Att bli kär

Jag är kär. I min man. Och vilken ynnest det är, att få ”falla i kärlek” och sedan förbli där, år efter år. Idag är det nämligen femton år sedan vår första date då vi också blev ett par. Vi sysslade inte med utdraget dejtande och såna där moderna saker. Vi var nog rätt säkra på att den andra också hade förälskelsekänslor, träffades och hånglade (ja, alltså det var lite awkward fikande och pratande där emellan) och sen var vi pojkvän och flickvän. Klart, done deal, signed sealed delivered.

Men det var inte kärlek vid första ögonkastet. Det var ”vad skönt, en jag inte behöver bli kär i” vid första ögonkastet. För jag blev liksom kär i typ alla under åren innan honom. Varenda pojkvasker i någorlunda rätt ålder kunde skapa lite tingeltangel på insidans änglaspel. Det gick över rätt fort men gav lite innehåll till dagböckerna i alla fall. Och så träffade jag han som skulle bli Barnafadern och kände – ingenting. I alla fall inget romantiskt. Så vi blev vänner och kunde helt befriat från exter lära känna varandra. Inget ”jag måste skratta si och prata så och blinka förföriskt med ögonfransarna så här” som störde. Bara otvunget sällskap med en lastbilschaffis från landet.

En lastbilschaffis som var trygg och glad. Oförställd. Som sjöng (sjunger) med fantastisk baryton och spelade (spelar) på sin tutilur (saxofon) så att handflatorna blev alldeles svettiga. På mig alltså. Hans är alltid torra och varma. Och någonstans där, bland svettiga handflator och tenor-stämman som passade så fint med min alt-stämma sa mitt inre änglaspel upp sig och dess plats fylldes av ett helt storband som blåste på i mezzoforte. *Like-emoji för alla musikmetaforer*

Sen var det bara att få honom att förstå att jag var lika rätt för honom som han var för mig. Jag, den alldeles för långa och högljudda göteborgaren, var alten till hans tenor. Det var lätt. Jag spelade ”Strangers in the Night” på hans saxofon och det var klippt. När han väl fattat så tog det inte många sms-rundor innan dejten planerats och sen var det kört. 25 januari 2002. Jag hade nyss fyllt 23, han hade nyss fyllt 26.

  • Efter ett halvår hade han flyttat till Göteborg.
  • Efter två och ett halvt år hade vi båda en ring på fingret.
  • Efter tre år hade jag två ringar på fingret och ett nytt efternamn.
  • Efter fyra och ett halvt år var vi tre i familjen.
  • Efter fem år flyttade vi från Göteborg till hans lilla hemort Mullsjö.
  • Efter femton år är vi fem i familjen och lika kära i varandra som då.

Varje nyårsafton säger vi: ”Ett år till kör vi va? Vi orkar nog ett år till.”. Min älskade, vi kör femton år till. Eller femtio. Femhundra.

En bild från när vi bara var fyra i familjen. En evighet sen. Känns som igår.

Hur är din kärlekshistoria?

13 reaktioner på ”Att bli kär

  1. Blev så rörd när jag läste ditt inlägg! Håller tummarna för att jag och sambon kommer ha det lika underbart tillsammans som vi har idag. Vi har varit tillsammans 2 1/2 år, sambos i 2, förlovade i 1 1/2 år. Många (singlar) tycker vi har varit tillsammans sååå länge att vi borde ha tröttnat på varandra, men som du skrev är det inget problem när man har hittat rätt 😉

  2. Åh så fint! Älskar sån här kärlek, tycker det är så ofattbart vackert att två människor hittar rätt och faktiskt väljer varandra. Varje dag. För det är ju det som ett långvarigt förhållande handlar om, att alltid aktivt välja varandra. Min kärlek och jag har nu spenderat 11 år tillsammans och har snart vår första bebis hos oss. Är så tacksam (nästan) varje dag att jag får leva ihop med en sådan fin människa. Folk frågar hur vi lyckats hålla ihop så länge men helt ärligt är det inte speciellt svårt. Kan ju knappt vara utan karln en dag utan saknad så hur skulle jag annars göra liksom? 😉

  3. Underbart! Komiskt att jag och Dan träffades första gången idag för 14 år sedan. 25 januari sågs vi på en middag. Från första sekund visste jag att det var HAN, satte in min charmoffensiv och en vecka senare, 1 februari , var vi pojkvän och flickvän (efter en vecka med dating, sms och sånt) Efter 2 år flyttade vi ihop, efter 5 år förlovade vi oss, efter 6 år fick vi första barnet, efter 7 år gifte vi oss, efter 9 år fick vi andra barnet 🙂 Jag är också fortfarande väldigt kär i min man, och med det sagt har vi inget äktenskap som är på topp jämt men i det stora hela:)

  4. Så fint skrivet. Och jag vill bara föra till protokollet att JAG visste direkt att det där är en kille som kommer passa dig utmärkt livet ut. Det märkte jag när ni gapflabbade ihop, ickenervöst. 😉

  5. Ja vad ska man säga…. Han hade mig (NOT) med ”Jag kan inte ge dig det du vill ha….”
    Jag ville inte ha något och träffade annan finfin ung man och då tog det skruv minsann! Sedan fick han jobba hårt för att hämta sig från ovanstående fadäs och övertyga mig om att han hade något jag skulle vilja ha… och det fanns en del… och det tar liksom inte slut. Vi är ju inne på vårt 17 år (tror jag) och det är inte kattskit att ha någon som han som står ut med någon som jag.

    ”Täääänk att män som han kan finnas…..” 😉

  6. Oh så fint skrivet. 15 år sen vår första dejt blir på lördag 28. Och 10 år som gifta i april. Jag var då 22 och han 23. Vi var två förvirrande ungdomar som trodde vi hade koll på så mycket. Men som jag älskar honom och känner mig älskad. Han är den finaste pappa till mina barn och min ” Sancho Panza” i alla lägen. När man varit tillsammans så länge så upptäcker man varandras mörka sidor och de finaste sidor. Och äktenskap är inte så lätt alla gånger men jag är så glad att jag träffade rätt, så även när det är som tuffast så finns kärlek, och den består alltid. Och jag var precis som du, så kärlekskrank så jag skrattade lite åt det faktiskt. För två dagar sa han: ”jag hade dött om något hände dig”, och finare kärleksförklaring behöver man inte. Glad för din skull och för min skull.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s