Hur många år mellan barnen

Fyra!

Säger min farmor. Och min farmor lyssnar man på för hon vet helt enkelt bäst. Det har vi gjort i alla fall, ungefär.

Det här med barn och syskon – nog finns det lika många åsikter som det finns föräldrar? Jag läste med nöje (och viss fasa) Hej hej vardags serie om att ha tätt mellan barnen, för- och nackdelarna med det. Själv tänkte jag lyfta att ha lite längre mellanrum mellan barnen för det är himla fint det (också).

I mitt fall har jag påverkats av både farmors åsikt och mina föräldrars modell fast jag har stannat vid tre barn, de fortsatte till fem…

Min äldsta syster är sex år äldre än min andra storasyster. Hon i sin tur är fem år äldre än mig. Mellan mig och min lillasyster är det bara tre år och sen dröjde det nästan sju år innan lillebror kom. Då var min äldsta syster 21 år. Rätt hyfsad spridning va! Från 1967-1988! Jag har alltid älskat att ha många syskon och att vi är så spridda i åldrarna. Det var ju lycka att få hälsa på störstasyster i hennes lägenhet, gå på bio och köpa hem pizza när jag var i 10-årsåldern. Och att ha en söt liten bebisbror att gosa med samtidigt. Mellanbarnslycka! Så det är inte så konstigt att jag var inne på samma tänk innan jag ens fått första barnet.

När Barnafadern och jag började prata om att föröka oss så lobbade jag stenhårt för farmors/mina föräldrars modell. Han hade nog ingen direkt åsikt i frågan och när vi insåg hur sjuk jag blev av att vara gravid så gick det från ett önskemål till att bli en nödvändighet för att orka både fysiskt och mentalt. Vi behövde alla tid att hämta oss från graviditetens elände innan vi orkade ge oss på det igen. Resultatet blev ganska exakt 4,5 år mellan barnen. Juni 2006, december 2010, april 2015.

Här är fördelarna med att ha långt mellan barnen:

  • Man hinner njuta av bebistid och småbarnsår med varje unge, man sprider ut de ljuvliga småbarnsåren.
  • Det föregående barnet har hunnit sluta med blöja och napp, kan äta själv, klä på sig själv osv. Mer självgående helt enkelt (oerhört tacksamt när mamman är jättesjuk under graviditeten dessutom).
  • Det blir inte direkt någon konkurrens eller svartsjuka. De större barnet/barnen har helt andra behov än bebisen.
  • De större barnet/barnen kan hjälpa till på ett helt annat sätt! Både i hemmet men också med sitt lilla syskon.
  • Det är roligt längre! När Stor flyttar ut och överger sin gamla föräldrar är hennes syskon fortfarande hemma ett tag till… (här utgår jag ifrån att det är jättetråkigt när barnen flyttat hemifrån. Men det kanske är då det roliga börjar?!)
  • Alla har inte bra kontakt med sina syskon, oavsett åldersskillnad. Så det finns inga garantier oavsett om man har tätt eller långt mellan barnen. Men jag och mina syskon är väldigt tajta trots de stora åldershoppen. Mina  äldsta syskonbarn och min lillebror är typ jämngamla, det är också skoj!
  • Jag är partisk, förstås, men det är så underbart kul att uppleva en liten bebis tillsammans med hennes äldre syskon. Kärleken multipliceras liksom av att se dem interagera. Men jag gissar att det är sant även när man har tätt mellan barnen.
Ljuvligheten i denna bild. Så är det faktiskt i verkligheten också, ibland!
Ljuvligheten i denna bild. Så är det faktiskt i verkligheten också, ibland!

Eventuella nackdelar:

  • De större barnen kan ha en mer krävande vardag (aktiviteter osv) och då får bebisen/den minsta helt enkelt hänga på även om det inte passar dens dygnsrytm.
  • Man sprider ut de jobbiga småbarnsåren (jämför med punkt 1 på föregående lista – alla mynt har två sidor förstås men för mig har detta inte varit en nackdel).
  • Man sprider ut vab-åren. De stora blir inte sjuka lika ofta nu men allt sammantaget känns det som att jag vabbat konstant i tio år.
  • Det går inte alltid att ärva kläder och skor eftersom inte allt håller så bra efter nio-ish år på vinden.
  • Ibland funderar jag på hur det blir om några år. När Liten är stor nog för att kunna uppskatta resor tex. Då kanske Stor inte vill följa med längre? (Men detta har jag löst genom att tumma med henne på att hon alltid, alltid ska vilja hänga med mig och alltid hålla mig i handen och alltid gosa med mig i soffan och alltid bo kvar hemma hos oss osv osv…)

Till sist. Alla kan inte välja och planera! Vissa blir inte gravida trots att de kämpar och kämpar. Andra blir oplanerat gravida och hanterar det alldeles utmärkt. Alla vill inte ha barn och alla vill inte ha fler än ett! Det är givetvis ett lyxproblem att älta huruvida man ska ha barn tätt eller ej men även lyxproblem får ta utrymme ibland, tycker jag.

Hur tänker du kring barn, syskon och ålderskillnader?

Bilder av min underbara svägerska Kirsten. 12 år yngre än mig men jättesnäll. Faktiskt.
Fotograf: min underbara svägerska Kirsten. 12 år yngre än mig men jättesnäll. Faktiskt.

26 reaktioner på ”Hur många år mellan barnen

  1. Det här med ålder mellan barn är ju så spännande, alla har som sagt olika åsikter på den bästa mallen, men som du säger det finns inga garantier på att man tex är närmre för att man är född tätt. Min syrra är 15 år äldre och vi är supernära och rings varje dag. Det blev 3 år mellan mina men håller med din farmor om 4 år, det var vår egentligen plan. Det tycker ju många barnpsykologer också sett ur ett barn- och parperspektiv, så nån klok tanke finns nog bakom den magiska 4:an 😊 sen blir det nog bra hur det än blir ändå! 😊

  2. Vi har 8 år mellan 1 o 2, visste inte om vi ville ha fler och dels pga mitt mående under grav. Nu har vi också en liten hoppsan-3:a och han är 51/2 år yngre än nr2. 1 och 2 är väldigt tajta trots åldersskillnaden, 1:an är 2:and stoooora idol och 1:an älskar att hänga med honom! Båda de stora är dessutom löjligt förälskadebi lilla hoppsan som en kan säga blir minst sagt väl omhändertagen av de två stora!

  3. Jag har 4.5 år mellan första och andra, sen blev det 2 år till nästa brorsa kom å sen en sladdis typ 5 år senare. Det var jätte mysigt å bara ha ett barn sån länge innan syskon men så här i efterhand hade det varit mer praktiskt att skaffa syskon tätt, mitten grabbarna är super tajta och verkligen har varandra. Lite trist för 4e att inte få samma upplevelse, ( now its closed). Tätt tror jag oftast ör bättre för barnen, men längre emellan bättre för föräldrarna och relationen.. svårt det där, ( om man nu kan styra barnafödandet)

    • Så kan det kanske vara. Samtidigt anpassar sig barnen nog (kanske lättare än föräldrarna?). Nu när vår familj är uppbyggd så här så är det ju det som känns mest naturligt… för oss, förstås.

  4. ville ha barn tidigt och rätt tätt. har själv ”gamla” föräldrar och mina systrar är 7 o 9 år äldre än mig, inga jämnåriga kusiner osv. en stor sorg va ofta att mina barn inte heller skulle ha kusiner i jämn ålder. Men nu fick jag barn tidigt och min äldsta syster sent så de är jämn åriga. Det skiljer 2 år på mina killar och de har alltid haft stor glädje av varandra och sina kusiner. Nu är de vuxna och har daglig kontakt och umgås mycket.

  5. För oss har tankarna gått helt tvärtom. Det är fyra år mellan mig och min syster och samma sak för min man och hans närmsta syskon. Även om vi har fina relationer med våra syskon så här i vuxet tillstånd så upplever både jag och min man att vi hade väldigt lite utbyte av varandra under uppväxten. Ens syskon var mest nån som också bodde där vi bodde på nåt sätt, ens familj, men inte på nåt sätt en allierad, en lekkompis eller nåt mer än så. Jag och min syster har fått kämpa för att hitta varandra som vuxna och bygga vår relation för hon var 14 när jag flyttade hemifrån och när hon flyttade hemifrån bodde jag i Australien. Det har alltid varit lite av en sorg för mig att jag inte har haft liksom en syskonrelation och nån att ta stöd i under uppväxten (är äldst) så därför känner jag precis tvärtom med egna barn. Jag vill gärna ha max 2 år mellan mina (tänker nog att vi vill ha 2) för att ge dom möjligheten jag inte fick. Men precis som du säger så är det ju olika för olika familjer, du verkar ju ha trivts kanon med åldern mellan dig och dina syskon liksom.

    • Funderar om det är mest det äldsta syskonet som lider av för stor mellanrum. Jag är också äldst och även min man och vi båda upplevde det precis som du. Även någon annan i kommentarer som skrev samma sak var äldst.

    • Hmm. Under uppväxten såg jag nog dem mest som ”andra inneboende” också. Som man kunde ha kul med ibland. Kompisar hade jag på andra håll. Hur som helst påverkar ens upplevelse av uppväxten helt klart de val man själv gör! Mina syskon har tätare mellan sina barn 🙂

  6. Det tog ett par år innan vi blev gravida med vårat första barn och med den erfarenheten i bagaget så började vi försöka få till ett syskon strax innan hon fyllde 2 år. Jag tänkte då att det gör ju ingenting om det blir 3-4 år emellan. Redan efter 1 månad var vi gravida igen (vilket överrumplade oss en smula) och hennes lillebror föddes (lite för tidigt) när hon var 2 år och 7 månader.
    Sen var vi klara med barnafödandet. Trodde vi!
    Ca 2 månader innan sonen skulle fylla 6 år var jag helt plötsligt gravid och hans lillebror kom till världen när han var ganska precis 6,5 år.
    Det blev inte alls som vi planerade från början, dvs 2 barn med ca 3-4 års mellanrum. Men resultatet blev väldigt bra ändå!
    Dottern som nu är drygt 16 år är väldigt lik sin minsta lillebror, som nu är 7 år fyllda, och de har väldigt fin kontakt tycker jag. Äldsta sonen som ska fylla 14 om några månader, har en del gemensamma vänner med sin storasyster och gillar även att leka med sin lillebror när han inte är för ”dryg”.
    Lillebror är familjens solstråle och alltid glad. Slänger ur sig roliga saker rätt ofta som båda hans syskon skrattar gott åt, liksom vi föräldrar.
    Minsta sonen har fått hänga med mycket på alla möjliga olika saker med de större barnen, men det har alltid fungerat väldigt bra, eftersom han är så lätt att ha och göra med och gillar när det händer saker. Han ”tar” uppmärksamhet när han vill och de större har för det mesta respekterat det.

  7. 23 månader mellan 1 och 2. Valt själv. Helt planerat. Nöjd med det för HJÄLP vad de har hängt ihop de där två. (Vilket det kanske gjort även om det varit längre mellan dem men nu utgår jag ju från det vi har). Sen dröjde det 3 år och 8 månader tills nästa kom. Så mellan 1 och 3 är det 5 år och 7 månader. Valde medvetet att vänta lite längre till trean – komma i form, hinna jobba, njuta av de första, fundera på om jag orkade vara illamående igen, etc. Tror det blivit tufft att ha en 4-åring, en 2-åring och en nyfödd. 🙂 Nu var de andra så stora när lillen kom att de skött sig själva. Perfekt helt enkelt. (Sen att den minste valde att komma den 27/12 var väl lite missräkning… hehehe).

  8. Har på pricken två år mellan mina. Inte planerat. För mig/oss har det varit väldigt slitigt och inte så bra för min hälsa, för barnen däremot har det fungerar prima. De är varandras bästa kompisar och nu, när yngsta är fyra börjar vi se vinsterna med att få barn tätt. De har hyfsat samma behov, kan ärva kläder, leka med samma kompisar, vi har ganska samma regler, de roar varandra. Men hade jag fått göra om hade nog 4-5 år passat mig bättre.

  9. Jag har fem år mellan mina flickor och är väldigt nöjd över det. Tror faktiskt inte att jag skulle vilja ha dem tätare. Men mellan mig och mina systrar är det ett stort hopp. Så stort så att en del undrar om vi har samma föräldrar 🙂 Min lillasyster är 10 år yngre än mig och min lillalillasyster är 13 år yngre. Ärligt talat så har vi aldrig haft så mycket gemensamt, har alltid känt mig lite utanför. Det är lite bättre nu när vi är äldre men vi står mil ifrån varann. Jag är lite avis på deras gemenskap….

  10. Ja du…
    Jag är 5 år och 3 månader äldre än min bror, och det har alltid stört mig mycket. Vi har dock under hela livet stått varandra väldigt nära men vi har aldrig kunnat umgås på samma sätt som mina vänner som hade syskon tätare. Som nu börjar mina barn redan blir stora och han har inte skaffat (men vill ha) några än. Samma sak med min man, som är drygt 7 år äldre än sin bror. Därför ville jag ha tätt mellan barnen. Nu blev det inte så tätt för vissa saker i livet kan man inte ro över, men 3,5 år. Och det fungerar fint än så länge, 5 och 8,5. Hur nära syskon är tror jag inte har något med åldern att göra, utan snarare kulturen i familjen. Jag har alltid sett min mamma och pappa stå sina syskon nära så det är naturligt för mig att ha det så, precis som mina barn ser oss och jag hoppas det håller i sig. Detta är dock inget jag har något som helst belägg för utan bara mina spekulationer utifrån min och min mans familj.

  11. Intressant att du tar upp detta just nu, min son är snart tre och alla som jag gick i mammagrupp med när han var bebis är nu antingen gravida igen eller har precis fått barn nummer två. Förutom jag. Känner mig stressad över detta och tänker bara på alla nackdelar som det eventuellt kan innebära med ”långt” mellan syskon.. Ditt kloka inlägg fick mig faktiskt att pusta ut litegrann, tack💖

    • Stressa inte! Förstår känslan men jag blir numera snarare chockad när jag inser att folk har en 1,5-åring och är gravida igen. Så långt ifrån min världsbild! Då har man ju precis fått börja sova igen (förhoppningsvis). Men alla gillar olika!

  12. Jag ville ha tätt mellan barnen och så blev det – ganska exakt två år mellan dem. Det var svinjobbigt och hade jag kunnat välja om hade jag nog haft 3-4 år mellan. Kunde inte njuta det minsta av bebistiden och var mest ett vrak de första åren. Nu är de 8 och 10 år och väldigt självgående. Njute ri massor nu. 🙂

    • Bebistiden ÄR tuff men den innehåller så mycket fantastiskt också! Jag är glad att jag haft möjlighet att njuta av varje fas hittills. Nu börjar tex terrible twos och Liten har upptäckt sin vilja… Tack o lov att vi inte har nyfödd också 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s