Don’t let the bedbugs bite

Första arbetsveckan inte bara överlevdes utan slayades! Så produktiv, full med energi (vore ju skam annars efter två veckor på sofflocket) och allting i ordning hemma (eftersom jag inte BARA legat på sofflocket utan även rensat överallt…).

En del av mitt ”skala av”-tänk för året är att inse faktum (=jag är trött) och göra något åt det (=sova). Det innebär att 21 är läggdags för mig. Då hinner jag läsa, slappna av och (förhoppningsvis) sova åtta timmar innan väckarklockan ringer 5.45. Färre timmar om Liten kommer in fyra gånger mellan 01 och 04 för att hon vill gå ner och ”titta Blixten”. (En gång fick vi hämta henne nere i vardagsrummet…).

Kan ju lika gärna gå upp och träna när Liten väckt mig sjuttielva gånger.

Jag behöver sova 8-9 timmar för att funka. Som jag förbannat detta faktum! När folk koketterar med att de klarar sig på 5 timmars sömn vill jag ömsom slå dem, ömsom krama dem i hopp om att bli smittad av pigghet. Jag har istället ”välsignats” med stort sömnbehov och i denna mogna ålder av nästan-40 har jag embracat det. Jag älskar ju att sova!! Så varför inte göra mer av det jag älskar…

Så vid 21 gör jag kväll. Eller, vid 20 på fredagkvällar som efterföljer torsdagsnätter med Blixten-jage. Sov 9 ljuvliga timmar inatt innan jag vaknade till vid 5.30. Mornade mig lite, gick upp och yogade, väckte familjen och 06.30 satt vi alla i bilen på väg till Stockholm. Nu blir det passa-brorsdotter-helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.