Min perfekta kropp

En gång bedömdes min kropp vara perfekt. Av någon utomstående alltså, någon som är van vid kvinnokroppar och vet vilka kriterier som gäller.

Han var obstetriker och gjorde ett ultraljud på mig när jag var gravid senast, jag var nog i vecka 32 eller så. ”Den här kvinnan har perfekt kropp!” utbrast han förtjust till läkarstudenten som också var med i rummet. ”Helt optimal för att få en tydlig bild av bebisen!”. Jag hade tydligen lagom stort fettlager för att få bra resonans av ultraljudsvågorna eller något sådant.

Jag gillar det här minnet. Alla år jag längtat efter den där kommentaren. Att min kropp skulle bedömas vara perfekt av någon annan än typ min mamma eller man. Och så kommer den när jag närmar mig 40, är gravid med mitt tredje barn med svällande mage, bristningar, hängande matbehållare osv.

Vid det laget kände jag redan själv att min kropp är perfekt. Inte modemagasin-perfekt. Inte #fitspo-perfekt. Inte Hollywood-perfekt. Men fungerande, stark, häftig! Obstetrikerns kommentar gjorde varken till eller från. Jag hyllar min kropp. Men det är roligt att tänka på.

 

2 reaktioner på ”Min perfekta kropp

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s