”Ska du till jobbet eller köra båt?” frågade Stor imorse när jag var på väg ut genom dörren. ”Kapten Beata!” utbrast en kollega när hen såg mig. Så, känns som att jag navigerat ett skepp idag och ett stort isberg syns på min radar. Pollen! 

  
Idag är första dagen jag känner mig sådär urallergisk som jag (tack o lov) bara gör några veckor så här års. Näsan rinner konstant och ögonen känns liiiite för stora för sina hålor. Jag känner mig också totalt sänkt energimässigt men vet inte om det verkligen är pollenrelaterad eller småbarnsrelaterat. Min plan att direkt byta om när jag kommer hem och köra ett snabbt pass i vardagsrummet kommer att kräva allt pannben jag har. Och sen ska jag köra Stor med vän till scouterna (med småsyskonen i bilen), äta, duscha, mata och hämta nämnda barn igen (med nämnda småsyskon i bilen) och natta och  krascha. Ensam kapten på M/S Familjen ikväll. Tut tut.