Min finaste julklapp

Det var inte meningen att hon skulle bli en julklapp. Hon var beräknad till 11 januari, 2011. På grund av mitt graviditetstillstånd (ni kan läsa all about the kräkfest under taggen Hyperemesis Gravidarum) så fick jag beviljat igångsättning av humanitära skäl, den 27 december. Under december blev jag dock allt sämre och fick till slut igångsättningen tidigarelagd ytterligare, till den 21 december.

Det var en rätt barsk läkare Barnafadern och jag träffade den där morgonen, tre dagar före jul. Att sätta igång i vecka 36+0 skulle innebära en väääldigt långdragen historia enligt honom. Inte ens säkert att vi skulle få ut barnet innan julafton. Jag var lugn. Min första förlossning gick på 3 timmar och 15 minuter från första värken. Jag hade oerhört mycket prematura sammandragningar, förkortad livmodertapp och risk för förtidsbörd tidigt i graviditeten. Och ja, det räckte att ta hål på fosterhinnorna för att dra igång det hela och när läkaren passerade förlossningsrummet innan lunch så satt jag där med en alldeles färsk, alldeles bedårande liten jänta. En timme och 50 minuter från första värken. Ett år(tal) tidigare än det var tänkt. Det var sista gången det gick fort undan för det barnet.

Lilla stora Mellan. 6 år idag och långsam, grubblande och bubblande. Hon har knappt börjat äta när vi andra är klara. Dansar framför spegeln i underkläder när vi andra sitter i bilen och tutar stressat. Har stenkoll på var saker hamnat (leksaker, mina bilnycklar, fjärrkontroller och ”den där gråa tröjan jag hade i söndags du vet… Har du sett den?” Nio gånger av tio har hon det.). Har sjukt svårt att komma ihåg namn (kusin Elvira är ”hon med det långa håret…vad heter hon…Charlie?”). Är oroad över den där presidenten som ”inte tycker att tjejer och killar är lika mycket värda” (Trump) och frågar ibland ”mamma, vad är det där som jag är nu igen?” (feminist). På önskelistan vi lämnade till Lisebergs-tomten dikterade hon tydligt (och lite smörigt, hon är inte dum den där):

  1. En bra jul med mycket kärlek
  2. Att alla barn får mat
  3.  En Barbie

Hon älskar skolan och hon älskar att hon också är en storasyster nu, sedan Liten kom. Då kan ju hon nämligen även fostra Stor, något hon gör med stor entusiasm (till Stors förtret, förstås). När hon somnat ser hon ut som en som fejksover på film. Med gosedjur i famnen, händerna under kinden och alldeles stilla. Än har hon inte förstått hur värdelöst det är att fylla år tre dagar innan julafton (men det har hennes panka föräldrar). Hon älskar att hon har en ”egen” sång. Hon är Eloise, Eloisen-grisen, Elo-bell, Elo-drutt, Elo-skrutt…

Nog förstår ni att Mellan är lite bättre än era barn? Rent objektivt alltså. Vi är som synes väldigt förtjusta i henne.

När Mellan var alldeles nyfödd. Idag fyller hon 6 år!
När Mellan var alldeles nyfödd. Idag fyller hon 6 år!

9 reaktioner på ”Min finaste julklapp

  1. […] Beatatjata – Också hon en gammal favorit vars roliga formuleringar brukar leda till att morgonkaffet sätts i halsen. En ärlig tränings- och livsstilsblogg som inte förskönar något  men samtidigt får mig att längta till familjeliv och allt vad det innebär. Ibland gråter jag lite, som när jag läste om hennes finaste julklapp. […]

  2. Underbar beskrivning av den där lilla feministkrabaten som man bara vill krama jättehårt varje gång man träffar henne… (fast det gör man ju inte för man vill ju inte skrämma ihjäl flickebarnet, Vad skulle jag vara för söndagsskolelärare då???) Så nu får du ge henne en jättehård och lång grattiskram från oss Brengisar lite i efterskott. Ha det gott i jul så hörs vi när vi landar hemma igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s