Jag är en intuitiv ätare

Jag delade häromdagen med mig om en rapport kring intuitive eating, då i form av ett meddelande till en kompis för några månader sedan.

Vid det tillfället insåg jag att jag kommit långt det senaste året och att det ”enda” som egentligen kvarstod var att jobba med min självbild och mina egna förutfattade meningar. Jag (liksom de flesta av oss) är ju fostrad i en smalhets-norm, med en ”regel” att mullig/tjock/fet är lika med ohälsosam. Och kanske även odisciplinerad, lat.

Just nu ska jag inte ge mig på vare sig forskningen som visar hur fel detta är (för det FINNS mycket forskning, men dietmarknaden sitter på så otroligt mycket pengar, och vill ha mer. De kommer alltid märkas mer). Jag kommer inte heller försöka mig på analyser om viktstigma, hälsoprivilegiet och fördomar – jag är inte tillräckligt insatt i detta ännu. Det är min egen resa jag beskriver och när jag väl insåg vilket steg som var kvar så var det inte så svårt att ta tag i det. Precis som hela denna resan så är det en process, så klart. Och färdig blir man väl aldrig? Men jag kan ärligt säga att mitt ätande är 100% nojfritt nu.

Här är min nuvarande status på de 10 principer som boken Intuitive Eating beskriver (jag beskrev dem på svenska här och tipsade då även om mer läsning och inspiration för varje princip):

1. Gör slut med dietmentaliteten: Den har krupit sig på, med jämna mellanrum, fram tills alldeles nyligen. Den där ”kanske bara dra åt svångremmen litegrann”-tanken. Men allt mer sällan och svaret inifrån har kommit allt snabbare: Nej. Det funkar inte. Det är inte värt det. Jag är hellre fri.

2. Respektera din hunger: Inga problem där – jag har aldrig kunnat gå hungrig. Men under det här året har jag insett att min hunger faktiskt varierar. Oftast är jag inte hungrig direkt på morgonen till exempel. Men ibland vaknar jag faktiskt hungrig. Förr kunde det ändå dröja flera timmar innan jag åt, för att jag inte hade räknat med ett så tidigt mål mat. Nu äter jag.

3. Slut fred med mat: Ovillkorlig tillåtelse att äta! Visst låter det underbart! Och det är underbart! Jag erkänner – i början innebar det verkligen donut-land (fast inte med donuts för det gillar jag inte, mer chips-och-choklad-land). Och det är viktigt att låta det vara så. För nu känns det lika odramatiserat som den mat jag tidigare kodat som ”hälsosam”. Allt får plats. Truly.

4. Utmana din inre matpolis: Min inre matpolis, den som säger ”du borde inte äta det där, det där är ”dåligt” fick jag tyst på rätt snabbt. Sen fick jag börja jobba med den (inbillade?) externa matpolisen – det vill säga vad jag tror att andra människor tänker om mitt ätande. Att jag äter för ofta, för stora portioner, fel saker. Om de tänker de sakerna så får det väl vara så. Men JAG behöver ju inte noja över det…

5. Respektera din mättnad: Det här var svårare än att respektera hunger! Efter så många år av att först begränsa och sedan överäta så var det svårt att inte överäta vid varje måltid, ”lika bra att passa på för imorgon börjar jag om”-tänket. Men så sakteliga insåg jag att jag får äta precis när jag vill (även om jag är hungrig igen om en halvtimme) och precis vad jag vill (food freedom!) och då blev det enklare att bli lagom mätt. Att faktiskt tacka nej till en portion till, eller till efterrätt, för att inte bli obehagligt mätt. SÅ ofta som jag ätit till magen står i fyra hörn bara för att passa på. OBSERVERA dock att det är heeeelt normalt att äta förbi mättnad. Det är mänskligt! Det är en del av njutningen ibland! Ibland blir jag kanske övermätt. Ibland obehagligt mätt. Men det innebär inte att jag är fel eller äcklig eller har misslyckats.

6. Upptäck ätandets njutning: En av mina bästa grejer numera är att sitta på en restaurang med en meny och välja precis vad jag vill, baserat på vad som lockar mina smaklökar just då. En megaburgare med pommes. En fräsch sallad. Två förrätter och en efterrätt. En coca-cola till. Vanligt bordsvatten. Njutningen är alltid hög för jag låter inte restriktioner eller egenutverkade förbud styra mina val!

7. Ta hand om dina känslor: Det är inte fel att äta av emotionella skäl. Alla gör det. Vi är biologiskt kodade att göra det. Jag gör det fortfarande och ser det som ett av många verktyg för att må bättre när jag inte är på topp. Choklad är medicin, i mitt tycke. Men det är inte det enda sättet längre. Och det är inte en total binge när jag gör det längre (när jag tänker efter så minns jag inte när jag binge-ade senast?). Jag har genom flera depressioner och utmattningar lärt mig att jag måste ta hand om mina jobbigare känslor och numera har jag en del rutiner som skapar bättre förutsättningar för mig. Och medicin! I vintras fick jag SSRI-medicinen Premalex utskriven som hjälp mot PMDS och det har gjort stor skillnad för mitt mående. Oavsett på vilket sätt du behöver hjälp – se till att få det.

8. Respektera din kropp: Oh ja. Den fungerar. Är tämligen frisk. Har burit mina barn. Är kapabel till glädje och njutning och tacksamhet och närhet. Heja den!

9. Rör dig med glädje: Har inte varit ett problem för mig sedan jag blev En Tränande Person™️ 2011!

10. Omtänksam näring: När jag slutade ha dåligt samvete för alla chips och chokladkakor jag äter så blev det betydligt enklare att känna efter vad kroppen vill ha och behöver. Chips och chokladkakor är en del av det. Men nu mölar jag inte i mig tills jag blir illamående och har dåligt samvete över det i efterhand och börjar googla vilken kalorinivå jag borde ligga på kommande vecka för att kompensera. Jag tycker också om att få i mig frukt och grönt till varje måltid (men tro mig – jag missar detta rätt ofta ändå!). Jag äter mer varierat nu. Mer av ALLT. Under restriktiva perioder förr ”fick” jag inte äta avokado, nötter och banan hur som helst. Det känns helt absurt nu när jag skriver det men hey, sanningen före allt. Nu när jag äter allt, och all mat är neutral, så får jag också i mig allt jag behöver. Det är jag faktiskt helt säker på.

 

Jag tror, om du har läst hela vägen hit, att du tycker det låter rätt najs. Men också att du kanske tycker det är läskigt? Att ”om jag tillät mig att äta allt, så skulle jag äta det hela tiden” och ”men tänk om jag blir tjock?!”. På det första svarar jag ”nej, till slut vill du faktiskt inte äta allt hela tiden. Promise.”. På det andra svarar jag ”ja, tänk om? Vad betyder det?”. Think about it.

Jag vänder i alla fall inte tillbaka. Just nu är jag en 175 centimeter lång, 40-årig kvinna med rätt grå utväxt i håret, röda tånaglar och begynnande träningsvärk efter mitt senaste pass. Jag drar typ storlek 46 i kläder (44-48 kanske, beroende på affär) och vissa anser att jag är tjock, andra att jag fortfarande räknas in i thin privilege. Jag har varit större (i alla fall som gravid), jag har varit mindre. Min kropp kommer att fortsätta förändras. Bli rynkigare, mer gråhårig, friskare, slappare, starkare. Kanske går jag upp i vikt. Kanske går jag ner i vikt. Jag vet inte vad mitt liv kommer innehålla. Jag vet bara att kroppen förändras. Och att jag aldrig, aldrig kommer bli en del av dietkulturen igen.

2 reaktioner på ”Jag är en intuitiv ätare

  1. Under de senaste veckorna har jag läst alla dina inlägg om IE ett flertal gånger. Jag har ju även kommenterat dina inlägg om detta på Insta. Jag har rensat på Insta och FB. Sagt upp VV och tagit bort appen. Lifesum och annat är borta sen länge. Jag styrketränar, äter och promenerar. Det är så skönt att kunna göra det utan att det tvunget måste hänga ihop. Inte träna för att kunna äta. Utan träna för att det jag vill. Orkar träna och lyfta så mycket mer nu när jag äter. Och äter det jag vill det gör jag för att jag är hungrig. Jag lyssnade på avsnitt 127 i podden Food Psych, som du tipsade om idag under promenaden och det var flera ”aha…” på den. Nu är jag inte så vass på engelska men jag tänker ge mig på boken ändå. Får ha google translate i närheten. Jag är så trött på att tänka och andas mat HELA tiden. Samtidigt kan jag inte förneka att jag är skraj för att gå upp i vikt. Samtidigt som jag rent logiskt; Är det seriöst det värsta som kan hända mig, att gå upp i vikt? Skulle inte tro det. Alltså tar jag en dag i taget. Det ska gå!

    Tack för inspirationen och jag ber om ursäkt för att jag stalkar dig en aning. Ha en fin kväll!

    • Åh Veronica, det gör mig så glad att läsa detta! Jag finns här i cyberspace om du behöver bolla… Boken är suverän men ganska mastig med mycket forskning etc. jag älskar att nörda i sånt MEN jag har också sett att de har en kortare ljudboksvariant, typ som boken i poddformat tolkade jag det som, med författarna alltså. Den var inte dyrare än själva boken. Kan ju vara ett tips om engelskan känns för utmanande i bokform!
      Det är lite läskigt att gå upp i vikt. Det är samtidigt en sååå viktig del av processen att verkligen tillämpa den där totala matfriheten och tillåta sig att känna och observera. Jag kan sakna min mindre kropp. Men jag saknar inte tankekraften och energin som gick åt till att tänka på mat och ätande hela tiden. Då är de extra kilona SÅ värda. Och att leva och träna med tillräckligt med energi i kroppen, också så värt! Det är slut med att gå och lägga sig hungrig för att pointsen eller kalorierna eller whatever är slut. Aldrig mer gå bananas och ”synda” eller hetsäta för att ”dagen ändå är förstörd”. Det är balans på riktigt, anser jag. Lycka till! Jag finns här som sagt!

Lämna ett svar till beatatjata Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.