Lunchö

Äter lunch. På café. Omgiven av människor men med hörlurarna djupt i öronen och en stor sjal att begrava halva ansiktet i. Egentligen har jag en lunchlåda i jobbkylen men jag har ett stort behov av att vara en ö just nu. En obebodd ö. Bara jag och en fotboll jag kan rita ett ansikte på typ. Mycket mycket svårt att vara en ö hemma hos oss. Där är jag ett zoo. Med tjattrande papegojor, rumlande elefanter och skrikande hyenor. Jobbet är också lite zoo ibland men jag ska undvika att beskriva mina kollegor som diverse djur… Jag älskar mina zoo:n (mycket osäker på pluralformen av zoo) men tack o lov för min obebodda ö ibland! 

I min skalle har ”alla andra” aldrig behov av att vara en ö. ”Alla andra” har alltid energi till zoo. Kul för dem. Vi har väl konstaterat sedan länge att jag inte är som alla andra…

No man is an island. But this woman is 🙂

14 reaktioner på ”Lunchö

  1. Hööög igenkänning! Tror fler än du anar, har behovet av att vara en ö.
    Sedan kanske man inte alltid kan vara det i den utsträckning som man hade önskat.. Men de där stunderna man får till alltså… Åhhh!

  2. har ett enormt behov av tid för mig själv. Går därför oftast en promenad på lunchen och kastar sedan i mig maten. Inget behov av att prata med mina kolleger då. Blir ju mest jobb prat och det vill jag inte. Hemma har jag in träning och lååånga bad 🙂 kram

    • Lååånga bad är så himla bra! Tills barnen kom på hur de kan skruva upp låset utifrån och kommer in och håller mig sällskap ”för att du inte ska behöva vara ensam mamma”. GAH!! TAKE A HINT ÄNNA!

        • Minns hur jag gjorde samma som barn. Knödde mig in i badrummet medan mamma tog sina evighetslånga bad och så satt jag där på toan och pladdrade på. Stackars mamma. Fem barn, utspridda över 21 år, hon fick aldrig vara ifred 🙂

  3. Eh, jo.
    Det där konstanta ljuset alltså. Bruset, tjattret. Så underbart – men nog är det ett zoo alltid, och ett man bara MÅSTE isolera sig från ibland.
    Jag tänker att det är bra att ha många ställen man lyckas göra det på. Många öar. Ibland är det en lunch i ensamhet, ibland en löptur, inland en promenad, ibland en solstol.
    Som sådana ställen behövs för pausen. För sen behovs ju energin, och det blir roligare då – men alla måste tanka emellanåt. Ju tjattrigare zoo, desto oftare, tänker jag.

    • (Tack autocorrect för att du får mig att framstå som att jag inte har alla hästar hemma. Men ni fattar. Ljudet, ibland, behövs. )

  4. Johodå, denna ”alla andra” har också behov av en obebodd ö mellan varven. Jag brukar jobba hemma då eller göra som du- ta lunch för mig själv någon annan stans. Andningspaus eller bara få-vara-för-mig-själv-paus

    • Precis, är oerhört tacksam för att jag kan jobba hemifrån! LITe svårt att jobba i vården och säga ”orkar inte riktigt med kontakt med människor idag så jag jobbar hemma” 🙂

  5. Vi är fler öar. Är sjukt social i alla sammanhang men älskar att vara själv. Kontradikoriskt så klart. Men jag förstår dig till fullo. Ibland behöver man bara va…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s