Om arton dar kvar, dubbelmoral och att go out with a bang men ändå vara good enough

Kommer ni ihåg Post Baby Shape Up, #100darkvar och min strävan att få på mig jeansen igen? Me too. Jag  minns det alldeles utmärkt medan jag dippar chips och stryker träningspass till förmån för sömn.

Just #100darkvar skulle vara hundra dagar av fokus och jag har varit jättefokuserad de 82 dagar som gått! Fokuserad på jobbet, på barnen, på att få sova åtminstone överlevnadstimmarna, på ekonomin, på vänner och släktingar och chipspåsar och Netflix och massa annat som krävt mitt fokus. Beatatjata – en mycket fokuserad kvinna när det gäller (allt annat än viktminskning).

Så här är det nämligen. Livet. Rätt gött ändå. Och när jag är näääästan där så lockar Livet mycket mer än Jeansen. De senaste tre månaderna har jag loosat cirka tre kilo. Bra? Dåligt? Vem bryr sig. Kan inte knäppa jeansen än men har beställt nya. Vill dock inte beställa nytt ALLT och funderar därför på hur långt in på våren det är medmänskligt att önska sig snö så att jag inte behöver tänka på vårbyxornas och sommarshortsens passform.

Jag är bra på balans. I alla fall MIN sorts balans där magfluff är en mysig huvudkudde och mina starka muskler vilar mjukt bland gräddglass och surdegsbröd. Jag älskar att träna. ÄLSKAR! Jag älskar också mat. ALL mat. Och jag är mycket, mycket okej med min nuvarande nivå. Samtidigt som de där brallorna i garderoben ropar förföriskt på mig… Tänker att de arton dagar som är kvar kan jag leva på luft och kärlek så att jag kommer i jeansen sen. Det är ju bara arton dagar. (fast trots obegränsat med luft var jag för hungrig vid lunch så det är redan kört.)

Nej, luft och kärlek räcker inte men visst skulle jag kunna go out with a bang. Arton dagar där fokus faktiskt ligger på de saker som tar mig i jeansen. Jag fattar att det är lite dubbelmoral. Nöjd och glad och balanserad men ändå kanske inte helt nöjd… Eller? Jag säger inte att jag inte är komplicerad. Barnafadern skulle nog säga att jag är förvirrande att leva med. Men jag är ärlig i alla fall. Good enough?

Jag vill avsluta. Det är det där med att hålla löften, även till sig själv. Så jag reggar maten och håller mig till den ursprungliga (viktminsknings)planen ett litet tag till. Out with a bang!

Och sen. Om arton dagar är jag klar. Oavsett var jag är. Förutom med allt som faktiskt räknas då – som Livet, att lyfta tunga saker och swinga klumpar med handtag och springa uppför trappor och sånt. Och ge kroppen mat som gör att den orkar göra allt det där och ge själen de godsaker den behöver för att orka allt annat. Ja – good enough. Just the way I like it!

Livet. Simskola och #chipsbowl och nya träningskläder. Kyrka och spännbilder och flytthjälp till nytt asylboende. Face swap och klädprovning med bebis runt fötterna. Mitt liv, med eller utan mina gamla jeans.

9 reaktioner på ”Om arton dar kvar, dubbelmoral och att go out with a bang men ändå vara good enough

  1. Åh, så härlig du är! Oavsett eventuell dubbelmoral eller inte. För det är ju det som är livet på något vis. Kram!

  2. Du är sjukt snygg. Och ja asså de senaste åren har jag gått från stl 25 till att köpa nya i 26, sen 27 och nu senast 28 på jeans (samma modell så klart, hahaha) och jag har inte en enda gång ångrat att jag köpte nya jeans istället för att försöka komma i de gamla. Visst är det trist att tänka på vad de jag inte längre kan ha kostade, men jag är mycket lyckligare i min avslappnade livsstil än i min vakta-jeansstorlek-livsstil så de där tusenlapparna blir liksom ointressanta.

    • Snygg nu, snygg sen, snygg då. Snygghet är mycket mer än jeansstorlek förstås (och mycket subjektivt!). Anyway, har ju gjort en omvänd resa (om man räknar som vuxen). Från 34 till 30 i jeans. Dör inte av att ha 31. Tror jag. Tänk om jag gör det?!?!? MÅSTE BANTAAAA!!
      (skojar…)
      Förresten, man kan sälja kläder, har du hört det? Jag sålde ett par för små märkesjeans och fick tillbaka en tusenlapp, alltid bra att ha (köpte la blöjor eller nåt annat sköj för den)

      • Haha, nej hade ej hört det! Ett par har jag ändå spräckt i röven och för övrigt har jag inte slängt ett par jeans sedan gymnasiet, jag älskar mina jeans och ska ge dem ett eget rum en vacker dag.

  3. Heja dig! Jag tycker du är superduktig och ser ut att vara i betydligt bättre form, 1 år efter förlossningen av 3:e barnet, än många andra småbarnsmammor som dessutom kanske är 10 år yngre än dig!

    • Säkert! Och det finns säkert 60-åriga fembarnsmammor som är i bättre form än jag! Det funkar ju liksom inte att jämföra sig med andra. Och ibland kanske inte ens med sig själv. Visst vill jag i jeansen, kanske händer det – kanske inte. Jag kommer iaf inte hänga upp min lycka på det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s