Sömnstörd part 2(hundraförtielva)

Började skriva om hur trött jag är. Om hur jag inte kan sova på nätterna. Svårt att somna. Vaknar på småtimmarna. Huvudet fullt av meningslöst brus. Inte ens lösningar på världsproblemen utan mer ”Hur ska Game of Thrones sluta egentligen?”, ”hur länge kan jag strunta i att dammsuga upp makaronerna på köksgolvet?”, ”skulle jag passa i mönstrad blus?”.

Men sen såg jag att jag redan skrivit exakt det inlägget fast för ett år sedan. Fast då var det Grey’s anatomy, inte Game of Thrones. Och precis som nu ville jag bara gråta av trötthet och pallade verkligen inte att morgonträna eftersom tanken på morgonträning är det mest effektiva anti-sömnpillret någonsin. Alltså, ligga vaken hela natten och obsessa över hur trött man kommer vara på gymmet sen är sååå ovärt. 

Fungerar verkligen inte på sömnbrist. Att jag överhuvudtaget överlevt bebisåren (och att bebisarna överlevt!) är ett under. 
Så, är det en augusti-grej? Någon slags jetlag efter semestern? Någon som känner igen sig?!

5 reaktioner på ”Sömnstörd part 2(hundraförtielva)

  1. Jaaaa! Har iofs lite hälsokrångel som skulle kunna orsaka blandningen av hyper/klarvaken/men ändå dödstrött eller så är det augusti-jetlag? Intressant tes! Kanske vi kan fundera på den inatt istället för valfri tv-serie? 😉

  2. Inte sömnstörd men så sjukt TRÖTT! Tror att kroppen behöver tid att vänja om sig till tidiga morgnar och långa arbetsdagar igen men tyvärr chockas alltför hårt när man bara går på i 100% direkt. Borde kanske mjukstarta bättre efter en semester? Jobba halvdagar en vecka. Ta sovmorgon. Åh, vad jag skulle behöva sova!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s