Nu har jag yogat varje dag i en månad. Ibland långa, ordentliga pass. Ibland väldigt, väldigt kort. Helt beroende på dagsform, tid och lust. Jag har lärt mig mycket, blivit smidigare, mer avslappnad och uppskattar min kropp mer. Både funktion och utseende! Men jag kommer utveckla mer vad Jeannas och Vevves utmaning #yoga30d har inneburit för mig om ett par dagar. Jag gillar yoga och jag tänker fortsätta yoga och nu ska jag adressera ett ämne som många av er förmodligen aldrig reflekterat över: Yoga och Gud.
Som de flesta av er vet är jag troende kristen. Ett Jesusfreak! Diskussioner kring detta och yogan har uppstått och min väldigt kortfattade tanke kring detta är: För mig är det en non-issue.
Men jag vore inte Beatatjata om jag inte lade ut texten lite… Jag ser ingen konflikt mellan att vara kristen och att yoga men jag vet att det finns människor som inte har samma inställning som jag. För mig är yogan i första hand något fysiskt. Övningar som gör min kropp starkare, smidigare och rörligare. Yogan ger också lugn och avslappning – viktigt för alla! För många andra är yogan i första hand något andligt och för mig handlar andlighet om Gud. Gud, Jesus, Helige ande och änglarna och hela konkarongen. Jag är kropp, själ och ande och alla de bitar behöver fyllas.
För att vara helt ärlig så föredrar jag de yogaklasser på Yogobe som är mer fysiska och har inte ägnat så mycket tid åt de som innehåller meditation, mantran osv. Jag får allt det där ändå. Att vara stilla, att be, lovsjunga och tacka har varit en väldigt viktig del av mitt liv ända sedan jag blev kristen för snart 15 år sedan. Mitt hjärta står alltid öppet för Gud. Om jag sedan sitter med knäppta händer i kyrkbänken eller ligger i barnets position på yogamattan spelar ingen roll för mig. För en del av er är det att ha yogan ständigt närvarande. För mig är det Gud som är ständigt närvarande.
Men kan man göra så här? Kan man välja ut de delar som man tycker passar en själv och strunta i resten? Yoga är ju väldigt mycket mer än fysiska rörelser? Jag säger att man kan det. Kanske skulle vissa yogis anse att jag gör ”fel” men det jag upplevt hittills är ett väldigt kärleksfullt och respektfullt community av människor. Precis så kärleksfull och respektfull som jag som kristen vill vara. Live and let live.
Jag hävdar inte att jag har alla svar eller att detta är rätt sätt att tänka på. Jag har bara gjort en uppriktig soul search och kommit fram till just detta.
Dela gärna med er av era tankar kring detta, ställ frågor om ni vill så ska jag göra mitt bästa för att svara!

