The face of veckan efter veckan före

Min förra arbetsvecka var superkul och intensiv. Har ni hängt med på Instagram så har ni sett att jag tillbringade veckan i Stockholm med dubbla konferenser. Först två dagar på Webbdagarna där jag samlade massor av inspiration och kunskap till allt som rör digital marknadsföring i mitt jobb (dvs typ 95%). Därefter följde två dagar med Sveriges Kommunikatörer där vi bland annat pratade om kommunikatörsrollen i stort, var på galej (Stora Kommunikatörspriset) och gjorde studiebesök på Stockholms slott där vi fick träffa hovets kommunikationsavdelning.

De som känner mig kan ana hur jag varit under dessa dagar. Energisk, social, glad, engagerad och flamsig. För sådan är jag. Också. Lika tydlig är kanske inte den andra delen. Jag inser det när jag pratar med folk och berättar om att vara introvert (men social) och HSP. Om mitt stora återhämtningsbehov efter mina utmattningar och om mina starka stressreaktioner och perioder med milda depressioner. Men den delen blir inte lika framträdande trots att jag tycker att jag är rätt öppen.

Kanske ligger det i sakens natur. När jag drar mig undan försvinner jag lite från sociala medier och sociala sammanhang IRL. Det är dessutom själva strategien för att överhuvudtaget orka med den sociala och intensiva delen. Sen är det fortfarande lite vanskligt att navigera mellan personligt och privat ibland. Men jag vill gärna dela med mig, av alla delar av livet.

Efter en sån här vecka skulle jag behöva minst två dygn i total ensamhet och med cirka 20 timmars sömn för att ha en chans att landa på break even igen. Det är inte direkt förenligt med ett liv som trebarnsmamma. Istället blev det en ”lugn” helg (dvs tvätta, städa, storhandla, öva sånger, sjunga på gudstjänst, förhöra läxor – och lägga mig innan 20 varje kväll). Sen inleddes en vab-vecka med Liten som hostar förfärligt hela nätterna. Vare sig jag eller Barnafadern (eller Liten) sover och dagarna tillbringas med att försöka vila ikapp lite eller ligga utslagna i soffan medan stöket tar över huset.

Jag var redan uttröttad. Och stressad över att jag inte jobbade ”vanligt” förra veckan och denna vecka hamnar jag efter ännu mer. Även nästa vecka är kortvecka (vilket ju är ljuvligt men också…stressande). Jag skulle behöva klämma in tre veckors heltidsjobb på typ fyra dagar men det går inte. Jag kan inte, orkar inte. Det är orimligt, jag fattar det. Men jag är inte riktigt i stånd att sortera och prioritera just nu. Det kräver hjärnkapacitet beyond a zombie liksom.

Varsågod för gnäll!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.