När Beatatjata goes kroppsarbetare gör hon det med besked! Jag har inte återhämtat mig än och är tacksam för vår överenskommelse om ”ett hemmaprojekt om året” eftersom vi behöver ett helt år för att hämta oss, både fysiskt och mentalt. Tack o lov för det fantastiska vädret som ändå gjorde utomhusarbetet betydligt trevligare, och tack också för appar man kan lyssna på böcker i, så att jag kunde klämma in lite lyssningsläsning bland spadtagen.

Femton ton sand och jord grävde vi ur. För hand. Det tog ungefär tio timmar för två personer, ifall någon är sugen på att testa själv. Sedan fyllde vi på med tretton ton grus (som vi tack och lov fick levererat till garageuppfarten så att vi bara behövde spada det några meter). Två ton sättsand också (som vi åkte och spadade ur själv på grustaget i tio släpkärrevändor). Och så ett par hundra tjugokilosplattor som först lyftes undan, sedan lyftes runt för att tvättas ordentligt och sedan lyftes tillbaka på det nya underlaget.

Nu är det nästan klart. Lite kantplattor som ska delas och läggas på plats och så kontinuerlig fogning under några veckor. Vi är mycket stolta över vår insats. Våra kroppar är mycket förgrömmade på oss.

Fyra dagar stenhårt arbete (för min del, Barnafadern fick fortsätta ett par dagar) följt av stenhårt kontorsarbete och kurs och barnens aktiviteter och så råkade vi visst köpa en ny bil också och så insåg jag att det är Eurovisionvecka och det har jag missat helt och VAD HÄNDE MED MAJ?? och snart är det jul.

Andas. Andas…