Så här gick utredningen av ansträngningsinkontinens samt min TVT-operation till

Bakgrund:

Jag har haft problem med ansträngningsinkontinens sedan graviditeten/förlossningen med Stor för 13 år sen. Tog upp det med MVC redan då och fick veta att jag kunde få hjälp – men när jag inte planerar att få fler barn. Så först efter Liten har det varit aktuellt att dra i detta och jag drog ut på det lite extra länge på grund av lat…

I februari i år ringde jag vårdcentralen och fick telefontid med läkare. Förklarade problemen och han skickade en remiss till uroterapeuten på länssjukhuset. Jag fick en kallelse därifrån nästan omgående och var på första besöket i slutet av februari. Så här gick utredningen till.

  1. Besök hos uroterapeuten. Hon förklarade anatomin bakom inkontinens, jag fick svara på en massa frågor och hon undersökte mitt knip. Jag fick betyg 3 av 4 och det är enligt henne sällan kvinnor får en 4:a. En 3:a är väl godkänt och ett tecken på att problemet inte är min bäckenbottenmuskulatur. Jag fick med mig papper hem för att göra miktionstest.
  2. Fick fylla i miktionstest-papper hemma under några dygn. Då skriver man i exakt hur mycket man dricker (och när), hur mycket man kissar (mäter i decilitermått) samt när och varför man läcker (vid träning, nysning osv). Dessa papper skickade jag sedan in för att bli kallad till nästa besök.
  3. Läkarbesök med cystoskopi. En läkare gjorde ett vaginalt ultraljud för att kolla så att allt såg okej ut. Sedan gjorde en cystoskopi, det vill säga hon förde en in liten kamera i urinblåsan för att kolla dess utseende och funktion. De fyllde blåsan med vatten med hjälp av en liten slang och jag fick hosta med blåsan full innan de tömde blåsan igen. Det gick snabbt, det var inte obehagligare än ett vanligt gyn-besök och jag fick kolla allt på skärmen om jag ville (min blåsa var helt normal och ”fin och rosa”).
  4. Det sista besöket jag blev kallad till var i början av juni, ett hopptest. Jag fick då ta av mig på underkroppen och hoppa över ett stort papper (!). Det blev väldigt prickigt… Uroterapeuten gjorde då en samlad bedömning från alla delar av utredningen, i samråd med läkaren, och rekommenderade TVT-operation som åtgärd.
  5. I slutet av september kom min operationskallelse, till den 25 november. Jag fick också instruktioner om att lämna blodprover på min vårdcentral innan operation.

Operationsdagen, dag 1:

Jag fastade 8 timmar innan operationen vilket var enkelt eftersom jag hade tid på sjukhuset 07.20. Gick upp vid 05 och drack vatten och svart kaffe eftersom det var tillåtet fram tills två timmar innan operationen. Duschade och tvättade håret kvällen innan, sov i rena kläder och rena lakan samt duschade och tvättade håret igen på morgonen. Jag kunde använda vanlig två, schampo och balsam.

Jag kom till dagkirurgin när de öppnade för dagen. Fick en säng och fick byta om till en rock och långa strumpor. Jag var helt naken under rocken. Sedan låg jag och läste en timme medan olika sköterskor kollade tempen, blodtryck, satte in en infart (för dropp och medicin) i handen, ställde frågor, gav mig smärtstillande osv. Jag fick kissa innan operationen. Sköterskan rakade mig med en rakapparat en bit ner på blygdbenet eftersom snitten för att fästa TVT-bandet sitter rätt lågt. De förklarade allt noggrannt och rullade in mig i operationssalen.

I salen satte de på mig elektroder på kroppen för att hålla koll på mina värden. Jag fick en liten slang med syrgas i näsan. Jag hade blodtrycksmanschett på som mätte trycket regelbundet. Jag låg på rygg med benen i benstöd, som en gynstol fast helt liggande. Innan de satte på lugnande i droppet så förklarade narkossköterskan att det kunde bränna lite i handen samt att hon skulle sitta vid mitt huvud hela tiden.

Det tog inte lång tid från att jag kände den lite brännande känslan i handen tills jag var helt väck. Taket snurrade och jag brydde mig ingenting om vad som hände, även om jag var vaken och kände att läkaren satte igång. Hon la lokalbedövning vid blygdben och inne i slidan och satte sedan igång med att fästa TVT-bandet. Härkan du läsa om hur operationen går till. Jag kände att hon rotade runt och hade sig men det gjorde inte ont och jag brydde mig som sagt inte om något. Svävade bara runt på medicinen. Narkossköterskan sa vid flera tillfällen ”och så andas du lite, Beata” så jag var nog rätt avslappnad. I slutet bad de mig hosta, det är så de kollar hur hårt bandet ska spännas. Så att det inte läcker.

Därefter hjälpte sköterskorna mig att få på nättrosor (åh ljuvliga minne från förlossningar…) och en stor binda (eftersom man blöder från slidan ett tag efter operationen). Jag fick vältra mig över till sängen igen och de rullade tillbaka mig till salen. När den lugnande medicinen började gå ur så började jag frossa, jag frös väldigt. Det är normalt och de gav mig någon slags varmluftsfilt som kopplades till en maskin som blåste in den varma luften. Mycket skönt! Sedan slumrade jag ett tag.

Jag har ingen direkt tidsuppfattning men jag vaknade till vid 09.30. Jag tror att operationen tog max 30 minuter. När jag vaknade hade jag lite ont men var framförallt torr i halsen och törstig. Fick saft. Den kommande timmen ökade smärtan (allt eftersom bedövningen släppte) och till slut bad jag om mer smärtstillande och fick en dos morfin. När den börjat verka kände jag mig kissenödig.

Sköterskan mätte innehållet i min urinblåsa med en ultraljudsliknande apparat, hon tryckte den mot min mage och kunde se innehållet i centiliter. Sen rullade hon mig till toaletten där jag sakta fick ta mig upp till stående och sen in på toaletten. Där blev jag sittande ett tag innan jag fick hjärna och kropp att samarbeta och kunde kissa. Det är inte ovanligt att man får sätta kateter och hjälpa till att tömma efter operationen, det är svårt att ”koppla på” rätt funktioner direkt efter. Sköterskan kollade sedan innehållet i blåsan med sin apparat igen och kunde konstatera att jag tömt blåsan. Då fick jag klä på mig och flytta över till en fåtölj för fika.

Te, smörgås, saft och bok i fåtöljen en stund medan jag väntade på läkaren och instruktioner från sjuksköterskan. Jag fick ett litet kuvert med smärtstillande samt instruktioner om dusch, förband, toalettbesök osv. Läkaren kom förbi och skrev ut mig, instruerade lite kring rörelse kommande veckor. Bra med promenader men inget annat de första två veckorna åtminstone.

Sen var jag klar för hämtning, då var klockan cirka 11.30 och jag hade varit där i drygt 4 timmar. Det var väldigt skönt att komma hem till egen säng och knapra smärtstillande och kunna gå på toaletten i lugn och ro.

Den första eftermiddagen hemma hade jag svårt att gå upprätt och tillbringade den mesta tiden i sängen. Det gick bra att kissa men sved en del. Såren vid blygdbenet spände. Det gjorde ont ungefär som riktig extrem mensvärk nedertill i magen samt sårsmärta/spänningar utanpå.

Dag 2

Redan andra dagen kändes jag mindre svullen och kunde gå rakt och med något raskare steg, om än lite vankande. Trappa fungerade bra. Svårt att böja ner till golvet när jag tappade något. Mindre sveda vid toalettbesöken. Väldigt lite blödning, hade bara trosskydd. Tog en (långsam och kort) promenad vilket var skönt. Tog låg dos morfin samt Panodil vid behov. Men tillbringade större delen av dagen i sängen, med lite jobb och mycket serier.

Dag 3

Ännu lite enklare både att gå och att kissa. Denna dag åkte jag 11 mil till ett annat sjukhus för att göra en till operation (bukbråcksoperation) vilket kanske inte tillhör vanligheterna… det var lite obekvämt att åka bil så långt men inte smärtsamt. Gick bra att gå, kissa innan operationen osv. Nu är jag opererad även i buken och den smärtan överskuggar den tidigare något så det är svårt att säga exakt hur kommande dagar blir. Men jag är relativt rörlig i alla fall. Svårt att sova, skriver detta inlägg natten till dag 4 eftersom jag hade ont och inte ville ligga kvar i sängen. Men det är mest bukoperationens fel!

Kommande veckor:

Jag får inte bada, ha sex, använda tampong etc i 4-6 veckor. Det är ju ett snitt i slidan där bandet förts in. De första två veckorna är det okej med promenader. Sedan kan jag försiktigt testa lätt träning sa läkaren, men det beror förstås också på min bukoperation så det blir lite annorlunda än för en person som ”bara” gör TVT-operationen. Jag har sjukskrivit mig hela denna vecka men har redan kunnat jobba lite hemifrån, har ju den flexibiliteten i mitt jobb. Eftersom mitt jobb inte är fysiskt ansträngande borde jag kunna vara tillbaka på kontoret nästa vecka (men som sagt, bukoperationen spelar in även där).

Frågor på det?

Jag får återkomma längre fram om resultatet av operationen! Förhoppningen är förstås att kunna leva ett vanligt liv utan läckage vid nysningar, hosta och fysisk ansträngning. Har du några frågor om utredningen eller operationen så fråga!

5 reaktioner på ”Så här gick utredningen av ansträngningsinkontinens samt min TVT-operation till

    • Jag var på VC i sept (upptäckte bulan själv i typ juni), hon konstaterade bråck och skickade remiss till kirurgen för beslut om operation. Jag var hos kirurgen som direkt sa att det behövde sys ihop. Sen var jag på ultraljud för att de skulle storleksbestämma bråcket (det avgör om de kan sy ihop eller behöver täcka med ett nät). Och sen fick jag kallelse till operation. Jag bad själv om att synka operationerna vilket de lovade försöka även om det såklart inte fanns garantier. Men det ordnade sig ju!

  1. Önskar dig god läkning! Så himla fint av dig att vara så öppen och ärlig! Kanske kan det få någon som inte vågat göra operationen att ta steget? Grymt!

  2. Intressant att läsa, vilken vecka du har haft! Tack för delning och hoppas att du läker snabbt efter båda operationerna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.