Ska det va ska det va hundra procent*

”Om ditt arbete är fysiskt krävande, om du ägnar dig åt sport eller på annat sätt tenderar att vara i rörelse eller aktiv, är det här nivån för dig”

Så beskrivs nivå tre, den högsta, på min Polar-klocka. Det är nivån du väljer som avgör hur svårt det är att komma upp i ditt dagliga aktivitetsmål. Din vardagsmotion räknas, antal steg och så. Men också träningspassen, både längd och intensitet (om du använder pulsband). 
Jag hade nivå ett de första veckorna men ändrade snabbt till nivå två. Nivå tre kändes dock inte för mig. Fysiskt krävande arbete, nix.  Ägnar mig åt sport, knappast. Men för några veckor sedan ändrade jag ändå. Kom ju i princip dagligen över 100%. Det gör jag nu med. I alla fall om jag tränar något. Är det en dag på jobbet är jag inte mycket i rörelse. Det kompenseras dock av mina hemmadagar, med råge uppenbarligen!

  
Just idag har jag varit föräldra”ledig” med  alla it’s ups and downs. På up-sidan: att promenera till och från förskolan i härligt vårväder. Ta en omväg medan Liten sover i vagnen och stanna vid utegymmet där min medhavda TRX fick agera styrketräningskompis. Lite senare dra igenom ett Tabata-pass också bara för att lusten fanns och det tajmade väl med det övriga schemat. Jobba hemifrån några timmar och få massor gjort. Till och med få en stund i soffan med en bok medan Liten sov ytterligare en stund. Ha tid att läsa en riktigt lång godnattsaga för Mellan eftersom Liten för en gångs skull somnade utan stök. På down-sidan: bädda rent i alla sängar medan Liten gallskriker eftersom grinig Stor ”råkade” stänga in henne i ett rum. Stressa med alla kids till Mellans simskola eftersom Barnafadern blev sen hem. Bara mötas i dörren innan Barnafadern tog med Stor till scouterna och stå själv med två hungriga, övertrötta barn och ett hus som inte ens kommit en liten bit på vägen till ”torsdagsstädat”. 

Det blir skönt att åka till jobbet imorgon! Men jag kommer troligtvis inte få lika högt utfall på klockan…
*Kommer ni ihåg den här gamla Mello-dängan? Min svåger och min farbror var med och sjöng. Och han som sedermera blev min chef. Lite Beatatjata-kuriosa!

15 reaktioner på ”Ska det va ska det va hundra procent*

  1. Tack för en fin blogg som jag följt i tre år nu! Dock verkar du ha fått mycket mindre text på sidan, det har blivit lite svårt att läsa på laptop och jag har ändå bra syn. Den är MYCKET mindre än när jag öppnar fönstret för att kommentera. Kanske något att titta på? 🙂 Tack och hej!

    • Så konstigt? Jag har inte ändrat något och ser själv ingen skillnad från min Mac hemma, pcn på jobbet, mobilen eller ipaden… Vilken webbläsare använder du? Ska se om jag kan åtgärda detta på något sätt!

      • Hej! Jag använder mozilla firefox, på PC. kanske en sån PC/Mac-grej? Men verkar ju itne vara någon annan som har skrivit om samma problem så kanske bara är min dator 🙂

  2. Blev alldeles stressad såhär vid morgonkaffet när jag läste detta inlägg, lugnade mig lite när jag läste föregående. Puh! ”Lugn och fin, Verumhälsofil” Var rädd om dig, funkar utmärkt att ha det lite stökigt hemma och att micra Billys PanPizza ibland. Hoppas att du får en lugn och avkopplande solig helg.

    • ÄLSKAR fryspizza (dock ej Billy`s…). Det åt vi senast i förra veckan när jag bara orkade ligga på soffan och glo. Annars lagar min man den mesta maten och även igår hann han fixa middag till oss… Stökigt är det konstant, måste hålla någon slags hygiennivå dock, särskilt med en ettåring som rumpar runt och stoppar allt hon hittar i munnen. Tuschpennor, dammråttor och toaborstar och sånt. Igår hittade hon en gammal macka under kökssoffan! Vet inte hur länge den legat där men hon var nöjd… Ser dock fram emot en riktigt produktiv arbetsdag idag och sedan en väldigt skön helg med bra blandning av avkoppling, lite fix (vilket på rätt nivå kan vara avkoppling – låta händerna jobba och stänga av huvudet) och lite skojigheter (ska på träningsworkshop!!)

    • Jo, men det här är ändå när jag försöker sänka kraven… Skala bort det sociala (utanför jobb och familj), räkna bort måsten (förutom de jag faktiskt VILL och får energi av, men då är de väl inte ”måsten”). Osv. Just igår pendlade det så enormt mellan ”vad härligt jag har det ändå! Det här är livet!” till ”PANIK!!!”. Går liksom inte alltid att förutse 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s