?

Eller så stannar vi här.

Det blå mellan himmel och hav - Susan Abulhawa

Träningsåret 2017 och planerna för 2018

Under 2017 tränade jag 184 pass. Det är ganska exakt varannan dag, i snitt. Det får man la vara nöjd med (men 2016 tränade jag 253 pass. Just sayin´.).

I snitt varade varje pass 42 minuter och jag når absolut de rekommenderade nivåerna för fysisk aktivitet. Detta gäller träningspass som powerwalks, styrketräning, intervaller och cirkelträning. Morgonyogan, lunchpromenaderna osv registrerar jag inte som träning utan räknar som vardagsmotion.

Jag tränade allra mest i januari (nystartskänslan?!) och i juli (semesterkänslan!). Slutet på året var inte mycket att hänga i plastgranen men ändå. Jag överlevde det tuffaste reumatiska skovet i vuxen ålder.

Allra mest tränar jag styrketräning! Det tycker jag är gött. Sen är det mycket crosstrainer i årets sammanfattning – under våren berodde det på min skadade fot, under hösten på grund av min reumatiska kropp. Kanske inte ska göra mig av med det där åbäket än…

När jag blir lite deppig över alla pass jag INTE tränade så påminner jag mig om:

  • att jag är en tränande person! Som i snitt tränar varannan dag, året om. Det går lite upp och det går lite ner pga Livet men jag slutar inte. Aldrig att jag slutar.
  • att jag persat i både bänkpress och marklyft under året. Det är inte kattskit!
  • att det är sjukt ocharmigt att vara deppig över saker som träning. Visst är det bra och viktigt men det är ju liksom bara träning…

2018 då? I sann ”less means more”-anda kommer jag inte sätta upp några särskilda träningsmål alls. Jag behöver frigöra tid och energi åt andra saker. Allt får liksom inte plats! Träningen kommer flyta på ändå, gotte-träning. Men inga särskilda upplägg, inga särskilda mål. Åtminstone inte första halvåret, sen får jag utvärdera! Jag ämnar fortfarande träna cirka 4 pass i veckan (styrketräning, kettlebells osv) och jag vill vara aktiv varje dag (yoga, promenera, leka osv) men det blir som det blir. Feeling och dagsform får avgöra. Visst låter det härligt!

Okej, helt har jag inte slutat med mål och sånt… I appen Traininggoal har jag startat en utmaning för hela året för att trigga fysisk aktivitet i vardagen, inklusive all ”vanlig” träning också. 500 aktiviteter på ett år! Då får jag alltså räkna morgonyogan och lunchpromenaden också, det har jag inte bokfört på något sätt tidigare.

Och så råkade jag visst nyårslova att jag ska kunna göra armhävningar under 2018…

Men utöver det, inga mål ;-).

Årets bästa nio

Mitt instagram-konto är tänkt att ha träningsfokus men det blir rätt mycket egocentrerat av olika slag där. Outfits, jobb, hem och så vidare. Jag lägger inte upp så många bilder på min familj, det har jag på mitt privata (stängda) konto och på Facebook. Enligt best nine så är följande bilder de mest ”gillade” under 2017. Inte många träningsbilder direkt…

  1. Min bikinikropp ligger högst på lajk-listan. Den är högt lajkad även av mig. En snart 40-årig kropp som burit och fött tre barn. Som älskar chips och kexchoklad och träning. Som ibland värker som själva f*n och blir sjuk oftare än andras men som är pretty darn awesome ändå.
  2. Det här med outfit-bilder. Jag blir själv så inspirerad av andras och tycker det är kul att lägga upp om jag känner mig nöjd med dagens komposition (som oftast är svart och vit, som synes). Men varför känns det mer ego än att lägga upp typ halvnakna svettselfies?
  3. På mammamage-dagen så dansade jag (och två av tre kids) till Dolly Style och visade upp min starka, men mjuka, mage. Det gillade ni.
  4. En hel drös failade selfies med Barnafadern i motljus verkar vara framgångsrecept för att likes.
  5. Jag skaffade culotter och visade upp dem. Älskar fortfarande!
  6. En väldigt vanlig selfie.
  7. Jag presenterade medlemmarna i min familj med denna badbild från vårt favvoställe på Holmen. Ni presenterade era familjer. Så härlig läsning!
  8. ”Hej idag fyller jag 39 år”-bild
  9. Ny frisyr är alltid najs.

Om jag själv får välja ser sammansättningen lite annorlunda ut.

  1. När jag äntligen vågade börja träna lite försiktigt efter det där första kvartalet som innehöll a. halsfluss b. en riktigt svår stukning c. en bilkrock (som mosade till benet till den stukade foten rätt rejält). Det tog drygt 4 månader innan foten kändes någorlunda okej och än idag känner jag av fotleden i hopp och spring.
  2. Fryspizza och chips. Lite väl talande för detta år. Men gott.
  3. Några av de 35 böcker jag läst under året. Som jag älskar min läsning! Ett eget inlägg kommer med årets boktips.
  4. Grötkastrullen på Nyhemsveckan. Under midsommarveckan volontärade Barnafadern och jag i storköket och även om det är helt sjukt slitsamt så är det fantastiskt roligt. En höjdpunkt!
  5. Från vår önskesommar på min Holme. Jag vill ha mer Holme under 2018.
  6. Kettlebell-kurs med en massa härliga, starka kvinnor! Therese instruerade, vi andra svettades. Sedan blev det bad i sjön, massa mat och House of Lola-visning. En toppendag!
  7. Oktoberbad (efter bastu) med kära vänner. Minnen att spara i hjärtat så där extra ni vet.
  8. När jag typ (?) persade i marklyft. Fast sumo. Som räknas. Har vi bestämt tror jag…
  9. När jag äntligen fick kortison efter några veckors reumatiskt skov. Som jag gråtit av smärta den här hösten. Vankat runt på nätterna Som jag kämpat på ändå på både jobb och hemma. Att bli så sjuk efter att ha varit så frisk i många år var verkligen en ögonöppnare. Jag måste göra vad jag kan för att leva så hållbart som möjligt, på alla plan! Jag kan inte styra över allt men en del kan jag påverka.

Så var 2017. Ett av alla mina år. Må det bli många fler.

Sammanfattning av 2016

2018 vill jag…

…göra mindre för att kunna göra mer.

Det låter kanske som en omöjlig, eller åtminstone naiv, ekvation. Men mindre av vissa saker för att få tid, ork och råd med annat.

Till exempel är det hela familjens mål att spendera mindre för att kunna spara pengar och sedan spendera mycket på en resa om ett år.

Jag vill också:

  • Stressa mindre. Jämföra mindre. Energitjuva mindre.
  • Sova mer. Sjunga mer. Närvara mer.

För mig kommer 2018 handla om ”less means more”. Inte bara lägga till en massa saker (för det är lätt!) utan också plocka bort. Särskilt det som stjäl energi, pengar och tid på ett negativt sätt.

En konkret sak som stjäl energi på flera plan är en så vardaglig grej som mat. Under hösten har den biten av pusslet fallit bort. Vi har inte orkat eller tagit oss tid (se ”stressa mindre”!) att planera och förbereda på det sätt som vi vet är viktig för att veckorna ska fungera för oss. Det har inneburit att vi ätit fryspizza, mackor och färdigpytt lite för ofta. Det skapar dåliga energinivåer och så är den negativa cirkeln ett faktum. Lägg till en kortisonkur för min del så bidde det ett helt gäng extrakilon som inte får plats i mina kläder.  Det tar också ork och energi! Så ett väldigt konkret mål handlar om att återgå till våra fina rutiner med veckoplanering, storkok och förberedelser för veckan så att vi sen bara kan fylla på vettig näring. Några timmars investering per helg ger en betydligt smidigare vardag.

Mer tid på planering och förberedelser, mindre tid på vardagsgnäll och skräpkarusell. Bra grej.

Vad är dina nyårsmål/löften/drömmar?

My twisted side

Lite sjukt är det väl ändå att jag tillbringar bilresan hem med att göra denna lista?

  • Röja tvättstugan, köpa nya förvaringskorgar till smutstvätten.
  • Dymo-märka allt
  • Köra ättika-tvätt på alla träningskläder som luktar blä. Rensa ut det som inte blir fräscht.
  • Storstädning och rens garderoben/byrån
  • Gå igenom Barnafaderns kläder, rensa ut
  • Rensa svarta skänken i vardagsrummet
  • Städa hallgarderoben
  • Prova igenom barnkläder, göra kompletteringslista

Lite sjukt men sjukt tillfredsställande. Inte första, eller sista, lovet jag ägnar åt städning

Ska nog hinna med en hel del sömn, utevistelse och träning också. Och Netflix and chill.

FÖRRESTEN! Idag sa min svägerska, som är amerikan och det vet ju alla att amerikaner har koll på allt, att ”Netflix and chill” inte ALLS betyder att man ska kolla på Netflix och chilla utan är en kod för att ha SEX! Kan ni tänka er?

Jag kan tänka mig det.

När juldagsmorgon glimmar…

…så är det redan eftermiddag, mörkt igen och jag har precis vaknat. Igen. Från den obligatoriska familjetuppluren. Juldagen är för vila. Första dagen på veckor som jag kan slappna av helt och fullt. Dessutom finns det rester att äta, barnen har nya saker att sysselsätta sig med och både skärmtid och sockertillgång är oändlig. En ljuvlig dag med andra ord! Jag sitter med datorn i knät i sängen, Liten sitter bredvid mig med Ipaden. Med jämna mellanrum sträcker hon ut handen och säger ”mer” och då ger jag henne chips. Resten av familjen har dragit igång Star wars, episod 4, eftersom målet för jullovet är att se alla filmer.

Vi har faktiskt varit ute. Efter vår långa sovmorgon och ännu längre frukost tog vi en rejäl promenad, en skridskotur i Kungsträdgården och en tur via mataffären innan vi landade hemma igen. Ser på instagram att folk drar på sig finkläderna för att fira jul igen med annan del av familjen eller bjuda på juldagsmiddag eller nåt och jag känner bara: rör inte mina pyjamasbyxor!! Var och en blir salig på sin juldagstradition, I guess.

Med ”skridskotur” menar jag att de som kan åka skridskor gjorde det. Övriga drack varm choklad och tittade på.

Vår julafton var underbar. Pirriga barn vaknade i och för sig onödigt tidigt men då hann vi i alla fall fixa och piffa oss ordentligt innan vi promenerade iväg till kyrkan. Kungsholms kyrka var knökfull för ”samling vid krubban” och det var en perfekt, barnvänlig 30-minutersgudstjänst med mycket musik. Får jag bara gå till kyrkan på julafton så är jag nöjd sen. Mat är också rätt bra, i allmänhet. Jag blir så grinig utan.

Det närmsta ”familjebild” vi fick till denna julafton. Både barn och Barnafader var väldigt söta förstås.

Nästbäst på julafton är en rejäl promenad och det fick jag också eftersom min lillebror och jag tog varsin barnvagn och fick våra små att somna medan vi traskade halva Kungsholmen runt till deras lägenhet. Där hade Barnafadern och min svägerska påbörjat förberedelserna och vi fick mat, Kalle, kaffe och efterrätt innan Tomten knackade på dörren. Fyra vuxna och fyra barn, det var en perfekt litet julfirande med mycket gos och tid för alla!

Driving away for Christmas

Antalet inlägg i cyberspace som parafraserar Chris Rea denna helg? Oändligt antal, gissar jag.

Nu är vi på väg mot julfirande. Bilen är full med barn, klappar och ytterkläder. Så blir det när en viss mamma har sin julaftonsvision av välkammade barn på julaftonsgudstjänst i gulliga små kappor, finstickade små vantar och lackskor. Och samtidigt måste ha med överdragsbyxor, skaljackor, Goretex-kängor osv. Medan vi packade funderade jag på nästa års jullovsplaner och hur stressad jag kommer vara över packningen då. Fast i Miami och Karibien behövs inte goretex tror jag. Men, sidospår. Det får jag återkomma till när det inte är tio fåglar i skogen utan faktiskt en i handen.

Nu rullar bilen mot Stockholm och denna dag kommer ägnas åt förberedelser hemma hos min bror och kvällen förhoppningsvis åt storstadsmys. Typ varm choklad med vispgrädde, NK:s julskyltning och en kvällsrunda på Åhléns city. Givetvis med väluppfostrade barn som tindrar med ögonen och sedan somnar som små änglar medan Barnafadern och jag bakar (!), dricker bubbel och hånglar.

Jag tror på julmirakel obvi.

Saker jag tänker på just nu

Så. Himla. Förkyld!

Varvar jobb och vila hemifrån, är rätt pigg men det är liksom…kroppsvätskor all over the place. Inne på min andra toarulle nu, snytpapper överallt. Sorry. Ni fattar. Ofräscht.

Anyway – sånt här tänker jag på just nu!

TUR att det är flera dagar kvar till julafton. Då hinner jag bli frisk? Och alla andra får förbli friska (peppar peppar . För två år sedan fick jag influensa kvällen den 23:e. Fy vad tuff den julaftonen var. Försöka göra det fint och trevligt för barnen och samtidigt må så dåligt. Somnade vid 20 minns jag och stannade i sängen resten av julhelgen. Så ska det inte bli i år för vi ska

MYSA hela julen, i Stockholm! Det blir en ny sorts jul för oss. Åker upp till min bror, gravida svägerska och brorsdotter. Byter boende med Barnafaderns syster med familj. Vi tar deras lägenhet i city och de får vårt hus i Mullsjö. En liten jul, med våra mått mätt – vi kommer båda från stora familjer. Vi tänker oss julskyltning, ett litet behändigt julbord och flera lugna dagar att softa på. Eller ränna på mellandagsrea om vi känner för´t. Sen åker vi hem för att

PREPPA för en nystart. Vi är lediga hela jullovet allihop. Så skönt med ledig tid för att förbereda ännu en termin. Jag har några städprojekt, vi har en lista på storkok för att fylla på frysen och så det viktigaste av allt – vila och återhämtning. Hoppas också på

SNÖ så att skidbacken öppnar så att Stor får svisha ner på egen hand och Barnafadern kan lära Mellan att bemästra slalomskidorna. Själv kan jag stanna hemma med Liten eller möjligtvis bemästra pulkabacken och skridskobanan. Mycket frisk vinterluft vill jag ha i alla fall så att jag får energi att

TRÄNA som en tok hela januari. Och hela året förstås. Men just nu är jag så svältfödd på träning att jag tänker mig ett workout-streak i januari. Givetvis bara om jag är frisk (och givetvis räknas allt… även 3×30 sekunder planka…) men ändå – något för att kicka igång den här träningssugna gamle kroppen som ska

FYLLA 40 nästa år! Fatta, min tur att lämna 30-årsåldern! I och för sig inte förrän i oktober men ändå. Jag tänker att jag ska fira hela året. 40 kommer bli så sjukt awesome.

Vad tänker du på? Give me the highlights!

Har massor av snö just nu – håller tummarna för att det får ligga kvar! Är ingen snösportare men älskar ljuset :-).